Bundesliga omgång sju inleds redan i kväll när FC Augsburg tar emot Borussia Mönchengladbach. Det är två lag som har inlett säsongen positivt. Markus Weinzierl har verkligen fått Augsburg att spela bra och stabil fotboll, efter bara sex omgångar har klubben från Bayern nio poäng.

Borussia Mönchengladbach har lika många poäng faktiskt. Lucien Favres lag lider av ett problem: utmärkta på hemmaplan, svaga på bortaplan. De har vunnit tre matcher inför hemmapubliken, de har förlorat alla tre matcher på främmande mark. Det håller givetvis inte om man vill nå ut i Europa. Eller ännu hellre: utamana om en Champions League-plats.

Sanningen är att Gladbachs spelartrupp ser stark, spännande och bra ut. Det finns en bra bredd på de flesta positioner och nyförvärven Raffael och Max Kruse har redan gjort stor succé. Förra säsongen hade Gladbach problem med ett segt och orörligt anfallsspel – det är ett minne blott nu.

Men noll segrar på tre försök är inte okej. Nu har de förvisso spelat tre svåra matcher: 1-3 mot Bayern München, 2-4 mot Bayer Leverkusen och 1-2 mot Hoffenheim. Trots det är trenden tydlig.

Säsongen är fortfarande ung och det finns ingen anledning att tänka på säsongen 2006/07. Då lyckades Gladbach bara ta fem poäng på bortaplan under hela säsongen.

”Jag har redan hört de första jämförelserna med laget från 2006”, säger sportchefen Max Eberl.

Att jämförelsen dyker upp är givetvis helt naturligt. Men inte nödvändigt. Borussia Mönchengladbach hade dock mått bra av att plocka med sig en, eller tre, poäng hem från Augsburg. Det är trots allt ett motstånd de ska kunna klara av. Fotbollen är som den är och om den svaga bortatrenden fortsätter så sätter det sig snabbt i spelarnas medvetanden.

***

VfL Wolfsburg åker till Bayern München på lördag. De har med sig ex-spelarna Ivica Olic och Luiz Gustavo. 34-årige Olic har sett riktigt bra ut så här långt under säsongen och gjort fyra mål. Precis som vanligt sliter han fruktansvärt myckt för sitt lag. Han ser fräsch ut – och nu är han sugen på att förlänga fotbollskarriären.

”Det är klart att jag vill fortsätta med fotbollen, och jag gör det gärna i VfL Wolfsburg”, säger Olic, vars kontrakt går ut i sommar.

Han har sett ovanligt pigg och viljestark ut, den gode Olic. Bundesliga och Wolfsburg kan förhoppningsvis se fram emot fler säsonger med den kroatiske anfallaren. Just nu funderar dock inte Olic så mycket på det nya kontraktet – målet är tydligt.

”Så här långt har jag spelat två matcher mot Bayern med VfL, och förlorat båda. Nu är det dags att ändra på det”, säger han.

***

Denna fredag passar vi även på att säga hej då till Wolfgang Holzhäuser. Vem, undrar vissa av er, andra har koll. Det är väl på sin plats att bloggen trots allt uppmärksammar honom.

Wolfgang Holzhäuser, 63, är inte min personliga favorit. Jag har stundtals, eller ofta, haft svårt för hans uttalanden. Han står för saker som jag inte alls håller med om. Han vill reformera den tyska fotbollen; ge stora företag eller miljonärer större inflytande, införa ett slutspelssystem för att kora Bundesliga-mästarna och mycket annat.

Hans idéer stämmer inte riktigt överens med mina. Jag vill inte att den tyska fotbollen går åt det hållet. Jag tycker att han ibland öppnar en för stor mun.

Trots det förtjänar han ändå att hyllas. Han har varit ordförande för Bayer Leverkusen i 15 år. Nu träder han tillbaka. Han har gjort ett storartat arbete i Leverkusen, det måste sägas. Visst, Bayer Leverkusen saknar fortfarande stora titlar, men de har verkligen etablerat sig som ett topplag i Europa. Lite i skymundan så kvalificerar de sig nästan alltid för spel i Europa. Det är till stor del Holzhäusers förtjänst, han har tagit många kloka beslut och ofta försökt tänka långsiktigt.

Som ni kanske vet är inte jag något fan av affärsmodellen – Bayer Leverkusen hade aldrig lyckats med det de har gjort utan företaget Bayer i ryggen. Faktum är dock att Leverkusen inte pissar pengar på allt de ser.

Det märks också på Wolfgang Holzhäuser. Nu när han går i pension erkänner han framför allt två stora misstag. Han, och Leverkusen, var ytterst nära att köpa Mesut Özil och Ilkay Gündogan. I Özils fall backade han när den dåvarande Schalke-tränaren beklagade sig över 18-åringens karaktär (i samband med kontraktsförhandlingar). I Gündogans fall backade han då André Schürrle blev dyrare än vad det var tänkt.

Jag behöver väl inte ens skriva om hur bra Özil och Gündogan har blivit. Leverkusen kunde ha fått båda spelarna för sammanlagt mindre än tio miljoner euro.
”Det är naturligtvis två fall där jag stör mig på att jag inte hade modet”, säger han till kicker.

Nu lämnar han klubben i gott skick. Sami Hyypiä gör ett förträffligt jobb på tränarbänken och spelartruppen ser spännande och bra ut.

Tack för de här 15 åren, Holzhäuser.

***

Bundesliga omgång 7

Fredag 20:30

FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach
Augsburg och Gladbach öppnar den sjunde omgången av Bundesliga. Hemmalaget har fått en bra säsongsstart och har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Men Augsburg tänker inte slappna av: ”Varje poäng är viktig”, säger Baier. Mönchengladbach har haft en lustig säsong där hemmavinster blandas med bortaförluster. Kan Lucien Favres lag bryta trenden mot Augsburg? Som förste spelare säsongen 2013/14 har Xhaka dragit på sig fem gula kort och missar matchen.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – SC Freiburg
Om Freiburg vill ta med sig ett eller tre poäng hem finns det ett givet recept: fasta situationer. Jürgen Klopps Dortmund har haft stora problem med försvarsspelet på fasta – 60 procent av de insläppta målen har kommit till så. Freiburg fick äntligen smaka på framgångens sötma när de vann med 2-1 mot Stuttgart i tyska cupen. Dortmund vann mot 1860 München och lär vara revanschsuget efter krysset i Nürnberg. Men hur mycket tänker spelarna på den viktiga CL-matchen mot Marseille?

Bayern München – VfL Wolfsburg
”Låt oss ta det lugnt. Ligan kommer inte att bli långtråkig”, säger Arjen Robben och menar att det är långt ifrån avgjort. Men FC Bayerns spelartrupp är bred och riktigt bra och nu tycks de ha hittat formen på riktigt. Mitt under Oktoberfest kommer VfL Wolfsburg på besök – med en formtoppad Ivica Olic. FC Bayern är givetvis stora favoriter, särskilt med tanke på att Wolfsburg inte har tagit ett enda poäng på bortaplan den här säsongen.

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Fem segrar på sex matcher – Leverkusen har gjort sin bästa säsongsstart någonsin. Nu brottas även klubben med spel i CL men Hyypiä har kunnat rotera spelartruppen med tillfredsställelse. Precis som Wolfsburg har Hannover problem med bortaspelet, så här långt har de inte tagit ett enda poäng på främmande mark. Anfallaren Mame Diouf har börjat träna igen, men frågan är om han redo för den tuffa matchen mot Leverkusen.

TSG Hoffenheim – Schalke 04
Den stora frågan är hur Hoffenheim och Schalke mår. Det är två lag som är svårlästa. Hoffenheim inledde säsongen med ett sprudlande spel, men har sedan åkt på ett par förluster. Schalke inledde svagt, reste sig och vann några matcher, men föll sedan platt när FC Bayern vann med 4-0 i Gelsenkirchen. En jämn match är att vänta och. Det blir också intressant att se om talangen Max Meyer kan spinna vidare på sin fina insats i cupmatchen.

Hertha Berlin – FSV Mainz 05
Två lag som har följts åt i utvecklingen den här säsongen. Hertha Berlin inledde säsongen bra men har bara tagit ett poäng på de senaste tre matcherna. Jos Luhukays lag förfogar dock över ett fint grundspel. Mainz inledde med fyra vunna tävlingsmatcher, men har sedan förlorat fyra matcher. ”Det har saknats något för varje spelare. Vi var inte med, har inte vunnit några närkamper”, analyserar lagets bäste målskytt, Nicolai Müller, läget. Upp till bevis i huvudstaden.

Lördag 18:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
På sätt och vis har vi omgångens intressantaste match i Frankfurt. Holländaren Bert van Marwijk gör sin första match som tränare för HSV. Och han har redan press på sig. ”Situationen är inte bra. Vi ligger på sextonde plats och har släppt in flest mål”, säger klubbens nye tränare. Och det blir ett tufft test direkt för Marwijk och HSV. Armin Vehs Eintracht Frankfurt har fått upp farten och spelar en trevlig, och smart, fotboll. Nyförvärvet Vaclav Kadlec har imponerat och hittills har han kunnat lösa lagets anfallsproblem.

Söndag 15:30

Werder Bremen – 1. FC Nürnberg
Werder Bremen tog två steg framåt efter derbyvinsten mot Hamburger SV förra omgången. Nürnberg tog ett steg framåt efter krysset mot Borussia Dortmund. ”Nu måste vi också ta en trepoängare”, säger lagkaptenen Schäfer. Schäfer är inte bara lagkapten, utan också Nürnbergs målvakt. På söndag stöter han på en Nils Petersen som äntligen har brutit måltorkan med sina två mål mot HSV.

Söndag 17:30

Eintracht Braunschweig – VfB Stuttgart
Det är inte bara Nürnberg som väntar på säsongens första seger – även Braunschweig väntar tålmodigt på en trepoängare. Nykomlingarna har bara tagit en poäng, men har faktiskt bara tre poäng upp till Nürnberg och HSV. Formstarke lånespelaren Bellarabi tycker att lagets ”mentalitet stämmer”.
VfB Stuttgart har sakteliga styrt in skutan på rätt köl i samband med nye tränaren Thomas Schneiders tillträde. Laget ser bättre ut och framför allt imponerar 17-årige anfallaren Werner.

/Wingren

Nu lever jag i ett kontrollerbart kaos, det känns helt okej. Därför kommer även bloggen att vakna till liv igen. I dag börjar jag med lagen som slutade i den nedre delen av tabellen.

Betygen sätts enligt den tyska skalan där ett (1) är bäst och sex (6) är sämst.

18. Greuther Fürth
Betyg: 6
Kommentar: Nej, Fürth, det här var under all kritik. Det är vare sig konstigt eller pinsamt att lilla Fürth slutar sist i Bundesliga, men att de inte ens orkade vinna en endaste hemmamatch lämnar djupa sår. Ett historiskt rekord. Klubben, som har små resurser, satsade på den fotbollsromantiska vägen och valde att ta sig an Bundesliga med i stort sett samma lag som spelade i 2. Bundesliga. Det gick åt skogen. Tränaren Mike Büskens fick sparken på köpet och Frank Kramer tog över.

Spelet stämde förvånansvärt ofta (även om det finns gott om bottennapp att titta på) men Fürth lyckades aldrig få med sig resultaten från de jämna matcherna. Laget spelade bättre på bortaplan och det vackraste minnet från säsongen är bortasegern i derbyt mot 1. FC Nürnberg.

17. Fortuna Düsseldorf
Betyg: 4,5
Kommentar: Egentligen spelade Fortuna två helt olika säsonger. Hinrunde var som en saga – Rückrunde som en tvättäkta mardröm. Betyget känns kanske lite tufft med tanke på hur fantastiskt bra laget spelade i början av säsongen, men å andra sidan är det oförlåtligt att tappa greppet så totalt som de gjorde mot slutet. Fortuna och tränare Norbert Meier köpte in en mängd nya spelare – och det klickade direkt. Inget skönspel, men de spelade smart och höll nollan de fem första ligamatcherna. Förlusterna som kom under hösten var dessutom oftast snöpliga uddamålsförluster. Målvakten Fabian Giefer storspelade.

Sen kom våren och förfallet. Helt plötsligt läckte försvaret och förmågan att vinna var som bortblåst. Düsseldorf började dala i tabellen men Norbert Meier fick fortsatt förtroende, alla hoppades att höstformen skulle återvända. Det gjorde den inte.

Fortuna Düsseldorf tackade för sig med en serie på tolv matcher i rad utan vinst – samt fem raka förluster. Norbert Meier fick sparken efter säsongen.

16. TSG Hoffenheim
Betyg: 5,5
Kommentar: En rakt igenom usel säsong fram tills det att Markus Gisdol tog över laget i början av april. Hoffenheim investerade stora summor pengar i somras och köpte in spelare som Tim Wiese, Eren Derdiyok, Joselu och Matthieu Delpierre. Dyrt och kaxigt – ett nytt Hoffenheim skulle födas. Wiese var urusel, försvaret katastrofalt och anfallsspelet var lika idérikt som Sibas reklamer. Tränaren Markus Babbel fick aldrig något grepp om läget och till sist fick han sparken. Andreas Müller kom in som sportchef tidigare under säsongen, han valde att ge Frank Kramer chansen som tränare under de två sista matcherna för året. 2013 ersattes Kramer av Marco Kurz och en handfull nya spelare hämtades in, bland annat Eugen Polanski och David Abraham.

Kurz misslyckades med det dyra och kaotiska laget, då tog Gisdol över och satsade på kontinuitet och spelare som faktiskt var sugna på att spela för Hoffenheim. Poängen började sakteliga att trilla in och säsongen räddades mirakulöst med två kvalvinster mot 1. FC Kaiserslautern. Det är Gisdol och den nya gnistan som räddar miljardbygget från en sexa i betyg. Hoffenheim hade 43 proffsspelare under säsongen, blott en handfull av dessa höll måttet.

Vi minns alla den tragiska olyckan under hösten – talangfulle Boris Vukcevic krockade med sin bil efter att ha tappat medvetandet på grund av sin diabetes. Han låg länge i koma, nu är han glädjande nog uppe på benen igen.

15. FC Augsburg
Betyg: 4
Kommentar: Sett till klubbens förutsättningar är en säkrad Bundesliga-plats klart godkänt. FC Augsburg inledde dock säsongen otroligt svagt. Markus Weinzierl ersatte Jos Luhukay som tränare under sommaren och hade helt klart problem inledningsvis. Hans spelidé klickade inte riktigt och laget visade upp brister i de offensiva och defensiva lagdelarna. Efter 17 omgångar hade Augsburg bara spelat in nio poäng – klubben var dödsdömd.

Under vintern analyserades situationen. Sommarens nyförvärv (bland annat Aristide Bancé, Milan Petrzela och Giovani Sio) slog aldrig igenom. Nye sportchefen Stefan Reuter valde att genomföra några smarta affärer, framför allt Dong-Won Ji och Alexander Manninger bidrog starkt till den goda säsongen. FC Augsburg såg ut som ett helt annat lag under Rückrunde. Plötsligt kunde de göra avgörande mål och de släppte in betydligt färre mål. Klubben belönades helt enkelt för sitt tålamod med nye tränaren Weinzierl.

Vi tar framför allt med oss Sascha Mölders härliga krigarinställning. Den robuste anfallaren är allt annat än spektakulär – men han spelar med så mycket hjärta. Fantastisk spelartyp.

14. Werder Bremen
Betyg: 5
Kommentar: Säsongen som numera är känd som ”slutet på en era”. Thomas Schaaf och Werder Bremen gick skilda vägar efter en svag säsong, Robin Dutt sitter på tränarbänken nästa säsong. Werder Bremen byggde om ordentligt inför säsongen och det stod klart att det här skulle kunna bli lite berg- och dalbana. Ett yngre och mindre profilrikt lag inledde ganska piggt och optimistiskt, men det stod ganska snart klart att Thomas Schaaf hade större problem än någonsin. Som vanligt var det svängdörrar i försvaret, men den här säsongen fungerade inte ens anfallsspelet.

Werder Bremen sjönk som en sten i tabellen och helt plötsligt var de på fullaste allvar inblandade i bottenstriden. Blott Nils Petersen och Kevin de Bruyne (de två inlånade spelarna) imponerade under stora delar av säsongen. Det var för lite kontinuitet och för många misstag. Werder höll dock fast vid trotjänaren Thomas Schaaf som lämnade sin post när kontraktet säkrades den näst sista omgången. Det här var även säsongen då sportchefen Klaus Allofs lämnade den nordtyska klubben.

Ett helt nytt Werder Bremen är nu fött – säsongen var skräp men det vilar ändå en vacker känsla över Bremen då Schaaf fick avsluta med att rädda ”sin” klubb.

13. FSV Mainz
Betyg: 4
Kommentar: En fin Hinrunde där Mainz beblandade sig med topplagen (vilket de gjorde länge) och anfallaren Adam Szalai fick äntligen vara skadefri en hel säsong – och han gjorde ta mig tusan mål på det mesta. Thomas Tuchel hade bantat truppen och fått spelarna att åter tro på spelidén. Laget jobbade hårt och var en jobbig motståndare för alla i ligan. Hela ligans äldsta backlinje övertygade gång efter annan – det såg ut att kunna räcka till spel i Europa.

Men luften gick ur Mainz under våren. Adam Szalai gjorde mindre mål och ingen i laget orkade axla ungrarens roll som målskytt. Segrarna blev färre och färre, frustrationen växte. Thomas Tuchel blev tunnhårigare för varje vecka som gick. Mainz låg sexa efter Hinrunde men rasade till plats 13 i Rückrunde. I efterhand är det förstås en säsong som har lämnat en bitter eftersmak, ligans femte bästa försvar räckte bara till en ”säker plats” i Bundesliga då segrarna uteblev. Det ska dock sägas att plats 13 är en fullt respektabel plats för en klubb som Mainz, men det fanns egentligen mer att hämta säsongen 2012/13.

Skador på för många spelare och den dramatiska cupförlusten mot SC Freiburg i kvartsfinalen beseglade klubbens öde den här säsongen.

***

Heung-Min Son lämnar Hamburger SV för Bayer Leverkusen. Sydkoreanen har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över fem säsonger. Samtidigt lämnar André Schürrle Leverkusen och Bundesliga för Chelsea.

Robert Lewandowski-såpan fortsätter och det blir allt mer sandlåda över situationen. Just nu väljer jag att avvakta mer konkreta uppgifter annars kommer vi alla vara så trötta på precis allt som har med Lewandowski att göra.

RB Leipzig har dessvärre tagit klivit upp i 3. Liga.

Oliver Kreuzer heter mannen som tar över Frank Arnesens jobb som sportchef i HSV. Den förre KSC-fixarens första uppgift blir att minska klubbens lönekostnader. Vi säger alltså hej då till Marcus Berg.

Hannover 96 vann dragkampen om Greuther Fürths Edgar Prib, 23. Eintracht Frankfurt och Borussia Dortmund visade också intresse för vänsterspringaren.

/Wingren

Det har hänt förr. Martin Fenin (2008), Adhemar (2001), Olaf Marschall (1993), Jürgen Degen (1991), Hermann Ohlicher (1973) och Engelbert Kraus (1963) är redan inskrivna i de allt tjockare Bundesliga-historieböckerna. I lördags såg Branimir Hrgota till att skriva in sitt namn. Vad har de gemensamt? De har alla gjort hat-trick i sin första ligamatch från start.

Borussia Mönchengladbachs svenske talang fick äntligen chansen i Lucien Favres startelva – och som han tog den. Tre mål och omgångens spelare. En iskall straff, ett vaket agerande och ett otroligt vackert chippmål. Klart att 20-åringen var glad efteråt. Kan det här även ha varit genombrottet som vi har hoppats på?

”Jag gratulerar vår scout som upptäckte Branimir Hrgota i Sveriges andradivision”, sa Gladbachs tränar Lucien Favre efter 4-2-vinsten mot FSV Mainz.

Borussia Mönchengladbach har fortfarande tre poäng upp till Eintracht Frankfurt och dessutom en sämre målskillnad. Nästa helg kommer Bayern München på besök. Europa League kommer troligtvis att spelas utan Gladbach nästa säsong. Men Branimir Hrgota kommer vara en del av ett Europa-satsande lag nästa säsong. En hel del supportrar har redan börjat prata om ”den nye Marco Reus”, andra är mer återhållsamma och tycker att 20-åringen har mer att bevisa.

Och visst är det så. Vi ska vara försiktiga med att helt gränslöst hylla Hrgota. Samtidigt kan vi konstatera att en svensk talang har stått för en makalös prestation i en stark liga. Vi kan konstatera att Lucien Favre är bra på att arbeta med unga spelare och vi kan konstatera att Mönchengladbachs anfallsspel mår bra av en kille som Hrgota. Det känns väldigt spännande inför nästa säsong. En ny svensk stjärna kan ha tänts på fotbollshimmelen.

Branimir Hrgota har fått gott om tid på sig att utvecklas i skymundan. Nu har han bevisat att Lucien Favre kan lita på honom. Det tog lite mer än en halvtimme innan svensken och hans lagkamrater hittade in i matchen, ett ribbskott från Juan Arango ruskade liv i laget. När domaren pekade på straffpunkten fick Gladbach plötsligt en möjlighet att göra 1-1 innan halvtid.

Mittbacken Martin Stranzl brukar ta hand om lagets straffsparkar, men en viss 20-åring hann före till bollen. Stranzl gick fram till Hrgota.

”Han sa: ’Om du är säker, så skjut’. Jag var säker, och som anfallare vill man nyttja varje möjlighet att göra mål. Det var svårt för mig att hitta in i matchen innan den här situationen. Jag tankade självförtroende med straffsparken och efteråt rullade det på”, säger Hrgota till klubbens hemsida.

Straffen var en läckerbit. När Hrgota dessutom höll sig framme och stötte in returen på Mike Hankes nick visade han att han kan vara rätt man på rätt plats. Svenskens tredje mål var matchens vackraste. Tre mål i en match. Senast en svensk fixade det var när Markus Rosenberg satte tre bollar mot Hertha Berlin säsongen 2006/2007.

En perfekt dag för Hrgota. Han var lycklig efteråt – men lyckligtvis vet han också att det här bara var ett litet steg på vägen.

”Jag måste fortsätta att jobba hårt för att kunna göra det ännu bättre nästa säsong”, säger han.

Jag vill passa på att gratulera Hrgota till de tre målen, oerhört glädjande. Här en länk till ett sammandrag av matchen.

***

Bundesliga omgång 33

Bayern München – FC Augsburg 3-0
Schalke 04 – VfB Stuttgart 1-2
Bayer Leverkusen – Hannover 96 3-1
VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund 3-3
Werder Bremen – Eintracht Frankfurt 1-1
TSG Hoffenheim – Hamburger SV 1-4
FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach 2-4
Greuther Fürth – SC Freiburg 1-2
Fortuna Düsseldorf – 1. FC Nürnberg 1-2

Noterbart att Jens Keller förlängde med Schalke 04, torskade mot Stuttgart och på lördag väntar en helt avgörande match mot SC Freiburg. Den CL-kampen blir något att se fram emot. Fotbollsgodis. Men det blir också spännande i botten av tabellen. Thomas Schaaf har lyckats styra Werder Bremen-skutan till säkert farvatten, men FC Augsburg, Fortuna Düsseldorf och TSG Hoffenheim kämpar fortfarande om den där kvalplatsen alternativt säker mark.

Greuther Fürth försökte verkligen mot SC Freiburg – men Max Kruse ville annorlunda. Därmed blev Fürth historiskt dåligt, laget har inte vunnit en enda hemmamatch i Bundesliga.

Så nog tusan brinner det fortfarande i Bundesliga-knutnarna även om Bayern München har varit klara mästare i evigheter. En helt ljuvlig och avgörande helg väntar nästa vecka.

Det står också klart att 1. FC Kaiserslautern väntar i kvalet efter segern mot Jahn Regensburg (1. FC Köln förlorade mot Hertha Berlin i samma omgång). Erzgebirge Aue och Dynamo Dresden kommer att slåss om säker mark i sista omgången av 2. Bundesliga. Båda klubbarna har spelat in 34 poäng den här säsongen, men Aue ligger just nu ovanför kvalstrecket tack vare en bättre målskillnad. På söndag tar Dresden emot Regensburg samtidigt som Aue åker till Sandhausen.

/Wingren

Bundesliga omgång 32. Det känns vemodigt att skriva. Slutet är nära, den dagliga drogen tas bort ur sortimentet, receptbeläggs. Tre omgångar återstår innan den 50:e Bundesliga-säsongen är över. Det har varit en lustig, sorglig, begeistrande och storslagen säsong. Bayern München har krossat motståndet och skövlat rekord på vägen till ligatiteln. Den 22:a Bundesliga-titeln i klubbens historia. Borussia Dortmund tappade tidigt greppet och FC Bayern rusade iväg – men i Champions League har de stått för bedårande fotboll och nu väntar en heltysk final.

Bayer Leverkusen har oftast presenterat sig som ett stabilt topplag. Det är dessa tre klubbar som har lyckats undvika vansinnet. Kaos har härskat i ligan den här säsongen. Nykomlingar som tävlar om Europa-platser, storlag som dalar, bottenlag som plötsligt får eld i baken och så många berg- och dalbanor. Det har varit känslornas säsong, röra bestående av förtvivlan, högmod, lycka och en stor nypa fotbollsunderhållning. Allt vi har vetat är att vi inte vet någonting.

Även om det känns tungt att säsongen närmar sig sitt slut så är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Vi har en fullmatad fotbollshelg framför oss. Redan i kväll intar två historiska jättar scenen. Mönchengladbach välkomnar Schalke 04 i kampen om Europa. Schalke som var inne i helvetets eldar under säsongen, men de kom ut med livet i behåll och ligger helt plötsligt fyra. Och Gladbach som tog sikte mot nya storhetstider. De har fortfarande chansen att knipa en Europa-plats, men det har varit en tung och seg säsong.

På lördag kastas vi in i en helsvettig och stökig nedflyttningskamp. TSG Hoffenheim var ett lag i spillror, men nye tränaren Markus Gisdol har åtminstone lyckats limma ihop några utströdda delar och plötsligt kan degraderingen undvikas. En kille som inte alls har funnit limtuben är Thomas Schaaf. Werder Bremen-tränaren har inte fått till något fungerande försvarsspel, hans stjärnor leker hellre Balotelli än spelar fotboll och plötsligt har Bundesliga-klenoden kniven mot strupen. 52-årige Schaaf har spenderat hela sitt liv i Werder Bremen. Okej, det var lite tillspetsat, men han har representerat klubben sedan 1972. Han har tränar laget sedan 1999. Ett Werder Bremen utan Thomas Schaaf känns otänkbart, Bundesliga utan Schaaf likaså. Ändå kan det bli verklighet. Bremen har bara två poäng ner till Augsburg på kvalplats. Svettigt.

Lördagskvällen bjuder oss på det vanligtvis episka mötet mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Den lilla Champions League-finalen, om ni så vill. Det borde vara ett hett prestigemöte, en gigantisk publikfest. FC Bayern har dock rusat genom den här säsongen och leder ligan med 20 poäng. De är klara mästare, de har tagit över titeln. Om det inte hade varit för den stora finalen i London så hade dock matchen betytt oerhört mycket. Bayern München väntar nämligen fortfarande på en ligavinst mot Borussia Dortmund, fem försök har redan förbrukats. Och Dortmund hade förstås bra gärna täppt till Bayerns trut – om än bara för en kväll.

Men nej, lördagens jättemöte kommer troligtvis att handla om uppvärmning. Vi kommer få se en del bänkspelare – men den riktiga superknallen sparas till London den 25 maj. Supportrarna kommer dock att vara på tårna som vanligt.

Söndagen bjuder oss på det charmiga SC Freiburgs Europa-kamp. Klubben har den näst minsta lönebudgeten i Bundesliga men ändå ligger de på plats sex i tabellen, en placering som skickar ut laget till Europa League-kval. Geniet bakom gruppdynamiken som gör Freiburg så svårslaget heter Christian Streich, en fantastisk tränare som har uträttat något riktigt stort. Framgång väcker dock begär. Flera spelare kommer att lämna klubben i sommar och sportchefen är redan borta. Vilken lycka då att Christian Streich, enligt uppgifter, kommer att förlänga sitt kontrakt. Fotbollen behöver fler som honom.
FC Augsburg står för motståndet, laget som har fått eld i baken och rusar mot säker mark. Det blir en intensiv fajt.

Det är bara att njuta av de sista tre omgångarna. Förvånansvärt många lag befinner sig i en sits där segrar snarare inbringar 30 poäng än tre, och det är då fotboll är som mest underhållande. Nu går vi in i avgörandets stund.

Bundesliga omgång 32

Fredag 20:30

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Sista fredagsmatchen för säsongen och vi bjuds på en riktig höjdare. Gladbach har givetvis inte gett upp hoppet om den där kvalplatsen till CL, än mindre en EL-plats. Men det är Schalke som sitter i förarsätet och laget hoppas förstås att Huntelaar kan ösa in mål igen, precis som han gjorde i 4-1-vinsten mot HSV förra helgen. Gladbach har dock presterat bättre på hemmaplan än på bortaplan. Tuff match att vänta.

Lördag 15:30

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Leverkusen kan säkra direktplatsen till Champions League om de vinner mot der Club, och med tanke på hur gärna Kießling nätar mot just Nürnberg känns det inte omöjligt. Nürnberg har spelat bort sig från EL-platserna och har helt plötsligt hamnat i en formsvacka med tre raka förluster. Nu uppmanar klubbledningen spelarna att ge allt de sista matcherna av säsongen – annars är det inte säkert att tränare Wiesinger får sitta kvar.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Ligans sämsta försvar ställs mot varandra – lagen har släppt in 60 mål var. Matchen i Bremen blir en äkta bottenduell mellan jägarna Hoffenheim och försvararna Bremen. Trenden talar dock för Hoffenheim. Bottenlaget har bara förlorat två av sina senaste sju matcher och har ”bara” tre poäng upp till kvalplatsen. Bremen å andra sidan har inte vunnit någon av de senaste tio matcherna och har bara två poäng ner till kvalplatsen. Kriminellt spännande.

Hannover 96 – FSV Mainz 05
Första matchen för Hannovers nye sportchef Dirk Dufner, som redan har börjat planera inför nästa säsong. Men om Hannover vinner så har laget fortfarande chansen att knipa en Europa League-plats. Mittfältaren Schmiedebach är avstängd. Mainz har också chansen att knipa en EL-plats om de besegrar Hannover, men Thomas Tuchels lag saknar kraften i anfallsspelet. Mainz har inte vunnit på sex matcher.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth
Rent sportsligt betyder inte den här matchen särskilt mycket. Fürth är klart för 2. Bundesliga och Stuttgart kan inte uträtta särskilt mycket i tabellen. Men det finns ändå anledning för spelarna att prestera. För Stuttgarts del gäller det att vässa formen inför cupfinalen mot FC Bayern, för Fürth-spelarnas del handlar det om att visa upp sig från sin bästa sida för att få nytt kontrakt eller hamna i en bättre klubb.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf
Två nykomlingar för säsongen, två olika verkligheter. Frankfurt kämpar fortfarande om en plats i Europa men har framför allt problem med målskyttet, blott tio mål har gjorts i Rückrunde. Armin Veh har gett flera olika spelare chansen som anfallare men ingen har tagit den. Fortuna har störtat i tabellen och har bara tagit tre poäng på de senaste nio matcherna. Även här är det effektiviteten som utgör det största problemet. Endast målskillnaden håller Düsseldorf ovanför kvalstrecket.

Lördag 18:30

Borussia Dortmund – Bayern München
Europas två bästa lag, Tysklands två bästa lag. Upplagt för en jättematch inför Champions League-finalen. Men..nja! Ligan är redan avgjord och lagen spar hellre på krutet. Det mesta talar för att det här blir en stämningsfull uppvisning i vilket lag som har bäst bänkspelare. FC Bayern har lämnat Ribéry, Robben, Lahm och Schweinsteiger hemma och det återstår att se vilka BVB-spelare som missar matchen förutom skadade Bender och Götze. FC Bayern har inte vunnit någon av de senaste fem ligamatcherna mot Dortmund, en serie som kanske får sitt slut med tanke på att Jupp Heynckes lag har vunnit samtliga ligamatcher under 2013. Oavsett blir matchen ett smakprov på vad som komma skall.

Söndag 15:30

SC Freiburg – FC Augsburg
Freiburg vill så gärna ut i Europa, men det tidigare så stabila och hjärtliga lagbygget är skakat. Spelarna skriver på för andra klubbar och sportchefen Dirk Dufner har hamnat i Hannover. Nu gäller det att samla mod och kraft inför avslutningen – men det här är ytterligare ett exempel på tidiga övergångars inverkan. En vinst hade varit välbehövlig, men ett tufft motstånd väntar. Augsburg kämpar för överlevnad i Bundesliga och har vinden i ryggen, sydtyskarna har redan tagit 21 poäng den här våren, att jämföra med nio höstpoäng.

Söndag 17:30

Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Inför omgången ligger HSV åtta – med andra ord utanför Europa-platserna. Men trots nederlaget mot Schalke ha laget bara en poäng upp till en EL-plats. Wolfsburg har två raka segrar och kommer göra allt för att avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Dessutom, galet nog, så har Wolfsburg ”bara” fem poäng upp till en EL-plats, med andra ord är allt möjligt. HSV får klara sig utan målvakten Rene Adler som är avstängd.

/Wingren

Eilmeldung: I skrivande stund säkrade Eintracht Braunschweig en plats i Bundesliga till nästa säsong. Damir Vrancic sköt en frispark på tilläggstid och säkrade därmed avancemanget. 1-0 mot FC Ingolstadt efter full tid. Vi välkomnar Eintracht Braunschweig tillbaka till Bundesliga – som de var med och grundade.

***

Jag älskar fotboll. I synnerhet tysk. Det gör jag verkligen. För den utomstående är det säkert svårt att förstå hur det här kan skänka glädje och eufori. Minnen och berättelser. Förtvivlan och depression. Hur det kan sysselsätta någon varje vaken timme om dygnet. Hur hjärtat kan slå. Vänskap uppstår, kontakter knyts. Livet kretsar kring en sport som omsätter miljarder.

Men den här veckan har pissat på mig, på sporten och på så många andra. Bayern München körde över Barcelona på ett historiskt magnifikt sätt, Borussia Dortmund pulveriserade Real Madrid. I Champions League. I semifinal. Hur fantastiskt var inte det? Hur många bebisar kommer till världen om ungefär nio månader?

Det borde ha varit känslan som låg i luften. Det borde ha varit huvudtemat. Den tidigare omtalade euforin borde ha spritt sig.

Boah! Jäklar. Om jag läser tyska tidningar och fotbollsforum tror jag det inte. Om jag blickar mot Sverige och de förhållandevis få tyska supportrar som finns så märker jag det inte. Om jag kliver in i min egen hjärna och rotar omkring så finner jag det inte.

Det hade varit helt okej om anledningen hade varit att fokus hade flyttats till Bundesliga. Här har vi fem lag som slåss om den där kvalplatsen till Champions League. Det är tolv poäng kvar att spela om, sommarsolen har presenterat sig och säsongen är snart slut. I botten av tabellen hittar vi FC Augsburg och TSG Hoffenheim som slåss för sin överlevnad. Vi finner Fortuna Düsseldorf och Werder Bremen som mycket väl kan behöva kämpa mot nedflyttning om bara några dagar. Det är värt att fokusera på, det hade varit en duglig ursäkt. Ursäkt? Inte ens det – det hade varit en självklarhet.

Men inte fasen är det många som bryr sig om att Schalke 04, SC Freiburg, Eintracht Frankfurt, Borussia Mönchengladbach och Hamburger SV slåss om Europa-platserna. Vi har historiskt stora Schalke som ständigt ställer det för sig. Vi har lilla SC Freiburg med ligans näst minsta lönebudget. Vi har nykomlingen Eintracht Frankfurt som har överraskat alla. Vi har gamla storklubben Mönchengladbach som tycks vara tillbaka på rätt spår och vi har Bundesliga-dinosaurien som försöker hitta rätt väg i den nya tidsåldern. Mycket att diskutera, mycket att njuta av. Lidelse, spänning och frustration.

Det finns så mycket att hämta. Så mycket att njuta av.

Tyvärr så handlar precis allting om Bayern München och Borussia Dortmund. Inte att klubbarna gjorde det fantastiskt bra i Champions League, nej då, det handlar om Mario Götze och Robert Lewandowski.

Sportsidorna och debattsidorna är sprängfyllda. Mario Götze är klar för Bayern München, Robert Lewandowski sägs vara klar antingen i sommar eller nästa sommar. Poängen med det här inlägget är inte att demonisera Bayern München, poängen är inte heller att berätta om Borussia Dortmunds eventuellt ljusa framtid trots allt. Poängen är inte att ifrågasätta spelarnas val eller klubbarnas agerande.

Jag bara undrar varför det ska behöva vara så här? Det borde vara totalförbjudet att göra klart och offentliggöra affärer innan det väsentliga är över: nämligen fotbollssäsongen. Matcherna som ska spelas. I stället för dramatik och eufori matas vi med 13 496 745 artiklar om hur FC Bayern köper Dortmunds stjärnspelare. Fokus flyttas från sporten.

Det är illa nog att fotbollen hamnar i skymundan. Ännu värre är egentligen det faktum att Bayern München mycket väl kan ställas mot Borussia Dortmund i en Champions League-final. Hur mycket förstörs inte av Mario Götze redan är klar och att Robert Lewandowski kanske är det? Det är bisarrt.

Om det hade varit förbjudet att förhandla och göra klart affärer innan säsongsslutet så hade vi inte haft det här problemet.

Nog gnällt. En ny Bundesliga-helg är här. Som tidigare nämnt har vi en härlig Europa-kamp att följa och en dramatisk nedflyttningsstrid. Låt oss njuta av det för en stund.

Bundesliga omgång 31

Fredag 20:30

Greuther Fürth – Hannover 96
Fürth vill vinna en hemmamatch i Bundesliga innan äventyret är över, i kväll känns chanserna ganska goda. Hannover har trots allt fått ge upp drömmen om Europa och matchen känns som ett motivationskrig.

Lördag 15:30

Bayer Leverkusen – Werder Bremen
De Bruyne är ytterst tveksam till spel och Arnautovic och Elia har stängts av efter att de kört för fort. Ett skakat och försvagat Bremen med andra ord, ett Bremen som faktiskt krigar för att undvika kvalplats eller direktnedflyttning. Laget har inte vunnit på nio matcher och tränare Schaaf är ifrågasatt på allvar. Leverkusen ligger bra till och har sju poäng ner till fjärdeplatsen.

TSG Hoffenheim – 1. FC Nürnberg
Markus Gisdol tog över krislaget Hoffenheim och ett nytt hopp tändes – i två matcher. Sen kom Leverkusen och körde över laget med 5-0. Orkar Hoffenheim resa sig en gång till och utmana Augsburg om kvalplatsen? Polanski saknas på grund av avstängning. Nürnberg får klara sig utan Pelle Nilsson, svenske mittbacken är avstängd. Dessutom kan Klose och Chandler tvingas stå över. Nürnberg har en ”revansch” att utkräva efter förlusterna mot Fürth och FC Bayern.

Bayern München – SC Freiburg
Super-Bayern – vilket lag ska stoppa dem? Jupp Heynckes lär rotera en del som vanligt men vad gör det när kvalitén är så hög? Allt utom en förlust skulle dessutom säkra ett nytt rekord: mästaren med mest poäng genom tiderna i Bundesliga. Freiburg kämpar för att nå en Europa-plats, och de kämpar för att behålla sitt lag. Rosenthal, Kruse, Caligiuri och Flum är redan borta, precis som sportchefen Dirk Dufner.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach
Ska vi på allvar kunna tro att Dieter Hecking har fått ordning på Wolfsburg nu (åtminstone i ligaspelet)? Sex matcher utan förlust är bra, och i Arnold har fansen hittat en ny favorit. Något händer i Wolfsburg helt enkelt. Men även Gladbach och Lucien Favre verkade ha kommit förbi ett tungt hinder när laget äntligen spelade offensiv fotboll mot Augsburg. Och dessutom: Xhaka gjorde en finfin insats! Kan bli en trevlig tillställning.

FC Augsburg – VfB Stuttgart
Stuttgart har rest sig och lämnat nedflyttningshotet, dessutom är de klara för cupfinal och vill förstås tanka självförtroende i ligan. Augsburg lär väl dock ha ett och annat att säga till om. Laget har gjort en magnifik uppryckning under våren men läget är spänt: Hoffenheim hotar bakifrån, samtidigt är det bara tre poäng upp till säker mark. Vogt saknas på grund av avstängning.

Lördag 18:30

Fortuna Düsseldorf – Borussia Dortmund
Ingen Piszczek, troligtvis ingen Gündogan och säkert en hel del rotation. Dortmund har säkrat en CL-plats och tänker säkert en hel del på matchen i Spanien. Ett gyllene läge för Düsseldorf att överraska och plocka viktiga poäng i bottenstriden. Det gäller för hemmalaget att minimera misstagen bara – eller ”bara” och ”bara”.

Söndag 15:30

FSV Mainz 05 – Eintracht Frankfurt
Mainz vill ta sista Europa-chansen, klubben har sex poäng upp till en EL-plats inför omgången. Vilket lag som ligger och lurar där? Mycket riktigt: Eintracht Frankfurt. Mainz har haft problem med målskyttet på sistone och befinner sig i en liten formsvacka. Frankfurts självförtroende har återvänt efter den viktiga segern mot Schalke. Det blir fortsatt spännande att följa 17-årige Stenderas framfart i Bundesliga, där har Armin Veh en spännande talang till sitt förfogande. Mittbacken Zambrano är avstängd.

Söndag 17:30

Schalke 04 – Hamburger SV
Helgens höjdpunkt. Två stora traditionsföreningar som krigar om kvalplatsen till Champions League. En duell mellan HSV och Schalke, mellan van der Vaart och Huntelaar. Schalkes tränare Jens Keller tycker sig ha ont i fötterna efter att ha sparkat så många i baken – han vill se ett hungrigare och aggressivare Schalke. Schalkes Höger och Hamburgs Diekmeier missar matchen på grund av avstängning. Förhoppningsvis bjuds vi på lite fotbollsgodis.

/Wingren

En ny Bundesliga-omgång står för dörren. Tyskland frågar sig när Bayern München officiellt blir mästare, det kan ske redan i mars. Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund försöker rycka ifrån de andra lagen för att på så sätt säkra de där direktplatserna till Champions League. Vi har en otroligt stor klunga som slåss om Europa-platserna, dramatiken kommer att bli stor i den här kampen. Slutligen har vi FC Augsburg, TSG Hoffenheim och Greuther Fürth som slåss om den där kvalplatsen. Augsburgs stora hopp står till ligans häftigaste anfallare – Sascha Mölders, 27.

Född i Essen och uppväxt på ortens grusplaner. Om det passade Mölders, eller om det snarare formade Mölders, vet jag inte riktigt. Men Sascha Mölders är en fantastiskt charmant fotbollsspelare, en med dagens ögon sett otypisk anfallare. Tekniskt limiterad, stora och yviga rörelser och en järnvilja. Han är inte den där ädelteknikern, han är inte den som ökar fotbollsturismen. Men Sascha Mölders är en anfallare som får hemmapubliken att vråla. Han är en anfallare som förkroppsligar den kamp ett bottenlag befinner sig i. Han slänger sig in i närkamperna, med eller utan blödande näsa. Och ta mig tusan: han gör mål.

Sascha Mölders är en anfallare som ett lag som TSG Hoffenheim saknar i nedflyttningskampen. Precis som tränare Marco Kurz sa efter lagens möte förra helgen: ”Mölders syntes mer än mina tre offensiva spelare tillsammans”. Det säger en hel del.

FC Augsburg vann den där viktiga matchen mot TSG Hoffenheim med 2-1. Augsburg spelade med mer vilja och mer mod. Mölders stod för det viktiga 2-0-målet. Innan målet ville Augsburg-tränaren Markus Weinzierl byta ut Sascha Mölders eftersom att anfallaren hade fått en kraftig smäll i ansiktet. Med ett illa åtsittande förband över näsan spelade 27-åringen vidare, kastade sig in i duellerna. ”Jag hade en blodig nästa, inte en blodig fot”, sa han. Och så gjorde han det där förlösande 2-0-målet.

Sascha Mölders är en häftig typ, en sån typ av spelare som lyckligtvis inte har gått under på grund av den moderna fotbollen.

Det var inte många, antagligen inte ens Mölders själv, som trodde att vi skulle få se anfallaren leda sitt FC Augsburg mot säkrare mark i Bundesliga. Säsongen 2007/08 spelade han för MSV Duisburg i Bundesliga. Två starter och nio inhopp senare stod Mölders utan mål och Duisburg flyttades ned till 2. Bundesliga.

Sascha Mölders flyttade hem till Essen. Han representerade Rot-Weiss Essen i Regionalliga och fick till en fin kvot – 42 mål på 52 matcher. Nästa klubb i karriären blev således FSV Frankfurt i 2. Bundesliga, dit flyttade han i januari 2010. Säsongen därpå blev en succé, Mölders tog plats och var ett irritationsmoment för motståndarna. 15 mål senare valde FC Augsburg att satsa på Sascha Mölders när nu klubben skulle ta klivet upp i Bundesliga.

Redan förra säsongen blev Mölders en viktig spelpjäs i sin nya klubb. Han gjorde fem mål och Augsburg höll sig kvar i Bundesliga.

Den här säsongen började inte som planerat för vare sig Augsburg eller Mölders. Anfallaren var skadad och laget inledde väldigt svagt. 185 centimeter Mölders kastades in mot de regerande mästarna från Dortmund i den elfte omgången. Augsburg förlorade matchen med 1-3, men Mölders hade fixat tröstmålet på bara tolv minuter.

Nu är vi här, mitt i den heta bottenstriden och Sascha Mölders skänker hopp till supportrarna, och han tar kampen. Han för laget framåt med sitt uppoffrande spel.

Faktum är att Sascha Mölders är effektivare än spelare som Robert Lewandowski, Stefan Kießling, Bas Dost, Artjoms Rudnevs eller Klaas-Jan Huntelaar (nåja). Mölders gör ett Bundesliga-mål per 114:e minut. Endast Bayern Münchens anfallare, Mario Mandzukic, har en bättre statistik i det avseendet (94).

Av 20 Augsburg-mål har Sascha Mölders gjort nio stycken. Hans största styrka är hans otvivelaktiga segerhunger – och den mår Augsburg mycket bra av.

Visst är det härligt att se en piruett av Götze, en cykelspark av Mandzukic eller en långskottskanon signerad van der Vaart – men inte mycket slår en vilt kämpande Mölders jubla med en näsa som blöder.

***

Felix Magath lyckades inte med mycket när han återvände till VfL Wolfsburg. När nu Klaus Allofs pratar lite om framtiden kan han inte låta bli att skicka en känga mot Felix Magath. Han nämner visserligen inga namn. Men Magath kan nog ta åt sig en del när Allofs säger att ”vi har betalat för mycket pengar för medelmåttiga och dåliga spelare förr i tiden. Det ska vi försöka ändra på”, säger han till Sport 1.

Aj, Felix Magath. Låt oss se som Klaus Allofs och Dieter Hecking lyckas föra Wolfsburg mot toppen igen. Klart är att de inte tänker sluta lägga ut mycket pengar på nyförvärv – men de vill göra bättre affärer.

***

Bundesliga omgång 24

Fredag 20:30

Eintracht Frankfurt – Borussia Mönchengladbach
Armin Veh och hans Frankfurt virvlade fram i höstas, gjorde mål efter mål. Nu har dock laget gått mållöst i 325 minuter – något som kanske förändras när nu Lakic och Inui är tillbaka i truppen. Frankfurt kämpar för en CL-plats, kvällens motstånd kämpar för en EL-plats. Gladbach har spelat svagt på sistone men har bara tre poäng upp till en Europa-plats. Även Lucien Favre kan glädjas över spelare som återvänder till truppen: Arango och Herrmann.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Hannover 96
Dortmund har en bitter vecka bakom sig: ett onödigt kryss mot Gladbach och ett 0-1-nederlag mot FC Bayern i cupen. Hummels är fortfarande tveksam till spel, däremot kan Klopp åter spela med Lewandowski på topp då anfallarens avstängning reducerades till två matcher i dag. Hannover tankade gott om självförtroende när Hamburger SV besegrades med 5-1. Slomka vill störa de regerande mästarna, men får klara sig utan poängspelaren Huszti.

1. FC Nürnberg – SC Freiburg
Nürnberg samlar poäng i jakten på helt säker mark i Bundesliga, men det slutar oftast med en poäng. Fem oavgjorda matcher på de sju senaste är klubbens facit. Man trivs dock bra på hemmaplan, men Wiesinger måste bygga om i backlinjen då Chandler är avstängd. Ett glatt och svårspelat SC Freiburg kommer på besök. Den tunna truppen har 120 minuters fotboll i benen efter cupfajten i tisdags, en mänga eufori också förstås. På förhand känns det som en ganska tillknäppt tillställning.

Werder Bremen – FC Augsburg
Inför omgången har Augsburg nio poäng upp till säker mark, tränare Markus Weinzierl har som mål att fixa ett nytt Bundesliga-kontrakt utan att behöva kvala. En tuff uppgift och då måste ett sårat Bremen besegras. Werder förlorade med 1-6 mot FC Bayern och fick dessutom mittbacken Sebastian Prödl avstängd. Och det är just försvaret som är Schaafs stora problem, som vanligt. Laget har släppt in näst flest mål i Bundesliga – 47 stycken närmare bestämt. Bremen vill förstås vinna för att undvika snabbt om nedflyttningskamp.

Hamburger SV – Greuther Fürth
Thorsten Fink var inte nådig efter 1-5-nederlaget mot Hannover, han tyckte att spelarna måste fråga sig om det beror på dem att föreningen har haft så lite framgång på sistone. Hårda ord. Nu gäller det att visa att förra helgen är historia, en vinst på hemmaplan mot Fürth måste man kunna spela in om man vill ut i Europa. Men det ska sägas att tillfällige tränaren Ludwig Preis fick sitt unga Fürth att kämpa riktigt ordentligt i 0-0-matchen mot Leverkusen. En strimma hopp finns fortfarande i Fürth.

VfL Wolfsburg – Schalke 04
Både Wolfsburg och Schalke har visat upp en viss förbättring på sistone. Heckings Wolfsburg ser framför allt taktiskt smartare ut och försvaret har blivit stabilt. På lördag väntar ett annat lag med en försiktigt stigande formkurva, vi kan dock inte påstå att Schalkes försvar ser stabilt ut. Målet är att nå ut i Europa, men just nu är det Schalke som har en mycket bättre chans till det. Kan bli en trevlig tillställning det här.

Lördag 18:30

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart
Leverkusen har några tunga veckor bakom sig. Uttåg ur Europa League och 0-0 mot bottenlaget Fürth. Hyypiä/Lewandowskis lag såg lite okoncentrerat ut. Men nu är det bara Bundesliga som gäller och det lär inte vara något fel på motivationen när Stuttgart kommer på besök. Bruno Labbadias gäng har visat upp en positiv trend på sistone och vann även mot Bochum i cupen i onsdags. Det kanske viktigaste är att Vedad Ibisevic avslutade måltorkan. Niedermeier missar matchen på grund av en knäskada.

Söndag 15:30

TSG Hoffenheim – Bayern München
En match som känns avgjord på förhand, något man aldrig ska säga när det handlar om fotboll förstås. Särskilt inte tysk fotboll. Men faktum är att Bayern München har spelat en superb fotboll, Hoffenheim å andra sidan har sett riktigt uselt ut. För Hoffenheim saknas dessutom försvararna Beck och Delpierre – båda är avstängda. Bottenlaget måste börja vinna snart, men FC Bayern är knappast det enklaste motståndet. I Bayern-lägret är lyckan total efter Dortmund-vinsten. Frågan är om Jupp Heynckes roterar lite i startelvan – och vad händer med matchhjälten Robben nu när Ribéry får spela?

Söndag 17:30

Fortuna Düsseldorf – FSV Mainz 05
FSV Mainz har inte vunnit på fyra matcher i Bundesliga och i DFB-Pokal blev det ett bittert nederlag mot SC Freiburg efter 120 minuter. Men det finns egentligen ingen anledning till oro, klubben ligger bra till i ligan och oavgjort mot lag som Schalke och Wolfsburg är normalt bra för Mainz. Düsseldorf kämpar på som vanligt och springer otroliga distanser – men det är sällan de får någon belöning för det. På söndag ska dock Kruse kunna spela igen, vilket vässar till nykomlingens offensiv.

/Wingren

Hemmamatch mot mittenlaget Werder Bremen. 67-årige tränaren Jupp Heynckes fick blommor innan matchen, FC Bayern-tränaren firade trots allt 1000 Bundesliga-matcher som spelare och tränare. För att dela glädjen med sina spelare valde han att ge några bänkspelare chansen från start, mittfältsmotorn Bastian Schweinsteiger fick sitta på läktaren. Sex ändringar gjordes i startelvan jämfört med 3-1-vinsten mot Arsenal. Bayern München, som leder Bundesliga överlägset, visade inte upp några svaghetstecken trots den ganska friska spelarrotationen.

Werder Bremen försökte hänga med, de skapade till och med några halvlchanser. Men det stod ändå 2-0 till Bayern München i halvtid, och strax före vilan hade Sebastian Prödl dragit på sig ett rött kort. Inte optimala förutsättningar för att vända på matchen för Bremens del.

Bayern München spelade inte någon galafotboll, de tog det ganska lugnt och funderade säkert en hel del på jättemötet som väntar på onsdag – då kommer Borussia Dortmund till Allianz Arena. Men när de hade bollen och närmade sig Bremen-målet så började spelarna trolla och toklura ett vilset Bremen-försvar. 3-0. 4-0. Werder Bremen stack emellan och Kevin de Bruyne utnyttjade Dantes slarv och gjorde 4-1.

Mot slutet kände FC Bayern för att göra två mål till. 6-1 stod det på resultattavlan när matchen var över. Werder Bremen hade försökt, men de var inte ens nära ett rå på ett Bayern München som inte ens spelade sin mest engagerade fotboll.

På söndagen gick Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen och spelade oavgjort mot Borussia Mönchengladbach respektive Greuther Fürth. Därmed drog FC Bayern ifrån ytterligare i toppen. Inte för att spänningen levde sedan tidigare, men det hela är ganska talande för den stora skillnaden mellan ligaledarna och de övriga lagen: Bayern München måste inte göra en perfekt match med bästa startelvan för att vinna.

Nu är frågan när ligatiteln blir officiellt klar. Just nu leder laget med hela 17 poäng, vi har elva omgångar kvar att spela. Klubben lär säkerligen sätta ett nytt rekord i alla fall. Det är svårt att inte imponeras av Bayern Münchens framfart i Bundesliga den här säsongen.

Att förlora med 1-6 är inte roligt. Det är inte roligt för spelarna, ledarna eller för supportrarna. Som på beställning fick de stackars spelarna upptäcka att deras bilar hade blivit vandaliserade och hånande slagord var sprejmålade på föreningslokalerna.

Eller vänta nu?

Så var det inte alls. Tvärtom förtjänar Bremen-fansen att hyllas här i bloggen. Det är såna här småsaker som är så fin med fotbollen, som man önskar kunde ske oftare. I stället för att mordhota klubbens spelare eller hitta på något annat djävulskap, så hade en grupp supportrar roat sig med att skriva små uppmuntrande lappar till spelarna. Tillsammans med en ask ”tröst-choklad” satt de här lapparna på vindrutorna på spelarnas bilar. Fint.

***

Ett annat lags spelare får nog skatta sig lyckliga över att klubben inte har så många supportrar som kan vädra sitt missnöje. TSG Hoffenheim är hela Tysklands skrattobjekt för tillfället. Inför säsongen satsades det stort och spelarna var väldigt självsäkra. ”Vi ska spela i Europa nästa säsong”, kunde vi läsa. Och en kille som Tim Wiese var helt säker på att han, med sina nya klubb, skulle ut i Europa – åtminstone skulle de komma före Werder Bremen i tabellen.

Nu handlar precis allt om att överleva i stället. Dietmar Hopp har investerat lite drygt 350 miljoner euro i det här projektet, ett projekt som just nu är på väg att kastas i nedflyttningens soptunna.

I lördags spelade laget en oerhört viktig match mot FC Augsburg. Skillnaden mellan klubbarnas lönebudget är enorm, men det är inte alltid pengarna som segrar. Inför matchen låg Hoffenheim på kvalplats, FC Augsburg låg en poäng efter i tabellen. Hoffenheim uppträdde utan vilja, utan idéer, utan lust. Augsburg trampade gasen i botten och exploderade av vilja – de ville vinna, till varje pris.
Det gjorde de också. 2-1 slutade matchen, segersiffrorna kunde dessutom ha varit större. Nu sitter TSG Hoffenheim verkligen i klistret och alldeles för få spelare tycks vara beredda att offra sig för laget. Dietmar Hopp har sagt att han inte kommer att överge klubben även om det blir nedflyttning i sommar, men som det ser ut just nu är det lika bra att han förlikar sig med tanken på att Hoffenheim håller till i 2. Bundesliga nästa säsong.

Eller kan de kanske vända på steken? Tränare Marco Kurz och sportchef Andreas Müller har i alla fall insett att spelarnas karaktär går att ifrågasätta. Kanske kommer vändningen nu? Kanske sorteras en hel del spelare ut, kanske börjar de kämpa om varje kvadratmeter på gräsmattan.

Kanske hade Hoffenheim till och med behövt en stor och ordentligt upprörd supporterskara?

Bundesliga omgång 23

SC Freiburg – Eintracht Frankfurt 0-0
Fredagens kvällsmatch handlade om vilket lag som ville ha första tjing på kvalplatsen till Champions League. Det var en intensiv match som dock inte bjöd på några mål, men chanser fanns det gott om. Första halvlek spelades till stora delar på mittplan, men det var Frankfurt som försökte mest och hade trots allt kontroll över matchen. I andra fick vi dock se det där aggressiva Freiburg som vi har lärt känna under fantastiske Christian Streich. Rosenthal och Ginter hade kanonläge att ge hemmalaget ledningen men Celozzi rensade bort bollen från mållinjen två gånger i rad. Frankfurt stack stundtals upp och anföll, men spelet tillhörde Freiburg och med lite mer flyt, eller kyla, kunde Freiburg har gjort ett par mål.

Bayern München – Werder Bremen 6-1
Jupp Heynckes firade 1000 matcher och valde att göra en hel del förändringar i startelvan. Bland annat fick Robben, Gomez, Contento och Shaqiri chansen från start. Bremen höll ut i ungefär 20 minuter, efter det gjorde FC Bayern lite som de ville. Robben gjorde 1-0 och assisterade till 2-0-målet innan första halvlek var slut. Bremens mittback, Prödl, hann även dra på sig ett rött kort strax innan halvtidsvilan. Bayerns ”b-lag” lekte vidare, de trampade knappast gasen i botten men gjorde väldigt vackra mål mot ett uppgivet Bremen. De Bruyne gjorde bortalagets tröstmål efter lite slarv av mittbacken Dante.

VfB Stuttgart – 1. FC Nürnberg 1-1
Inte omgångens mest upphetsande match, det var två lag som helst av allt inte ville förlora. Men det var ändå Stuttgart som ville mest och skapade flest chanser. Efter en negativ trend hade trots allt Labbadias lag vunnit en match i ligan och dessutom tagit sig vidare i Europa League. Traoré, som tycks vara i god form, gjorde 1-0 för hemmalaget i andra halvlek. Må så vara att målvakt Schäfer redan var överspelad. Men Nürnberg växlade upp och hittade till sist ett mål genom Feulner. Hemmaspelarna hade anledning att vara mer besvikna över resultatet efter matchen, men det var åtminstone ingen förlust.

Hannover 96 – Hamburger SV 5-1
Trötta spelare när man har spelat Europa League på torsdagen och sedan tvingas spela i ligan redan på lördagen? Icke, inte i Hannover i varje fall. Men så är också Mirko Slomkas lag starkt på hemmaplan, och vi visste nästan att HSV skulle gå bort sig eftersom att van der Vaart hade börjat prata om Europa igen. Diouf gjorde tidigt 1-0, då svarade dock van der Vaart med att göra 1-1 på straff. Men efter det tillhörde matchen Hannover, och absolut inte Rene Adler som såg olycklig ut vid flera tillfällen. Matchen slutade till sist 5-1 och Hannover tog en mycket viktig seger i jakten på EL-platserna.

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 1-1
Wolfsburg går knappast som tåget i ligan sedan Dieter Hecking tog över, men laget har blivit klart mycket stabilare och till nästa säsong finns det en fin grund att bygga vidare på. Matchen mot Mainz var en jämn tillställning. Benaglio bjöd hemmalaget på 1-0 och danske Zimling fick fira första målet i Mainz-tröjan. Kort därefter kvitterade Naldo. Efter en halvtimme drog Madlung på sig ett rött kort, men Wolfsburg föll inte ihop utan försvarade sig bra. Ett rättvist kryss.

FC Augsburg – TSG Hoffenheim 2-1
Nedflyttningsmötet mellan Augsburg och Hoffenheim slutade som misstänkt: ett hårt arbetande Augsburg vann över ett viljelöst Hoffenheim. Redan från start var det Augsburg som spelade bättre, ville mer, kämpade mer. Bortalaget däremot saknade idéer och gjorde för många småmisstag. Ji fixade ledningen för Augsburg strax för halvtid. I andra personifierade Sascha Mölders Augsburgs kämpaglöd när han tvunget skulle spela vidare oavsett blodet som rann från såret, och han gjorde förstås mål. Mot slutet försökte ändå Hoffenheim slutforcera och De Camargo fick in reduceringsmålet – men det var för lite och för sent. Augsburg går därmed förbi Hoffenheim i tabellen.

Schalke 04 – Fortuna Düsseldorf 2-1
Schalke byggde vidare på den smått stigande formen och ledde välförtjänt med 1-0 efter första halvlek, mittbacken Matip gjorde hemmalagets mål i en halvlek som kontrollerades av Schalke, men Düsseldorf försvarade sig bra och gjorde livet svårt för hemmalaget. I andra halvlek fick vi så se det Schalke som vi har vant oss vid på sistone – stress i uppspelsfasen och ett ytterst bristfälligt försvar. Bellinghausen satte dessutom dit 1-1 och Düsseldorf tog sakteliga över matchen. Men Schalke gav inte upp och än en gång var det Matip som fixade ledningen, och slutresultatet, för sitt Schalke. Nu är åtminstone EL-platserna inom räckhåll för Jens Kellers lag.

Borussia Mönchengladbach – Borussia Dortmund 1-1
En tråkig match med dåligt tempo, ett defensivt hemmalag och ett bortalag som spelade utan någon ”riktig” anfallare. Ynglingen Mario Götze spelade på topp och fixade fram en straff som han själv satte i mål. En välförtjänt ledning för Dortmund efter första halvlek. I andra började hemmalaget sakteliga vakna till liv och efter ett försvarsmisstag kunde unge Younes sätta bollen i mål till 1-1. Domaren kunde ha blåst offside, men lät spelet fortgå. Vid det här laget hade Dortmund tappat greppet om matchen, Mlapa brände ett jätteläge för Gladbach i slutet av matchen, likaså Kehl för Dortmund.

Greuther Fürth – Bayer Leverkusen 0-0
Efter besvikelsen i Mönchengladbach var det läge för Leverkusen att ta över den där andraplatsen i tabellen, men som så många gånger förr i klubbens historia låste det sig när spelarna när läget uppstod. Leverkusen var det bättre laget dock och om inte Hesl hade storspelat i målet hade söndagen säkert avrundats med tre Bayer-poäng. Det ska dock sägas att Fürth spelade modigt och skapade ett par riktigt fina chanser, bland annat fick Castro rensa på mållinjen i första halvlek. Inga mål, men mer underhållande än söndagens andra match.

/Wingren

Vinterns transferfönster stängde den 31 januari. Okej, det finns alltid en liten chans att någon spelare lockas till den ryska ligan eller någon annan nationell liga som ännu får lov att köpa spelare. Men överlag borde allting lugna ner sig, fotbollen borde åter stå i primärt fokus. Men det blåser en hiskeligt kraftig ryktesvind i Tyskland just nu och medierna tycks nästan ha glömt bort att Bundesliga, Europa League och Champions League är i full fart. Det frossas i smaskiga rykten och jag funderar nästan på om jag ska byta namn på den här bloggen.

Allting härleds till Bayern München och Pep Guardiola. Det sägs att den gode Pep vill ha en mer spelande anfallare i laget och att klubben har bestämt sig för att Borussia Dortmunds målkung Robert Lewandowski är rätt man för uppgiften. Om vi ska tro på flera olika tyska redaktioners uppgifter så är affären i stort sett klart – åtminstone står det klart att Lewandowski och Bayern München är överens. Pep till FC Bayern har startat en fantastisk kedjereaktion som toppar förstasidorna dag ut och dag in.

Lewandowski till Bayern München är den stora snackisen. Men på grund av den affären ryktas halva Europa till Dortmund. Edin Dzeko, Stefan Kießling, Bafetimbi Gomis, Mame Biram Diouf, Adam Szalai och Christian Benteke är bara några spelare som sägs stå högt upp på Dortmunds önskelista.

Men Pep till FC Bayern för givetvis med sig fler rykten. I sommar kommer Pep att få klara sig utan Mario Gomez då det inte finns någon plats för honom i truppen. Förutom Lewandowski ska den spanske tränaren dock kunna ställa upp med fler nyförvärv: Isco, Sebastian Rode, Neymar, Luis Suarez, Benat Etxebarria och många fler. Jag hoppas ni förstår att jag inte är allvarlig. Faktum är dock att ryktesspridningen är brutal. Och det mitt under säsongen – det råder onekligen en otrolig hajp.

Men Pep till FC Bayern för givetvis med sig fler rykten – precis som Schalke 04:s dåliga spel. Bild Zeitung hävdar att Jupp Heynckes kan komma att ta över Ruhrklubben i sommar. Heynckes, 67, kunde tänkt sig att köra vidare i FC Bayern men det här blir hans sista säsong då klubbledningens val föll på Pep. FC Bayern menade att Jupp Heynckes väljer att pensionera sig i sommar, något som 67-åringen snabbt dementerade. Faktum är dock att han är arbetslös i sommar. Kanske är han tysk mästare, Champions League-mästare och vinnare av tyska cupen i sommar. En hyfsad merit.

Nu vill alltså Bild ha det till att Jupp Heynckes tar över efter Jens Keller i sommar. Schalkes sportchef Horst Heldt är inte så sugen på att prata om de uppgifterna ”Vi kommer inte att kommentera det”, säger han till nyhetsbyrån SID.

Bayern Münchens president, och Heynckes goda vän, Uli Hoeneß tror inte särskilt mycket på uppgifterna: ”Det kan jag inte tänka mig. Det är antagligen ett aprilskämt”, säger han.

FC Bayerns ordförande Karl-Heinz Rummenigge låter dock lite mer seriös, han menar att Heynckes gör ett magnifikt jobb i klubben, ”men jag vet inte vad Schalke och Jupp Heynckes har för planer. Jag tror att Jupp Heynckes fattar ett beslut i lugn och ro”, säger han.

Heynckes har faktiskt ett förflutet som tränare i Schalke. Säsongen 2003/04 förde han Schalke till en sjundeplats i Bundesliga, men efter en tung start säsongen därefter ersattes han av Ralf Rangnick. Det låter lite vilt och tokigt, men jag måste säga att det hade varit en trevlig affär. Schalke hade fått en rutinerad tränare, Heynckes hade fått chansen att avsluta karriären med en äkta utmaning och Schalke hade köpt sig lite tid innan näste framtidstränare ska utses.

Karusellen snurrar snabbt just nu. Trots att januari är förbi har de tyska redaktionerna fullt upp. Något lugn tycks inte heller finnas i sikte. Pep till Bayern München har gjort tillvaron till en konstant silly season.

***

På tal om spelarövergångar: TSG Hoffenheim är ett lag som har köpt och köpt. Men det har knappast blivit någon succé för det. I söndags förlorade man krismötet mot VfB Stuttgart med 0-1 och nu är det hela tio poäng upp till säker mark. Hoffenheim ligger på en kvalplats, men Augsburg jagar och har blott en poäng mindre. På lördag möts de båda klubbarna i vad som blir en vägvisande fajt.

Hoffenheim och sportchef Andreas Müller har nu gett upp hoppet om en komfortabel tabellplats. Klubbens nya mål lyder: försvara kvalplatsen. ”En, två spelare hade normalform, de andra hade inte det. Det är alarmerande inför kommande matcher”, säger en märkbart upprörd sportchef efter förlusten mot Stuttgart.

Förutom en hel hög med handpenningar har Hoffenheim, uppskattningsvis, lagt ut ungefär 26 miljoner euro på nya spelare den här säsongen. Det vore en överdrift att påstå att klubben har fått valuta för pengarna…

Nu är krisen total och det blir intressant att se vilken klubb som hanterar nedflyttningskampen bäst – laget Augsburg eller projektet Hoffenheim? Eller kan till och med Fürth blanda sig i?

Det kommer att bli en svettig strid mellan bottenlagen, samtidigt kan vi njuta av det getingbo som Europa-platserna är. Det är bara i absoluta toppen av tabellen som spänningen har försvunnit. En nervkittlande vår blommar sakteliga ut i Bundesliga.

***

Bundesliga omgång 22

VfL Wolfsburg – Bayern München 0-2
Tio segrar på elva bortamatcher talar sitt tydliga språk – FC Bayern är fortsatt överlägset i Bundesliga. I fredags mötte de ändå ett lag som faktiskt inte hade gett upp på förhand. Wolfsburg spelade riktigt bra och pressade högt. Det var jobbigt för FC Bayern ett tag, men det här laget vill inte förlora. Mandzukic drog till med en underbar cykelspark och gjorde mål mot sina gamla lagkamrater, men Wolfsburg gav inte upp för det. Det var dock bortalaget som skapade de hetaste chanserna, men det definitiva avgörandet dröjde till slutminuterna när inhoppare Arjen Robben äntligen fick göra sitt första mål för säsongen. Ska även nämnas att Patrick Helmes fick göra comeback efter korsbandsskadan.

Bayer Leverkusen – FC Augsburg 2-1
En blek insats mot Benfica i torsdags följdes upp med en viktig hemmavinst mot bottenlaget Augsburg. Leverkusen var det bättre laget matchen igenom, men Augsburg stod upp bra och kämpade för sin sak. Kießling gjorde sitt 15:e mål för säsongen och ligger därmed delad etta tillsammans med FC Bayerns Mandzukic. I andra halvlek försökte Augsburg jobba till sig fler klara chanser och med 20 minuter kvar fick Parkhurst ett jätteläge – men Leno räddade och i anfallet därefter serverade Kießling Lars Bender som placerade in bollen till 2-0. Reduceringen kom genom Mölders – men alldeles för sent. En viktig Leverkusen-seger.

Werder Bremen – SC Freiburg 2-3
Freiburg hade en seg start på det nya året om vi tittar på det offensiva, men efter förra helgens 1-0-vinst tycks knutarna ha lossnat. Man kan bara imponeras av Christian Streichs Freiburg som tog ledningen tre gånger om i en härlig match. Werders inlånade Nils Petersen hade återigen en bra dag på jobbet och såg till att Bremen kunde kvittera matchen vid två tillfällen, men det var samme Petersen som också träffade stolpen två gånger. Freiburg marscherar mot Europa.

FSV Mainz 05 – Schalke 04 2-2
Mainz såg lite svagare ut, Schalke å andra sidan har äntligen börjat kämpa om viktiga poäng i matcherna. Det var dock Mainz som tog ledningen i matchen, men Schalkes nyförvärv Michel Bastos gjorde ytterligare ett ligamål. Och det skulle bli fler den här eftermiddagen. Pospech gjorde sitt första Bundesliga-mål och gav åter Mainz ledningen i matchen, men än en gång skulle Schalke kvittera genom Bastos. Schalke kan åtminstone börja hoppas på en bättring efter en inspelad poäng i Mainz.

Hamburger SV – Borussia Mönchengladbach 1-0
Det börjar bli god stämning i Hamburg, i Gladbach börjar det bli lite jobbig stämning. HSV gavs samma fördel som Augsburg – de fick möta ett lite tröttare lag. Som om inte Gladbach redan hade nog med tempoproblem…Det var holländaren Rafael van der Vaart som gjorde matchens enda mål, och som han gjorde det. Ungefär 25 meter från mål avlossade holländaren ett stenhårt skott som vred sig in i ter Stegens högra kryss. Om HSV nu bara kan bli mer konstant under våren så är en plats i Europa nära. Gladbach å andra sidan stirrar sanningen i vitögat: ”Vi måste sluta tänka på förra säsongen. Den är förbi, vi har ett annat lag. Vi kan inte spela lika bra som för ett år sedan – det kan vi glömma”, säger tränare Lucien Favre.

Fortuna Düsseldorf – Greuther Fürth 1-0
Fürths målvakt Hesl fick en perfekt start på matchen när han räddade Schahins straff och efter det stod han för ett antal bra räddningar. Men det räckte inte, Bellinghausen utnyttjade Zimmermanns misstag och sköt 1-0 till Düsseldorf. Hemmalaget borde förstås ha gjort fler mål, men det är mindre viktigt då de trots allt spelade in tre viktiga poäng. Fürth såg lite svagare ut och känslan är att tron på ett nytt Bundesliga-kontrakt, rättare sagt en kvalplats, sakteliga håller på att sina.

Borussia Dortmund – Eintracht Frankfurt 3-0
Omgångens toppmatch inleddes i ett rasande tempo och ett spelsuget Dortmund tog omgående hand om matchen. Reus kom fri, Trapp räddade. Reus kom fri, gjorde mål. Reus kom fri än en gång och gjorde ytterligare ett mål. Robert Lewandowskis ersättare, Julian Schieber, ville inte vara sämre än polacken och såg till att bli utvisad efter två gula kort. De regerande mästarna spelade med en man mindre i en timme men Frankfurt lyckades inte hota mer än vid ett par tillfällen. I stället var det kvällens stora hjälte, Marco Reus, som punkterade matchen med sitt hat-trick. Även bortalagets Inui hann plocka på sig ett felaktigt andra gult kort och visades ut. Leverkusen och Dortmund tog sig inte närmare FC Bayern, men har skaffat sig lite avstånd ner till Frankfurt.

1. FC Nürnberg – Hannover 96 2-2
En härligt svängig match som inledningsvis dominerades av hemmalaget. Kiyotake borde ha gjort 1-0 under den perioden men i stället var det Hannover som tog ledningen genom Huszti. I andra halvlek var det åter Nürnberg som försökte styra spelet och de fick också in ett viktigt mål när Klose nickade in Kiyotakes frispark. Samme japan skapade dock ofrivilligt ett bra läge för Hannover som Ya Konan gjorde 1-2 av. Men i stället för att punktera matchen slutade det till sist 2-2 när Polter satte bollen i nät på tilläggstid.

TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart 0-1
Det var verkligen en match mellan två krislag, men bortalaget Stuttgart fick en drömstart när Traoré dansade förbi flera Hoffenheim-spelare innan han serverade Harnik som kunde nicka in bollen till 0-1 efter bara ett par minuter. Stuttgart hade sedan svårt att få igång spelet, men man lyckades bevaka sin ledning utan större problem mot ett Hoffenheim som såg för slarvigt och för viljelöst ut. En rättvis och ack så skön seger för Bruno Labbadias lag.

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren