I San Siros skugga spelas en trevlig match mellan Olympique Marseille och Bayern München i kväll. På Stade Velodrome inför galna franska supportrar. Franck Ribéry får återvända till den arena där han en gång slog igenom.

Bastian Schweinsteiger följde med laget till Frankrike och kan förhoppningsvis göra en efterlängtad comeback. Bara det faktum att han är på plats betyder nog en hel del för Bayern München. En fältherre är aldrig fel att ha med sig.

Vidare kan vi konstatera att det mesta talar för att målsprutan Mario Gomez snart förlänger sitt kontrakt. Anfallaren har stänkt in 36 mål på 39 tävlingsmatcher den här säsongen för Bayern. Det är han och Schalkes Klaas-Jan Huntelaar som spelar i en egen liga. Gomez nuvarande kontrakt går ut sommaren 2013, men klubben vill förlänga till 2016. Mario Gomez själv, samt hans agent, låter väldigt positiva och det mesta verkar handla om att kontraktet ska skrivas på helt enkelt. Kanske glömde Nerlinger sin penna hemma i Tyskland?

Kvällens två matcher bjuder dessutom på en match mellan matcherna. Nämligen kampen om skytteligatiteln i Champions League. Barcelonas Lionel Messi har mäktat med hela tolv fullträffar – Mario Gomez står på imponerande tio. Mot Basel blev Gomez den förste tyske spelaren att göra fyra mål i en och samma Champions League-match.

Men det där är förstås mindre viktigt än att faktiskt vinna matchen, eller åtminstone få med sig ett oavgjort resultat hem till södra Tyskland. Olympique Marseille är inget skitlag bara för att det inte går som det ska i ligan och franska cupen. Det vore en sanslöst dum underskattning. Fransmännens förstemålvakt, Steve Mandanda, är avstängd i kväll och tränaren Didier Deschamps har bestämt sig för tredjemålvakten Elinton Andrade, 32. Brasilianaren har inte spelat en enda match den här säsongen och har över huvud taget bara spelat åtta matcher för Marseille sedan 2009. Inte så konstigt förstås.

Varför väljer Deschamps Andrade då, och inte andremålvakten Gennaro Bracigliano? Tja, det är väl magkänslan som avgör framför allt. Men även cup-matchen mot US Quevilly (från division tre) kan väl ha spelat in i valet av målvakt. Bracigliano vaktade målet i 2-3-förlusten och imponerade knappast. Tvärtom.

Deschamps fick förstås frågan: ”Är inte valet av Andrade en risk?”

Svaret: ”Vad är en risk? Förstemålvakten är inte tillgänglig”.

Tja, det är ju sant.

Olympique Marseille är alltså drabbat av spelarbortfall och en urusel form. Det ser inte bra ut. Bayern München däremot har hittat formen, har öst in mål och Jupp Heynckes har inte särskilt mycket huvudbry gällande startelvan. Franck Ribéry spelar som någon slags Fotbollsgud och det mesta känns väldigt harmoniskt i München just nu. Det är givetvis så att Bayern München är, och ska vara, stora favoriter i kväll. Det är dock en kvartsfinal i Champions League vi talar om. Marseilles ligaform behöver inte betyda sett skit, snarare kan det ge en positiv effekt. Spelarna behöver inte tänka på ligan, utan kan i stället spela ut i Champions League mot ett lag som är klara favoriter. De har inget att förlora, men kvalitet nog att vinna.

Marseilles vilja att spela tätt och stänga ner ytor för att sedan sticka på blixtsnabba kontringar passar inte München alls. Bayern måste vara väldigt vakna och utnyttja sina chanser. Bayern kan, och ska, vinna det här dubbelmötet. Men varför låter det som om att det redan är klart?

Från spelar- och ledarhåll låter det inte så – vilket givetvis är positivt. Man har lärt sig att respektera sitt motstånd och inte underskatta det. Lyssnar man däremot på diverse journalister, experter, fotbollsälskare, supportrar och vilken tänkbar målgrupp som helst, så är Bayern redan i semifinal. Hur kan det vara så? Ingen ska försöka lura mig att fotbollen är så förutsägbar att Bayern redan står i semifinal mot Real Madrid? Visst ska Bayern München ta sig vidare, men det kan väl aldrig betyda att de har tagit sig vidare på förhand?

Vem trodde, i ärlighetens namn, att Schalke 04 skulle spela semifinal mot Manchester United förra året? Schalke var för tusan nära att åka ur Bundesliga förra säsongen! Varför skulle inte Marseille kunna chocka Bayern i kväll? Eller rentav på Allianz Arena?

Med det sagt så tror och hoppas även jag på att Bayern München vinner det här dubbelmötet. Finalen på Allianz Arena skulle då vara ett steg närmre. Men klart är det först när domaren har blåst av matchen i München.

/Wingren

Så återstår det endast sju omgångar. Läget är oförändrat. Bayern München vann mot Hannover, Borussia Dortmund krossade Köln. Fem poäng skiljer lagen åt. När kommer ett trendbrott? När får vi se ett titelryck från Dortmund? Eller när får vi se Bayern hämta in tre poäng?

Säsongens riktiga läckerbit bjuds vi på i omgång 30. Då tar Borussia Dortmund emot Bayern München på Westfalenstadion. Då kan allt avgöras, men inte nödvändigtvis.

Så här ser lagens spelschema ut:

Borussia Dortmund:
Omgång 28: Stuttgart (H)
Omgång 29: Wolfsburg (B)
Omgång 30: Bayern (H)
Omgång 31: Schalke o4 (B)
Omgång 32: Borussia Mönchengladbach (H)
Omgång 33: Kaiserslautern (B)
Omgång 34: Freiburg (H)

Bayern München:
Omgång 28: Nürnberg (B)
Omgång 29: Augsburg (H)
Omgång 30: Borussia Dortmund (B)
Omgång 31: Mainz (H)
Omgång 32: Werder Bremen (B)
Omgång 33: Stuttgart (H)
Omgång 34: Köln (B)

De regerande mästarna ska alltså spela mot formstarka Stuttgart och Wolfsburg, som kämpar om en Europa League-plats. Rekordmästarna från München har under samma period matcher mot två bottenlag. Fördel München så långt.

Sedan möts storklubbarna i Dortmund. Efter det har Dortmund ett ruggigt derby mot Schalke, och ni kan lita på att killarna från Gelsenkirchen vill ge igen på Dortmund och vara laget som sätter stopp för rivalens titeldrömmar. Sedan väntar nästa Champions League-lag i form av Mönchengladbach.

Borussia Dortmund avslutar mot två bottenlag. Det är svårt att säga hur klurigt det blir. Allt beror på om framtiden redan är bestämd. Kommer Kaiserslautern att vara rökta? Kommer Freiburg ha ett säkrat Bundesliga-kontrakt?

Bayern München har efter mötet med Dortmund matcher mot Mainz, Bremen, Stuttgart och Köln. Bremen har inte imponerat mot topplagen den här säsongen, däremot kan matcherna mot Stuttgart och Köln bli svettiga. Stuttgart vill till Europa, Köln vill spela i Bundesliga även nästa säsong.

Nyktert betraktat är Borussia Dortmunds spelschema jobbigare och svårare än Bayern Münchens. Samtidigt ska vi inte glömma bort att Jupp Heynckes lag förhoppningsvis går en strålande vår till mötes i Champions League. Om man lyckas avfärda Olympique Marseille väntar två energikrävande matcher mot Real Madrid (eller APOEL). Det är en aspekt som måste vägas in när vi diskuterar de återstående matcherna.

I Bayern väntar man på Bastian Schweinsteiger, i Dortmund väntar man på Mario Götze. Hyggliga förstärkningar.

Det kommer att bli en gastkramande titelstrid. Det känns säkert redan nu. De resterande matcherna går att diskutera fram och tillbaka – men vi återvänder ständigt till omgång 30. Om Dortmund vinner mot München känns det nästan klart. En seger för Dortmund innebär att man ”bara” behöver elva poäng från de andra sex matcherna. Med tanke på Dortmunds 21 matcher i rad utan förlust känns det ganska troligt.

En München-vinst däremot skulle injicera ordentligt med självförtroende i Münchens trupp, och beroende på hur det går i matcherna innan stormötet skulle Bayern till och med kunna rycka i toppen vid en vinst. Skulle Dortmund orka ta sig tillbaka på så kort tid?

Den som lever får se. Jäkligt spännande och njutningsfullt att följa kommer det att bli oavsett vad. Som vanligt är det dock nästa match som gäller och ingenting annat. På fredag kan Dortmund tvinga München att vinna borta mot Nürnberg, eller öppna dörren för en riktigt tät titelstrid.

Hur tror ni att det slutar? Vilka matcher blir avgörande?

Bundesliga omgång 27:

VfL Wolfsburg – Hamburger SV 2-1
HSV såg bättre och mer koncentrerat ut än senast mot Freiburg. Första halvlek bjöd inte på mycket fotbollsgodis, snarare ett ständigt ställningskrig. I början av andra halvlek brakade det dock loss ordentligt. Mandzukic gjorde omgående 1-0 för Wolfsburg, bara för att se Marcus Berg kvittera direkt efteråt. Det var svenskens första mål för säsongen – och ett riktigt läckert sådant då han vackert lyfte bollen över Bengalio i mål. Chanserna avlöste varandra ett tag efter målen men sedan drogs tempot ned en aning igen. Drobny fumlade med Schäfers frispark och 2-1 var ett faktum. Wolfsburg fortsätter att vinna och ligger nu bra till för en Europa-plats. HSV sjunker som en sten och ligger nu på kvalplats. Fink fortsätter att envisas med att allting är bra.
En kvalkamp mellan HSV och St. Pauli hade väl varit något?

Werder Bremen – FC Augsburg 1-1
Thomas Schaaf tvingas fortsatt förlita sig på ungdomlig kraft då skadeläget är allt annat än gott. Füllkrug tackade för förtroendet och gjorde sitt första Bundesliga-mål. Men det skulle inte räcka mot ett sedvanligt hårt kämpande Augsburg. En lite tursam kvittering kom till under tilläggstiden. Augsburg går fortsatt starkt och kämpar hårt för varje poäng. Werder Bremen har fortsatt svårt och tappade viktiga poäng i kampen om Europa-platser. Schaaf väntar nog ivrigt på att några spelare ska komma tillbaka från skada, men redan nästa vecka är Pizarro tillbaka. Han är Bremens livförsäkring.

FSV Mainz 05 – Hertha Berlin 1-3
Otto Rehhagel fick en mycket viktig seger mot Mainz – och helt välförtjänt. När vi trodde att Berlin var ett slaget lag, och Mainz ett säkert lag, så ställdes allt på kant på bara 90 minuter. Ben-Haira gjorde 0-1, Ramos utökade ledningen. Men Mainz kämpade på och lyckades också göra 1-2 genom Choupo-Moting. Det räckte dock inte långt när Ramos återigen la bollen i mål. En välförtjänt, och otroligt viktig, seger för huvudstadsklubben. Mainz tvingas åter vakna upp och inse att ingenting är klart.

Bayern München – Hannover 96 2-1
En välförtjänt seger för München, även om spelet inte var lika överlägset lysande som matcherna mot Hoffenheim och Berlin. Kroos chippade elegant in 1-0-målet när Zieler kom utrusande. Målet kom vid ett perfekt tillfälle då Hannover var på väg att äta sig in i matchen. I andra halvlek kom sedan Gomez in från bänken och fick målgörandets konst att se så enkelt ut när han rullade in 2-0. Hannover försökte och försökte, men Slomkas lag hade svårt att etablera något spel mot ett smart Bayern. Ya Konan skulle dock få göra ett drömmål med ungefär en kvart kvar av matchen och plötsligt blev det lite nerv igen. Hannover skapade chanser, Boateng försökte göra självmål men Neuer var med på det hela. München spelade av matchen när de fick bollen och vann rättvist.

SC Freiburg – FC Kaiserslautern 2-0
En mardrömsinledning för nye tränaren Krassimir Balakov. Efter bara en kvart hade Freiburg utnyttjat två individuella misstag och ledde helt välförtjänt med 2-0. Kaiserslautern förbättrade spelet men utgjorde aldrig något reellt hot mot Freiburg som vann helt välförtjänt. Kaiserslautern har nu sju poäng upp till Hamburg som ligger på kvalplats. Det ser riktigt hopplöst ut och Balakov får plocka fram alla trick han kan tänkas ha i rockärmen. Freiburg klättrar dock allt längre upp ur källaren och har tagit imponerande tio poäng på fyra matcher.

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim 1-2
Hemmalaget såg onekligen lite slitet ut efter den tuffa semifinalen mot Bayern München i onsdags. Gladbach var inte lika tempostarkt som vanligt, men kontrollerade ändå spelet. Marco Reus gjorde sitt 15:e mål för säsongen i mitten av första halvlek och sedan handlade det mesta om Gladbach. Publiken väntade på 2-0-målet. I andra halvlek jobbade dock Hoffenheim in sig i matchen och gjorde livet allt jobbigare för Gladbach som började se allt tröttare ut. Firmino kvitterade och bara några minuter senare stod Vukcevic för 1-2-målet. Hoffenheim är det enda laget som har vunnit mot Gladbach på bortaplan den här säsongen. Moralbildande för Babbels gäng, Favres Gladbach tvingas nu ladda batterierna för att orka ta upp kampen med Schalke som gick förbi.

Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
Schalke dominerade den första halvleken och Huntelaar, vem annars, nickade in 1-0 efter ett fint inlägg från Fuchs. Hemmalaget hade gott om chanser, spelade snabb anfallsfotboll och såg ut att ha kul. Men det där andra, eventuellt matchavgörande målet, kom aldrig. Efter en usel första halvlek såg Leverkusen lite piggare ut i andra och försökte störa Schalke. Men anfallsspelet kändes obefintligt och försvarsspelet var fortsatt rörigt. Huntelaar nickade in sitt 22:a mål för säsongen strax före slutet. Vinsten innebar att Schalke tog sig förbi Gladbach och ligger nu på en direktplats till Champions League, Leverkusens formsvacka blir allt tydligare och klubben jagas nu av en handfull konkurrenter om Europa League-platserna.
Rykten gör gällande att Robin Dutt lämnar efter säsongen – om inte tidigare. Ralf Rangnick viskas det om som ersättare.

VfB Stuttgart – FC Nürnberg 1-0
En otroligt rolig match med ett högt tempo och positiv anfallsfotboll som bjöd åskådarna på rikligt med målchanser. Resultatet speglar inte matchbilden alls. Det borde ha blivit fler mål, framför allt borde det ha blivit Nürnberg-mål. Heckings lag var bättre än Labbadias dito, men det var Stuttgart som lyckades göra mål. Cacau fick göra sitt femte mål för säsongen. Stuttgart ligger nu på en Europa League-plats medan Nürnberg tvingas kika nedåt i tabellen igen.

FC Köln – Borussia Dortmund 1-6
München satte press på Dortmund med vinsten mot Hannover. I andra halvlek svarade Dortmund på bästa sätt – med fem mål och en galaföreställning. Första halvlek var inte särskilt välspelad eller temporik. Dortmund lyckades inte med sina kombinationer, pressen var inte lika vansinnig som vanligt och Köln spelade med mod och kloka anfallsförsök. Novakovic gjorde också 1-0 när Subotic och Weidenfeller såg svaga ut. Dortmund kvitterade dock genom Piszczek och vi hade 1-1 i halvtid. Sedan brände Dortmund av ett fyrverkeri och krossade Köln och bjöd åskådarna på fotbollsgodis. Kagawa än en gång stor matchvinnare för Dortmund. Köln föll ihop efter 1-3-målet och krisen blir allt mer påtaglig för Solbakken. Ishak fick speltid men Köln hade inte mycket till spel över huvud taget.

/Wingren

Det är väldigt många lag i årets upplaga av Bundesliga som riskerar att åka ur. Men vi kan väl försöka vara realistiska och åtminstone konstatera att VfL Wolfsburg, på nionde plats med nio poäng ner till kvalplats, ligger ganska säkert till. Men från plats tio och neråt blir det spännande och nervöst. Och det här gör ju Bundesliga till en så fängslande tillställning. Det är inte bara toppstriden som är intressant – vi har även en dramatisk bottenstrid att se fram emot.

Så här ser den nedre halvan av tabellen ut:
Placering, klubb, spelade matcher, segrar, oavgjorda, förluster, mål +/–, målskillnad, poäng.

10. 1. FC Nürnberg    26 9 4 13 25:37 -12 31
11. 1. FSV Mainz 05  26 7 9 10 38:41 -3 30
12. TSG Hoffenheim  26 7 9 10 29:37 -8 30
13. 1. FC Köln           26 8 4 14 33:50 -17 28
14. Hamburger SV    26 6 9 11 30:48 -18 27
15. FC Augsburg       26 5 11 10 27:40 -13 26
—
16. SC Freiburg        26 6 7 13 33:53 -20 25
—
17. Hertha Berlin      26 5 8 13 26:47 -21 23
18. 1. FC K’lautern   26 3 11 12 17:36 -19 20
(OBS: jag ber om ursäkt för hur tabellen ser ut, verkligen).

Upplagt för dramatik alltså. För er som vill studera tabellen extra noga kan ni klicka här. Då kan ni även välja ”Heimtabelle” och ”Auswärtstabelle”. Varför skulle det vara så intressant i sammanhanget då? Jo, här följer nämligen Bundesligas statistiska sammanställning över hur man klarar sig kvar i finrummet, eller vad man ska misslyckas med för att åka ur Bundesliga.

Minst antal gjorda mål: 63 procents risk för avstigning (that’s right, det ordet använder jag nu):
I 30 av 48 Bundesliga-säsonger har laget med minst gjorda mål åkt ur. Under de senaste tio säsongerna har laget med minst gjorda mål lyckats rädda sig kvar. Det var Nürnberg via kval (2009/10) samt Arminia Bielefeld (2005/06).

Flest antal insläppta mål: 81 procents risk för avstigning (javisst!):
I 39 av 48 Bundesliga-säsonger har laget med flest insläppta mål fått tacka för sig. Hannover är det enda laget som har lyckats hålla sig kvar två säsonger i rad, trots flest insläppta mål (2008/09 och 2009/10).

Sämsta bortalaget: 75 procents risk för avstigning:
I 36 av 48 Bundesliga-säsonger har det sämsta bortalaget fått packa väskorna och förbereda sig för en säsong i 2. Bundesliga. Men Wolfsburgs supportrar behöver inte känna sig särskilt oroliga. Senast detta hände var nämligen säsongen 2006/07 och det ser onekligen relativt bekvämt ut för Wolfsburg som snarare jagar en Europa League-plats.

Sämsta hemmalaget: 90 procents risk för avstigning:
I 43 av 48 Bundesliga-säsonger har det sämsta hemmalaget fått lämna det tyska finrummet. Säsongen 1997/98 lyckades Hamburg göra något som inget annat lag har lyckats med de senaste 23 säsongerna: de höll sig kvar trots att de låg sist i hemmatabellen. Å andra sidan låg de femma i bortatabellen.

Minst 80 insläppta mål: 100 procents risk för avstigning:
Inget lag som har släppt in så här många mål, eller fler, har någonsin klarat kontraktet. Säsongen 1983/84 stod KFC Uerdingen för en stor bedrift och säsongen 1986/87 gjorde även FC Homburg det – men dessa klubbarna hade ”bara” släppt in 79 mål.

Inte mer än fem segrar på en säsong: 100 procents risk för avstigning:
Inget lag har lyckats med konststycket att hålla sig kvar i Bundesliga med fem, eller färre, segrar. Kaiserslautern kan alltså sakteliga börja svettas då endast har blivit tre segrar hittills.

Och så här klarar man sig kvar i Bundesliga:

Minst tolv segrar: 100 procents chans att klara sig kvar:
Inget lag har behövt börja om i andradivisionen efter minst tolv vinster under en och samma säsong. Säsongen 1979/80 fick Werder Bremen skutta ner en division, men då hade laget bara tagit elva segrar.

Minst 54 gjorda mål: 100 procents chans att klara sig kvar:
Säsongen 1976/77 fick Karlsruher SC stiga av, precis som Stuttgarter Kickers fick göra 1991/92. Dessa klubbarna hade dock bara mäktat med 53 mål. Med 54 gjorda så är man, statistiskt sätt, säker.

***

Veckans skönaste citat står Freiburgs tränare, Christian Streich, för. Hans lag spelar hemma mot tabelljumbon Kaiserslautern och tre poäng är givetvis oerhört viktiga. På presskonferensen frågade en journalist om Freiburg måste vinna, varpå Streich i all enkelhet och jordnära visdom svarade: ”Vi måste inte vinna, bara dö. Dö måste vi, vinna måste vi inte”. Så enkelt.

***

På tal om bottenmötet: Kaiserslautern har ersatt sparkade Marco Kurz med legendaren från Bulgarien – Krassimir Balakov. Han har ett tufft jobb framför sig, det må jag säga.

***

Ernst Tanner har fått sparken från TSG Hoffenheim. Det var på tiden tycker jag. Frågan är vem som ska ta över som sportchef nu? Dietmar Hopp själv tro? Nja.

Bundesliga omgång 27:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – Hamburger SV
Aogo och Westermann är tillbaka för HSV vilket onekligen känns viktigt. Men har Fink lyckats ställa in sina grabbar på nedflyttningsstrid, har han lyckats pränta in defensiva riktlinjer? Hamburg har inte gått särskilt starkt på hemmaplan och förlorade senast mot Freiburg. Wolfsburg har dock gått väldigt svagt på bortaplan, men vann faktiskt med 3-1 mot Nürnberg sist och borde tankat lite mer självförtroende. Känns som en väldigt öppen historia mellan två lag som kämpar för olika saker – för Europa och mot degradering.
Jag tror på: 1

Lördag 15:30
Werder Bremen – FC Augsburg
Thomas Schaafs unga lag gjorde det egentligen ganska bra mot Dortmund senast. Men några riktigt heta målchanser skapade man aldrig. Pizarros onödiga örfil har ställt till det för Bremen och peruanen kommer även att missa den här matchen. Rosenberg ska stå för målproduktionen. I Junuzovic och Ekici finns det dock spelare som kan skapa bra chanser för Bremen, men Augsburg har visat upp ett förträffligt fint försvarsspel på sistone och ligger plötsligt ovanför strecket. Självförtroendet finns i Augsburg, men räcker det för en vinst på bortaplan? Nykomlingen är, tillsammans med Wolfsburg, det sämsta bortalaget den här säsongen.
Jag tror på: X

FSV Mainz 05 – Hertha Berlin
Thomas Tuchel, 38, mot Otto Rehhagel, 73. Yngst mot äldst, äldst mot yngst. En intressant tränarduell. Berlin måste helt enkelt haka av sig 0-6-förlusten mot München och fokusera på det viktiga i stället. Men helt klart är att Rehhagel-effekten hittills har uteblivet. Kobiashvili är tillbaka från avstängning. Mainz nyförvärv i vintras, Mohamed Zidan, gjorde sex mål på sex matcher. Men mot Augsburg tog det stopp. Kan han starta en ny serie och leda sitt lag till säkrare i mark i tabellen?
Jag tror på: 1

Bayern München – Hannover 96
I ligan har Bayern visat upp en mästerlig form då man har avfärdat Hoffenheim med 7-1 och Berlin med 6-0. Och på hemmaplan är rekordmästarna brutalt starka. I cupen mot Gladbach ville dock inte bollen in trots ett antal fina målchanser. München är mänskliga – men har Hannover något att sätta emot när matchen spelas på Allianz Arena? Mirko Slomkas lag slog Köln med 4-1, men släppte till en hel del målchanser. Men kan man spela så engagerat och fysiskt som i vissa andra matcher den här säsongen så har man en chans att störa Bayern.
Jag tror på: 1

SC Freiburg – FC Kaiserslautern
Nytt blod i Kaiserslautern alltså, nye tränaren Balakov kommer att sitta på bänken redan på lördag. Det kan givetvis bli ett mentalt lyft för spelarna, en välbehövlig omstart. Men Freiburg har verkligen växt ihop som lag och kämpar för varandra match efter match. Och det har gett resultat. Kaiserslautern måste börja göra mål, kan Balakovs ankomst lösa upp anfallarnas nervknutar? Senast Kaiserslautern vann var faktiskt mot just Freiburg under hösten…
Jag tror på: 1

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim
2-1-vinsten mot Bayer Leverkusen gav Mönchengladbach det självförtroende som de nästan hade tappat. Patrick Herrmann gjorde comeback i cupen mot München, men norrmannen Nordtveit saknas på grund av avstängning. Gladbachs största svaghet är trots allt bredden i truppen. Hoffenheim har inte gått alls särskilt bra och spelar fortfarande för överlevnad, således kan vi räkna med att Babbel försöker tvinga fram rätt inställning från sina spelare. Men räcker det? Försvaret måste se bättre ut än vad det har gjort på sistone.
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Schalke 04 – Bayer Leverkusen
Leverkusen missade chansen förra helgen. Förlusten mot Gladbach innebär att laget nu har tio poäng upp till Schalke som ligger fyra, och därmed innehar kvalplatsen till Champions League. Så hoppet känns ute för Leverkusen, däremot måste man se till att försvara sig mot lagen under dem i tabellen. Schalke har siktet inställt på Gladbachs tredjeplats, särskilt hett blir det om Gladbach tappar poäng halv fyra. Huntelaar är i en faslig målform och hela Schalkes offensiv känns hyperfarlig. Kan Leverkusen freda sig mot det, i Gelsenkirchen?
Jag tror på: 2

Söndag 15:30
VfB Stuttgart – FC Nürnberg
Nürnbergs mittback, Wollscheid, är tveksam till spel. Det hade ställt till det för Dieter Hecking. Bruno Labbadia och Stuttgart får klara sig utan förra helgens tvåmålsskytt, Vedad Ibisevic, som är avstängd. Stuttgart siktar på plats sju, den ack så viktiga Europa-platsen. Efter ett par fina matcher är Nürnberg nu tillbaka i verkligheten och måste fortfarande rikta blicken nedåt i tabellen. Vilket lag tar det nödvändiga klivet i denna södra maktkamp?
Jag tror på: X

Söndag 17:30
FC Köln – Borussia Dortmund
När Köln och Dortmund vandrar ut på plan så vet spelarna precis vad som gäller. Hur litet avståndet ner är, hur mycket man kan rycka eller vad som krävs för att helt enkelt försvara sin nuvarande position. Matcherna mellan Köln och Dortmund, i Köln, har på sistone varit spektakulära och ganska galna. Många sena avgöranden och en hel del mål. Jürgen Klopps Dortmund är ligans bästa bortalag och har gott om självförtroende även om chanserna måste sitta snart. Detsamma går att säga om Kölns insats mot Hannover då laget brände alldeles för många lägen. Podolski är tillbaka så vi lär hitta Ishak på bänken. Dortmund har inte förlorat på tio matcher mot Köln – vilken serie upphör?
Jag tror på: 2

Precis som förra veckan frånsäger jag mig allt ansvar angående matchresultaten. Den som vill spela, spelar på egen risk. Personligen tycker jag att det är för många ”1:or”, men jag kan inte göra mycket åt det…

/Wingren

Då var det klart. Det blir en drömfinal i Berlin den 12 maj. Borussia Dortmund ställs mot Bayern München. Den tyska fotbollens två giganter för tillfället. Allting talar för att det blir en dramatisk, tät och svettig uppgörelse om ligatiteln. Bayern München ligger fem poäng efter Borussia Dortmund, men rekordmästarna har hittat vinnarformen igen. Nervkittlande nog så möts lagen i Dortmund i april. En match som mycket väl kan avgöra allt.

Och så bara en vecka efter att Bundesliga har spelats klart drabbar storklubbarna samman i Berlin. På Olympiastadion. I final i DFB-Pokal. Det låter ljuvligt.

Tisdagens och onsdagens matcher var ganska lika varandra. Det fanns ett bättre lag matchen igenom, men som inte lyckades sätta sina chanser och därför kunde motståndarlaget sticka upp och hota i perioder. Båda matcherna gick till förlängning. Den ena avgjordes i 119:e minuten, den andra avgjordes på straffar. Vi fick även två ofrivilliga syndabockar.

Vi börjar väl i Fürth. Borussia Dortmund ägde den första halvlek mot den starka ligaettan i 2. Bundesliga. Men precis som i ligaspelet hade Dortmund svårt att ta tillvara på målchanserna. Greuther Fürth spelade fenomenal fotboll hela match och försökte verkligen spela på ”lika villkor” mot de regerande mästarna. Hemmalaget blev bättre och bättre, farligare och farligare. Matchen slutade 0-0 efter 90 minuter och gick, trots allt, helt rättvist till förlängning. Här kändes Fürth till och med som det farligare laget.

Men det var ändå Dortmund som skulle vinna. Det är helt sjukt vilken vinnarkultur det här unga laget besitter just nu. Med matchens sista spark lyckades Ilkay Gündogan göra mål. Och hur skönt var inte det för mittfältaren som kom i somras för att ersätta Nuri Sahin? Lägger vi ihop matchens 120 minuter så var Dortmund det bättre laget, och den värdiga vinnaren. Men Greuther Fürth förtjänar all respekt efter en modig, uppoffrande och bra insats. Jag är helt övertygad om att vi får se Fürth i Bundesliga nästa säsong.

Och så var ju det här med syndabocken. En ofrivillig sådan. 25-årige Jasmin Fejzic blev rikskänd på två minuter. Fürths tränare, Mike Büskens, valde att göra ett målvaktsbyte med två minuter kvar av förlängningen. Storspelande Max Grün gick ut, Fejzic kom in. Varför? För att Fejzic enligt uppgifter är en jäkel på att rädda straffar, men även att själv göra mål på straffar. Olyckligtvis för honom var inte matchen över. Dortmund försökte fortfarande. Och när Gündogan sparkade iväg bollen mot mål slängde Fejzic sig mot sin högra stolpe, missade bollen, bollen studsade i stolpen och träffade Fejzic i ryggen. Bollen rullade in i mål. Matchen var över. Dortmund hade slagit ut Fürth med 1-0.

I Mönchengladbach utspelade sig en snarlik match. Bayern München var laget som förde spelet, som skapade flest chanser. Men om inte Marc-André ter Stegen gjorde fantomräddningar så stod stolpen i vägen. Om inte stolpen eller ter Stegen var i vägen så skyfflade Bayern-spelarna bollen ovanför målet, eller vid sidan av. Borussia Mönchengladbach försvarade sig ypperligt och visade att Bayern inte skulle få göra några sex eller sju mål här inte. Hemmalaget rusade även iväg på farliga anfall när chansen gavs. Marco Reus var fri med Manuel Neuer två gånger, bland annat. Men i går lyckades Manuel Neuer ta revansch för de två senaste matcherna mot Gladbach.

Matchen gick till förlängning. En förlängning som inte bjöd på särskilt mycket. Det var först mot slutet som Bayern München än en gång tryckte gasen i botten. Gladbach var trötta. Men med snubblande anfallare och storspelande Gladbach-försvarare så slutade det 0-0. Vilken överraskning att matchen skulle avgöras på straffar när Europas två bästa försvar ställdes mot varandra.

Även om det inte krävdes lika många straffar som finalen 1984, så finns det ändå en del paralleller att dra. Givetvis att Bayern München vann (4-2), men även en kille som missade en straff. Dante. Den duktige mittbacken har under ett bra tag kopplats väldigt intensivt till Bayern München. Övergång har länge varit så gott som klar i media. Dante brände sin straff. Lothar Matthäus brände sin straff 1984 – sen gick han till Bayern München.

Två värdiga vinnare i Borussia Dortmund och Bayern München. Två jämna och nervkittlande semifinaler. Och två väldigt värdiga förlorare i Greuther Fürth samt Borussia Mönchengladbach.

Det ger oss en drömfinal i Berlin. Den 12 maj.

Och just det ja: det här innebär även att laget som slutar på plats sju i Bundesliga får kvala till Europa League.

***

Ni som följer tysk fotboll har väl säkert inte missat Kevin Großkreutz aktion efter matchen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, då jag inte vill konstatera eller kommentera något innan vi har alla kort på bordet. Givetvis var det sjukt onödigt av Großkreutz att springa fram till en deppig Asamoah för att fira. Om han sedan sa något rasistiskt också, så är det helt åt helvete och bör bestraffas hårt. Asamoah själv har ju dock inte anklagat Kevin för det här och just nu är tysk media ett hönshus som inte skiljer på fakta och anklagelser. Så får det inte gå till.

Jag lämnar den här händelsen med följande kommentar: Großkreutz firande var onödigt. Ja. Asamoahs ständiga hån inför matchen var onödiga när han vet att en ”halv-ulltra, halv-spelare” återfinns i motståndarlaget. Behöver Großkreutz håna honom för det, när han står som vinnare och Asamoah står som förlorare? Nej. Borde Asamoah räknat med det? Ja. Har Tyskland gjort en elefant av en snabel i väntan på sanningen? Ja.

Har den här händelsen överskuggat det faktum att det spelades en semifinal mellan Dortmund och Fürth – där Fürth spelade på samma nivå som tyska mästarna? Ja, tyvärr. Och det är förbannat tråkigt.

Vårsolen är framme i stora delar av Europa. Den sprider ljus, värme och glädje. Ta tillfället i akt mina vänner. Plocka fram ett par kalla Altbier, släng några Bratwurst på grillen och påbörja uppladdningen inför kvällens och morgondagens Pokal-drama!

För det är där vi står nu. Det är äntligen dags för den riktigt heta delen av säsongen. Ligan ska avgöras och vi har kommit till semifinalerna av DFB-Pokal. Tyska cupen. Det är inte vilka matcher som helst som ska spelas. Det känns, och ser, riktigt förbannat intressant ut.

Först ut har vi Greuther Fürth mot Borussia Dortmund – serieledarna i Zweite respektive Erste Bundesliga drabbar alltså samman. I morgon väntar klassiker-mötet mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Det kunde inte ha sett mycket bättre ut. Det är upplagt för en ruggig urladdning i båda matcherna. Pokal-kvällar när de är som bäst. Ta tillfället i akt och bara njut. Njut av allt det som gör fotbollen till vår mest älskade sport. Dramatiken, ovissheten, kampen, orättvisan, rättvisan, skönheten och knallen. Det kommer att smälla.

Greuther Fürth – Borussia Dortmund (Tisdag 20:30)
Det känns nästan som att man kan tala om en sportslig skräll, eller en statistisk skräll. Vilket lag ska övervinna sig självt? Greuther Fürth har allt att vinna, och skulle givetvis stå för säsongens knall om laget skickar ut Borussia Dortmund.

Greuther Fürth gör det fantastiskt bra och leder för tillfället andraligan i Tyskland. I klubben återfinns gamla Dortmund-spelare i form av Sebastian Tyrala och Christopher Nöthe. Det blir säkert ett kärt återseende. Men mötet väcker säkerligen starkare känslor hos tränaren Mike Büskens och spelaren Gerald Asamoah. De båda är sanna Schalke-ikoner, det är blått blod som rinner i deras ådror. Båda två har talat om sin kärlek till Schalke inför mötet med Borussia Dortmund. Och det kommer att fungera som extra tändvätska – om det nu behövs när Greuther Fürth för första gången kan ta sig till cupfinal.

”Sebastian Tyrala är värst. Han var med Lüdenscheidarna på deras hotell när de spelade här i Nürnberg. Och när han senare kom tillbaka, så sa han: jag skulle hälsa så gott från Kevin Großkreutz. Då sa jag bara tack så mycket…”

Citatet behöver kanske förklaras lite? Tidningen der Westen gjorde en dubbelintervju med Büskens och Asamoah. Det här var en del av Asamoahs svar på frågan ”Hur kommer du egentligen överens med Nöthe och Tyrala?”. Vidare är ”Lüdenscheid” ett populärt smeknamn på Borussia Dortmund bland Schalke-fansen, eftersom att man helt enkelt inte vill ta så fula ord i mun. Kevin Großkreutz som omnämns i texten är, som ni kanske alla vet, en Dortmund-spelare, men även en fanatisk Dortmund-supporter sedan barnsben.

SpVgg Fürth, som klubben hette innan man slog sig samman med TSV Vestenbergsgreuth, har faktiskt skrällt ordentligt mot Dortmund en gång tidigare. Lagen möttes den 4:e augusti 1990 i Pokalens första omgång. Dortmund hade vunnit cupen för bara 406 dagar sedan – Fürth spelade i Landesliga. Efter bara två minuter fick Fürth-spelaren David Schneider rött kort. Men Oliver Zettl gjorde 1-0 för Fürth, Dortmunds Flemming Povlsen kunde dock kvittera. Vad som sedan hände vet nog ingen. Och än i dag skäms spelarna för sin insats. Det fanns ingen vilja, ingen kamp. Det gjorde det däremot i Fürth. 2-1 genom Achim Beierlorzer och 3-1 efter ytterligare ett mål från Zettl. Dortmund var utslaget, Fürth var vidare.

Dortmund å andra sidan kämpar mest mot sig själva. Bortsett från finalen 2008, som Bayern München vann med 2-1 efter förlängning, har klubben länge haft det svårt i cupen. Senaste triumfen kom 1989 när Werder Bremen besegrades med 4-1 och Norbert Dickel blev en stor hjälte för Dortmund. I dag är han speaker på Westfalenstadion och kommentator på BVB:s netradio. Det var ett tag sedan alltså, och för att hitta Dortmunds andra vinst i DFB-Pokal måste vi backa bandet ordentligt: det var 1965.

Över huvud taget är Dortmunds statistik lite lustig. Och mycket talar för att Fürth egentligen borde vinna. Men vad vore väl fotboll om statistiken avgjorde matcherna på förhand? Borussia Dortmund har tidigare varit i nio semifinaler. Fyra på hemmaplan, fem på bortaplan. Samtliga hemmamatcher slutade med avancemang, samtliga bortamatcher slutade med uttåg ur cupen.

Det kommer förstås att vara fullpackat på läktarna när Fürth ska försöka göra det sportsligt omöjliga – och Dortmund ska vinna över sin egen historia. Det kan inte bli annat än fantastiskt.

För övrigt lär väl stora delar av Tyskland sitta och smyghålla på just Dortmund i kväll. Inte för att man inte unnar Fürth en plats i finalen, utan för att ett Dortmund-avancemang innebär att laget på sjundeplats i Bundesliga får kvala till Europa League. Om Fürth däremot tar sig vidare så kommer Nürnbergs lillebror att få kvala till EL.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München (Onsdag 20:30)
På onsdag bjuds vi på en riktig läckerbit när ligatrean tar emot ligatvåan. Och det är ju inte bara den här säsongens bedrifter som gör det här till ett stormöte. Det är två traditions- och vinstrika föreningar som möts. I en semifinal. I DFB-Pokal. Det är så bra det bara kan bli.

Bastian Schweinsteiger var uträknad, men i dag kommer uppgifter om att han kanske kan medverka trots allt. För Borussia Mönchengladbachs del ser det ut som om att Lucien Favre kan räkna med Patrick Herrmann igen. Lagens två tidigare möten den här säsongen har slutat med två Gladbach-vinster. 1-0 och 3-1. Bayern vill förstås ta revansch, och gå segrande från det här riktiga testet. På onsdag kommer Bayern att få ett riktigt kvitto på sin form.

Bayern München har vunnit 14 av sina senaste 15 Pokal-matcher. Endast tre förluster har rekordmästarna inkasserat på 40 matcher i DFB-Pokal. Det är ett starkt cuplag, som dessutom kan tangera Schalkes rekordsvit på tio raka segrar i cupen. Men Borussia Mönchengladbach på hemmaplan är ingen lek. Klubben har hittat tillbaka till det stolta 70-talet. Senast Gladbach förlorade på hemmaplan var den 18:e mars 2011.

Vi kan räkna med en het match, men även med en hel del mål om vi ska förlita oss på historisk statistik. Bayern har endast gått mållöst från en av de 47 senaste matcherna i cupen – det var förra årets semifinal mot Schalke. Mönchengladbach har gjort mål i alla, förutom en, av sina hemmamatcher i cupen sedan 1977.

Som sagt: det här är ett klassiskt möte mellan två storlag, även om det onsdagens hemmalag länge har varit på dekis. Mellan 1969 och 1977 avlöste lagen varandra som tyska mästare. Bayern blev det fyra gånger, Borussia blev det fem gånger. I tyska cupen har lottats mot varandra fem gånger. En snabb tillbakablick:

31/5 1984: Final
70-talets giganter stötte på varandra i final. Dagens Bayern-tränare, Jupp Heynckes, satt då på die Fohlens tränarbänk. Frank Mill gjorde 1-0 för Gladbach, men Wolfgang Dremmler kvitterade med åtta minuter kvar. Förlängningen spelades, men målvakterna kunde freda sig. För första gången skulle en final avgöras på straffar. Matchen avgjordes först med den 16:e straffen när Michael Rummenigge la in bollen i mål, tidigare hade Gladbachs Norbert Ringels prickat stolpen.

1/4 1985: Semifinal
Inte ens ett år hade gått sedan den dramatiska finalen. Jupp Heynckes var fortfarande tränare i Mönchengladbach. Det var mållöst efter 90 minuter dock. I förlängningens 101:a minut tog Sören Lerby hand om en straff och sköt ledningen till Bayern München. Matchen slutade 1-0.

25/10 1987: Andra omgången
Nu var Jupp Heynckes tränare för Bayern München – precis som han är i dag. Michael Rummenigge gjorde 1-0 efter 72 minuter, men endast sex minuter senare gjorde Christian Hochstätter 1-1. Och i förlängningens skulle det bli lika galet. Hans Dorfner gav Bayern ledningen på nytt, men med tio minuter kvar såg Gunter Thiele till att det blev omspel. På den här tiden avgjordes endast finalen på straffar.

11/11 1987: Andra omgången, omspel
Thiele var fortfarande i målform och gav Gladbach ledningen i andra halvlek. Lothar Matthäus (som ju även han spelade i Mönchengladbach tidigare) kvitterade med en kvart kvar. Förlängning – igen. Och den här förlängningen blev minst lika dramatisk. Rummenigge satte Bayern i ledning, lite senare kvitterade Gladbach genom Hans-Jörg Criens. En minut senare stod Rummenigge dock för ytterligare ett mål, och nu orkade inte Gladbah hämta in underläget.

2/10 1996: Andra omgången
Hemmalaget Gladbach tog ledningen genom Jörg Neun efter bara nio minuter. Men efter en halvtimmes spel stod det 1-1 efter att Thomas Strunz fixat ett mål för Bayern. Fem minuter före slutsignalen kunde Alexander Zickler utöka bortalagets ledning. Bayern hade än en gång slagit ut die Fohlen.

31/10 2007: Andra omgången
Det här var senaste Pokal-mötet lagen emellan. Och ni som kan er historia vet att skiljde mycket mellan lagen nu. München ledde Bundesliga, Mönchengladbach låg tvåa i Zweite Bundesliga. Men det stod ändå 0-0 i halvtid, helt i enlighet med Pokalens egna lagar. Till sist var Bayern München dock för starka för bortalaget. Luca Toni slog till två gånger om i början av andra halvlek. Men Gladbach gav inte upp och fortsatte att kämpa. Marcel Ndjeng lyckades också göra 2-1 efter 70 minuter, men Miroslav Klose satte spiken i kistan med sju minuter kvar av matchen.

—

21/3 2012: Semifinal
Ja, vad ska det så här i framtiden? Borussia Mönchengladbach är tillbaka i gammal god form, Jupp Heynckes är ”tillbaka” på Bayerns tränarbänk. Två lag som vet hur man vinner, två lag med en rik tradition. Två lag i form. Det kommer att smälla på onsdag.

/Wingren

Nu händer det härligt mycket. En ny omgång av Bundesliga är spelad och redan i morgon kan vi njuta av en semifinal i tyska cupen. Då tar serieledaren i Zweite emot serieledaren i Erste: Greuther Fürth mot Borussia Dortmund. På onsdag får vi sedan en svettig uppgörelse mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Ska Lucien Favre lyckas ta sin tredje triumf för säsongen mot Bayern, eller har rekordmästarna ett motmedel?

HSV måste ta krisen på allvar
Hamburg är säsongens hittills sämsta hemmalag. Och då brukar man också trilla ur Bundesliga efter säsongen. I lördags vann Freiburg med hela 3-1 i Hamburg. Freiburg befinner sig nu ovanför kvalstrecket för första gången sedan omgång nio. Väldigt starkt förstås. Men Hamburg då? Vad är det som händer? Michael Oenning fick sparken efter en katastrofal inledning på säsongen, Frank Arnesen hämtade in Thorsten Fink från FC Basel. Ett smart drag skulle det visa sig. Hamburg fick ihop laget och började klättra uppåt i tabellen – det gick till och med så bra att vi kunde skriva av krisen.

Men nu står vi här. Endast lite mindre än två månader återstår av säsongen och plötsligt är Hamburg i allra högsta grad inblandad i bottenstriden.

13. FC Köln 28p
14. Hamburger SV 27p
15. FC Augsburg 26p
—
16. SC Freiburg 25p
—
17. Hertha Berlin 23p
18. FC Kaiserslautern 20p

Hamburgs försvar är ett hån mot fotbollen för tillfället. Och det är ett stort problem som måste tas på allvar nu. Visst, nu var truppen skadedrabbad inför mötet med Freiburg – men att förlora en så viktig match med 1-3 på hemmaplan är inte okej. Oavsett skadeläget. Hamburg är helt klart en nedflyttningskandidat nu. Men jag är väldigt orolig för Bundesligas dinosaurie – det enda laget som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga. Fink och spelarna verkar ha trott att allt var klart, och nu befinner man sig plötsligt i en kris. Skillnaden mellan HSV och bottenkonkurrenterna är att de andra lagen är medvetna om kampen för överlevnad. Det verkar inte HSV vara. Det ser alldeles för lojt och oinspirerat ut. Jag saknar kampen, passionen och det taktiska grisspelet. För det är det Hamburg behöver nu. Och det är det som framför allt Augsburg och Freiburg redan besitter.

Fink sa efter matchen att man inte är en nedflyttningskandidat, men att man däremot är indragna i bottenstriden. Jag förstår vad han försökte säga, vad han egentligen menade. Nämligen att Hamburg är ett för bra lag för att slåss där nere. Han försökte väl skydda sina spelare, ta tillvara på det lilla självförtroende som ännu finns kvar. Men han kan ha skjutit sig själv i foten. Åtminstone om det fortsätter så här. Hamburg och Fink måste börja ta det här på allvar nu – innan det är försent.

Mål, mål, mål och åter mål. Bayern är tillbaka
Vilken brutal kross av Hertha Berlin. På Olympiastadion. Mot Bayern-dräparen Otto Rehhagel. 0-6. Det har ju, med all rätt, talats om Bayern Münchens bortaspöke. Laget hade inte tagit en enda bortaseger under 2012 och nu väntade ett Hertha Berlin som spelar för sin överlevnad. München hade tidigare gjort 14 mål på två matcher, men det var på hemmaplan. Hur skulle det gå nu? Pang, pang, pang sa det, och så stod det 0-3 efter 20 minuter. Till sist slutade det 0-6. Bayern München är tillbaka – på allvar. Berlin hade inte mycket att säga till om när Robben, Müller och Ribéry visade upp hela sitt register och var på fantastiskt spelhumör. Nu har Bayern gjort 20 mål på tre matcher. Det är overkligt och obehagligt bra. Om Jupp Heynckes killar kan befästa den här formen så har Bayern alla möjligheter i världen att hämta in en, två eller tre titlar den här säsongen.

Svenskar, svenskar, svenskar
För Köln fick Mikael Ishak spela från start, och gjorde det väldigt bra. Han var pigg, modig och ständigt på väg. Givetvis såg man att han vägde lite lätt i en hel del närkamper, men med tanke på att han tog steget från superettan till Bundesliga i vintras, så var det imponerande. Stolpträffar och andra farligheter kan vi notera, och det är endast orättvist att det inte blev något mål för 18-åringen.

Vidare fick även Per Nilsson ersätta skadade Wollscheid redan under första halvlek för Nürnberg, Rasmus Jönsson fick ett par minuter för Wolfsburg i samma match. Marcus Berg fick hoppa in för Hamburg och Oscar Wendt spelade en okej match från start som mittfältare. Markus Rosenberg agerade ensam anfallare för sitt Werder Bremen mot Borussia Dortmund, men han hade ingen rolig dag på jobbet. Han var helt enkelt för ensam, och Bremen hade för få riktiga anfall.

Rekord, rekord, rekord
Det var även en sån helg. Borussia Dortmund vann med 1-0 mot ett skadedrabbat Werder Bremen och har därmed gått obesegrat i 20 matcher nu. Det är ett nytt klubbrekord, och det är fantastiskt imponerande. Dortmund har verkligen spelat konstant och även lyckats vinna matcher där man har spelat mindre bra. Det kanske allra roligaste är att vi äntligen ser en regerande mästare som inte faller ihop säsongen efter.

Bayern München fick tre straffar med sig i matchen mot Hertha Berlin. Det var första gången i klubbens Bundesliga-historia. Robben, Gomez och Robben förvaltade dem.

Hannover 96 vann med 4-1 mot Köln. Det betyder att Mirko Slomkas lag inte har förlorat på hemmaplan på 14 matcher i Bundesliga nu. Ett nytt klubbrekord! Och hatten av till Slomka som har gjort det fantastiskt bra med Hannover. Det är en fröjd att se hur mycket laget får ut av så pass lite. Och vilken härlig inställning.

Är det inte dags för Raúl i landslaget?
Nu lyckades förvisso Fernando Torres bryta måltorkan, och kanske lossnar det för honom. Då vet vi alla vad han går för. Men jag vill slå ett slag för Raúls återkomst i det spanska landslaget. Han förtjänar verkligen ett sista stort mästerskap och i går visade han att han fortfarande kan. Om han inte spelar fram sina lagkamrater med läckra klackar så trycker han upp bollen i krysset. Jag är inget fan av det spanska landslaget, och önskar dem inte någon nämnvärd framgång. Men om jag lägger det åt sidan, så måste jag ändå konstatera att Raúl säkert hade kunnat bidra med en hel del. Han känns som en storartad person, och en majestätisk fotbollsspelare. Han hade säkert kunnat göra mycket gott i den spanska truppen även om han inte får så mycket speltid.

I ärlighetens namn hade han säkert kunnat bidra även på plan. Tolv mål och fem assist har det blivit på 25 ligamatcher den här säsongen. Och han visar att han kan, att han vill och att han fortfarande har magi i sina fötter. Så, varför inte ett sista stort mästerskap för Raúl?

Bundesliga omgång 26:

TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart 1-2
En riktigt underhållande första halvlek som bjöd på ett ganska böljande spel. Stuttgart kämpar fortfarande om en plats i Europa, men då måste man, precis som Wolfsburg, fortsätta att vinna framöver. Givetvis hette fredagens matchvinnare Vedad Ibisevic. Anfallaren bytte ut Hoffenheim mot Stuttgart i vintras och gjorde 1-0 efter bara åtta minuter. Och han firade målet, ska väl tilläggas. I andra halvlek nickade han in 2-0 för sin nya klubb. Och var glad. Stuttgart hade fler chanser men bollen ville inte in, när så Salihovic satte en straff i mitten av andra halvlek så blev det plötsligt jobbigt. Hoffenheim försökte att forcera in ytterligare ett mål men Stuttgart lyckades hålla undan. 1-7-förlust mot München och nu 1-2 mot Stuttgart – Hoffenheim har det jobbigt och inte har det blivit mycket bättre med Babbel på tränarbänken. Stuttgart går däremot starkt och har faktiskt tagit tio poäng de senaste fyra bortmatcherna.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-2
Även Gladbach hittade sitt spel och sitt självförtroende i lagom tid innan onsdagens semifinal. Bayer Leverkusen ville förstås vinna för att ha en chans på CL-platserna, och för att komma över förlusterna mot Barcelona och Wolfsburg. Men Favres Mönchengladbach hade hittat tillbaka till det framgångsrika spelet. Det gick snabbt i anfallen och man nyttjade sina chanser, samtidigt stod man ruggigt säkert i defensiven. Reus gjorde tidigt 0-1 och Gladbach inväntade ett misstag från Leverkusen så att man kunde ställa om. På förhand skrev jag om målvaktskampen mellan ter Stegen och Leno. Även om Gladbach vann matchen, så vann inte ter Stegen matchen i matchen. Han slarvade och tappade en boll framför fötterna på Leverkusen, Kießling kunde utnyttja kaoset som följde. Så nog blev unge ter Stegen glad när Reus spelade fram de Camargo till 1-2. Leverkusen får inrikta sig på en plats i Europa League, Gladbach tillhör fortsatt toppen.

Borussia Dortmund – Werder Bremen 1-0
Vi fick se ett otroligt tjusigt mål efter bara åtta minuter. En långboll nådde djupledslöpande Gündogan precis framför mål, men i stället för att trycka till den så volleyspelade han till Kagawa som kunde nicka in bollen i öppet mål – på sin födelsedag. Det firade han med att krama om Santana på bänken, som också fyllde år. Borussia Dortmund spelade bättre och mer inspirerat än mot Augsburg och hade bland annat två bollar på i målramen innan halvtid. Det borde ha stått 3-0 när lagen vandrade ut för halvtidsvila. Ett fruktansvärt skadedrabbat Werder Bremen vågade lite mer i andra halvlek, försökte mer. Men det räckte inte till, i stället var Dortmund närmare att göra mål. Men Kagawas mål räckte i en match som Dortmund dominerade – men som var onödigt spännande. Rosenberg hade det tufft som ensam anfallare.

FC Augsburg – FSV Mainz 05 2-1
Augsburg går från klarhet till klarhet just nu. Laget visar en imponerande inställning och det märks verkligen att spelarna har bestämt sig för att spela i Bundesliga även nästa säsong. 0-0 mot Dortmund följdes upp med en 2-1-vinst mot Mainz. Bortalaget gjorde det första målet men Koos läckra kvittering gav nytt självförtroende innan halvtid. Och i andra halvlek kunde också Langkamp nicka in 2-1 och Augsburg lämnar nedflyttningszonen för tillfället. Zidan gick mållös för första gången sedan han kom till Mainz.

Hamburger SV – SC Freiburg 1-3
Freiburg var det klart bättre laget i första halvlek och skapade fler chanser, vann fler närkamper och gjorde dessutom mål. HSV lång under med 0-2 i halvtid. Marcus Berg kom in som offensiv kraft direkt till andra halvlek. Och nog såg det en aning bättre ut för Hamburg, men när chanserna kom så lyckades man inte göra mål. I stället var det Freiburg som kunde göra 0-3 genom Makiadi. Ilicevic gjorde Hamburgs tröstmål. En viktig seger för Freiburg som är uppe ur källaren, och en tung förlust för Hamburg som måste vakna till liv nu.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg byter nu plats med Nürnberg i tabellen efter vinsten. Och plötsligt lever faktiskt drömmen om Europa för Wolfsburg och Felix Magath. Det krävs en hel del för att få den att gå i uppfyllelse, men fortsätter det så här finns chansen, framför allt om Dortmund slår ut Fürth i morgon. Nürnberg tog annars ledningen genom Didavi, men den tidigare utsorterade anfallaren, Patrick Helmes, gjorde två mål och Mandzukic gjorde ett. Har Magath hittat ett framgångsrikt anfallspar? Nürnberg lyckades aldrig plocka fram det spelet som krävdes utan såg helt enkelt lite för oinspirerat ut.

Hertha Berlin – Bayern München 0-6
Jag har egentligen redan skrivit allt som behövs om den här matchen i texten ovan. Hertha Berlin försökte inledningsvis att störa München, men den planen gick i baklås och Bayern malde på med gott självförtroende. En fantastisk uppvisning från ett Bayern som inte visar någon nåd. Nu är man redo inför pokalfajten mot Gladbach på onsdag.
Berlin däremot har onekligen problem. Michael Preetz måste ånga att han satte sitt ego före klubbens välmående när han sparkade Babbel. Kung Otto har en hel del att stå i, om jag säger så. Och jag vet ärligt talat inte om han räcker till.

FC Kaiserslautern – Schalke 04 1-4
Schalke har så svårt för att vinna borta mot Kaiserslautern. Och matchen började på ett bekant sätt. Tabelljumbon, och offensivt svaga Kaiserslautern, gjorde 1-0 efter bara tre minuters spel. Vilka tankar fanns i Schalke-spelarnas huvud? Men Huub Stevens lag reste sig och visade varför det skiljer så många placeringar lagen emellan. Holtby, Raúl, Huntelaar och Farfan gjorde alla tjusiga mål. Framför allt Raúls och Holtbys distansträffar var mäktiga. Kaiserslautern föll ihop allt mer ju längre matchen led. Frågan är nu om tränaren Marco Kurz får sitta kvar? Ordföranden, Stefan Kuntz, har inte uttalat sig om det ännu. Men 16 matcher i rad utan seger talar väl för sig själv. Schalke däremot fortsätter att sätta press på Gladbach om direktplatsen till Champions League. Offensivt är man strålande, det kan vi konstatera.

Hannover 96 – FC Köln 4-1
Mikael Ishak från start i Lukas Podolskis frånvaro som sagt. Köln inledde ganska bra och det såg lite mer kontrollerat ut än vad vi är vana vid. Men när Hannover sakteliga höjde pressen, flyttade upp mer folk och började forcera så brast Köln defensiv än en gång. Felpassningar, missade brytningar, dåligt positionsspel och ja, det mesta man inte vill se som tränare. Stindl fick också helt rättvist göra 1-0. Men Köln reste sig igen och försökte ta sig in i matchen, Pezzoni kvitterade i första halvlek. Sedan gick Köln ganska bra under en period av matchen, men var det inte Ishak som missade så gjorde Novakovic eller Celemens det. Hannover däremot var effektiva och efter Schlaudraffs straffmål rann det iväg. Diouf kom in och fick göra två mål. Hannover befäster sin goda form.

/Wingren

Nu lämnar vi den europeiska glansen och inriktar oss på det som verkligen får pulsen att stiga – Bundesliga. Tiden bara rusar iväg för tillfället och det är nu som matcherna verkligen börjar bli avgörande. Varje poäng känns som en kraftansträngning och varje förlorad poäng känns som ett oreparerbart misstag. Det är nu säsongen har kommit in i den heta fasen. Den bästa tiden på året närmar sig.

En av dessa ack så avgörande matcherna är lördagens möte mellan Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach. Säsongens överraskningslag befinner sig fortfarande på tredje plats med 48 poäng. Men spelet har hackat lite på sistone. Bayer Leverkusen har börjat hitta rätt och ligger plötsligt femma – med 40 poäng. Åtta poäng skiljer alltså. Och det här är ju så spännande. En vinst för Leverkusen blåser rejält med liv i Champions League-drömmarna, en vinst för Gladbach skulle med största sannolikhet säkra en Champions League-plats, antingen direkt eller via kval. Åtta poäng kan bli fem, åtta poäng kan bli elva.

Borussia Mönchengladbach saknar verkligen Patrick Herrmann smärtsamt mycket. Han var viktigare för lagets bländande offensiv än vad många trodde. Marco Reus sågs som nyckelspelaren, som Atlas sam bar på Jorden. Det var inte han, åtminstone inte han på egen hand. Ty han behöver sin lekkamrat Herrmann. Gladbach har haft svårt att bygga upp sitt offensiva spel på samma sätt, och har därför tappat onödigt mycket poäng.

Bayer Leverkusen å andra sidan har gått riktigt bra på sistone om vi bortser från storförlusten mot Barcelona och förra helgens förlust mot VfL Wolfsburg. Leverkusen känns lite hetare än Gladbach för tillfället, men inte smartare.

Det som gör kampen extra intressant i mitt tycke är matchen i matchen: Bernd Leno, 20, mot Marc-André ter Stegen, 19. Den här målvaktskampen är inte bara prestigefylld, utan kommer med högsta sannolikhet avgöra matchen. Leverkusen vill anfalla, vill försöka föra spelet – men har ett försvar som har ganska svårt att hänga med, man har svårt att samla laget. Det kommer Mönchengladbach att älska, för det är precis denna typ av matcher de har saknat. Lucien Favres spel bygger på att försvara sig disciplinerat och effektivt för att sedan ställa om blixtsnabbt. Ytorna kommer att finnas mot Leverkusen. Men även Leverkusen kommer att få sina chanser. Så frågan är: vem av målvakterna tänker vara överjävligast?

Leno och ter Stegen är båda födda 1992. Leno har hunnuit bli 20, ter Stegen fyller 20 i slutet av april. De har följts åt under flera år. Målvakterna har gått en ständig kamp mot varandra i olika ungdomslandslag och nu är båda två fullblodsproffs i tyska storklubbar. 19 och 20 år gamla.

För tillfället konkurrerar de med varandra om en plats i U 21-landslagets mål. Marc-André ter Stegen gick för Bernd Leno sist. På lördag möter de varandra i en match som handlar om så mycket. Om en europeisk framtid. Runt omkring 100 meter skiljer dem åt – ändå kommer de att vara direkta konkurrenter. Vem drar det längsta strået på lördag?

I mina ögon är ter Stegen en bättre målvakt än Leno. Men över huvud taget känns det helt sjukt att inse hur många bra målvakter Tyskland förfogar över. Jag tycker ändå att ter Stegen har visat det där lilla extra. Han känns säker i luften, trygg med fötterna, snabb på linjen och har dessutom en förmåga att göra monsterräddningar. I mina ögon är ter Stegen inte bara bättre än Leno, den här säsongen har han varit Bundesligas bäste målvakt. Och det med 19 år. Manuel Neuer borde känna flåset i nacken, hur länge kan han hålla ter Stegen bakom sig? Och om ter Stegen faller så finns Leno, Fährmann, Trapp, Sippel, Unnerstall, Ulreich, Baumann och Zieler som seriösa konkurrenter.

Mitt framtidstipps är dock att Marc-André ter Stegen blir den som efterträder Manuel Neuer som Tysklands, kanske världens, bäste målvakt.

Efter önskemål från Albin så tänkte jag försöka tippa matcherna från och med nu, enligt traditionella 1X2-metoden. Jag ser det här som självmord och låter meddela att jag inte tar något som helst ansvar för den faktiska utgången. Skämt-å-sido, det som gör Bundesliga så speciell är just den här ovissheten. Men ett försök, det kan jag väl göra.

Bundesliga omgång 26:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart
Babbel, Widmayer, Compper, Beck, Rudy, Schipplocki, Vukcevic, Weis och Jaissle. Vad är det här för något undrar ni? Jo, de har allihopa ett förflutet i Stuttgart men återfinns nu i Hoffenheim. Och i Stuttgart har vi Vedad Ibisevic som lämnade Hoffenheim i vintras. Många återseenden. Hoffenheim har Bayerns förnedring i ryggen, medan Stuttgart kommer till matchen efter en 0-0-match mot bottenlaget Kaiserslautern. Ingen toppform här direkt, men stor vilja och motivation att göra bra ifrån sig. Stuttgart känns som det farligare laget och Hoffenheim verkar vara lite vilse. Vem ska göra målen? Vem ska styra upp backlinjen?
Jag tror på: 2.

Lördag 15:30
Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach
Som sagt, en seger för Leverkusen är ett krav om man vill beblanda sig i kampen om CL-platser. Robin Dutt har fått laget att dra åt samma håll, Ballack-soppan har ätits upp och man känns farliga i offensiven igen. Men Gladbach är inte vilket motstånd som helst. Favres lag har varit fantastiskt den här säsongen – och Leverkusen saknar Lars Bender. Det ska dock sägas att Leverkusen älskar att möta Gladbach på hemmaplan. 17 vinster och 110 mål har man gjort på Gladbach, vilket gör die Fohlen till favoritmotståndare. Herrmann saknas ännu för Favre, men Reus ska få agera centralt igen, vilket har sett bättre ut än ute till höger. Matchen i matchen mellan målvakterna kan avgöra det här.
Jag tror på: 2.

Borussia Dortmund – Werder Bremen
Om Dortmund spelar oavgjort eller vinner är klubben obesegrad i 20 matcher, vilket i så fall är ett nytt rekord för föreningen. Senast mot Augsburg såg det dock fantasilöst ut, tränare Klopp vill se en reaktion från spelarna. Werder Bremen är dock Dortmunds skräckmotståndare med hela 39 förluster i Bundesliga. Bortsett från Mario Götze ska alla kunna spela. Annat är läget i Bremen. Pizarro, som är ack så viktig, är avstängd och Arnautovic är skadad sedan tidigare. Dessutom är Marin tveksam. Bremen har dock en härlig 3-0-vinst mot Hannover med sig i bagaget. Räkna med en öppen, offensiv och chansrik match.
Jag tror på: 1.

FC Augsburg – FSV Mainz 05
Augsburg har inte förlorat på hemmaplan under Rückrunde, Mainz nyförvärv Zidan har gjort sex mål på sex matcher. Två fina serier. Augsburg har verkligen tagit sig mod och kämpar nu på ögonhöjd med andra bottenlag, kanske med lite mer vilja till och med. Mainz å andra sidan har hittat rätt efter flera månaders sökande, och lagets aggressiva matchinledningar banar vägen för poäng i match efter match. Callsen-Bracker är tillbaka för Augsburg.
Jag tror på: 2.

Hamburger SV – SC Freiburg
Nervkittlande match på så många sätt. En HSV-vinst ger en ganska komfortabel placering i tabellen, en förlust däremot betyder återigen bottenstrid för Finks lag. Freiburg är på uppgång och har insett allvaret och spelar med mycket hjärta. Finks största huvudbry torde vara backlinjen: Westermann, Aogo och Jansen saknas. Jansen hade ju annars varit ett alternativ för Aogo, men sån tur har inte Fink. Det sägs bli Mancienne och Bruma i mittlåset. Med tanke på hur darrigt Hamburgs försvar har varit tidigare, så känns det som om att Freiburg kommer kunna framstå som Bayern München sett till offensiven. Dock är härlige Töre tillbaka och han kan ställa till med mycket problem för Freiburg.
Jag tror på: X.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg
Båda lag står på samma poäng inför matchen – 31. Skillnaden är att Nürnberg bara vill kämpa för att klara kontraktet, Wolfsburg drömmer om Europa. Hecking har fått ordning på Nürnbergs spel men mot Mainz räckte det inte riktigt. Wolfsburg tog en skön skalp mot Leverkusen sist, men utan att övertyga spelmässigt. Det borde bli en ganska ångestladdad match med ett Nürnberg som vill ta tillvara på Wolfsburgs misstag. En vinst är viktig för båda lag.
Jag tror på: X.

Lördag 18:30
Hertha Berlin – Bayern München
14-1 i målskillnad på två matcher för Bayern München. Och nu väntar en tuff bortamatch mot ett Hertha Berlin i fritt fall, tuff på så sätt att bottenlag brukar kunna bjuda på en heroisk kamp. Och tuff så till vida att Otto Rehhagel är den tränare som har vunnit flest gånger mot Bayern (18). Lagkapten Kobiashvili är avstängd men Rehhagel har före detta Bayern-spelarna Kraft, Lell och Ottl i truppen. De har säkert inget emot att sätta käppar i Bayerns hjul. Men har Berlin någon ärlig chans? München är i en hysterisk form och nu vill spelarna inget hellre än att visa att man klarar av att vinna även på bortaplan. Heynckes ligger febersjuk man ska enligt planerna kunna sitta på bänken i morgon.
Jag tror på: 2.

Söndag 15:30
FC Kaiserslautern – Schalke 04
Kaiserslautern kan tangera ett klubbrekord på söndag. Ett klubbrekord som ingen spelare eller tränare vill vara med om att tangera: nämligen 16 matcher i rad utan vinst. Framför allt är det Kaiserslauterns usla offensiv som har försatt laget i detta jobbiga läge. Det har endast blivit 16 mål på 25 matcher. Underkänt. Surt nog så är man nästan tvungna att vinna över plötsligt formstarka Schalke, åtminstone om bottenkonkurrenterna plockar poäng. Schalke har en Huntelaar i gala-form och vann senast mot HSV med 3-1, samt mot Twente med 4-1. Inget fel på självförtroendet där. Schalkes största problem är försvarsspelet, men det känns som att Kaiserslautern får större problem med Schalkes offensiv än tvärtom. Papadopoulos är tillbaka från avstängning.
Jag tror på: 2.

Söndag 17:30
Hannover 96 – FC Köln
Hannover kan ta ett nytt klubbrekord om man inte förlorar mot Köln, det skulle innebära 14 hemmamatcher utan förlust. Och det finns inte mycket som talar för att Köln ska vinna mot Hannover även om Slomka och hans lag har spelat tre raka matcher utan vinst i Bundesliga. Men i torsdags vann man med 4-0 mot Liege och fick fylla på lite självförtroende. Kölns matcher på senare tid har varit viljelösa, slarviga och beklämmande. Ståle Solbakkens lag lyckades dock plocka tre viktiga poäng mot Berlin senast. Jajalo är avstängd men Köln hoppas fortfarande på att Podolski ska få spela, då man har gjort en andra överklagan på avstängningen. Hannover känns dock starkare och är man inte för trötta i benen efter den fina insatsen mot belgarna bör det bli tre poäng.
Jag tror på: 1.

/Wingren

Det finns inte så mycket att säga om lottningen. Bayern München fick Olympique Marseille. Det är ingen match som får mig att trilla av stolen direkt. Det ska dock sägas att Marseille absolut kan ge Bayern en match – men det hela känns mest som en transportsträcka som antingen slutar lyckligt. Och då har Bayern gjort jobbet. Skulle rekordmästarna däremot åka ur, då har man förlorat så mycket mer än vad man hade kunnat vinna.

Uli Hoeneß har sedan länge ringat in den 19:e maj i sin kalender. Med guldpenna, påklistrad glitter-konfetti och allt annat som hör till. Han vill att hans Bayern München ska vara där. Bayern München vill vara där. Allianz Arena vill att Bayern München ska vara där. Och plötsligt känns det inte alls omöjligt längre. I min värld handlar nästan allt om hur det går mot Hertha Berlin på lördag. Det känns som en framtidsavgörande bortamatch. Det hade varit så skönt och nyttigt för Bayern att få haka av det där bortaspöket. Och då är inte Marseille borta en stor skräck i Champions League, särskilt inte då arenan byggs om och den där klassiska häxkittel-känslan uteblir. Franck Ribéry får återvända till klubben han spelade för mellan 2005-2007. Det känns kul.

Bayern måste förstås visa inställning och ta sig an den här matchen utan att underskatta motståndet. Gör man det så vinner man med 2-1 i Frankrike och 4-1 hemma på Allianz. I en eventuell semifinal väntar APOEL eller Real Madrid – vi kan väl enas om att Real Madrid väntar där. Ett möte mellan Bayern och Real hade varit häftigt på många sätt och Bayern skulle absolut ha en god chans, även om man då får börja på hemmaplan vilket inte känns särskilt gynnsamt för München. Men mer om det när och om det blir aktuellt.

Bayern München ska alltså vara nöjda med lottningen. Marseilles styrka är snabba omställningar, av det jag har sett den här säsongen, och det är ett bra vapen mot Bayern. Där kan försvaret få det tufft att hänga med. Dock tror jag inte att Marseille kommer få så många möjligheter till det när Robben, Ribéry, Müller och Gomez sysselsätter ett ganska svagt försvar.

Karl-Heinz Rummenigge efter lottningen: ”Det blir inte enkelt. Men jag tror ändå att det är en lottning som man kan vara nöjd med, i jämförelse med exempelvis matchen mellan Milan och Barcelona. Vi är förvarnade efter de goda resultaten. Vi kommer försöka att få ett bra resultat i Marseille. Det hade varit skönt om vi hade kunnat öppna dörren en del där nere”.

Vad tycker ni om Bayerns motstånd? Känns det överkomligt, eller skräller Marseille? Fotboll är fotboll…

***

Och i Europa League har vi kvar två tyska lag i form av Schalke 04 och Hannover 96. I går stod båda lagen för storartade insatser. Hannover körde över Standard Liege med 4-0, och vann då sammanlagt med 6-2. Det här är lilla Hannovers största internationella bedrift någonsin. Det förtjänar att uppmärksammas – det är verkligen en bedrift. En bragd. Men i Europa talas det bara om Athletic Club Bilbao, vilket givetvis inte är särskilt förvånande eller orättvist. Jäklar vad det laget charmade en hel värld i mötet med Manchester United. Men Hannover har också gjort det ohyggligt bra men har verkligen glömts bort. Hannover är inte bara en klubb utan större framgångar och relativt små resurser. Det är även en klubb som för bara ett par år sedan tvingades genomlida Robert Enkes bortgång. Målvakten tog livet av sig och Tyskland var i chock. Mitt i all turbulens tvingades dock klubben inse att jorden inte hade slutat snurra – även om man hade önskat sig det.

Sportsligt gick det uselt. Mirko Slomka kom in som tränare och lyckades rädda kvar klubben med minsta möjliga marginal. Utan nämnvärda nyförvärv står man nu här i kvartsfinal i Europa League och en respektabel sjundeplats i Bundesliga. Vem kunde tro det?

Schalke stod också för en fin bedrift. Men det här är en annan typ av föreningen. Det här är en klubb som man kan ställa krav på, som man ska ställa krav på. En absurd straff i första mötet innebar att Twente kom till Gelsenkirchen med en 1-0-ledning. Och med tanke på Schalkes försvarsspel den här säsongens var det väl inte någon större skräll när gästerna gjorde 0-1, och hade alltså en total ledning på 0-2.

Men Schalke vaknade till liv. Slöt sig samman, knöt näven i byxfickan, även om spelarna faktiskt inte har några fickor på shortsen. Och så körde man. Jermaine Jones var fantastisk på mittfältet – helt strålande. Och Klaas-Jan Huntelaar gjorde ingen besviken när han satte chanserna. En nick, en straff och sedan serverades just Jones av Raúls klack. Pricken över i:et blev Huntelaars tjusiga 4-1-mål. Han är verkligen född till målskytt. Oj. En riktigt fin kämpainsats skickade Schalke vidare till kvartsfinal.

Och plötsligt är Tyskland den nation med näst flest lag i Europa. Endast Spanien är bättre. Och vet ni vad..?
..så här ser kvartsfinalerna ut:

Schalke 04 – Athletic Bilbao

Atletico Madrid – Hannover 96

Tyskland mot Spanien. Spanien mot Tyskland. Visst hade AZ eller Metalist känts som överkomligare lag i den här lottningen. Men det här sätter ju faktiskt lite extra krydda på matcherna. Tyskland mot Spanien – i en kamp om Uefa-poäng, heder och mentalt försprång inför EM kanske. Dessutom kan ju Bayern München få möta Real Madrid i en semifinal. Det här är upplagt för prestige.

Huub Stevens måste givetvis göra något åt försvarsspelet innan matchen mot spanjorerna, annars är man chanslösa. Det stora hoppet heter i mina ögon Höwedes – Jones – Huntelaar. Eller varför inte Raúl mot spanskt motstånd? Men det blir tufft, helt klart. Manchester United-dödarna väntar på Schalke.

Hannover fick Atletico Madrid. Om Slomkas lag kan spela som mot Liege ser det väldigt lovande ut. Framför allt är Hannover en oerhörd makt på hemmaplan i Europa, så det här måste passa tyskarna perfekt. Madrid slog ut Lazio i åttondel. Jag håller Hannover som ett bättre lag, framför allt baserat på den stabilitet som man har uppvisat i Europa. Och med Diouf, Abdellaoue, Ya Konan och Schlaudraff finns matchavgörare. Enkelt blir det förstås inte. Men Hannover är intensiva i sitt spel, jag tror att Atletico kommer att få en del problem med det.

Magkänslan säger: Schalke släpper inte för många hemmamål och åker ur, Hannover avgör på hemmaplan och tar sig vidare.

Vad tror ni?

/Wingren

Först och främst måste jag ge FC Basel en eloge. Det här laget har verkligen levererat på max i ligan så väl som i Champions League. Basel tog sig vidare tillsammans med Benfica och jättarna Manchester United fick nöja sig med spel i Europa League. Det kanske mest fantastiska är att Basel tog sig vidare, charmerade stora delar av Europa, genom att spela sin egen fotboll. Man har spelat positiv, smart och skicklig fotboll. Anfallen har varit en fröjd att se, försvarsarbetet har överglänst många storlag och man har visat så mycket hjärta. Basel har gjort det riktigt bra den här säsongen. Men i kväll räckte det inte. Inte ens nästan. Basel krossades av jättarna från Bayern.

Bastian Schweinsteiger är tillbaka från sin skada men startade ändå på bänken. David Alaba fick åter ta plats till vänster i backlinjen medan Philipp Lahm spelade till höger. Och det här är ju lustigt. I somras fick man nästan känslan av att Joachim Löw och Bayern tillsammans har kommit överens om att Lahm ska spela till vänster. Men när det började brinna i knutarna skickade Jupp Heynckes över Lahm till högerkanten. Ett genidrag givetvis. Men varför har vi behövt lida av Lahm till höger, när alternativen till vänster är bättre i landslaget och i Bayern München? Nåja.

Det märktes omgående att Basel inte hade samma självklarhet i sin speluppbyggnad. Bollarna fastnade inte på spelarna och Robben, Müller samt Ribéry kändes plötsligt mycket bättre än i Basel när schweizarna vann med 1-0.

Arjen Robben gjorde 1-0 med ett kallt avslut, men chansen i sig uppstod efter lite tur. Då hade tio minuter gått. Sedan stod matchen och vägde ett tag till, även om München var dominanta. Strax före halvtid kom så Thomas Müllers fina 2-0-mål och Mario Gomez gjorde 3-0.

I andra halvlek fortsatte hemmalaget att dominera och nästintill förnedra FC Basel. Kort och gott på grund av att München gjorde det så otroligt bra. Det var fotboll direkt från skolboken. Man undvek att gå bort sig, men skapade ändå ett ohyggligt tryck framåt. Franck Ribéry hittade lekhumöret i andra halvlek och stod för ett par riktigt fina aktioner – sånt som bara han kan göra. Gomez, Gomez, Gomez och Arjen Robben avslutade målskyttet för Bayern. 7-0. 7-1 totalt. Och Basel var förnedrat i München. På Allianz Arena där finalen ska spelas i maj. Basel försökte verkligen, men München var klasser bättre. Basel fick en lektion i hur fotboll ska spelas, hur ett riktigt storlag pulveriserar sitt motstånd. Nu ska vi komma ihåg att Bayern spelade på hemmaplan, där man är riktigt bra. Men så här bra?

I lördags vann man mot Hoffenheim med 7-1. Nu blev det 7-0. Det resulterar i 14 gjorda mål på två hemmamatcher. Ett insläppt. Och det där insläppta målet var faktiskt ett självmål.

Framtiden får väl utvisa om Bayern München nu har hittat den formen som lämnade laget strax innan juluppehållet. Om den är tillbaka – då är Bayern München ett av Europas absolut bästa lag. När det här laget anfaller kan man tro att man tittar på en Fifa-match på en spelkonsol. Är det inte vansinnigt läckert så är det vansinnigt smart. Så smart att det inte borde gå att genomföra i praktiken.

Nu har Bayern München tagit säsongen dit de vill. Laget är vidare i Champions League, drömmen om en final lever och hedern är återställd. Dessutom har spelarna tankat absurt mycket självförtroende och läget i ligan kunde knappast varit bättre. Bayern ligger fem poäng bakom Borussia Dortmund. Och när pressen är som störst, då är Bayern som bäst.

Det gäller bara att hålla huvudet kallt nu. Jupp Heynckes och Bayern München har bevisat att man kan. Att man kan spela strålande fotboll som får andra lag att tappa andan och dregla. Att man kan komma tillbaka efter en tuff period. München är där nu – nu gäller det att hålla sig kvar. Kvällens match var en uppvisning och en bra start på kommande äventyr.

För övrigt: Hur fasen kan Alexander Freis mål bli bortdömt? Det var ju inte ens nästan hands i den tidigare situationen. Det där var så tråkigt att se. Lyckligtvis stod väl redan 5-0 då, så slaget var redan förlorat.

Även Jerome Boateng åkte på ett felaktigt gult kort då domaren tyckte sig se en hand på bollen.

Nåja. Bayern München är tillbaka. Och det med besked.

/Wingren

Så har dagen kommit. Dagen då Bayern Münchens ambitioner, drömmar och heder står på spel. Dagen som ska bli kväll – och på kvällen avgörs allt. Ska Bayern München lyckas slå ut FC Basel, eller går säsongen i kras?

Ni minns säkert hur de tyska rekordmästarnas säsong inleddes. Ett framgångsrikt Champions League-kval följdes upp av ett bittert nederlag mot Borussia Mönchengladbach på Allianz Arena. Genast hånskrattades det i varje hörn, Manuel Neuer hängdes ut för sitt misstag och folk frågade sig: ska München misslyckas igen?

Det hör inte till vanligheterna att storklubben från södra Tyskland står utan titlar två säsonger i rad. Men Jupp Heynckes lag gav svar på tal och spelade bländande, tjusig, effektiv, offensiv, ljuvlig och självsäker fotboll. Trots att säsongen var ung kändes det mesta klart. Bundesliga skulle spelas hem ganska enkelt och drömmen om en plats i Champions League-finalen i München kändes mer som ett faktum än en dröm. Bayern München var Europas kungar. Lagen som gästade Allianz Arena fick fly hem med svansen mellan benen och vara lyckliga över att man inte förlorade tvåsiffrigt.

Men så vann Borussia Dortmund med 1-0 i München. Bastian Schweinsteiger var trasig. Mario Gomez slutade att göra mål på allt, försvaret blev så pass mänskligt som det borde ha varit hela säsongen och Thomas Müller var en skugga av sig själv.

2012 har varit ett tungt år så här långt. Borussia Dortmund ha sprungit ifrån i ligan och Basel vann helt välförtjänt med 1-0 i Schweiz. Den gångna helgen kan dock ha varit en vändpunkt. Inte för att Hoffenheim gjorde en bra match, fan, jag är inte ens säker på att Hoffenheim ens gjorde en match. Men München vann trots allt med 7-1, det om något fyller upp självförtroendet. Som om det inte vore nog spelade Dortmund bara 0-0 mot Augsburg och plötsligt är det bara fem poäng upp.

Bayern München har ett bra lag. Det vet vi. Bayern München är en maktfaktor på Allianz Arena. Det vet vi. Dock så vet vi också att FC Basel är ruskigt bra och spelar utan respekt. Totalt har den schweiziska klubben bara en förlust på 27 matcher – det var för fem månader sedan när man föll med 0-2 mot Benfica i Champions League.

Jag är övertygad om att Bayern har det som krävs för att ta sig vidare. Heynckes förfogar över en lysande spelartrupp och Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Om han spelar från start återstår dock att se.

Det viktigaste i kväll blir att göra det första målet. Är det något vi har lärt oss den här säsongen så är det att Bayern är ohyggligt bra när de går upp i ledning – gärna en tidig sådan. Men vi har också lärt oss att laget reagerar uruselt när motståndarna gör första målet. Det här blir en obehaglig balansgång mot ett Basel som ofta står så rätt i positionsspelet och sticker iväg på giftiga anfallsrejder. München har inte råd att gå bort sig. München har inte råd att inte sätta ett offensivt tryck från minut ett. Första målet känns avgörande. Väldigt, väldigt avgörande.

Om nu allt skulle gå snett i kväll och Basel står som vinnare i München – då kan säsongen vara över. Precis som Uli Hoeneß själv uttrycker det. Det är allt eller inget som gäller. Vare sig mer eller mindre. Hoeneß, Rummenigge, Heynckes, spelarna, supportrarna och mer eller mindre hela Tyskland håller, hoppas och tror på Bayern i kväll. En förlust vore en smärtsam katastrof för klubben och även för tysk fotboll. En vinst skulle återställa balansen.

En sak är säker: Basel kommer att göra livet surt för München i minst 90 minuter. Lika säkert är det att München har det som krävs för att vinna med ett par mål, men då måste spelarna dra åt samma håll redan från första minuten.

Ge oss en vinst i kväll Bayern. Ge oss ett tyskt lag i Champions League.

***

I går nåddes vi dessvärre av den tragiska nyheten att Timo Konietzka har gått bort. 73-åringen led av svår cancer och valde att avsluta livet med hjälp av dödshjälp. Vem var Konietzka undrar några av er kanske?

Det Konietzka är mest ihågkommen för är målet han gjorde mot Werder Bremen den 24 augusti 1963. Bundesliga hade precis grundats och den första omgången skulle spelas. Konietzka slog till efter uppskattningsvis 58 sekunder – inte ens alla åskådare var på plats på Weserstadion i Bremen. Inte heller fotograferna eller tv-kamerorna hann med när Konietzka gjorde det historiska målet.

– Jag har försökt med allt, det finns inga tv-bilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det, sa Konietzka i samband med sin 70-årsdag.
Efter en fantastisk spelarkarriär gjorde Timo Konietzka succé som tränare. Bland annat vann han tre ligatitlar med FC Zürich mellan 1974 och 1976. Timo vann även ligan med Grasshoppers och tränade under en kort period Borussia Dortmund.

Timo Konietzka gjorde 72 mål på 100 Bundesliga-matcher för Borussia Dortmund och TSV 1860 München. Han blev tysk mästare med Dortmund 1963, och 1966 blev han det med 1860. Det blev även tre mål på nio landskamper för Timo. Han flyttade senare till Schweiz där han också bestämde sig för att använda sig av dödshjälp om han skulle bli obotligt sjuk.

Konietzka i BVB-tröjan 1963. Bild: dpa

Konietzka för några år sedan. Bild: Getty

Ruhe in Frieden.

/Wingren