Okej. Jag ska erkänna att jag blev överlycklig när Chelsea slog ut Barcelona i går. Inte för att jag helt oreserverat hyllar det där italienska försvarsspelet, det fotbollsdödande. Utan för att jag är så uppriktigt jäkla trött och less på Barcelona. Så är det. Det är min åsikt. Att Chelsea då kunde injicera nytt liv i den europeiska fotbollen var fantastiskt glädjande. Jag kände att det fanns hopp för fotbollen. Att allt vi älskar med spelet inte behövde vara över.
Även om jag inte gillade sättet Chelsea spelade på. Skickligt och kämpande – ja. Underhållande och älskvärt – nja.

Så kom kvällens match. En match som jag hade höga förväntningar på. Det visade sig att jag hade det med all rätt.

Cristiano Ronaldo får slå in en synnerligen hårt dömd straffspark efter bara några minuter. Bayern München reser sig direkt och trummar på framåt men får en kniv inborrad i hjärtat när tyskarnas försvar visar varför det kritiserats tidigare, och plötsligt står det 2-0 till Real Madrid. Ronaldo igen. Bayern läckte, blödde, mådde dålig och behövde vård. Spelarna fixade dock omplåstringen själva. FC Bayern vred upp tempot och visade varför tysk fotboll är så förbannat underhållande. Real Madrid tyckte att det var jobbigt, ja, rent ut sagt oförskämt.

Och?

Inte fasen brydde Bayern sig om det. Jupp Heynckes beordrade sina spelare att spela det spel som Bayern kan – full fart framåt. Vinn matchen genom att vara offensivt starkare. Det här spelet bjöd förstås ett sylvasst Madrid på chanser, men några fler mål gjorde de inte. I stället var det Bayern som fick en straff när Mario Gomez revs ner. Arjen Robben, av alla tänkbara syndabockar, satte det via Iker Casillas. Kalas.

I andra halvlek var Bayern till och med det dominanta laget, som i ärlighetens namn borde ha avgjort. Ju längre matchen led dock, ju mer avslaget blev det.

Det gick till straffar. Manuel Neuer trädde fram som en hjälte. Behöver jag säga något mer?

Bayern München vann den här matchen helt välförtjänt. Sett över två matcher var FC Bayern starkare, farligare och visade mer hjärta än Real Madrid. Det räckte för att säkra drömfinalen den 19:e maj på Allianz Arena. Uli Hoeneß är förstås överlycklig nu – men det förtjänar han i kväll. Ett stort grattis Bayern München – jag lyfter på min blogg-hatt. Vilka hjältar vi fick se på planen i kväll.

Den här kvällen gav mig tron tillbaka. Fotboll behöver inte vara en cynisk sport som bara handlar om att nå final. Den här kvällen visade mig varför fotboll är så älskvärt. Real Madrid och Bayern München bjöd upp till dans, den finaste sortens dans. Och alla som såg matchen kunde gunga med i takten, njuta av framförandet och med gott mod applådera artisterna efteråt. Det var fotboll i dess renaste form, med två lag som vill vinna för att de är bättre på att utnyttja hela spelytan. Det var vackert att se.

Jag är kär igen – Finale dahoam!

___

Man kan ju dock inte låta bli att undra hur bortskämd man är? Jag sitter och stör mig på Franck Ribéry och Arjen Robben. Jag sitter och bespottar dem, tycker att det är en skam för fotbollen i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet. Sen kommer en kille som Pepe och visar med all tydlighet varför jag inte uppskattar spansk fotboll. Skönt ändå, på något sätt. Men vart är vi på väg? Är det den här typen av fotboll vi vill se? Är det någon som på allvar uppskattar det? Inte jag. Och nej, nu menar jag inte bara Pepe, jag syftar på samtliga spelare som plötsligt bara föll ihop och upplevde förlossningssmärtor.

___

Och så var det det här med gula kort. Nu missar David Alaba, Holger Badstuber och Luiz Gustavo matchen. Trist för dem, trist för Bayern. Trist för Uefa och trist för Champions League. Chelsea lider av samma problem. Det är synd att det skulle bli så här. Det tycker jag. Så långt det är möjligt vill man se de bästa spelarna utkämpa en kamp om den åtråvärda pokalen. Men är man avstängd så är man, antar jag.

Hur kan Bayern tänkas ställa upp i en final då? En gissning drar jag till med, kvällen till ära:

Neuer
Rafinha, Boateng, Tymoschuk, Lahm
Schweinsteiger, Kroos
Ribéry, Müller, Robben
Gomez

I kväll förtjänar spelarna och ledarna att hyllas. Och alla Bayern-supportrar kan ta ett glas vin, eller en öl, med gott samvete. I kväll tog Bayern ett jättekliv. Ett kliv som nästan bara Tyskland trodde på, experterna var eniga: Real och Barca möts i final. Jo, jag tackar jag.

/Wingren

Jag tar med mig bråket mellan Arjen Robben och Franck Ribéry som något positivt. För det första är Bayern München en klubb som knappast använder harmoni som sitt främsta vapen, för det andra är ”Robbéry” två vinnarskallar – som bara vill vinna. Känslorna kan koka över, men det handlar troligen bara om att viljan och lusten är så stor. Att det sedan tar sitt uttryck i handgripligheter är lite väl onödigt, och lite väl fult.

Men jag hade varit betydligt mycket oroligare för Bayern om allt var frid och fröjd. Ty då vet man att något är riktigt galet.

I kväll har FC Bayern med sig en 2-1-ledning från mötet i München. I kväll har Bayern chansen att säkra finalbiljetten – som spelas hemma på Allianz Arena. Det är få fotbollsspelare förunnat att få spela en Champions League-final, det är oerhört få förunnat att dessutom få spela den på hemmaplan. I kväll måste Bayern våga ta chansen.

Ett i mitt tycke, med Bayern-mått mätt, profillöst lag är på väg att göra en bedrift som kommer att förevigas. Skulle nu Bayern klara av Real Madrid i kväll och sen förlora finalen på hemmaplan så kommer förstås mycket att gå förlorat.

Men ändå. Jag kunde väl aldrig tro att spelare som Luiz Gustavo, Philipp Lahm, Manuel Neuer, Arjen Robben, Mario Gomez, Toni Kroos, Jerome Boateng, Thomas Müller och David Alaba skulle vara nära att liknas med det fantastiska lag som vann Champions League 2001. Inte för att de inte är bra, men det känns inte Bayern-stort.

Oliver Kahn, Bixente Lizarazu, Mehmet Scholl, Willy Sagnol, Giovane Élber, Stefan Effenberg, Alexander Zickler och Owen Hargreaves. Det är Bayern det. Och Patrick Andersson, förstås.

Holger Badstuber, Franck Ribery och Bastian Schweinsteiger andas mer Bayern dock. Dessa tre herrar blir även nyckelspelare för Jupp Heynckes i kväll.

Badstuber måste låsa mitten, igen, tillsammans med Boateng. Schweinsteiger måste höja sig och trotsa sin knappt återhämtade kropp och Franck Ribéry måste bjuda på sedvanlig magi. Gärna utan att lägga sig stup i kvarten den här gången.

I kväll kan hela det här laget bli odödliga legendarer – en chans de inte får missa.

Om tio år kommer någon annan sitta här och blogga, och tycka att den dagens Bayern inte känns lika profilrikt och storslaget som det lag som vann finalen på Allianz Arena i München. Eller just det, först måste Real Madrid klaras av i kväll. Det blir självklart stentufft. Men det är nära nu, Uli Hoeneß.

Det finns inte mycket mer att säga just nu. Jag är övertygad om att vi kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning i kväll. Real Madrid kommer att bjuda upp Bayern till en tempofylld dans, Bayern får gärna trampa på några spanska tår, men det viktigaste blir att de hänger med.

Sen får vi se vad vi har att prata om efter matchen.

/Wingren

FC Kaiserslautern lyckades ta sin första vinst sedan den tionde omgången mot Hertha Berlin. Matchen slutade 2-1 till gästande Kaiserslautern. En bedrövligt resultat. Att ett av de sämsta lagen någonsin i Bundesliga (den här säsongen alltså) lyckas vinna med 2-1 på Olympiastadion säger egentligen allt om hur rättvis en Hertha-degradering skulle vara. Kan man inte mäkta med att vinna mot ett lag som är avhängt, ofarligt och mer eller mindre värdelöst så har man inget i Bundesliga att göra. Tyvärr. En bitter sanning.

Publiken, Otto Rehhagel och spelarna visste hur viktig en seger skulle vara. Huvudstadslaget har trots allt ett enklare spelprogram kvar än konkurrenten på kvalplats – 1. FC Köln. En vinst hade, med facit i hand då Köln spelade oavgjort, tagit upp Hertha på en kvalplats. Samma poäng som Köln men med en bättre målskillnad.

Det var bara det att spelarna såg oinspirerade och nervösa ut redan från minut ett. Hertha tog visserligen kontroll över matchen och förde spelet, men man hade svårt att skapa målchanser mot ett säkert bortaförsvar. Hertha ville framåt, det måste jag ge dem. Men det var för oinspirerat och omständligt. Hemmalaget höjde successivt tempot, men det innebar bara mer slarv även om Kaiserslauterns backlinje darrade mer.

Sen kom kallduschen. Kaiserslautern utnyttjade Berlin-försvarets kollaps och till allas förvåning kunde Kirch göra 0-1. Nu försvann även det sista självförtroendet hos hemmalaget. I 37:e kontrade bortalaget in 0-2 genom Wooten. Vad hände, Berlin?

Rehhagel kunde dessutom bara vara glad över att bortalaget inte gjorde fler mål innan halvtid.

Andra halvlek såg bättre ut, Berlin försökte mer framåt. Men försvaret såg fortfarande katastrofalt ut. Som ett nedflyttningslags försvar så ofta gör. Niemeyer kunde dock nicka in det där viktiga reduceringsmålet på Eberts hörna i den 60:e minuten. Game on.

Bara någon kvart senare skulle just Niemeyer dra på sig sitt andra gula kort dock. Då var det ridå. Hertha hade redan haft problem med att verkligen dominera matchen och trycka tillbaka Kaiserslautern. Nu såg spelarna uppgivna ut. Thomas Kraft fick göra några kalasräddningar för att hålla ned siffrorna dessutom.

Match slutade med en, trots allt, välförtjänt Kaiserslautern-seger. Det säger dock mer om Hertha än Kaiserslautern.

Grattis Michael Preetz, får vi väl passa på att säga. Sportchefens halvlöjliga dust med Markus Babbel har kostat Hertha Berlin Bundesliga-kontraktet. Jag kan inte tänka mig att Berlin hade legat så här pyrt till om Preetz bara haft lite mer tålamod, och lite mindre ego, och låtit Babbel stanna säsongen ut. Visst finns det fortfarande en chans för Hertha att klara sig kvar – men inte fan om man spelar så här. Och det är trist. Hertha Berlin hör hemma i Bundesliga. Tysk fotboll behöver sitt huvudstadslag.

Säsongen kan verkligen ställas på sin spets när Berlin möter Hoffenheim i den sista matchen för säsongen. Där finner vi, som bekant, Markus Babbel. Det hade slutet cirkeln på något sätt om det är just Babbel som sätter sista spiken i nedflyttningskistan.

Schalke 04 väntar i omgång 33, det är ingen lätt match. Hertha måste höja sig flera nivåer samtidigt som Köln sänker sin nivå igen. 1-1 blev det mot Stuttgart i lördags. Och det är starkt.

Det är knappast någon tillfällighet att just Hertha och Köln återfinns på, och under, kvalstrecket. Det är föreningar som har misskötts i år. Köln har en lång historik av just detta, men den här säsongen har varit värre än vanligt. Och i Berlin har Preetz ställt till det. Klubbarna förtjänar att ligga illa till. Men det är förbannat tråkigt.

Finansiellt kan jag dock komma med glädjande rykten för alla Hertha-fans där ute. I jakten på en ny sponsor tycks lyckan le mot Berlin. Enligt uppgifter är det mer eller mindre klart att Etihad Airways blir ny sponsor, skriver Kicker. Ett avtal som skulle gälla även om Berlin trillar ur finrummet.

Men ärligt talat – vad hände Hertha?

***

Stort grattis säger vi i stället till SC Freiburg som nu har gjort det omöjliga möjligt. Sorg fick sparken när han låg sist med sitt Freiburg, Christian Streich tog över och har förvandlat detta splittrade lag till en enhet. Ett kollektiv, som utan Demba Cissé, har rest sig och dessutom bjudit publiken på sevärd fotboll. Efter 0-0 mot Hannover i söndags står det klart att Freiburg får spela i Bundesliga även nästa säsong. En otrolig bedrift måste jag säga.

Den hårde och tuffe Streichs tårar och omfamningar efter slutsignalen var vackert att se. Och det här var helt välförtjänt.

***

Ingen har väl missat att Borussia Dortmund blev tyska mästare i lördags antar jag. Det har varit vild fest i Dortmund hela helgen och jag lyfter på min hatt. En eloge vill jag även tillskriva Mönchengladbach och Lucien Favre som uppträdde som riktigt goda förlorare efter matchen. Härligt.

26 matcher utan förlust tillskriver vi Dortmund nu. Och dessutom en chans på klubbens första dubbel samt det eviga poängrekordet i Bundesliga. Jürgen Klopp alltså, vilken kille.

För övrigt kan vi även konstatera att Borussia Dortmund har ett högre publiksnitt än Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. Ja, helt enkelt högst i Europa. Hade Westfalenstadion bara varit större så hade snittet varit bra mycket högre. Ett fint kvitto på tysk fotbolls dragningskraft.

***

Bundesliga omgång 32:

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 0-0
Thomas Tuchel firade 100 matcher som Bundesliga-tränare och Wolfsburg kom på besök. Magath och hans lag har Europa-ambitioner, men visade med all tydlighet varför det inte lyckades den här säsongen. På bortaplan har man varit svaga och Mainz var i fredags det bättre laget. Szalai och Zidan borde givetvis ha gjort något mål, men Wolfsburg var inte bättre när de väl lyckades spela till sig några hyggliga lägen. Tuchel fick kvällen till ära fira att Mainz är helt klart för spel i Bundesliga även nästa säsong. Rasmus Jönsson fick 45 minuter utan att lyckas imponera.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 0-1
Plötsligt ligger Leverkusen bara två poäng bakom Stuttgart på plats fem i tabellen. Hyypiä fick fira en härlig och viktig vinst mot Europa-konkurrenten Hoffenheim. Schürrle gjorde matchens enda mål, och kanske är han på väg att hitta den efterlängtade formen igen. Det var dock en jämn tillställning som mycket väl kunde ha slutat avgjort. Men Bernd Leno räddade Salihovics straff och säkrade de tre poängen.

Werder Bremen – Bayern München 1-2
Jupp Heynckes vilade hela backlinjen samt Robben, Ribéry och Gomez. Werder Bremen jagar en Europa League-plats och behövde verkligen ta poäng mot ett Bayern som mest tänkte på Madrid. En jämn första halvlek bjöd bland annat på ett stenhårt ribbskott från Petersen. I andra halvlek höjde Bremen trycket en aning och i mitten av halvleken kunde Naldo göra det förlösande 1-0-målet. På topp var Rosenberg väldigt pigg och högst delaktig i att Bremen fortsatte att hota rekordmästarna. Svensken borde dock ha gjort ett mål också. I stället hjälpte Naldo Bayern med ett självmål, och i matchens slutminut gjorde inbytte Ribéry 1-2. Tungt poängtapp för ett tappert, men slarvigt, Bremen. Bayern visade varför de alltid är ett topplag.

FC Nürnberg – Hamburger SV 1-1
En riktig traditionsduell mellan två klubbar som har en så rik historia. Nu handlade det mer om överlevnad, även om Nürnberg faktiskt var klart för spel i Bundesliga redan innan matchen. HSV gjorde 1-0 genom Son, som alltså gjorde mål för andra matchen i rad. Tänk om han kan blomma ut till det som alla hoppas på? Stuttgart-lånet, förlåt, succélånet, Didavi kvitterade dock matchen. Poängen innebär att Hamburg inte kan åka ur direkt längre, och man har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Det ska vara fixat nu.

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 1-2
Ja, vad ska man säga? Se ovan skrivna text om matchen. Sammanfattningsvis kan man säga att Berlin såg oinspirerat ut, hade en skadedrabbad backlinje och låg under med 0-2 i halvtid. Niemeyer gjorde 1-2 och gav hopp åt en besviken publik, men drog sedan på sig sitt andra gula kort. En miserabel insats i ett så här kritiskt skede av säsongen. Kaiserslautern kunde fira sin första seger på 21 matcher, men är redan klart för spel i Bundesliga två.

FC Köln – VfB Stuttgart 1-1
Frank Schaefers andra match som tränare för krislaget Köln var betydligt mycket bättre. Det såg stabilare och säkrare ut och framför allt kunde man även skapa ett offensivt hot. Peszko gjorde också det viktiga 1-0-målet för hemmalaget, men som så många gånger förr höll inte Köln hela vägen. Cacau drog till med en stolpe-stolpe-in och kvitterade matchen. Men det var framför allt en viktig poäng för Köln, men även positivt att laget inte föll ihop som vi har vant oss vid. Visserligen tvingades Rensing göra en kalasräddning mot slutet, men 1-1 höll matchen ut. Köln kan tacka Berlin och har nu fortsatt hopp om att åtminstone klara kvalplatsen. Stuttgart är obesegrat i tio matcher och andas europeisk luft.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 2-0
Precis som förra året säkrade Dortmund mästerskapet med en 2-0-vinst i den 32:a omgången. Den här gången stod Gladbach för motståndet i stället för Nürnberg. Marco Reus, framför allt, försökte hela tiden bryta igenom med sina farliga djupledslöpningar. Någon gång blev han felaktigt avvinkad för offside, och någon gång räddade Schmelzer när Weidenfeller var överspelad. Men bortsett från det var Dortmund det klart bättre laget, stundtals var det snudd på utklassning. Perisic nickade in 1-0 i första halvlek, Lewandowski serverade Kagawa en perfekt boll som den kvicke japanen tog med sig förbi ter Stegen i mål. 2-0 och sedan var ledningen aldrig hotad. Stor fest. En välförtjänt titel.

FC Auhsburg – Schalke 04 1-1
Augsburg satsade verkligen allt på ett kort och de visade varför de förtjänar att stanna kvar i Bundesliga. Precis som Freiburg så har även Augsburg förbättrat sig betydligt och i söndags spelade man ut Schalke inför sin hemmapublik. 1-0-ledningen kom tidigt men sedan syntes det också varför Augsburg är ett bottenlag. Man lyckades inte döda matchen med fler mål, i stället var Schalke lika kyliga som vanligt framför mål och Huntelaar kunde kvittera. Augsburg fortsatte att dominera matchbilden, men Schalke stack upp i farliga anfall emellanåt. Augsburg klarade inte kontraktet men det såg lovande ut. Kampen mellan Schalke och Gladbach fortsätter.

Hannover 96 – SC Freiburg 0-0
13 poäng hade Freiburg samlat på sig under hösten. Christian Streich kom och plötsligt leker livet i Freiburg igen. Laget står nu på 37 poäng och är ett av ligans formstarkaste, 0-0-matchen mot Hannover innebär även att Freiburg spelar i Bundesliga nästa säsong. Grattis. Hannover var det laget som försökte mest, men Freiburgs försvar var väldigt stabilt. Men även bortalaget hotade gång efter annan. 0-0 känns helt enkelt väldigt rättvist efter en välspelad match. Hannover har tre poäng poäng ner till Werder Bremen på åttonde plats.

En målsnål omgång med många kryss är över. Nu kvarstår endast två omgångar och det finns mycket att spela för. Vilka lag behåller nerverna?

/Wingren

Mot den moderna fotbollen. För den moderna fotbollen. Positiv till kommersialisering och globalisering. Eller negativt inställd. Traditionalist, eller ej. Det är en gigantiskt stor och bred fråga som jag inte tänkte ge mig i kast med nu. Då hade jag fått sitta här framför skärmen i flera veckor. Det hade känts olustigt. Jag ska givetvis tillägga att det är en förbannat intressant och viktig fråga – där för- och nackdelar avlöser varandra i lika rapp takt som kulorna från en gevärseld. Argumenten slår med samma kraft, borrar in sig i blodet och medvetandet.

En liten, men ack så viktig del, från denna breda fråga tänkte jag dock lyfta här och nu. Tv-matcherna, tv-sändningarna och tv-avtalen. Om någon har missat det, så har den tyska fotbollsligan (DFL) tecknat ett mycket lukrativt avtal med Sky som börjar gälla säsongen 2013/2014. Sky får hosta upp 628 miljoner euro per år, att jämföra med de tidigare 412 miljonerna. En finfin ökning, en värdesättning för Bundesliga och nya förutsättningar för klubbarna att utvecklas. Kanon.

Jag befarar dock att vi kommer att få se fler förändringar i spelschemat med fler matchtillfällen som följd.

Kanske blir det en match på lördag förmiddag, en på söndag förmiddag. Eventuellt går det kanske att sparka igång en sen kvällsmatch på lördagen också? Det här är mina personliga funderingar och inget som baserar sig på fakta. Förutom på vad dåtiden har lärt oss förstås. Det är trots allt inte särskilt längesedan som fler matchdagar och matchtillfällen infördes i Bundesliga. Allt för att kunna sända fler matcher på tv, utspritt på olika tider för att därmed locka fler tittare. Tyskland är långt ifrån värst och har trots allt arbetat på ett sätt som knappast har gjort tv-bolagen glada. Man har spjärnat emot. Det går dock inte att motarbeta den moderna, kommersiella och globaliserade fotboll

Och tro mig, jag förstår det. Jag förstår att det är nödvändigt, åtminstone så länge man vill ha någonting att säga till om i Europa och världen. Så länge man vill vara konkurrenskraftig. Då måste produkten (Bundesliga) göras mer attraktiv. Vi har redan det högsta publiksnittet och kanske Europas mest positiva och offensiva fotboll i Tyskland Det är klart att det är en produkt man kan marknadsföra hårdare. I Tyskland, men framförallt utanför Tyskland. DFL har vaknat till liv och har intensifierat sina marknadsföringskampanjer och finslipat marknadsföringstekniken.

Resultatet ser vi redan nu – en större summa pengar flödar in och produkten Bundesliga blir allt mer respekterad även utanför Tyskland. Låt oss säga att DFL har lyckats.

I jämförelse med många andra ligor har DFL dessutom lyckats med detta utan att inkräkta alltför mycket på supportrarnas intressen och fotbollens traditioner. I förhållande till andra länder, alltså.

Vad som händer 2013/2014 vet jag inte. Jag tror på fler matchdagar som sagt.

Det är inte kul för en Köln-supporter att åka till München för en sen söndagsmatch. Det nödvändiga intrång som tv-bolagen gör inkräktar alltså på de människor som faktiskt följer sitt lag i vått och torrt. Jag gillar det inte, men jag förstår det. Fasen, det är klart att jag någonstans kan uppskatta det jag med, då jag får möjlighet att se fler matcher med fler lag.

Det var inte särskilt längesedan samtliga Bundesliga-matcher spelades på lördagen klockan 15:30. Jag älskar lördag halv fyra. Det slår vilken religiös högtid eller gudstjänst som helst. Vad jag vill ha sagt med det är att fotboll är ett kulturellt fenomen som för många faktiskt uppfyller samma funktion som religion. Men tv-bolagen inkräktar ytterst lite på Barkåkra kyrkas tider och traditioner. Någonstans måste man alltså förstå att människor blir upprörda över sånt här.

I boken Meningsskapande idrott: Livsåskådningsrelevanta perspektiv och empiriska kontraster, menar författaren att idrott kan fylla ett socialt tomrum och vara en viktig del av en persons identitet, samt bidra med något som kan beskrivas som närmast euforiska upplevelser och känslor av religiös art. Fotboll är inte bara fotboll. Åtminstone inte för alla.

Men vad ska man värna om då? Kan man på fullaste allvar argumentera för att supportrarna ska sättas i första hand, på bekostnad av klubbarnas och fotbollens välmående? Det känns svårt och inte särskilt verklighetsförankrat. Men hur långt kan man gå för att det ska passa alla andra intressenter än just supportrarna? Någon gång får det vara nog. Men när är det? Eller kommer man att offra allt vad supporterkultur heter och börja tramsa omkring med matcher i Asien, för marknadens skull?

Tysk fotboll är mer supporterförankrad och hänsynstagande än många andra storligor. Men hur länge förblir det så?

Jag älskar lördag 15:30, men jag har lärt mig att leva med, och förstå, att det inte är hållbart. Poängen med den här löjligt långa texten ovan är egentligen enkel och hade kunnat kokas ner till ett par meningar:

Hur kul blir det i morgon när Borussia Dortmund kan vara klara mästare redan innan matchen börjar? Om Bayern München tappar poäng halv fyra mot Werder Bremen, då är Dortmund mästare redan innan matchen mot Mönchengladbach börjar klockan 18:30.

Kom inte och påstå något annat än att lite av fotbollens magi försvinner. Ändå försöker tyska ligan att göra det lite mer spännande och dramatiskt genom att spela de två sista omgångarna samtidigt. På lördag klockan 15:30. Jag älskar den tiden. Men den här gången räcker det inte med de sista två omgångarna som sagt.

Jürgen Klopp sa under gårdagens presskonferens att det bästa hade varit om DFL hade agerat snabbt efter förra helgen och låtit matcherna gå av stapeln halv fyra på lördag. Uppenbarligen var det inte någon som trodde att Dortmund skulle kunna fira mästerskapet med tre matcher kvar.

Jag kan själv tänka mig hur svårt det skulle vara att gå ut och spela fotboll när du en timme tidigare har fått reda på att du är mästare. Kul, lyckligt och festligt, visst. Men det blir skevt om Dortmund inte är lika motiverade som de borde vara. Då kan Mönchengladbach på ren vilja och insats spela hem tre poäng och eventuellt gå förbi Schalke 04 i tabellen. Ser ni hur otroligt dumt det blir? Det blir orättvist. Helt i onödan, egentligen.

Nu får vi hoppas att Borussia Dortmund kan vara fokuserat till 100 procent ändå – även om Bremen tar poäng mot Bayern. Jürgen Klopp och killarna har ett ansvar gentemot supportrarna och dessutom ett historiskt rekord som lockar. Dortmund kan ta 81 poäng den här säsongen, det skulle i så fall vara två poäng mer än Bayern Münchens nuvarande rekord. Vi får hoppas att det är motivation nog. Jag litar på att Dortmund kan vara motiverat inför sina trogna supportrar och jag litar på att Jürgen Klopp och spelarna har rätt inställning till det här.

På lördag kan vi få en tysk mästare. Antingen runt 17:20 eller 20:20. Det kan vi tacka tv för.

***

Greuther Fürth är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Precis som Augsburg har man arbetat långsiktigt och tålmodigt – nu har man också fått sin belöning för det. Om Augsburg håller sig kvar innebär det att vi har fyra lag från Bayern i Bundesliga nästa säsong. Tränaren Mike Büskens har gjort ett strålande jobb med Fürth som har formats till ett spelskickligt och stabilt lag. Frågan är hur många spelare man lyckas behålla och vilka nyförvärv man lyckas göra. Men en positiv och stabil grund finns. Det är inget hastverk och just det är väldigt värdefullt när man tar steget upp i det tyska finrummet. Det blir Fürths första säsong i Bundesliga och presidenten Helmut Hack är säkerligen överförtjust då han har varit väldigt nära hela åtta gånger under sina elva år i klubben.

Eintracht Frankfurt ligger på en komfortabel andraplats och kan bli helt klart om man vinner mot bottenlaget Alemannia Aachen på måndag. Kampen om kvalplats är betydligt tuffare. Här finner vi SC Paderborn (58 poäng), Fortuna Düsseldorf (57 poäng) och St. Pauli (56 poäng). Ett riktigt getingbo som kommer att bjuda oss på mycket spänning.

Även i botten är det riktigt spännande. Det är onekligen lite trist att de tre sista lagen heter Alemannia Aachen (25 poäng), Hansa Rostock (26 poäng) och Karlsruher SC (27 poäng). På säker mark ligger Erzgebirge Aue och Energie Cottbus på 31 poäng. Men som ni förstår är inte faran över.
Det kommer att bli en dramatisk avslutning. Och jag vågar redan nu säga att det stackars lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar i Bundesliga kommer att få det utomordentligt tufft. Det var längesedan så många lag var så bra i Bundesliga två. Det är kul och det är ett bra kvitto på det goda arbete som görs i många tyska klubbar.

***

Bundesliga omgång 32:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz är så gott som säkra, men rent matematiskt kan Thomas Tuchels lag fortfarande hamna på en dyster plats i tabellen. Wolfsburg var för några veckor sedan ett vinnande lag som plötsligt utmanade ordentligt om Europa League-platserna. Tre raka förluster senare så ser det plötsligt mörkt ut, men långt ifrån omöjligt. Även konkurrenterna blandar och ger. Vi kan väl helt enkelt hoppas på en trevlig match.
Jag tror på: 2

Lördag 15:30 (tiden vi älskar):
FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg säkrade Bundesliga-kontraktet förra omgången och kunde andas ut. Även Hamburg fick stopp på krisen när Hannover besegrades. Men för HSV är det fortfarande fullt möjligt att säsongen slutar med katastrof. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte slappna av. För HSV kan dock en poäng vara värd sin vikt i guld eftersom att Köln har en urusel målskillnad.
Jag tror på: X

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern
Otto Rehhagel hyllar spelarnas moral, och det med all rätt. Även om Leverkusen måste ta på sig en del för 3-3-matchen senast, så kvarstår det faktum att Berlin kämpade sig tillbaka in i matchen och det med en man mindre på plan. Nu saknas alltså viktiga kaptenen Kobiashvili. Men ska det spela någon roll mot ligans sämsta lag, som har förlorat 21 matcher i rad utan vinst? Kaiserslauterns chans till poäng borde vara om spelarna helt enkelt spelar utan ångest och vill säga adjö på ett respektabelt sätt.
Jag tror på: 1

FC Köln – VfB Stuttgart
Frank Schaefer tog över efter Ståle Solbakken, ville se ett aggressivt Köln mot Gladbach. Men han fick se ett lag värdigt att åka ur Bundesliga i stället. Som vanligt föll laget ihop efter det första insläppta målet och nu måste styrkorna samlas och fokusera på att åtminstone hålla Berlin bakom sig. Det blir inte lätt. Ett av ligans formstarkaste lag kommer på besök och har en Europa League-plats att försvara. Stuttgart har sju vinster och två oavgjorda på de senaste nio matcherna. En typisk Stuttgart-vår alltså. Dessutom har Stuttgart tre raka vinster i Köln.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Ännu en Europa League-duell då Hoffenheim, precis som Wolfsburg, har smugit sig med lite i skymundan. Leverkusen har fortfarande inte vaknat till liv under Hyypiäs ledning, men det ser bättre ut trots allt. En som dock har vaknat till liv är Kießling, hans mål kan bli oerhört viktiga dessa sista matcher. För det är just det Hoffenheim saknar, som har kommit igång som lag, men Lakic är inte sig själv och framåt är det ungt och talangfullt, men den där riktiga genomslagskraften saknas. Nu är Firmino skadad och missar de sista matcherna. Hoffenheim måste helst vinna för att ha fortsatt häng på Europa League.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Bayern München
Den här matchen är nog den absolut svåraste att tippa på förhand. Jag känner mig dock ganska säker på att den blir otroligt underhållande. Jupp Heynckes och Bayern tänker bara på Madrid och kommer således att vila nyckelspelare. Thomas Schaaf och Bremen tänker på Europa League och kommer att ställa upp med sitt bästa lag. Men vad hjälper det när man spelar som krattor? Bremen har inte presenterat sig på ett bra sätt på sistone. Som om det inte vore nog saknas dessutom Sokratis, Fritz, Marin, Ekici och Bardfrede. Således blir det trots allt två b-lag som möts. Vilka spelare är mest motiverade?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia Dortmund åttonde tyska mästerskap kan bli klart på lördag. Det skulle även innebära att man går förbi rivalen Schalke i antalet vunna tyska mästerskap. Dortmund befinner sig i en ohygglig form och har 25 matcher i rad utan förlust – vilket är ett nytt Bundesliga-rekord i en och samma säsong. Borussiat från Mönchengladbach ligger fyra inför matchen men har givetvis siktet inställt på att ta sig förbi Schalke i tabellen och därmed få en direktplats till Champions League. Marco Reus får spela inför sin kommande hemmapublik och kanske se sina framtida lagkamrater fira ligatiteln.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
FC Augsburg – Schalke 04
Schalke såg nästan ut att säkra tredjeplatsen när Gladbach var inne i en liten svacka, men då kommer två raka förluster och nu skiljer bara en poäng. När Schalke spelar på söndag kan Gladbach till och med vara förbi. Och bortamatch i Augsburg är minsann inte enkelt numera. Nykomlingen har rest sig och har imponerande fyra poäng ner till kvalplats. Utlånad, och utsorterade, Jan Moravek känner sig sugen på att störa sin egentliga arbetsgivare från Gelsenkirchen.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg är ett annat bottenlag som har rest sig och imponerat. Med 36 poäng ser det riktigt bra ut, men helt säkra är man fortfarande inte – åtminstone inte teoretiskt. Laget har spelat åtta match i rad utan att förlora. Det blir med andra ord en tuff uppgift för Hannover. Slomkas lag var nästan på väg att säkra en Europa League-plats, men plötsligt ligger man på plats sju. Skador har stört men åtminstone ska Abdellaoue och Stindl kunna göra comeback mot Freiburg, och det behövs nog.
Jag tror på: 1

/Wingren

Inför en glatt sjungande publik på Allianz Arena segrade Bayern München med 2-1 mot Real Madrid. Tungt att släppa in ett bortamål givetvis, men starkt att vinna. Starkt att spela bättre fotboll än spanjorerna. Starkt att radera ut Cristiano Ronaldo. Jag lyfter på hatten för Bayern.

Inför mötet poängterade jag att Bayerns defensiva arbete måste vara fokuserat och hålla världsklass. Och det fungerade riktigt bra under stora delar av matchen. Visst blev det lite oroligt ibland, och agerandet vid 1-1-målet var inte särskilt lysande. Men sett över 90 minuter, sett till världsklasspelarna som stod för motståndet, så fungerade det riktigt jäkla bra.

Luiz Gustavo visade samma härliga takter som från första säsongen med Hoffenheim. En krigare, en bollvinnare, en tuff fan. Var det någon som såg till Ronaldo? Knappt. Philipp Lahm höjde sig ett par nivåer, precis som man vill att en riktigt ledare ska göra när säsongen verkligen brinner till. Unge David Alaba gjorde en strålande match, en mogen match.

Franck Ribéry var en virvelvind som hela tiden ställde till med oreda. Han sprang, rev, slet, passade och sköt. Ett mål gjorde han också.

Men snälla Franck Ribéry, du är en fantastisk fotbollsspelare, men du bara måste sluta lägga dig vid minsta beröring. Igår var det enbart pinsamt. Inte kul att se.

Bastian Schweinsteiger har inte fått upp ångan ännu, förhoppningsvis har han kommit lite längre om en vecka när det är dags för returmötet. Han såg förvånad ut när han blev utbytt, men det var modigt och helt rätt gjort av Jupp Heynckes. Thomas Müller förändrade matchbilden när han kom in. Bayern blev hetare, farligare och fick längre anfall med fler ytor. Arjen Robben mår onekligen bra av att ha en rörlig Müller vid sidan om sig, i stället för orörlige Toni Kroos. Bra noterat och agerat Jupp – där slog du José på fingrarna.

Jerome Boateng gjorde en av sina bättre matcher och Holger Badstuber likaså. De hängde med när Real försökte sätta igång sin snabba offensiv. Det var inte perfekt alltid, men hur ska det kunna vara det i en semifinal mot Real Madrid?

Och så Mario Gomez. Denne Mario Gomez. Han förtjänar allt beröm i världen för sin insats. Inte bara för att han gjorde det där viktiga 2-1-målet när matchen nästan var slut. Hans närvaro i straffområdet var så dominant, så magnifik och så hotfull igår. Han gav aldrig upp. Som en stridsvagn forcerade han barriärerna. Madrid-spelarna måste ha känt sig stressade hela tiden, och det är väldigt viktigt. Aldrig någon vila, aldrig få slappna av. Och Gomez fick betalt, ibland är världen rättvis trots allt.

Han har nu gjort tolv mål i Champions League. 40 mål på 46 tävlingsmatcher den här säsongen. Mäkta imponerande. Sen kan man säga vad man vill om de chanser han bränner samt de plattmatcher han gör.

Lionel Messi står på otroliga 14 mål den här säsongen i CL. Det blir en liten kamp mellan Gomez och Messi. Ett normalt år ska dock tolv mål räcka för att vinna skytteligan i Champions League.

Domaren Howard Webb förtjänar också en eloge. En tuff, ful, tempostark och viljekraftig match höll han i schack. Väldigt viktigt och väldigt starkt gjort. Kul.

Det går att hylla Bayern München för flera olika saker i dag. Jag hoppas att spelarna tar med sig det, men att fötterna stannar på jorden. Det här var blott ett hemmamöte mot Real Madrid som man vann med 2-1. Det kommer att bli en helt annan match i Spanien. Men utgångsläget kunde givetvis varit sämre.

Thomas Müllers ord får avsluta detta inlägg – jag hoppas att hans lagkamrater känner samma sak. Vare sig mer eller mindre. Bayern är inte bäst än, men man kan spela riktigt bra fotboll – även mot upphaussade Real Madrid.

”Alla såg att vi kan hänga med på den här nivån. Med 2-1 här i München har vi skaffat oss ett bra utgångsläge inför returen i Madrid, det är genomförbart. Det står dock även klart att det kommer att blåsa en annan vind på Bernabeu”.

/Wingren

Det blev en tidig morgon och därmed lite väl dåligt med sömn i natt. Nu sitter jag på tåget på väg hem från vår huvudstad. Trött, inte utvilad. Men det var som vanligt trevligt att prata lite fotboll med killarna på Euro Talk – som ni kan se här om ni önskar.

Ovan nämnda anledningar (tågresa och trötthet) resulterar i en något sen och lite kortare blogg i dag. Samtidigt tänker jag att det inte spelar någon roll. Redan i morgon spelar Bayern München semifinal mot Real Madrid i Champions League. Det kommer att bli en mycket trevlig fotbollskväll, det är jag övertygad om.

Vidare så hände det inte tillräckligt mycket för att vi ska trilla av någon stol. Missförstå mig inte, fotbollen var som vanligt underhållande och vi bjöds på mycket värt att diskutera. Men med så här få omgångar kvar kan vi spara på krutet tills någonting är klart. Borussia Dortmund är med största sannolikhet tyska mästare även 2012, men vi väntar med det. SC Freiburg lyckades inte säkra Bundesliga-kontraktet. Bottenstriden lever verkligen, kampen om Europa League-platserna även så. Jag har helt enkelt inte blivit mycket klokare den här helgen.

Eller, något har vi lärt oss. Kaiserslautern är verkligen tusentals meter under isen och FC Köln är på väg att göra Kaiserslautern sällskap där. Hamburg är fortfarande ett osäkert kort då laget tog en viktig seger mot Hannover senast. Men känslan är att bottenstriden handlar mer om vilket lag som är sämst, än vilket lag som är bäst och mest värdigt. Oavsett hade det varit tråkigt om vi blir av med Kaiserslautern, Hertha Berlin och FC Köln. Men det är svårt att påstå något annat än att det vore rättvist. Åtminstone mest rättvist, just nu.

VfB Stuttgart hann drömma om Champions League-kval, men ska nog först och främst fokusera på Europa League-platserna.

När nästa omgång är färdigspelad har vi nog blivit lite klokare. Jag tror det.

Bundesliga omgång 31:

VfB Stuttgart – Werder Bremen 4-1
Markus Rosenberg fick åter göra ett mål och äntligen verkar det ha lossnat med målskyttet. Men det hjälper föga för Werder Bremen just nu. Stuttgart var det bättre laget hela matchen och gjorde välförtjänt 1-0 och 2-0 innan halvtid. Strax efter halvtid gjorde Harnik, före detta Bremen-spelaren, 3-1. Men bollen tog först på handen och borde aldrig ha godkänts. Lite trist. Vem vet vad som hade hänt annats? Å andra sidan kändes Stuttgart som det klart bättre laget över 90 minuter och det var fint att just Cacau fick göra 4-1. Werder Bremen faller samman på och utanför plan just nu. Inte i Köln-klass förstås, men ändå. Något måste nog hända.

Schalke 04 – Borussia Dortmund 1-2
Det 140:e Ruhrderbyt mellan Dortmund och Schalke inleddes i ett fasansfullt tempo. Schalke ville hindra Dortmund från att åter vinna ligan, samtidigt som man kämpar för att behålla plats tre i tabellen. Dortmunds Bender fick dock första chansen efter bara någon minut, Papadopoulos nickade farligt två minuter senare och kamraten Farfan kunde göra 1-0 efter nio minuter, det var Kagawa som lurade sin egen målvakt genom att styra in avslutet. Dortmund svarade dock några minuter senare när Piszczek dundrade in 1-1. Men borde inte Unnerstall ha tagit bollen?
Chanserna avlöste varandra men Schalke var det bättre laget. Det var dock Dortmunds Sebastian Kehl som skulle avgöra matchen med sitt 1-2-mål efter en timme. Schalke försökte åter komma in i matchen men lyckades inte hota Dortmund på samma sätt som tidigare.
Schalke har nu Gladbach en poäng bakom sig, Dortmund leder ligan med åtta poäng.

Hamburger SV – Hannover 96 1-0
Den pinsamma 0-4-förlusten mot Hoffenheim satt säkert i ben och huvud. Men Hamburg svarade på bästa sätt och visade en reaktion på förra matchen. HSV såg smartare och säkrare ut. Men trots att Son stod för ett ganska tidigt ledningsmål var matchen spännande fram till slutet. Hannover saknade dock den där genomslagskraften i offensiven. Viktig för Hamburg att få sträcka lite på ryggen. På hemmaplan, med en hållen nolla.

FC Kaiserslautern – FC Nürnberg 0-2
Didavi gjorde ett mål och ett assist i en väl genomförd Nürnberg-match. Stuttgart vill givetvis plocka tillbaka honom i sommar, men Nürnberg har inte gett upp honom ännu.
Vad kan man annars säga om matchen? Jag vet inte, Kaiserslautern var så blekt. Det får bli att ta nya tag i Zweite Bundesliga. Nürnberg är så gott som klart för en ny säsong i finrummet.

VfL Wolfsburg – FC Augsburg 1-2
Augsburg har gjort det lika fantastiskt som Freiburg, till och med ännu bättre kan jag tycka. Jag kunde aldrig tro att Augsburg skulle ligga så här bra till tre matcher innan slutet. Nu är visserligen inget klart än, men en 2-1-seger på bortaplan mot ett Europa-hungrigt Wolfsburg är starkt. Madlung slarvade i försvarsspel och Augsburg kunde ta ledningen, men den pånyttfödde Helmes kunde kvittera till 1-1. Wolfsburg var det bättre laget den här matchen, men Augsburg visar sig vara en tuff nöt att knäcka. Langkamp fick till och med göra ett sent segermål för gästerna.

Bayer Leverkusen – Hertha Berlin 3-3
En galen match med mycket mål – men också en match där Leverkusen ger bort två poäng. Berlin kan förstås också se det så, då laget faktiskt ledde mot slutet. Poängen hjälper inte lagen nämnvärt, men känns förstås bättre än noll. Hertha ligger fortfarande på nedflyttningsplats och Leverkusen tvingas fortfarande leva i osäkerhet angående Europa-platserna. Berlin gjorde två härliga mål, trots att man var en man kort, i den andra halvleken och vände matchen till 3-3. Kießling skulle dock förstöra Rehhagels glädje med sitt andra mål för dagen.

Bayern München – FSV Mainz 05 0-0
En ganska trött match med ett Bayern München som redan hade Real Madrid i tankarna. Vilket kanske var helt rätt, men det förklarar inte varför bänkspelarna, som fick chansen från start, agerade så omotiverat. Lite mer hunger hade garanterat gett en vinst hemma på Allianz Arena, och då hade man plötsligt haft en liten chans igen om Gladbach slår Dortmund på lördag. Mainz försvarade sig bra, Müller stod i vägen vid ett par tillfällen och ibland stack Mainz i väg på egna anfall. Men det var Bayern München som dominerade och kontrollerade matchen. Hemmalaget skapade flest målchanser och borde helt enkelt ha vunnit. Men det här var en typisk ”kläm-match” för rekordmästarna.

Borussia Mönchengladbach – FC Köln 3-0
Det var derbyt som kunde rädda Köln och ladda lagets batterier. Ge nye tränaren Frank Schaefer en drömstart. Men det var gamla goda Gladbach vi fick se, och gamla vanliga Köln. Matchen var väl relativt jämn i ungefär 20 minuter. Sen slog Arango till med en underbart placerad frispark och det stod 1-0. Köln gjorde ett litet försök att ta sig in i matchen men i början av andra halvlek gjorde Jantschke 2-0. Marco Reus skulle senare tunnla två Köln-försvarare innan han gjorde 3-0. God natt Köln. Nu flåsar Gladbach Schalke i nacken, medan Köln får hoppas på att behålla kvalplatsen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 0-0
En poäng som inte hjälpte något lag nämnvärt. Hoffenheim hade hoppats på en bragd och en riktig skräll genom att utmana lagen på Europa League-platserna. Freiburg å andra sidan hade hoppats på att fira ett Bundesliga-kontrakt. Med tanke på hur säsongen har sett ut för dessa lag kan de vara nöjda med resultatet. Freiburg har nu inte förlorat på åtta matcher och Hoffenheim känns åter som ett lag. Ett par riktigt bra chanser bjöd matchen på, men riktigt hett blev det aldrig. Freiburg var dock det lite bättre laget. Hoffenheims brasilianske mittfältare Firmino, utgick skadad i början av andra halvlek. Han missar resten av säsongen.

/Wingren

1. FC Köln. Den eviga kaos-klubben. Här råder det aldrig lugn och ro längre. Och det har det inte gjort på länge. Jag ska inte bli alltför långdragen angående kaoset. Det räcker väl att konstatera att sportchef Volker Finke har fått lämna och ett par dåliga matcher senare så får även tränaren Ståle Solbakken lämna. Frank Schaefer tar över så länge, i jakten på en ny tränare. Nu står klubben utan president, sportchef och en riktig tränare. Och Köln befinner sig på en hopplös kvalplats.

Hur ska det gå? Det ser onekligen mörkt ut, en derbyvinst mot Gladbach på söndag känns som ett måste. För att få den där gnistan att tända till.

Det är omöjligt att hitta en anledning till Ståle Solbakkens misslyckande. Troligtvis så är det en kombination av att den gode norrmannen underskattade Bundesliga, överskattade sin spelartrupp och blev överrumplad av trycket runt föreningen. Han gjorde det så bra med FC Köpenhamn, han var en framtida stortränare. Han tog sina första riktigt professionella steg ute i Europa med Köpenhamn i Champions League. Och så kom erbjudandet från Köln. En storklubb, en traditionsförening, som har legat i en långvarig dvala. Ståle skulle få ordning på klubben, implementera en spelidé, bygga ett slagkraftigare lag. Det blev inte så alls.

Ståle Solbakkens förfall är mer förvånande, och värre, än Kölns. Köln vill tro att man fortfarande är en toppklubb. Alla tror det. Fansen, media, klubbledningen och nästan varenda kotte som är intresserad av tysk fotboll. Sanningen är dock att det inte är särskilt förvånande att vi hittar Köln på en kvalplats. Spelartruppen är inte överdrivet bra, särskilt inte mittfältet, och Bundesliga-konkurrenterna blir starkare och starkare för varje år som går. Det är en riktigt hög kvalitet på tysk fotboll nuförtiden. Vet Köln om det? Visste Solbakken om det?

Jag hade förväntat mig ett taktiskt disciplinerat Köln som skulle ligga säkert i sina positioner och kontra sönder storlagen. Jag trodde att Solbakken skulle fixa det. Sanningen är dock att vi har fått se ett ostrukturerat, odisciplinerat och förvirrat Köln. Vi har aldrig fått se en riktigt tydlig spelidé, försvaret har stått med öppna dörrar och offensivt har det låst sig så fort Lukas Podolski har varit skadad eller mindre bra.

Ståle Solbakken anade nog aldrig hur tufft det här jobbet var. Vilken press man får utstå, vilka krav som ställs och hur svårt det är att faktiskt göra något vettigt i Bundesliga. Fråga våra svenska spelarimporter om ni inte tror mig. Det är stentufft. Framförallt i Köln, ty där brinner helvetets eldar 24 timmar om dygnet.

Nu har Ståle Solbakkens rykte som en god tränare gått i kras. Han måste hitta en ny arbetsgivare där han kan vinna respekt. Det får nog bli i Skandinavien. För problemet för Solbakken är att det enda minnet som finns kvar efter honom är hans humor och hans avslappnade sätt. Det är en förmåga lika viktig som någon annan, men det räcker knappast för att en annan tysk klubb vill satsa på honom. Vi fick aldrig se några lysande taktiska drag, ingen riktigt kvalitativ period. Det är skillnaden mot andra sparkade tränare som exempelvis Holger Stanislawski och Robin Dutt. Dessa herrar har redan hävdat sig i Bundesliga. Det har inte Ståle. Och det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar det. Jag hoppades verkligen på norsk tränarframgång i en klubb vars supportrar förtjänar lite glädje.

Nu står bara ruiner kvar – och helvetets eldar fortsätter att brinna.

***

Ruhrderby väntar på lördag mellan Schalke 04 och Borussia Dortmund. Här kan ni läsa ett dokument som jag skrev förra gången klubbarna skulle mötas – som lite uppladdning och peppning. Schalke har en gås att plocka med Dortmund. 2007 var Schalke nära att äntligen få vinna Bundesliga, Dortmund var ett krislag på nedre halvan med Thomas Doll på bänken. Men ett Ruhrderby, ett av Europas största derbyn och Tysklands största, har egna regler. Dortmund vann med 2-0, och Schalke fick aldrig sitt mästerskap.

Nu är det inte ombytta roller direkt. Schalke är ett topplag. Men killarna från Gelsenkirchen vill nog bra gärna sätta käppar i Dortmund titel-hjul. Som en ljuv hämnd. Skulle sen även Bayern München vinna på hemmaplan mot Mainz så lever plötsligt titelkampen igen. Det här kan vara Schalkes tur att straffa Dortmund. Oavsett kommer det att bli en het duell. En match, ett derby, som ni bara inte får missa.

***

Det blev mycket med den här engelska veckan. Jag hann inte riktigt med. Därför ger jag er enbart resultaten från tisdags- och onsdagsmatcherna. Hoppas att ni har överseende med det.

Bundesliga omgång 30:

FC Augsburg – VfB Stuttgart 1-3
FSV Mainz 05 – FC Köln 4-0
Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach 2-2
Hertha Berlin – SC Freiburg 1-2
Bayer Leverkusen – FC Kaiserslautern 3-1
Hannover 96 – VfL Wolfsburg 2-0
Borussia Dortmund – Bayern München 1-0
FC Nürnberg – Schalke 04 4-1
TSG Hoffenheim – Hamburger SV 4-0

***

Bundesliga omgång 31:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – Werder Bremen
Det är så sanslöst spännande på alla håll i tabellen. För lagen som vill kvala till Europa League är det endast segrar som gäller och redan i kväll drabbar två utmanare samman. Det kommer med all sannolikhet att bli väldigt offensivt spel med många mål. Stuttgart har inte förlorat på åtta matcher och har hittat den klassiska vår-formen. Vedad Ibisevic har gjort åtta mål sen han kom i vintras och har redan växt ut till en nyckelspelare för Stuttgart. Werder Bremen satte stopp för den akuta krisen när man spelade 2-2 mot Gladbach med en man mindre på plan. Men Bremen behöver vinster, Schaafs lag börjar halka efter.
Jag tror på: 1

Lördag 15:30
FC Kaiserslautern – FC Nürnberg
En match som kan sätta spiken i kistan för Kaiserslautern, även om spiken redan är så gott som nedslagen. För Nürnberg kan en vinst innebära att man kan börja planera för en ny säsong i det tyska finrummet. Segern, och framförallt målproduktionen mot ett segt Schalke, lär ha ingjutit välbehövligt självförtroende. Kaiserslautern föll med 1-3 mot Leverkusen, men hängde egentligen med ganska bra spelmässigt. Som så ofta den här säsongen. Faktum är dock att FCK inte har vunnit på 20 matcher nu. Hopplöst.
Jag tror på: 2

VfL Wolfsburg – FC Augsburg
Nu har det blivit två raka förluster för Augsburg samt för Wolfsburg. Två lag som var inne i ett härligt stim tidigare. Vilket lag reagerar bäst på motgången? Wolfsburg kämpar för en plats i Europa, Augsburg kämpar för överlevnad. Det kommer med all sannolikhet att bli en tät match med ett Wolfsburg som försöker och ett Augsburg som ligger på kontring. Vad är oddsen på att Wolfsburg-lånet Koo avgör?
Jag tror på: 1

Schalke 04 – Borussia Dortmund
Det 140:e Ruhrderbyt mellan Schalke och Dortmund väntar oss på lördag. En riktig läckerbit och fotbollsunderhållning i dess renaste form. Roligt är också att båda klubbarna ligger i Bundesliga-toppen den här säsongen. Dortmund vill marschera mot titeln men kommer att stöta på patrull i Gelsenkirchen. Schalke har en revansch att utkräva – för 1-4-förlusten mot Nürnberg, för förlusten mot Dortmund i höstas och för de gånger som Dortmund har grusat Schalkes titeldrömmar. Det här kommer att bli kamp, hjärta och offensivt spel. Lewandowski och Huntelaar, två av ligans bästa anfallare, ska göra upp om vem som är bäst. Dortmund är dock i en ohygglig form, frågan är om övermotiverade Schalke rår på ligaettan?
Jag tror på: 2

Bayer Leverkusen – Hertha Berlin
Otto Rehhagels comeback i Bundesliga har inte gått som önskat. Berlin lever fortfarande i botten av tabellen och senast förlorade man mot en direkt konkurrent i form av Freiburg. Nu väntar ett Leverkusen som har kommit igång lite under Hyypiäs och Lewandowskis ledarskap. Det blev en seger senast mot Kaiserslautern, samt ett tröttsamt kryss mot Hamburg. Men ingen förlust åtminstone. För Berlins del är det en seger som gäller, annars börjar det se riktigt panikartat mörkt ut. Leverkusen vill förstås befästa Europa League-platsen.
Jag tror på: 1

Hamburger SV – Hannover 96
”Vi har bara finalmatcher kvar”, erkänner sportchefen Frank Arnesen. HSV var uselt mot Hoffenheim och föll med 0-4. Nu får Bundesliga-dinosaurien hoppas på att det finns tre lag som är sämre än dem. För det har inte sett bra ut den här säsongen, och nu väntar ett kompakt Hannover som vill ut i Europa igen. Mame Biram Diouf har tyvärr gått sönder och missar resten av säsongen, frågan är vem som ska kliva fram och göra målen nu? Även Abdellaoue är skadad. Det lär vara två väldigt motiverade lag, där genomslagskraften i offensiven lär saknas, men där Hannover bör bjuda på ett bättre försvar.
Jag tror på: 2

Lördag 18:30
Bayern München – FSV Mainz 05
Det här blir ju sanslöst intressant, åtminstone om Dortmund faller mot rivalerna Schalke. Då kan en Bayern-seger plötsligt göra titelkampen väldigt levande igen. För den är inte död. Men frågan är om Bayern München har gett upp? Kommer Jupp Heynckes och spelarnas tankar att ligga på matchen mot Real Madrid i Champions League? Kan det här öppna upp för en Mainz-skräll? Thomas Tuchel har överlistat Bayern förr, och nu har han verkligen slagläge. Den här matchen avgör nog Bayern själva, är de bara motiverade så vinner rekordmästarna på Allianz Arena. Men annars kan ett pånyttfött Mainz störa ordentligt.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
Borussia Mönchengladbach – FC Köln
Derbydags i Gladbach – vilka regler gäller då? Kan vi fortfarande förlita oss på att luften har gått ur Gladbach en aning? Kan vi förlita oss på att Köln faller ihop som ett korthus efter ett insläppt mål? Nej, troligtvis inte. Frank Schaefer tar över rodret tillfälligt och ska försöka hålla kvar traditionsrika Köln i Bundesliga. Podolski lär tända till nu. Gladbach har siktat inställt på att få spela i Champions League och har varit starka på hemmaplan. De tre senaste mötena lagen emellan talar även för Gladbach. Söndagens hemmalag har vunnit alla tre och det med en målskillnad på 12:1.
Jag tror på: 1

Söndag 17:30
SC Freiburg – TSG Hoffenheim
Freiburg och Hoffenheim har gjort en anmärkningsvärd resa under Rückrunde. Freiburg var hopplöst sist men sålde Demba Cissé och utsåg Christian Streich till tränare. På söndag kan Freiburg, om alla resultat går klubbens väg, säkra Bundesliga-kontraktet. En otroligt resa. Hoffenheim hostade och hackade, sparkade Stanislawski, hade det fortsatt tungt under Babbel ett tag men nu har vinden vänt. Hoffenheim har gått från nedflyttningshot till ingenmansland – men nu har man plötsligt en liten chans att nå Europa League-platserna. Och man har idel bottenlag kvar att möta, spelar Babbel sina kort rätt kan han uträtta något stort den här säsongen.
Jag tror på: X

/Wingren

Stormatchen är över. Det slutade 1-0 till Borussia Dortmund. Det här är bara en snabbanalys, kanske inte så mycket att hänga i granen. Men något måste jag ju skriva efter en sådan här kväll. Borussia Dortmund sitter nu i förarsätet – Bundesliga-titeln är deras om de inte faller ihop. Vilket onekligen inte mycket tyder på. Robert Lewandowski vann matchen i matchen mot Mario Gomez med hästlängder och klack-styrde in 1-0 i 75:e minuten. Westfalenstadion exploderade.

Och det var helt jävla välförtjänt.

Det är väl just det som är grejen. För första gången på nästan tio år vinner ett lag fyra raka matcher mot rekordmästarna från München. Och den här vinsten var helt rättvis. Borussia Dortmund dominerade den första halvleken inför sin hemmapublik och bjöd på vackert spel. Redan i halvtid borde det ha stått 2-0. Men det gjorde det inte.

0-0 hade vi inför andra halvlek. Bayern München växte in i matchen och visade riktiga mästartakter, samtidigt som Dortmund stod bra defensivt. Efter en lite lugnare period gjorde så plötsligt Dortmund 1-0 och euforin var total. Då tryckte Bayern gasen i botten.

Roman Weidenfeller räddade en svagt slagen straff av Robben. Subotic nickade i egen ribba och Robben, återigen, brände returen. Det var inte holländarens kväll. Det var Dortmunds kväll. Robert Lewandowski hann även med att chippa en boll i ribban. Sett över 90 minuter var Dortmund den värdiga vinnaren med flest målchanser. Och Manuel Neuer behöver inte ta på sig någonting. Han gjorde en fantastisk match och höll Bayern kvar i den. På Lewandowskis klack har han inget att göra.

Borussia Dortmund är Tysklands bästa lag för tillfället. I Tyskland. Inte det bästa tyska laget i Europa. Varför de inte är det fick vi se i dag. Den här matchen skulle ha avgjorts tidigare. Men där brister Jürgen Klopps unga lagbygge.

Den här matchen bjöd oss på allt vi kunde önska. Det var ett rasande tempo, en mängd med målchanser, hårda närkamper, en duktig domare och en enorm dramatik. Det var fotboll i dess renaste form. Det var helt underbart.

Givetvis är det inte kört för Bayern München nu. Om Dortmund förlorar derbyt mot Schalke så är det matchen igen. Men nu är det fördel Dortmund, och Dortmund vann slaget om Tyskland – och det med besked. För fjärde gången i rad.

Vad ska man säga om Neven Subotic beteende efter att Arjen Robben missat sin straff? Mittbacken sprang fram till holländaren och skrek något – antagligen väldigt hånande – det var helt enkelt sanslöst onödigt. Jag är helt för det här med att fotboll och känslor ska gå hand i hand, annars kan vi lika gärna lägga ner hela skiten. Men Subotic beteende var inte alls sportsligt.

Det här var fotbollsgodis, eller fotbollserotik om ni så vill. Och Borussia Dortmund då. Vilken inställning, vilken extremt äcklig, otrolig jäkla press de sätter och vilken fotboll de spelar. Hatten av. Bayern tilläts aldrig att vara så magnifika som de egentligen är, bortsett från kanske tio minuter. Det sammanfattar väl egentligen den här kvällen. Det är så kul att Tyskland äntligen har två lag som är sanslöst bra.

Men Arjen Robben då, stackars syndabock.

Jag njöt i 90 minuter. Jag hoppas att ni fick chansen att göra det med. Det är det här som är fotboll. Med känslorna, kampen, målchanserna, publiken, viljan och allt annat runtomkring. Ljuvligt.

/Wingren

Nåja, rubriken är lite väl tilltagen kanske. Borussia Dortmund är inte på långa vägar på samma nivå som jättarna från södra Tyskland. Bayern München är rekordmästare, simmar i pengar och är historiskt framgångsrika. Men det har hänt något de senaste åren. Bayern är inte helt isolerade på toppen av den tyska fotbollen. En sann utmanare har rest sig som Fågel Fenix ur askan. Och det är intressant. Förbannat intressant.

Från början var det tänkt att det här inlägget skulle handla om svenskars syn på tysk fotboll och Bundesliga. Men det börjar kännas lite uttjatat. Om inte välmående klubbar med stort medlemsinflytande lockar, om inte ett högt mål- och publiksnitt lockar och om inte förhållandevis ärliga matcher lockar så vet jag inte vad som gör det. Jag säger inte att tysk fotboll är den bästa. Man får charmeras av, och tycka om, precis vad man vill. Vad jag dock inte kan förstå är svenskars generella nedvärderande av Bundesliga. Vad beror det på?

Jag är fortfarande lite av fotbollsidealist. Jag hatar när miljardärer köper upp en förening med en rik historia och gör om den till sin privata lekstuga. Jag hatar när klubbar tillåts gå med tiotals – eller hundratals – miljoner back. Det är inte ärligt, det är inte snyggt. Vart har fotbollens själ tagit vägen när klubbar byter ägare till höger och vänster? Är det så vi vill ha det? Är det framgångsrika lag med ägare från Långtbortistan som spelar inför dödstysta sittplatsarenor vi vill ha? I så fall förstår jag inget längre.

Vad jag försöker säga är att tysk fotboll måste ses som en förebild. Allting är inte perfekt, det vore väl också konstigt. Men jämfört med andra europeiska toppligor är Bundesliga ett föredöme. Det är värt att fundera över, tycker jag.

Däremot blev jag positivt överraskad när jag fick se att kollega Erik Niva skrivit ett dokument om Jürgen Klopp, när jag fick höra Radiosporten snacka upp matchen i går. Det var väl en jävla tur helt enkelt.

Förstår vi i Sverige hur stor den här matchen är? Tysk fotboll har sopats under mattan helt utan anledning. Ni alla som läser här på Sportbladet förtjänar att få veta vad fasen som händer i Tyskland. Men det är inte lätt att nå ut. Borussia Dortmund mot Bayern München. En halv miljon människor ville se matchen, endast 80 720 får äran att befinna sig på Westfalenstadion i kväll. I media har matchen snackats upp i evigheter, 200 länder direktsänder stormötet. Det är matchen med stort M. En riktigt stor jävla knall. I Sverige framstår mötet som en liten Kinapuff. Det är synd, det är väl egentligen allt jag vill ha sagt. Det ska inte tas som kritik mot person, jag tycker bara synd om alla som missar det här.

***

Borussia Dortmund ligger etta och är regerande mästare. Bayern München ligger tvåa och är tyska rekordmästare. Lagen har mötts 85 gånger tidigare. 21 gånger har Dortmund segrat, 38 gånger har München segrat. 26 matcher har slutat oavgjort. Det blir i snitt 3,2 mål per match när lagen drabbar samman. Det kommer att bjudas på hård kamp, en tsunami av känslor, ett sjukligt läktartryck och ett galet tempo. Allt jag kan önska mig som fotbollsälskare.

Åter till rubriken då. För er som har missat det var Borussia Dortmund nära att gå i konkurs för sju år sen. Den förra klubbledningen hade dragit på sig ett enormt skuldberg och när det till sist blev känt hur illa det stod till, så upphörde världen att snurra för en stund i Dortmund. Alla visste att det här kunde vara slutet för föreningen som bildades 1909. Ett möte i Düsseldorf skulle avgöra klubbens framtid. 140 miljoner euro i skuld. En skuld som skulle kräva extraordinära insatser för att betala av. Hans-Joachim Watzke, klubbens ordförande, och Reinhard Rauball, klubbens president, stegade ut för att möta den samlade presskåren. Mötet hade gått bra – klubben skulle få leva vidare. Men tungt skuldsatt. Det omedelbara konkurshotet var dock över och man erhöll en elitlicens och fick spela vidare i Bundesliga.

Sju år senare står Borussia Dortmund som tyska mästare. Hyllade av allt och alla. Jürgen Klopp har tillsammans med sportchefen Michael Zorc format ett slagkraftigt lag av mestadels unga talanger. Spelare som ger allt för varandra. Sju år senare står Borussia Dortmund som en seriös utmanare till självaste Bayern München. Det var längesen München hade en riktig konkurrent i Tyskland. Visst sticker olika lag upp och tar titeln från Bayern då och då. Men München har alltid löst det genom att värva nyckelspelare från den konkurrerande klubben och sen har ordningen varit återställd. Plötsligt är det inte lika enkelt längre.

Dortmund ligger tre poäng före München med fem matcher kvar att spela. Något som München definitivt inte hade räknat med inför säsongen. Borussia Mönchengladbachs stjärnskott Marco Reus valde att skriva på för Dortmund till sommaren. Inte Bayern München. Ännu en missräkning. Och brutalt sällsynt. Ingen klubb brukar kunna snuva Bayern på konfekten.

Dortmunds egna superstjärna, Mario Götze, blev nästa mål för Bayern. Han förlängde dock med Dortmund till 2016 för bara ett par veckor sedan. Frustration i södra Tyskland. Men välbehövligt för tysk fotboll. Frågan är hur länge Dortmund orkar hålla jämna steg rent sportsligt med Bayern. Förutsättningarna är relativt goda, men jämfört med Bayerns skiljer det enormt mycket.

Till nästa säsong ska Borussia Dortmund höja lönebudgeten till 45 miljoner euro. En overklig summa för bara ett par år sedan. Så långt allt väl. Det är bara det att Bayern Münchens lönebudget består av cirka 160 miljoner euro. Det är en skillnad som heter duga.

”Pengar gör inga mål, men med större investeringar ökar dock chansen att målen kommer på rätt planhalva”, sa Watzke till FAZ.

Hans-Joachim Watzke, Reinhard Rauball, Michael Zorc och Jürgen Klopp har gjort ett fantastiskt jobb. Klubben är snart skuldfri, sponsoravtalen blir allt lukrativare. Alla vill vara en del av det nya tyska fotbollsfenomenet. En sak är dock klar: samma misstag kommer inte att begås igen så länge dessa herrar sitter vid rodret. Inga dumdristiga satsningar. Frågan är då hur länge man orkar ta upp kampen med Bayern München? Europas kanske mest välskötta och välmående förening. Ett praktexemplar.

I Dortmund säger man att det inte är viktigt. Att man ändå inte kan konkurrera med Bayern. ”Vi ska göra vår egen grej bara”. Ett spel för galleriet eller en genuin sanning? Vem fan vet. Jag vet bara att Bayerns värld har skakats om av Dortmund. Och det är bra så.

Som Münchens sportchef, Christian Nerlinger, sa för ett tag sen:

”Vi tar Dortmund på allvar, även ekonomiskt och marknadsmässigt. Även här har de kommit ikapp enormt mycket”.

Vi kommer att bjudas på en fantastisk match i kväll. En match utöver det vanliga. En match mellan Tysklands två bästa lag. En match där Bayern för fjärde gången på två säsonger tvingas möta ett lag som är på samma nivå. En ovanlig match. En välbehövlig match.

Tysk fotboll mår bra, utmärkt till och med. Bayern München och Borussia Dortmund mår lite extra bra – och det är precis vad Bundesliga behöver.

Bundesliga omgång 30:

Onsdag 20:00
Borussia Dortmund – Bayern München
Så var det äntligen dags för jättematchen. Matchen mellan superstjärnorna, målskyttarna och de täta försvaren. Det här kan bli en taktisk och nästan stillastående match, men vi kan likväl få bjudas på temporik totalfotboll. Mario Götze uppges stå utanför Dortmunds trupp, således får vi ingen comeback av 19-åringen som sänkte Bayern på Allianz Arena. Allt som går att säga om den här matchen har väl redan sagts. Så frågan är om det bästa laget, eller laget med de individuellt bästa spelarna vinner?
Jag tror på: X

FC Nürnberg – Schalke 04
Nürnberg behöver verkligen tre poäng för att kunna andas lite lättare. Wollscheid är tillbaka i mittlåset efter en avstängning, men nu tvingas Feulner till vila på grund av en avstängning. Dags att bygga om backlinjen igen alltså. Schalke vann enkelt med 3-0 mot Hannover sist, och efter Gladbachs poängtapp i går har Huub Stevens lag chansen att utöka avståndet ner till plats fyra. Egentligen har Schalke till och med chansen att utmana om ligatiteln. Men vilket lag är hungrigast i kväll? Det känns avgörande i mina ögon. Nürnberg kan försvara sig bra, men har svårt att göra mål. Schalke har lätt för att göra mål, men har ibland svårt att försvara sig.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Hamburger SV
Plötsligt har Hoffenheim en liten, liten chans att nå en Europa League-plats. Bundesliga är helt galen. Hamburg plockade en poäng senast mot ett darrigt Bayer Leverkusen, men är långt ifrån säkra. Fler poäng behövs för överlevnad. Thorsten Fink tvingas klara sig utan vänsterbacken Dennis Aogo. Med tanke på Hamburgs karakteristiskt svajiga försvar kan det bli tufft utan landslagsspelaren. Kan Marcus Berg följa upp Rosenbergs bedrift från i går? Två lag som kommer att brinna.
Jag tror på: 1

Bayer Leverkusen – FC Kaiserslautern
Hyypiä och Lewandowski får göra debut på hemmaplan i kväll. Leverkusens nya tränarduo inledde med ett kryss borta mot Hamburg. Det är svårt att värdesätta det resultatet måste jag säga. Det stora målet nu är att ta sig till Europa League, men då måste också vinsterna börja komma. Tror Balakovs Kaiserslautern fortfarande på ett mirakel eller är spelare och ledare helt uppgivna?
Jag tror på: 1

Hannover 96 – VfL Wolfsburg
En riktigt spännande Europa-duell i skuggan av jättematchen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Hannover skämde ut sig senast mot Schalke, men vi vet vad Mirko Slomkas lag går för. Hannover har gjort två stabila och bra säsonger i rad nu, jag tror inte att de faller på mållinjen. Men Felix Magaths Wolfsburg har verkligen vaknat till liv. Nu blev det visserligen en 1-3-förlust mot Dortmund senast, men hoppet om Europa lever och spelet har sett bra ut. Helmes och Mandzukic mot Diouf och Ya Konan. Abdellaoue lär dock missa matchen på grund av en knäskada. Magath tvingas ersätta Madlung som visades ut mot Dortmund. Spännande möte i Niedersachsen helt enkelt.
Jag tror på: 1

/Wingren

Friska vindar blåser på parkeringsplatsen. Nej, det är inte fjället jag skriver om, även om det har varit isiga vindar här med. Jag tänker snarare på Leverkusen. Robin Dutt är borta, och i jakten på Europa har ikonen Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski tagit över. Personligen tycker jag att det är lite synd att Robin Dutt fick lämna Leverkusen, då han i mina ögon är en kompetent tränare. Visserligen en tränare som kanske behöver lite tid, men nu är hans tid i Leverkusen över. Det är förstås svårt att anklaga Rudi Völler och Wolfgang Holzhäuser för att ha gjort fel – det såg faktiskt inte alls bra ut mot slutet. Samtidigt är det viktigt att fråga sig om det är tränaren eller spelarmaterialet det är fel på. Visst förfogar Bayer Leverkusen över en hel del spännande och talangfulla spelare, men är spelartruppen stark nog för målen som klubbledningen satte upp inför säsongen? Konkurrensen i Bundesliga är stentuff, tuffare än på länge, det måste även klubbledningen förstå.

Men nu är det som det är. Det är alltid enklast att sparka tränaren, framför allt mitt under en säsong när det inte går att göra några nyförvärv. Sami Hyypiä kommer in som en frisk fläkt och kan säkerligen få fart på laget igen. Kvaliteten för att nå en Europa League-plats finns givetvis där. Sascha Lewandowski besitter en tränarlicens och räknas därmed som chefstränare, men jag är helt övertygad om att det är Sami Hyypiä som drar i strängarna och spelar på fiolen. Det kan bli nyttigt. Han känner Leverkusen, han brinner för fotboll och det var inte särskilt längesen han själv var spelare. Han vet vad som gäller. Och det är ett pressat läge nu, Bayer Leverkusen måste hitta tillbaka till sitt vinnande spel, annars kommer Stuttgart, Wolfsburg och Hannover springa förbi. Även Werder Bremen är förstås ett hot om nord-tyskarna vaknar till liv igen.

Sami Hyypiä har redan pratat om att tidigare petade, och skadade, Michael Ballack kan få göra comeback. Redan på söndag kan han få en plats i truppen. Även Tranquillo Barnetta kan få speltid – som högerback. En position som Leverkusen än en gång har fått problem med efter Corlukas skada. Förre landslagsmålvakten Rene Adler gjorde comeback i veckan efter sitt långa skadeuppehåll. Vi får säkert se även honom i Hyypiäs ”nya” Leverkusen.

Jag tror att Sami Hyypiä kan vara precis den injektion som Bayer Leverkusen behöver under den här heta delen av säsongen.

***

Det blev ingen rolig Europa League-kväll för Hannover 96 och Schalke 04. Mirko Slomkas Hannover har gjort en alldeles lysande insats i Europa men i torsdags räckte man inte till, den nödvändiga energin gick inte att plocka fram. Atletico Madrid vann med 2-1 i Tyskland och gick därmed vidare. Schalke hade ett sämre utgångsläge än Hannover, men ett visst hopp tändes ändå när Huub Stevens grabbar gjorde 1-0 mot Athletic Bilbao. Den matchen slutade dock 2-2 och Bilbao tog sig vidare ganska så komfortabelt.

Tyskland – Spanien: 1-3.

Bayern München promenerade vidare mot Olympique Marseille. Kanske inte särskilt förvånande, men fint att nollan fick stå intakt trots att Marseille försökte få liv i matchen. Ivica Olic fick äntligen göra två mål. Nyttigt för honom och nyttigt för Bayern som får en slitande kvalitetetsspelare i form. Nu väntar ett fantastiskt spännande möte med Real Madrid. Det blir fotbollsgodis det.

Och som sagt, jag får be om ursäkt för sällsynta och lite tråkiga uppdateringar på bloggen den här veckan.

Bundesliga omgång 29:

Lördag 15:30
SC Freiburg – FC Nürnberg
Nedflyttningskamp mellan två klubbar som ligger på samma poäng. Det kan man kanske inte tro då Freiburg faktiskt kan tangera klubbrekordet på antal segrar i rad. Nu är det inte lika otroligt som det låter, rekordet ligger nämligen på fyra. Men Freiburg och Streich förtjänar ändå en eloge för hur laget har spelat på sistone. Nürnbergs form är däremot betydligt sämre, även om insatsen mot München senast var bra. Nürnberg har fyra raka förluster. Nu saknas dessutom mittbacken Philipp Wollscheid på grund av en avstängning. Får Per Nilsson chansen i mittlåset?
Jag tror på: 1

FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim
Hoffenheim är laget som kan avgöra flera klubbars framtid. Efter 1-1-matchen mot Schalke finns det nog ett visst mått av optimism och ett sug efter att vinna några matcher. Hoffenheim möter, förutom FCK, även Hamburg, Freiburg, Nürnberg och Hertha Berlin. Idel bottenlag. Kaiserslautern och Balakov bara måste vinna om denna klassiska förening ska ha någon som helst chans att hänga kvar. Det är dags att gripa tag i det där sista halmstrået nu. Antagligen är det redan för sent. Och 18 matcher i rad utan seger, samt endast 17 gjorda mål på 28 matcher inger inte mycket hopp.
Jag tror på: 2

Bayern München – FC Augsburg
Jupp Heynckes fick vila ett par spelare senast mot Marseille, men lär säkert gå för fullt mot plötsligt så obehagliga Augsburg. Nykomlingen har inte förlorat på sex matcher i rad, men ska i ärlighetens namn inte ha någon större chans på Allianz Arena. München kommer dock inte vilja riskera något då en vinst är ett måste. München kan antingen ta sig förbi Dortmund, eller åtminstone se till att en vinst mot Dortmund skickar upp München i topp. Så vill rekordmästarna ha det. Augsburg ska inte underskattas, och laget kommer att vara oerhört taggat. Men inte har väl München blivit allt för självsäkra ännu?
Jag tror på: 1

VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund
Precis som för München är en vinst ett måste för Dortmund, som gärna vill hålla avståndet ner till Bayern. Men Wolfsburg har varit hemmastarka den här säsongen, och har även prickat in formen på klassiskt Magath-vis. Fyra vinster på fyra matcher har laget nu. Dortmund har å andra sidan inte förlorat sedan september, men det såg skakigt ut senast mot Stuttgart. Många hade trott på att Mario Götze skulle göra comeback på lördag, men med största sannolikhet dröjer det ett par dagar till. Wolfsburg vill förstås också vinna för att etablera sig på en Europa League-plats. Patrick Helmes och Mario Mandzukic har varit farliga framåt på sistone. Kan Dortmunds försvar stå emot? Kan Wolfsburgs försvar stå emot Lewandowski, Kuba och Kagawa? Spännande lär det bli.
Jag tror på: 2

FC Köln – Werder Bremen
Ett äkta krismöte, som lär bli fantastiskt underhållande. Åtminstone för neutrala åskådare. Köln har valt att satsa vidare på Ståle Solbakken, så nu gäller det för norrmannen att få ordning på laget och låta resultaten tala för sig själv. Köln har 16 förluster och hela 58 insläppta mål den här säsongen, och nu börjar det bli riktigt nervöst. Werder Bremen har sakteliga fallit ihop och har nu endast två vinster på tolv matcher. Det här blir med största sannolikhet en ganska ångestladdad men målrik historia.
Jag tror på: 1

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Stuttgart jagar en Europa League-plats, och det är obehagligt jämnt i den här delen av tabellen. En poäng skiljer mellan Hannover (plats fem) och Wolfsburg (plats nio). 4-4-matchen mot Dortmund i fredags borde kunna få positiv inverkan på spelet, framförallt känslan av att ”vi klarar allt”. Nu väntar Mainz som plötsligt kom igång igen efter en lite tyngre period när Thomas Tuchels gäng vann med 3-0 mot Werder Bremen. Vad händer Mohamed Zidan? Får Stuttgarts Molinaro kliva ner från läktaren och in i startelvan?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Hertha Berlin
Gladbach har börjat tappa lite av den fantastiska energi laget har visat upp under säsongen. Det är inte tal om någon kris eller några pinsamheter, men Gladbach har trots allt två förluster i rad. Det hör inte till vanligheterna denna säsong. Nu kommer Favres förre arbetsgivare på besök och en vinst vore välbehövlig för att ta kampen med Schalke om plats tre – som skickar klubben direkt in i Champions League. Hertha Berlin spelade till sig väldigt många chanser senast mot Wolfsburg, men ineffektivitet framför offensivt mål och slarv vid eget mål innebar en 1-4-förlust. Nu är det dags för Otto Rehhagel att på allvar trolla med Berlin. Men orkar han fortfarande? Vad har Favre gjort för att lösa upp knutarna i Gladbach?
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
Schalke 04 – Hannover 96
Två lag som sa adjö till Europa i torsdags, för den här säsongen åtminstone. Schalke kämpar om plats tre, Hannover kämpar för ett nytt äventyr i Europa League. Fuchs är tveksam till spel, Matip och Jones är avstängda – med andra ord kan Schalkes defensiv bli vackligare än vanligt. Hannover får eventuellt klara sig utan spännande Constantin Rausch. En trevlig match lär det hur som helst bli. Frågan är vilket lag som har återhämtat sig bäst sen i torsdags, såväl fysiskt som psykiskt.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hamburger SV – Bayer Leverkusen
Så får Sami Hyypiä göra debut på tränarbänken. Han själv säger att han är nervös, kanske till och med mer nervös än vad han var som spelare. Det kan man väl förstå. I Hamburg sitter fortfarande Thorsten Fink på bänken och laget vann senast mot Kaiserslautern. Leverkusen kämpar för en plats i Europa League, Hamburg kämpar för en framtid i Bundesliga. Rimligtvis bör det bli en match med en hel del målchanser, men det är inte lätt att förutspå vilka åtgärder Hyypiä har vidtagit. HSV lider av skadeproblem och en dyster hemmaform.
Jag tror på: 2

Avslutningsvis vill jag passa på att önska er alla en glad påsk!

/Wingren