Arkiv för tagg borussia dortmund

- Sida 7 av 8

Geh’ Deinen Weg

av Pierre Wingren, reporter

Tredje omgången av Bundesliga närmar sig med stormsteg och många av er kommer kanske redan i kväll reagera på att Augsburg och Wolfsburg har samma sponsortryck på tröjan. I morgon reagerar kanske många av er på att samtliga Bundesliga-lag har samma tryck på tröjan, och samma visa blir det på söndag.

Geh' Deinen Weg

Varför?

Det är Deutschlandstiftung Integration som ligger bakom kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” (Gå din väg) som kommer att synas på tröjorna, matchbollarna och på andra ställen runt och på arenorna. Deutschlandstiftung Integration verkar för att medborgare med immigrationsbakgrund ska ha samma chanser och förutsättningar i det tyska samhället. I år lanserades kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” och i samband med det tyska ligaförbundet och de 18 lagens tröjsponsorer får kampanjen stor genomslagskraft den här helgen.

Kampanjen är ett slag för lyckad integration, lika förutsättningar och en uppmaning till en fredsam samlevnad. Förutom att Bundesliga-lagens sponsorer har varit storsynta nog att låna ut reklamplatsen på tröjorna kommer även förbundskansler Angela Merkel att närvara på Westfalenstadion när Borussia Dortmund tar emot Bayer Leverkusen på lördag. Merkel kommer även att träffa ungdomar med olika bakgrund från klubbarnas ungdomslag.

I Tyskland är fotbollen ett lyckat exempel på integration. Man har arbetat målmedvetet med sakfrågorna och resultatet är lysande. Det är alltså passande att just fotbollen och Bundesliga lyfter den här frågan.
16 miljoner människor med invandrarbakgrund bor i Tyskland – det är ungefär 20 procent av befolkningen. Den här helgen kommer förhoppningsvis att föra något gott med sig i arbetet med integration. Låt oss åtminstone hoppas på det.

Så där, nu vet ni lite om bakgrunden till ”Geh’ Deinen Weg” och varför det plötsligt står på allas tröjor. Allt har för övrigt inte varit smärtfritt i arbetet med kampanjen. När lagens sponsorer ställde sig bakom idéen visste de inte att Deutsche Telekom var ett av företagen som ligger bakom kampanjen. Varför blev det så upprört när detta blev känt då? Ett visst klubblag, FC Bayern München, sponsras av Deutsche Telekom. Vi kan väl säga som så att alla sponsorer kände sig dragna vid näsan.

Men kampanjen blir alltså av ändå, och det här är faktiskt inte första gången det händer. Under säsongens sista omgång 1992 sprang samtliga Bundesliga-lag ut med samma tryck på tröjan. Den gången reagerade man mot den ökade främlingsfientligheten i Tyskland med mottot ”Mein Freund ist Ausländer”.

Med den här typen av kampanjer gäller samma sak som vanligt: låt oss hoppas att det för något gott med sig. Men låt oss inte glömma allt bakomliggande PR-intresse. Ni får ta ställning själva.

Nåja, nog om detta. Låt oss rikta blickarna mot omgång tre i stället. Det är ju nu Bundesliga börjar på riktigt.

Bundesliga omgång 3:

Fredag 20:30

FC Augsburg – VfL Wolfsburg
Lilla budgetlaget Augsburg tar emot Felix Magaths lyxbygge. Men det är två pressade lag som möts i kväll. Hemmalaget har två raka förluster, Wolfsburg förnedrades av Hannover med 0-4 förra omgången. Wolfsburgs nyförvärv Naldo höjer dock ett varningens finger för ett hungrigt och pressat Augsburg. Målvakt Jentzsh saknas i hemmalaget.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Bender vs Bender hade varit festligt, det hade varit femte gången tvillingbröderna stötte på varandra i Bundesliga. Leverkusens Lars är given i startelvan, men Dortmunds Sven har nyss börjat träna igen efter en skada. Mästarnas nyförvärv Marco Reus kan dock spela då skadan han ådrog sig mot Österrike inte var allvarlig. En viktig kamp mellan två förmodade topplag. Förhoppningsvis bjuds vi på offensiv och glad fotboll. Det hoppas nog Angela Merkel också.

Bayern München – FSV Mainz 05
Mainz har under Thomas Tuchels ledning varit duktiga på att störa stora Bayern. Men räcker det till att skrälla den här gången? Mainz har blivit något sämre, är känslan, medan Bayern å andra sidan ser riktigt, riktigt bra ut. Den stora frågan inför matchen är förstås om rekorddyre Javi Martinez får chansen i startelvan. I andra ringhörnan finner vi Ivan Klasnic som återvänder till Bundesliga. Jokermålsvarning på den killen.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg
Nürnberg spelade bra mot Dortmund förra omgången och klarade 1-1. Nu är det Gladbachs tur att försöka knäcka Pelle Nilsson och hans Nürnberg. Vi väntar fortfarande på Luuk de Jongs första mål för Gladbach. Hemmalagets Brouwers vet dock hur hans lag ska besegra defensiva Nürnberg: ”Bakåt får vi inte släppa till något och framåt måste vi skapa chanser och utnyttja dessa”. Jaja, det var en revolutionerande tanke.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf
Stuttgart, Hamburg, Augsburg och Hoffenheim är lagen som måste vinna i helgen. Stuttgart fick storstryk av Bayern München med hela 1-6 förra omgången och nu saknas även målskytten Ibisevic. Cacau lär få chansen från start i stället, oklart om Maza, Sakai och Okazaki spelar från start då de kom till Stuttgart i dag. Düsseldorf har inlett bra och lär vilja skrälla mot ett troligtvis nervöst Stuttgart.

Hannover 96 – Werder Bremen
Hannover är obesegrat i 19 raka hemmamatcher och är uppenbarligen i finfin form. Förra omgången krossades Wolfsburg med 4-0 och offensivt kan vi se hur samspelta Hannover är. Nu väntar nästa test när nybyggda Bremen kommer på besök, ett Werder som vi inte vet var vi har. Arnautovic lär vilja visa upp sig efter att ha missat jätteläget mot Tyskland i VM-kvalet. Kan bli fartfyllt det här.

Lördag 18:30

Greuther Fürth – Schalke 04
Fürth ska göra ett nytt försök att vinna sin första hemmamatch i Bundesliga. Motståndet heter Schalke, en match som blir väldigt speciell för tre killar. Framför allt två: Mike Büskens och Gerald Asamoah. De spelade tillsammans i Schalke en gång i tiden och deras hjärtan tillhör Ruhrklubben. Nu möts de dock som motståndare till den klubb de älskar, Büskens tränar Fürth och Asamoah är den rutinerade spelaren i truppen. Det blir ett kärt återseende, skulle jag tro. Även Edu höll tidigare till i Schalke. Schalke är i god offensiv form och söker fortfarande efter stabilitet i defensiven. Fürth bör kunna bli en lagom förrätt innan CL-äventyret drar igång.

Asamoah och Büskens

Söndag 15:30

SC Freiburg – TSG Hoffenheim
När får Markus Babbel sparken från Hoffenheim? Den förre Hertha-tränaren har inte alls lyckats övertyga i Hoffenheim, förra säsongen gick det inte så bra när han tog över och den här säsongen har varit betydligt mycket sämre – trots att han fick handla ganska fritt och dyrt i somras. Babbel har faktiskt bara fyra vinster på 16 matcher med Hoffenheim. Freiburg har föryngrats och blivit mer av ett lag under Christian Streichs styre, och klubben har faktiskt gått obesegrade nio hemmamatcher i rad. Men det är Babbel och hans Hoffenheim som bara måste vinna.

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
Eintracht Frankfurt är säsongens överraskning så här långt. Armin Vehs lag har imponerat spel- och resultatmässigt. Nu väntar den krisande storklubben från Hamburg med nyförvärvet/hemvändaren van der Vaart i spetsen. Men blir holländaren frälsaren? Klart är att mer måste hända med Finks HSV, men van der Vaarts närvaro kan mycket väl bidra till bättre saker. Men Eintracht är tunga och tuffa, det blir inte lätt för HSV att ta sig ur krisen på söndag.

/Wingren

Så slutar Bundesliga 2012/2013

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

I dag för 15 år sedan…

av Pierre Wingren, reporter

…gjorde Lars Ricken sitt klassisa 3-1-mål mot Juventus i Champions League-finalen. Han behövde bara några sekunder på sig att avgöra matchen mot favorittippade Juventus. Borussia Dortmund höll sedan fast vid resultatet och blev den första tyska klubben att vinna Champions League.

Noterbart: BVB hade då vunnit Bundesliga två säsonger i rad (95 och 96). Blir det en upprepning nästa säsong? Nja…

/Wingren

Ombytta roller i cupfinalen

av Pierre Wingren, reporter

Borussia Dortmund befäster sin ställning som Tyskland bästa lag. Kanske inte det bästa tyska laget, men det bästa tyska laget i Tyskland. På nationell nivå rockar Ruhr-laget från Dortmund och har klätt av Bayern München fem gånger i rad. Internationellt är FC Bayern fortfarande det största laget i Tyskland. Man har flest landslagsspelare och man gör slarvsylta av motståndet i Champions League. Gårdagens finalförlust mot Dortmund kommer bara att göra Bayern hetare inför finalen mot Chelsea på lördag. En final som Bayern ska vinna, en final som jag tror att de vinner.

Jag har legat under täcket hela dagen, däckad av ett virus. Nu försöker jag bjuda er på en snabbanalys av gårdagens final. Särskilt mycket energi har jag inte. Men något litet ska jag väl kunna bjuda på.

Vad ska man säga? 5-2 till Borussia Dortmund mot Bayern München i cupfinalen, en seger som innebär att Dortmund har tagit sin första dubbel någonsin, en seger som innebär ett tillfälligt tronskifte inom tysk fotboll. När Münchens spelare var upptagna med att hitta på bortförklaringar klev ordförande Karl-Heinz Rummenigge fram och talade sanning. Det var bra och viktigt tycker jag, det är dags för Bayern att vakna och inse allvaret.

”När man förlorar med 2-5 så är det ingen tillfällighet. Då är det inte heller otur, istället måste man vara tydlig och säga: det var skamligt, det vi upplevde i dag”, sa han igår efter finalen.

Borussia Dortmund dansar och ler. Man är giganter i Tyskland för tillfället. Bayern kommer att komma igen, med all säkerhet, man måste haka av arrogansen och känslan av att ”det löser sig självt” och i stället börja jobba och spela med hjärtat – i samtliga matcher i Tyskland. Bayern är inte så överlägset för tillfället att man bara kan ställa ut skorna. En reaktion krävs. Mia san Mia.

Redan på lördag tror jag dock att Bayern får fira en gigantisk framgång som sätter aloe vera-plåster på såren.

Om man ska försöka sammanfatta den helt galna matchen lite snabbt då? Först och främst vidhåller jag att det var en ren och skär stöld av svensk tv som berövade publiken på den här matchen. Vilken fotbollsfest, vilken match, vilken inramning. 5-2-segern speglar inte matchbilden, det gör den inte. Bayern München spelade bättre än Borussia Dortmund, framför allt under första halvlek. Man skapade fler chanser (inte jättefarliga sådana), man ägde mer av spelet och var laget som bestämde.

DFB-Pokal
Kapten Sebastian Kehl får höja pokalen i Berlin-natten.

Men det här var också den första matchen där Borussia Dortmund var som Bayern München och vice versa. Kagawa, Lewandowski (med ett hat-trick) och Hummels var kyliga framför mål. På kanske sju chanser gjorde man fem mål. Bayern München hade ungefär lika många storchanser, men gjorde bara två mål. Det var skillnaden. Båda lagen bjöd på försvarsmisstag och en straff var. Men trots spelmässigt underläge ville Jürgen Klopps Borussia Dortmund mer, man kämpade om bollarna och ville göra mål. Man ville vinna och man var effektiva. Desto längre matchen led, desto mer tog Dortmund över. När domaren blåste av hade man verkligen förtjänat segern och framgången.

Och det med en skadad målvakt. Roman Weidenfeller stötte ihop med Mario Gomez och ficka lämna planen efter 30 minuter. Unge och orutinerade Mitchell Langerak ersatte honom – och det påverkade absolut ingenting. Den här kvällen tillhörde Dortmund.

Borussia Dortmund förtjänade segern, verkligen – men Bayern München ska inte heller målas upp som ett krossat lag. Nog är man stukade nu, ty det här är man inte van vid. Men Chelsea är inte Dortmund och redan på lördag har man en chans till revansch, en chans till en första titel.

Nu säger jag grattis till Borussia Dortmund, grattis till en välförtjänt dubbel, den första i klubbens historia.

Vilken fotbollsfest det var.

/Wingren

Jättefinalen som Sverige missar

av Pierre Wingren, reporter

798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008
Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

DFB-Pokal
6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Borussia Dortmunds bragd i siffror, kaotiska Köln, König Otto och publikrekord

av Pierre Wingren, reporter

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Huntelaar
Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Fahnentag
Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Kaoset i Köln
Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

Dortmund ”Rekord-Meister” – drama i Zweite

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga är över för den här gången. Borussia Dortmund lyfte igår die Meisterschale och skrevs samtidigt in i historieböckerna. Aldrig tidigare har ett lag i Bundesliga tagit mer än 80 poäng, Jürgen Klopps mästarlag landade på 81 poäng efter 4-0 mot SC Freiburg. Därmed är Dortmund tyska ”Rekord-Meister”, ett rekord som tidigare innehades av de tyska rekordmästarna Bayern München. Säsongen 1972/73 tog FC Bayern 79 poäng omräknat till tre poängs-regeln.

Borussia Dortmund försvarade alltså sin ligatitel, är obesegrade i 28 matcher (Bundesliga-rekord) och är den här säsongens bästa hemma- och bortalag. 80 gjorda mål och därtill 25 ramträffar. Dortmund är synnerligen värdiga mästare – men mer om det i morgon, det här är bara en snabb-blogg.

Nu ska vi snabbt konstatera att TSG Hoffenheim bjöd in Hertha Berlin och huvudstadslaget vann med 3-1. Samtidigt föll FC Köln, som vanligt, ihop och Bayern München vann med 4-1. Det betyder att Köln åker ner direkt och Berlin tar hand om kvalplatsen. Herttha kan alltså fortfarande räddas, men Köln är en klubb i spillror och kaos.

Så, vilket lag kan Berlin få ställas mot då? Det avgörs i eftermiddag. Redan klockan 13:30 blåses samtliga matcher i Zweite Bundesliga igång. Och det kommer att bli en dramatisk avslutning.

Fortuna Düsseldorf – MSV Duisburg

St. Pauli – SC Paderborn

Det är Düsseldorf, Pauli och Paderborn som gör upp om tredjeplatsen. Düsseldorf sitter i förarsätet. Så här ser tabellen ut just nu:

3. Fortuna Düsseldorf, 62:33, 61p.
4. SC Paderborn, 51:37, 61p.
5. St. Pauli, 54:34, 59p.

Det kommer att bli sanslöst spännande mina vänner.

I botten av tabellen hittar vi stackars Hansa Rostock, som definitivt får flytta ner efter säsongen. Frågan är hur långt ner det blir, om staden inte röstar igenom hjälppaketet så får Rostock börja om ännu längre ner.

Det finns dock ett par lag som har något att spela för. Karlsruher SC försöker desperat att försvara sin kvalplats, en plats som Alemannia Aachen gärna tar över. Erzgebirge Aue och Energie Cottbus riskerar fortfarande att hamna på kvalplatsen – men klubbarna kan inte hamna på en nedflyttningsplats längre.

Karlsruher SC – Eintracht Frankfurt

Erzgebirge Aue – VfL Bochum

1860 München – Alemannia Aachen

Energie Cottbus – Union Berlin

Så ser matcherna ut. Tufft motstånd för KSC även om Frankfurt redan är klart för spel i finrummet. Även Aachen har en ganska tuff uppgift framför sig. Tabellen ser ut som följer:

14. Energie Cottbus, 28:48, 32p.
15. Erzgebirge Aue, 29:54, 32p.
16. Karlsruher SC, 33:60, 30p.
17. Alemannia Aachen, 28:46, 28p.

Upplagt för dramatik även här. Om en halvtimme smäller det.

/Wingren

Det var Europas galnaste match – Hansa Rostock i kris

av Pierre Wingren, reporter

Skeppet tar in vatten och är på god väg att gå under. Folkmassorna rör sig i panik, försöker göra sina röster hörda och kämpar för sin överlevnad. Men räcker det? Finns det någon som kan få det här skeppet att hålla sig flytande? Igår fylldes hela lastutrymmet med vatten och sakteliga sjunker det väldiga skeppet allt längre ner under vattenytan. Endast övre däck och masterna är synliga, men än är det inte för sent. Räddningen kan finnas runt hörnet.

FC Hansa Rostock. Det traditionsrika skeppet är minst sagt i gungning. FC Hansa, från staden Rostock, är ett av få lag från gamla öst som har spelat i Bundesliga med en viss konstans. När Tyskland återförenades, när väst och öst blev ett, var det inte bara företagen, arbetarna och städerna i gamla öst som fick problem med att anpassa sig till det kapitalistiska Västtyskland. Fotbollsklubbarna har gått samma tuffa och krävande väg. Balansen är fortfarande inte återställd.

För att förenkla problemet och peka på en viktig faktor till varför vi inte har något gammalt öst-lag i Bundesliga, kan man säga att klubbarna i väst har gjort en ekonomisk och kommersiell tjuvstart. Med tanke på i vilken brutal takt som fotbollen kommersialiseras, moderniseras och globaliseras är det inte särskilt förvånande att öst-lagen inte hänger med. Strukturen finns inte där, och den är svår att uppnå när du inte ens får spela i Bundesliga.

FC Hansa Rostock är dock ett av få lag som på allvar lyckades ta upp kampen under ett tiotal säsonger i Bundesliga – från mitten av 90-talet till mitten av 00-talet. Säsongen 2007/08 stack Hansa upp igen, men den här gången orkade inte klubben hålla sig kvar. Det var en bitter sanning som stack laget i ögonen. Detsamma gäller Energie Cottbus, ett lag som har pendlat upp och ner mellan första- och andradivisionen, men som nu sakta men säkert tappar mark även i Zweite Bundesliga. För Rostock är det värre än så, igår blev det helt klart att klubben får återvända till Dritte Bundesliga. Det blev bara en säsong i Zweite. Ännu värre är dock det faktum att klubben står på ruinens brant – konkursen lurar bakom hörnet som ett stort, fett och obehagligt monster.

Freddy Borg i Hansa
Freddy Borg är nu ensam svensk i Hansa. Sen övergången i vintras har anfallaren gjort fem mål.

Hansa Rostock hade en mängd profiler i laget under Bundesliga-tiden, och lyckades knipa ett par fina sjätteplatser. Mest handlade det förstås om att överleva. Det gjorde FC Hansa bland annat med hjälp av svenska spelare. I december 2002 blev svenskarna, och Hansa Rostock, historiska när Prica, Lantz, Wibrån, Jakobsson, Arvidsson och Persson stod i startelvan. Det var första gången ett Bundesliga-lag ställde upp med sex utländska spelare från samma land.

Men den här långvariga kampen kan alltså vara över nu. Allt fint och imponerande som Rostock har uträttat kan gå i graven under kort. Det öst-tyska flaggskeppet kan gå under. Det vore allt bra synd, och det visar tyvärr exakt hur sjuk fotbollens värld är.

Igår spelade Hansa Rostock mot Union Berlin i Zweite Bundesliga. En match som inte betydde särskilt mycket för klubben från huvudstaden då de inte kan åka ur eller kämpa för att ta sig upp. För Hansa betydde dock matchen oerhört mycket, matchen var det där sista halmstrået att gripa tag i. Det började fantastiskt bra. Hansa ledde med 2-0 efter bara tio minuter. Men hemmalaget kom igen och gjorde ett, två och tre mål på bara 18 minuter. Galet. Och värre skulle det bli.

0-2 hade alltså blivit 3-2 och första halvlek var inte ens färdigspelad. Gusche nickade in 3-3 strax före halvtid. I andra halvlek dröjde det inte länge innan hemmalaget tog ledningen med 4-3. Men ikonen Mintal, vem annars, vägrade att ge upp och stänkte in 4-4. Hansa Rostock hade på mindre än en timme tappat en 2-0-ledning, hamnat i underläge och kvitterat två gånger om. Vilket spektakel. Vilken överlevnadskamp. Det skulle dock inte räcka. I 69:e minuten fastställde Göhlert resultatet till 5-4. Union Berlin vann, Hansa Rostock förlorade och bokade därmed biljetten till Dritte Bundesliga. Kanske var det även dödsstöten.

Ett lag som i sin kamp för överlevnad tappar en sån här match förtjänar antagligen att åka ur. Hansas säsong har sett ut så här, det har varit upp och ner, högt och lågt. Dessvärre har det varit mer dalar än toppar. Om det är svårt att få ihop ekonomin i Bundesliga två så behöver jag väl knappast meddela att det är ännu svårare i trean.

Hansa Rostock, ett av få gamla öst-lag som har spelat en betydande roll i Bundesliga, är på väg att gå i graven. Skeppet tar in vatten. Och nu är det upp till staden Rostock att rösta ja till klubbens räddningspaket – föreningens öde ligger i politikernas händer. Den nionde maj ska vi få ett beslut. Blir det en omstart i tredjeligan – eller sjunker det tidigare så stolta skeppet till havets botten?

Fansen vädjar till Rostock
Hansa Rostocks supportrar vädjar till politikerna..

Det minsta jag kan göra är att tacka Hansa Rostock för att de, tillsammans med Union, bjöd oss på den galnaste matchen i Europa den här helgen. Tack.

***

Hur ser det ut kring de viktiga strecken i tabellen efter söndagens omgång då?
_ _ _

3. Fortuna Düsseldorf 61p +29
_ _ _

4. SC Paderborn 61p +14
5. St. Pauli 59p +20
_ _ _

Düsseldorf i förarsätet, som har allt i egna händer inför mötet med MSV Duisburg. Värre är det för St. Pauli som gick och förlorade mot Dynamo Dresden. Intressant nog är det just Paderborn och Pauli som möts i sista omgången, skulle rapporter från Düsseldorf börja komma in om att Duisburg leder så kan jag bara tänka mig hur galen den matchen blir.

I botten ser det ut på följande vis, observera att Hansa ligger sist på 26 poäng och inte har någon chans att nå kvalplatsen längre.
_ _ _

14. Energie Cottbus 32p -20
15. Erzberige Aue 32p -25
_ _ _

16. Karlsruher SC 30p -27
_ _ _

17. Alemannia Aachen 28p -18

Karlsruhe lär inte uppskatta det faktum att Aachen har en bättre, eller mindre dålig, målskillnad. En vinst för Aachen och ett kryss för KSC innebär nämligen att lagen byter plats. Samtidigt kan inte Cottbus eller Aue känna sig säkra på att få spela i Zweite nästa säsong, även om det ”bara” är en kvalplats som hotar. Vi har en spännande, men garanterat dyster, avslutning att se fram emot.

***

Borussia Dortmunds superstjärna Shinji Kagawa kommer med största sannolikhet att lämna mästarna för spel i England. Japanen har tackat nej till ett nytt kontrakt efter långdragna förhandlingar, det bekräftade sportchefen Michael Zorc igår. Kagawa har varit en starkt bidragande anledning till Dortmunds två mästerskap, men engelska Premier League ropar på honom nu. Kontraktet sträcker sig till 2013 och Dortmund måste sälja om man vill ha några pengar för succévärvningen.

Det är oroväckande att se Borussia Dortmund tappa ännu en nyckelspelare (Nuri Sahin förra säsongen). Kagawa är en speciell spelare som inte går att ersätta rakt av, innebär detta att klubbens uppträdande i Champions League blir lika miserabelt som den här säsongen? Eller hinner Klopp och gänget spela in Marco Reus i tid? Risken känns faktiskt överhängande.

Angående Shinji, som ryktas till Manchester United och Chelsea, så hoppas jag för hans skull att det blir Chelsea. Så som United spelar har jag svårt att se hur Kagawa skulle passa in och komma till nytta. Men en sak är säker: en världsstjärna anländer till England. En kille som dansar fotboll i klass med Messi.

***

Och just det ja, det som vi har varit säkra på så länge är nu helt officiellt: Lukas Podolski flyttar från Tyskland och Köln till England och London. Där ska han tillsammans med Per Mertesacker spela för Arsenal. Ännu en tysk Bundesliga-stjärna tackar för sig. Det är lite trist, men inte det minsta konstigt att han vill testa sina vingar på riktigt nu.

***

Bundesliga då, för det har spelats fotboll även i det tyska finrummet. Vad kan man säga? Borussia Dortmund på rekordmarsch, Bayern vässar CL- och DFB-Pokal-formen, Europa League-platserna bjuder på en svettig kamp och Köln samt Berlin är helt enkelt urusla. Egentligen förtjänar inget av lagen att klara sig kvar, men det gör å andra sidan inte Kaiserslautern heller. Men hur kan det gå så snett? Varför är det de större traditionsklubbarna som uppvisar problem i Tyskland medan mys-föreningar som Freiburg, Fürth och Augsburg imponerar? Är det en självgodhet som står ivägen för ärligt och hårt arbete? Hur som helst, den sista omgången blir väldigt intressant. Köln möter Bayern München och Hertha Berlin möter – just det – Markus Babbels TSG Hoffenheim. Vilket lag är starkt nog att vinna? Eller förlorar båda igen? Just nu lutar det ändå åt att Rehhagels Hertha Berlin har en större chans. Samtidigt vore det oerhört typiskt om just Babbel fick hamra i sista spiken i kistan.

Schalke 04 krossade Berlin i lördags och är därmed garanterade spel i Champions League nästa säsong då Borussia Mönchengladbach inte längre har någon chans att ta tredjeplatsen.

Bayer Leverkusen och VfB Stuttgart har säkrat Europa League-spel, eller åtminstone en kvalplats. Men den sista EL-platsen, plats sju, bjuder fortfarande på en nervkittlande kamp. Fyra lag gör upp om den ack så viktiga platsen nästa omgång.
_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men en tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

Botten då? Som sagt, Hertha har Hoffenheim kvar att möta och FC Köln går upp mot rekordmästarna från München.

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Vad kan vi mer säga om helgen som gick? Patrick Helmes fortsätter att visa EM-form i Wolfsburg, Stephan Keißling likaså och även Markus Rosenberg måste ha stärkt sina EM-aktier på sistone.

Ett stort grattis säger vi till Augsburg som makalöst nog är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong – och det med en omgång kvar att spela. Även Hamburg har rest på sig, borstat av sig skiten och spelat till sig ett Bundesliga-kontrakt. Nu kan Frank Arnesen åter planera framtiden.

TSG Hoffenheim då? Vad händer där? Var det inte Dietmar Hopp som sa att han skulle ta handen ifrån föreningen, låta den stå på egna ben och satsa på unga talanger från regionen? Jo, tjena. Tim Wiese kopplas starkt ihop med Hoffenheim, Eren Derdiyok sägs vara klar och Delpierre är redan klar till nästa säsong. Det är inga billiga eller unga talanger från regionen direkt. Hmpf.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen 3-1
Rutinerade gamlingen Salihamidzic gjorde 1-0 för Felix Magaths vargar, som jagar en Europa League-plats precis som Werder Bremen. Men Markus Rosenberg, som har gjort en stark säsong och dessutom fått till målskyttet mot slutet, nickade in kvitteringen. Patrick Helmes var dock den anfallaren som skulle visa sig vara starkast. Han har gått från att vara petad skogsmotionär till den viktigaste pjäsen i Wolfsburg. Hans två mål sätter rejäl press på Hannover.

Helmes målgest
Får vi se Patrick Helmes typiska målgest i EM?

Bayer Leverkusen – Hannover 96 1-0
En Europa League-duell mellan två lag som har bytt formkurva de senaste matcherna. Nu är det plötsligt Hannover som inte kan vinna, som har svårt att göra mål och som saknar det där flytet. Leverkusen däremot lever igen efter Sami Hyypiäs inträde på tränarbänken. Hyypiä har faktiskt inte förlorat någon match ännu. Ya Konans ledningsmål blev felaktigt bortdömt för offside, tungt för Slomka och Hannover då man just nu har problem med målskyttet. I stället kunde Kießling göra sitt tionde Rückrunde-mål och skickade därmed upp Leverkusen på plats fem i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Europa League.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 0-0
HSV säkrade Bundesliga-kontraktet genom att spela 0-0 mot Mainz. Paolo Guerrero var tillbaka i startelvan efter sin åtta matcher långa avstängning. Det finns väl inte så mycket att säga om matchen i övrigt, det märktes att det var två lag som kände sig säkra på spel i Bundesliga nästa säsong.

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg 2-3
Så fick Nürnberg äntligen sin första seger mot Hoffenheim. Och det i en inte alls betydelselös match. Markus Babbels Hoffenheim hade givetvis som mål att göra ett sista ryck och utmana om sjundeplatsen. Nu blev det i stället Nürnberg som åtminstone skaffade sig en teoretisk chans att ta hand om den platsen. Och det var tack vare Pekharts Doppelpack och lysande Didavis mål. För Hoffenheim fick lagkapten Andreas Beck göra sitt första mål och fansen stöttade målvakten Tom Starke, som ryktas vara på väg bort till fördel för Wiese.

Bayern München – VfB Stuttgart 2-0
Jupp Heynckes förändrade laget på åtta positioner jämfört med Madrid-matchen. Och det var inte bara för att ge spelarna välbehövlig vila, Heynckes ville även studera vilka spelare som ska ersätta Alaba, Gustavo och Badstuber i Champions League-finalen. Det måste ha varit skönt för den nykomponerade backlinjen att få hålla nollan mot ett målfarligt Stuttgart. München var det bättre laget, särskilt under den första halvtimmen. Mario Gomez fick också göra sitt 26:e mål för säsongen efter 32 minuter. Nu vaknade Stuttgart till liv och pressade Bayern, men trots ett par heta chanser blev det inget mål. I andra halvlek fortsatte Stuttgart att spela modigt, men sista passningen och genomslagskraften saknades. Mot slutet kunde i stället Thomas Müller fastsställa slutresultatet till 2-0. Hans-Jörg Butt sa tack och hej till Allianz Arena och höll nollan.

SC Freiburg – FC Köln 4-1
Historien upprepade sig för Köln. Ståle Solbakken är borta, Frank Schaefer har kommit in och klubben har till och med en president igen. Efter krysset mot Stuttgart fanns tron där, och Lukas Podolski kunde spela trots lite problem under veckan. Och Freiburg skulle vara ett överkomligt motstånd då de redan är klara för spel i Bundesliga nästa säsong. Men Michael Rensing presenterade sig på ett mindre smickrande sätt när hemmalaget gjorde 1-0. Till andra halvlek satsade Schaefer offensivt och satte in Novakovic, Podolski gjorde också 1-1 omgående. Men så gjorde Guedé 2-1, och helt traditionsenligt föll Köln ihop som ett korthus. 4-1 blev slutresultatet, det kan ha varit kostsamma baklängesmål i streckstriden.

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg 0-0
Inte så mycket att tala om. Precis som för Hamburg räckte det att uppträda ordentlig och hålla nollan för Augsburg, därmed är klubben garanterade spel i Bundesliga nästa säsong. För Borussia Mönchengladbach var resultatet en besvikelse då det nu är kval till CL som gäller. Å andra sidan finns det egentligen inget att klaga på, trots en formsvag vår, för det Lucien Favre och Gladbach har gjort tillsammans är extraordinärt bra. Hatten av till båda lag.

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund 2-5
Jürgen Klopp förändrade laget på en hel del positioner, mycket på grund av skadekänningar, och gav bland annat Barrios, Santana, Löwe, Owomoyela och Langerak speltid. Även Mario Götze var åter med i startelvan – sist han var det var den elfte december mot just Kaiserslautern. Santana gjorde självmål efter att FCK försökt trycka på framåt. Då startade Dortmund igång sin offensiv och Barrios gjorde två mål innan just Götze placerade in 3-1 innan halvtid. Kaiserslautern vägrade dock att ge upp och när Subotic och Langerak stod för ett litet misstag nickade de Wit in 2-3. Barrios skulle dock utnyttja Sippels huvudlösa dribbling och fullbordade sitt hattrick. Just Barrios av alla. Perisic knorrade sedan in slutresultatet. Dortmund har nu inte förlorat på otroliga 28 matcher, och kan dessutom slå Bayerns poängrekord för tidigt 70-tal. En seger mot Freiburg skulle innebära 81 poäng, Bayerns rekord ligger på 79 omräknat till tre poängs-regeln.

Schalke 04 – Hertha Berlin 4-0
Hertha Berlin hoppades på ett under mot Schalke, som i sin tur ville säkra direktplatsen till CL. Det här var även Raúls sista hemmamatch innan resan går vidare för spanjoren. Huntelaar gjorde 1-0 och sen brände Schalke flera klara målchanser. Men det skulle inte straffa sig mot ett underlägset Hertha. Holtby gjorde 2-0, Raúl gjorde 3-0 och Huntelaar gjorde 4-0. En helt välförtjänt seger för Schalke, och Berlin står med ett ben i Zweite Bundesliga. Raúl har nu gjort 28 mål på 66 Bundesliga-matcher, gamlingen kan ännu. Och en annan som kan, det är Huntelaar som nu står på 27 mål – ett mer än Mario Gomez.

/Wingren

Borussia Dortmund tyska mästare – men Alois Scheffler saknades på Westfalenstadion

av Pierre Wingren, reporter

Först och främst säger vi grattis till Borussia Dortmund som nu har säkrat sin åttonde mästerskapstitel, och den andra i rad. 2-0-segern mot Borussia Mönchengladbach innebar att publiken fick fira sina hjältar redan nu. Den 32:a omgången – precis som förra året. Då vann man med 2-0 hemma mot FC Nürnberg. Nu blev det alltså 2-0 igen, men mot ett bättre motstånd. Sett över 90 minuter var det dock snudd på utklassning. Starkt, välförtjänt och välbehövligt. Jag lyfter på min hatt (inte för att jag egentligen har någon på mig).

Jürgen Klopps gul-svarta killar säkrade i dag Bundesliga-titeln på Westfalenstadion. Men det var någon som saknades när glädjescenerna utspelade sig.
Alois Scheffler, 97 år, bor i stadsdelen Wambel i Dortmund tillsammans med sin fru Mia Scheffler. Alois har hunnit bli 97 år gammal men han och frugan bor fortfarande ensamma, tillsammans. De har varit gifta i 70 år. En lång tid.

Men det finns en kärlek i Alois liv som har hållit längre. En kärlek till Borussia Dortmund. Allois flyttade till Dortmund 1925, tillsammans med sina föräldrar. Han växte upp i en lägenhet i närheten av Borsigplatz – där Ballspielverein Borussia Dortmund hade grundats i december 1909.

När Allois var 13 år gammal blev han medlem i klubben. Och han har varit medlem sedan dess – i 84 år. Ingen annan har varit medlem i klubben lika länge som Alois. Och han älskar fortfarande föreningen. Han är väldigt stolt över den guldring som han fick av BVB efter 75 års medlemskap.

”Förutom mig har ingen en sådan här ring”, säger Allois.

Hans fru, Mia, har aldrig sett en match på Westfalenstadion tillsammans med Alois. Inte heller på den gamla arenan, Rote Erde.

”Min man har gått på fotboll varenda helg. Och jag har haft en ledig eftermiddag. Kanske gifte han sig med fel kvinna”, säger Mia. Hon och Alois bryter ut i skratt.

Alois spelade själv för Borussia Dortmund, på den tiden fanns inte ens Rote Erde. Då hette fotbollsplatsen Weißen Wiese. Han lyckades ta sig upp till A-juniorlaget, men mer än så blev det aldrig av Schefflers fotbollskarriär. Kärleken till Dortmund bestod dock. Den består, till och med.

Alois Scheffler minns inte bara hjältarna som vann Cupvinnarcupen 1966 (Siggi Held och Lothar Emmerich bland annat), utan även Borussia Dortmunds förste landslagsspelare August Lenz. Det var 1935 – och Allois var på plats. August Lenz har en gata uppkallad efter sig i Dortmund. Det har inte Alois Scheffler, men han klagar inte för det.

Hans största problem nuförtiden är hälsan. Scheffler har problem med sina knä efter två operationer och får ont när han sitter på läktaren. Westfalenstadion tar in liter mer än 80 000 åskådare och givetvis är det lite trångt.

Klubbens ordförande Hans-Joachim Watzke har dock utlovat ett bekvämare arrangemang för Alois till nästa säsong. För mig är det här fotboll. Trots att produkten har blivit kommersiell, global och oerhört målinriktad, ja, nästan cynisk, så finns ändå kärleken kvar. Kärleken till klubben, klubbens kärlek till supportrarna och värnande om tradition. Det är inte så här över allt förstås, men det här är en solskensberättelse som åtminstone får mig att må bra, som får mig att le och som får mig att känna hopp. Att fotbollen som vi älskar och tycker om inte behöver dö ut. Det finns fortfarande ett hjärta. Även i en klubb som har blivit tyska mästare två år i rad och exponeras allt mer världen över.

Alois Scheffler kunde dock inte vara med i kväll när hans Borussia Dortmund säkrade ligatiteln mot Borussia Mönchengladbach.

”Numera går jag bara på de matcherna som börjar 15:30. Allt annat är för sent för mig”, säger han.

Matchen hemma mot Freiburg om två veckor börjar lyckligtvis på den klassiska tiden 15:30. Då kommer Alois Scheffler att vara på plats. 97 år gammal kommer han att få se sin älskade klubb fira sitt åttonde tyska mästerskap. Alois Scheffler har varit med hela vägen.

***

Dortmund firar ligatiteln
Publiken firar sina hjältar på Westfalenstadion. Bilden från 2011.

Om vi ska tala om Borussia Dortmunds prestation i stället då. Här och nu. Det åttonde mästerskapet är säkrat. På ett oerhört välförtjänt sätt. Likaså är det klubbens femte Bundesliga-titel, en titel som innebär att Dortmund får ha två stjärnor på bröstet nästa säsong. En titel som innebär att klubben nu har vunnit fler tyska mästerskap än sina värsta rivaler – Schalke 04 – gissa om det är grädde på moset.

Bayern München spelar en strålande säsong. I Bundesliga, Champions League och DFB-Pokal. Borussia Dortmund vinner alltså ligan eftersom att de har varit bättre än Bayern i år. Inte för att, som det brukar vara, att Bayern har haft en dålig säsong. Det är oerhört nyttigt för tysk fotboll.

Det är även en glädjande signal till hela Fotbollseuropa: pengar är inte allt. Borussia Dortmund har en tredjedel av Bayerns personalkostnad, ändå vinner man två säsonger i rad. Det här är inte menat att håna eller kritisera Bayern, men det är ett glädjande tecken. Jag beundrar som sagt Bayern och anser att det är kanske världens mest välskötta klubb – en riktig förebild. Men pengar är inte allt. Det går att nå framgång på annat sätt. Jag gillar det.

Som sagt har Bayern München gjort en väldigt bra säsong. Borussia Dortmund har gjort det bättre. Jürgen Klopp har lyckats kompensera för skadade spelare, det har inte riktigt Bayern lyckats med. Mario Götze, Sven Bender, Lucas Barrios och Neven Subotic har vid olika tillfällen saknats under längre perioder. Det har knappt märkts. När Bastian Schweinsteiger skadades rasade tidigare så överlägsna Bayern ihop.

Laget springer nästan alltid mer än sina motståndare. Laget går in i flest närkamper per match, men är samtidigt det laget, efter Borussia Mönchengladbach, som har dragit på sig minst frisparkar.

Borussia Dortmund har vunnit båda matcherna mot topplagen Bayern München och Schalke 04. Mot fjärdeplacerade Borussia Mönchengladbach har man tagit fyra av sex poäng. Det är en värdig mästare vi ser.

Men det är också en mästare som borde ha gjort fler mål den här säsongen. Det är en mästare som måste lyckas bättre i Europa nästa säsong om man vill bli tagna på allvar. Det är en mästare som har en hel del att jobba på helt enkelt.

Westfalenpark firande
Förra året var Dortmund en stad i undantagstillstånd, och kommer nu bli så igen. Omkring 600 000 uppges ha varit i stan och firat laget. Här ser vi festen vid Westfalenhallen 2011

Dock är det också ett mästarlag som var nära konkurs för sju år sedan. Det är ett mästarlag med många unga och spännande spelare. Det är ett mästarlag som bärs fram av en euforisk publik. Och det är ett mästerligt arbete som har genomförts här signerat Hans-Joachim Watzke, Michael Zorc och Jürgen Klopp.

Och just det ja, nämnde jag att Borussia Dortmund inte har förlorat på 26 matcher? Ett Bundesliga-rekord.

Än en gång lyfter jag på min påhittade hatt. Tack, Borussia Dortmund.

Givetvis kommer det ett mer analyserande inlägg när vi summerar allt härligt som har hänt i Bundesliga den här säsongen.

/Wingren

Jag älskar dig, halv fyra

av Pierre Wingren, reporter

Mot den moderna fotbollen. För den moderna fotbollen. Positiv till kommersialisering och globalisering. Eller negativt inställd. Traditionalist, eller ej. Det är en gigantiskt stor och bred fråga som jag inte tänkte ge mig i kast med nu. Då hade jag fått sitta här framför skärmen i flera veckor. Det hade känts olustigt. Jag ska givetvis tillägga att det är en förbannat intressant och viktig fråga – där för- och nackdelar avlöser varandra i lika rapp takt som kulorna från en gevärseld. Argumenten slår med samma kraft, borrar in sig i blodet och medvetandet.

En liten, men ack så viktig del, från denna breda fråga tänkte jag dock lyfta här och nu. Tv-matcherna, tv-sändningarna och tv-avtalen. Om någon har missat det, så har den tyska fotbollsligan (DFL) tecknat ett mycket lukrativt avtal med Sky som börjar gälla säsongen 2013/2014. Sky får hosta upp 628 miljoner euro per år, att jämföra med de tidigare 412 miljonerna. En finfin ökning, en värdesättning för Bundesliga och nya förutsättningar för klubbarna att utvecklas. Kanon.

Jag befarar dock att vi kommer att få se fler förändringar i spelschemat med fler matchtillfällen som följd.

Kanske blir det en match på lördag förmiddag, en på söndag förmiddag. Eventuellt går det kanske att sparka igång en sen kvällsmatch på lördagen också? Det här är mina personliga funderingar och inget som baserar sig på fakta. Förutom på vad dåtiden har lärt oss förstås. Det är trots allt inte särskilt längesedan som fler matchdagar och matchtillfällen infördes i Bundesliga. Allt för att kunna sända fler matcher på tv, utspritt på olika tider för att därmed locka fler tittare. Tyskland är långt ifrån värst och har trots allt arbetat på ett sätt som knappast har gjort tv-bolagen glada. Man har spjärnat emot. Det går dock inte att motarbeta den moderna, kommersiella och globaliserade fotboll

Och tro mig, jag förstår det. Jag förstår att det är nödvändigt, åtminstone så länge man vill ha någonting att säga till om i Europa och världen. Så länge man vill vara konkurrenskraftig. Då måste produkten (Bundesliga) göras mer attraktiv. Vi har redan det högsta publiksnittet och kanske Europas mest positiva och offensiva fotboll i Tyskland Det är klart att det är en produkt man kan marknadsföra hårdare. I Tyskland, men framförallt utanför Tyskland. DFL har vaknat till liv och har intensifierat sina marknadsföringskampanjer och finslipat marknadsföringstekniken.

Resultatet ser vi redan nu – en större summa pengar flödar in och produkten Bundesliga blir allt mer respekterad även utanför Tyskland. Låt oss säga att DFL har lyckats.

I jämförelse med många andra ligor har DFL dessutom lyckats med detta utan att inkräkta alltför mycket på supportrarnas intressen och fotbollens traditioner. I förhållande till andra länder, alltså.

Vad som händer 2013/2014 vet jag inte. Jag tror på fler matchdagar som sagt.

Det är inte kul för en Köln-supporter att åka till München för en sen söndagsmatch. Det nödvändiga intrång som tv-bolagen gör inkräktar alltså på de människor som faktiskt följer sitt lag i vått och torrt. Jag gillar det inte, men jag förstår det. Fasen, det är klart att jag någonstans kan uppskatta det jag med, då jag får möjlighet att se fler matcher med fler lag.

Det var inte särskilt längesedan samtliga Bundesliga-matcher spelades på lördagen klockan 15:30. Jag älskar lördag halv fyra. Det slår vilken religiös högtid eller gudstjänst som helst. Vad jag vill ha sagt med det är att fotboll är ett kulturellt fenomen som för många faktiskt uppfyller samma funktion som religion. Men tv-bolagen inkräktar ytterst lite på Barkåkra kyrkas tider och traditioner. Någonstans måste man alltså förstå att människor blir upprörda över sånt här.

I boken Meningsskapande idrott: Livsåskådningsrelevanta perspektiv och empiriska kontraster, menar författaren att idrott kan fylla ett socialt tomrum och vara en viktig del av en persons identitet, samt bidra med något som kan beskrivas som närmast euforiska upplevelser och känslor av religiös art. Fotboll är inte bara fotboll. Åtminstone inte för alla.

Men vad ska man värna om då? Kan man på fullaste allvar argumentera för att supportrarna ska sättas i första hand, på bekostnad av klubbarnas och fotbollens välmående? Det känns svårt och inte särskilt verklighetsförankrat. Men hur långt kan man gå för att det ska passa alla andra intressenter än just supportrarna? Någon gång får det vara nog. Men när är det? Eller kommer man att offra allt vad supporterkultur heter och börja tramsa omkring med matcher i Asien, för marknadens skull?

Tysk fotboll är mer supporterförankrad och hänsynstagande än många andra storligor. Men hur länge förblir det så?

Jag älskar lördag 15:30, men jag har lärt mig att leva med, och förstå, att det inte är hållbart. Poängen med den här löjligt långa texten ovan är egentligen enkel och hade kunnat kokas ner till ett par meningar:

Hur kul blir det i morgon när Borussia Dortmund kan vara klara mästare redan innan matchen börjar? Om Bayern München tappar poäng halv fyra mot Werder Bremen, då är Dortmund mästare redan innan matchen mot Mönchengladbach börjar klockan 18:30.

Kom inte och påstå något annat än att lite av fotbollens magi försvinner. Ändå försöker tyska ligan att göra det lite mer spännande och dramatiskt genom att spela de två sista omgångarna samtidigt. På lördag klockan 15:30. Jag älskar den tiden. Men den här gången räcker det inte med de sista två omgångarna som sagt.

Jürgen Klopp sa under gårdagens presskonferens att det bästa hade varit om DFL hade agerat snabbt efter förra helgen och låtit matcherna gå av stapeln halv fyra på lördag. Uppenbarligen var det inte någon som trodde att Dortmund skulle kunna fira mästerskapet med tre matcher kvar.

Jag kan själv tänka mig hur svårt det skulle vara att gå ut och spela fotboll när du en timme tidigare har fått reda på att du är mästare. Kul, lyckligt och festligt, visst. Men det blir skevt om Dortmund inte är lika motiverade som de borde vara. Då kan Mönchengladbach på ren vilja och insats spela hem tre poäng och eventuellt gå förbi Schalke 04 i tabellen. Ser ni hur otroligt dumt det blir? Det blir orättvist. Helt i onödan, egentligen.

Nu får vi hoppas att Borussia Dortmund kan vara fokuserat till 100 procent ändå – även om Bremen tar poäng mot Bayern. Jürgen Klopp och killarna har ett ansvar gentemot supportrarna och dessutom ett historiskt rekord som lockar. Dortmund kan ta 81 poäng den här säsongen, det skulle i så fall vara två poäng mer än Bayern Münchens nuvarande rekord. Vi får hoppas att det är motivation nog. Jag litar på att Dortmund kan vara motiverat inför sina trogna supportrar och jag litar på att Jürgen Klopp och spelarna har rätt inställning till det här.

På lördag kan vi få en tysk mästare. Antingen runt 17:20 eller 20:20. Det kan vi tacka tv för.

***

Greuther Fürth är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Precis som Augsburg har man arbetat långsiktigt och tålmodigt – nu har man också fått sin belöning för det. Om Augsburg håller sig kvar innebär det att vi har fyra lag från Bayern i Bundesliga nästa säsong. Tränaren Mike Büskens har gjort ett strålande jobb med Fürth som har formats till ett spelskickligt och stabilt lag. Frågan är hur många spelare man lyckas behålla och vilka nyförvärv man lyckas göra. Men en positiv och stabil grund finns. Det är inget hastverk och just det är väldigt värdefullt när man tar steget upp i det tyska finrummet. Det blir Fürths första säsong i Bundesliga och presidenten Helmut Hack är säkerligen överförtjust då han har varit väldigt nära hela åtta gånger under sina elva år i klubben.

Eintracht Frankfurt ligger på en komfortabel andraplats och kan bli helt klart om man vinner mot bottenlaget Alemannia Aachen på måndag. Kampen om kvalplats är betydligt tuffare. Här finner vi SC Paderborn (58 poäng), Fortuna Düsseldorf (57 poäng) och St. Pauli (56 poäng). Ett riktigt getingbo som kommer att bjuda oss på mycket spänning.

Även i botten är det riktigt spännande. Det är onekligen lite trist att de tre sista lagen heter Alemannia Aachen (25 poäng), Hansa Rostock (26 poäng) och Karlsruher SC (27 poäng). På säker mark ligger Erzgebirge Aue och Energie Cottbus på 31 poäng. Men som ni förstår är inte faran över.
Det kommer att bli en dramatisk avslutning. Och jag vågar redan nu säga att det stackars lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar i Bundesliga kommer att få det utomordentligt tufft. Det var längesedan så många lag var så bra i Bundesliga två. Det är kul och det är ett bra kvitto på det goda arbete som görs i många tyska klubbar.

***

Bundesliga omgång 32:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz är så gott som säkra, men rent matematiskt kan Thomas Tuchels lag fortfarande hamna på en dyster plats i tabellen. Wolfsburg var för några veckor sedan ett vinnande lag som plötsligt utmanade ordentligt om Europa League-platserna. Tre raka förluster senare så ser det plötsligt mörkt ut, men långt ifrån omöjligt. Även konkurrenterna blandar och ger. Vi kan väl helt enkelt hoppas på en trevlig match.
Jag tror på: 2

Lördag 15:30 (tiden vi älskar):
FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg säkrade Bundesliga-kontraktet förra omgången och kunde andas ut. Även Hamburg fick stopp på krisen när Hannover besegrades. Men för HSV är det fortfarande fullt möjligt att säsongen slutar med katastrof. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte slappna av. För HSV kan dock en poäng vara värd sin vikt i guld eftersom att Köln har en urusel målskillnad.
Jag tror på: X

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern
Otto Rehhagel hyllar spelarnas moral, och det med all rätt. Även om Leverkusen måste ta på sig en del för 3-3-matchen senast, så kvarstår det faktum att Berlin kämpade sig tillbaka in i matchen och det med en man mindre på plan. Nu saknas alltså viktiga kaptenen Kobiashvili. Men ska det spela någon roll mot ligans sämsta lag, som har förlorat 21 matcher i rad utan vinst? Kaiserslauterns chans till poäng borde vara om spelarna helt enkelt spelar utan ångest och vill säga adjö på ett respektabelt sätt.
Jag tror på: 1

FC Köln – VfB Stuttgart
Frank Schaefer tog över efter Ståle Solbakken, ville se ett aggressivt Köln mot Gladbach. Men han fick se ett lag värdigt att åka ur Bundesliga i stället. Som vanligt föll laget ihop efter det första insläppta målet och nu måste styrkorna samlas och fokusera på att åtminstone hålla Berlin bakom sig. Det blir inte lätt. Ett av ligans formstarkaste lag kommer på besök och har en Europa League-plats att försvara. Stuttgart har sju vinster och två oavgjorda på de senaste nio matcherna. En typisk Stuttgart-vår alltså. Dessutom har Stuttgart tre raka vinster i Köln.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Ännu en Europa League-duell då Hoffenheim, precis som Wolfsburg, har smugit sig med lite i skymundan. Leverkusen har fortfarande inte vaknat till liv under Hyypiäs ledning, men det ser bättre ut trots allt. En som dock har vaknat till liv är Kießling, hans mål kan bli oerhört viktiga dessa sista matcher. För det är just det Hoffenheim saknar, som har kommit igång som lag, men Lakic är inte sig själv och framåt är det ungt och talangfullt, men den där riktiga genomslagskraften saknas. Nu är Firmino skadad och missar de sista matcherna. Hoffenheim måste helst vinna för att ha fortsatt häng på Europa League.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Bayern München
Den här matchen är nog den absolut svåraste att tippa på förhand. Jag känner mig dock ganska säker på att den blir otroligt underhållande. Jupp Heynckes och Bayern tänker bara på Madrid och kommer således att vila nyckelspelare. Thomas Schaaf och Bremen tänker på Europa League och kommer att ställa upp med sitt bästa lag. Men vad hjälper det när man spelar som krattor? Bremen har inte presenterat sig på ett bra sätt på sistone. Som om det inte vore nog saknas dessutom Sokratis, Fritz, Marin, Ekici och Bardfrede. Således blir det trots allt två b-lag som möts. Vilka spelare är mest motiverade?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia Dortmund åttonde tyska mästerskap kan bli klart på lördag. Det skulle även innebära att man går förbi rivalen Schalke i antalet vunna tyska mästerskap. Dortmund befinner sig i en ohygglig form och har 25 matcher i rad utan förlust – vilket är ett nytt Bundesliga-rekord i en och samma säsong. Borussiat från Mönchengladbach ligger fyra inför matchen men har givetvis siktet inställt på att ta sig förbi Schalke i tabellen och därmed få en direktplats till Champions League. Marco Reus får spela inför sin kommande hemmapublik och kanske se sina framtida lagkamrater fira ligatiteln.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
FC Augsburg – Schalke 04
Schalke såg nästan ut att säkra tredjeplatsen när Gladbach var inne i en liten svacka, men då kommer två raka förluster och nu skiljer bara en poäng. När Schalke spelar på söndag kan Gladbach till och med vara förbi. Och bortamatch i Augsburg är minsann inte enkelt numera. Nykomlingen har rest sig och har imponerande fyra poäng ner till kvalplats. Utlånad, och utsorterade, Jan Moravek känner sig sugen på att störa sin egentliga arbetsgivare från Gelsenkirchen.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg är ett annat bottenlag som har rest sig och imponerat. Med 36 poäng ser det riktigt bra ut, men helt säkra är man fortfarande inte – åtminstone inte teoretiskt. Laget har spelat åtta match i rad utan att förlora. Det blir med andra ord en tuff uppgift för Hannover. Slomkas lag var nästan på väg att säkra en Europa League-plats, men plötsligt ligger man på plats sju. Skador har stört men åtminstone ska Abdellaoue och Stindl kunna göra comeback mot Freiburg, och det behövs nog.
Jag tror på: 1

/Wingren

Sida 7 av 8
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB