Tredje omgången av Bundesliga närmar sig med stormsteg och många av er kommer kanske redan i kväll reagera på att Augsburg och Wolfsburg har samma sponsortryck på tröjan. I morgon reagerar kanske många av er på att samtliga Bundesliga-lag har samma tryck på tröjan, och samma visa blir det på söndag.

Varför?

Det är Deutschlandstiftung Integration som ligger bakom kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” (Gå din väg) som kommer att synas på tröjorna, matchbollarna och på andra ställen runt och på arenorna. Deutschlandstiftung Integration verkar för att medborgare med immigrationsbakgrund ska ha samma chanser och förutsättningar i det tyska samhället. I år lanserades kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” och i samband med det tyska ligaförbundet och de 18 lagens tröjsponsorer får kampanjen stor genomslagskraft den här helgen.

Kampanjen är ett slag för lyckad integration, lika förutsättningar och en uppmaning till en fredsam samlevnad. Förutom att Bundesliga-lagens sponsorer har varit storsynta nog att låna ut reklamplatsen på tröjorna kommer även förbundskansler Angela Merkel att närvara på Westfalenstadion när Borussia Dortmund tar emot Bayer Leverkusen på lördag. Merkel kommer även att träffa ungdomar med olika bakgrund från klubbarnas ungdomslag.

I Tyskland är fotbollen ett lyckat exempel på integration. Man har arbetat målmedvetet med sakfrågorna och resultatet är lysande. Det är alltså passande att just fotbollen och Bundesliga lyfter den här frågan.
16 miljoner människor med invandrarbakgrund bor i Tyskland – det är ungefär 20 procent av befolkningen. Den här helgen kommer förhoppningsvis att föra något gott med sig i arbetet med integration. Låt oss åtminstone hoppas på det.

Så där, nu vet ni lite om bakgrunden till ”Geh’ Deinen Weg” och varför det plötsligt står på allas tröjor. Allt har för övrigt inte varit smärtfritt i arbetet med kampanjen. När lagens sponsorer ställde sig bakom idéen visste de inte att Deutsche Telekom var ett av företagen som ligger bakom kampanjen. Varför blev det så upprört när detta blev känt då? Ett visst klubblag, FC Bayern München, sponsras av Deutsche Telekom. Vi kan väl säga som så att alla sponsorer kände sig dragna vid näsan.

Men kampanjen blir alltså av ändå, och det här är faktiskt inte första gången det händer. Under säsongens sista omgång 1992 sprang samtliga Bundesliga-lag ut med samma tryck på tröjan. Den gången reagerade man mot den ökade främlingsfientligheten i Tyskland med mottot ”Mein Freund ist Ausländer”.

Med den här typen av kampanjer gäller samma sak som vanligt: låt oss hoppas att det för något gott med sig. Men låt oss inte glömma allt bakomliggande PR-intresse. Ni får ta ställning själva.

Nåja, nog om detta. Låt oss rikta blickarna mot omgång tre i stället. Det är ju nu Bundesliga börjar på riktigt.

Bundesliga omgång 3:

Fredag 20:30

FC Augsburg – VfL Wolfsburg
Lilla budgetlaget Augsburg tar emot Felix Magaths lyxbygge. Men det är två pressade lag som möts i kväll. Hemmalaget har två raka förluster, Wolfsburg förnedrades av Hannover med 0-4 förra omgången. Wolfsburgs nyförvärv Naldo höjer dock ett varningens finger för ett hungrigt och pressat Augsburg. Målvakt Jentzsh saknas i hemmalaget.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Bender vs Bender hade varit festligt, det hade varit femte gången tvillingbröderna stötte på varandra i Bundesliga. Leverkusens Lars är given i startelvan, men Dortmunds Sven har nyss börjat träna igen efter en skada. Mästarnas nyförvärv Marco Reus kan dock spela då skadan han ådrog sig mot Österrike inte var allvarlig. En viktig kamp mellan två förmodade topplag. Förhoppningsvis bjuds vi på offensiv och glad fotboll. Det hoppas nog Angela Merkel också.

Bayern München – FSV Mainz 05
Mainz har under Thomas Tuchels ledning varit duktiga på att störa stora Bayern. Men räcker det till att skrälla den här gången? Mainz har blivit något sämre, är känslan, medan Bayern å andra sidan ser riktigt, riktigt bra ut. Den stora frågan inför matchen är förstås om rekorddyre Javi Martinez får chansen i startelvan. I andra ringhörnan finner vi Ivan Klasnic som återvänder till Bundesliga. Jokermålsvarning på den killen.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg
Nürnberg spelade bra mot Dortmund förra omgången och klarade 1-1. Nu är det Gladbachs tur att försöka knäcka Pelle Nilsson och hans Nürnberg. Vi väntar fortfarande på Luuk de Jongs första mål för Gladbach. Hemmalagets Brouwers vet dock hur hans lag ska besegra defensiva Nürnberg: ”Bakåt får vi inte släppa till något och framåt måste vi skapa chanser och utnyttja dessa”. Jaja, det var en revolutionerande tanke.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf
Stuttgart, Hamburg, Augsburg och Hoffenheim är lagen som måste vinna i helgen. Stuttgart fick storstryk av Bayern München med hela 1-6 förra omgången och nu saknas även målskytten Ibisevic. Cacau lär få chansen från start i stället, oklart om Maza, Sakai och Okazaki spelar från start då de kom till Stuttgart i dag. Düsseldorf har inlett bra och lär vilja skrälla mot ett troligtvis nervöst Stuttgart.

Hannover 96 – Werder Bremen
Hannover är obesegrat i 19 raka hemmamatcher och är uppenbarligen i finfin form. Förra omgången krossades Wolfsburg med 4-0 och offensivt kan vi se hur samspelta Hannover är. Nu väntar nästa test när nybyggda Bremen kommer på besök, ett Werder som vi inte vet var vi har. Arnautovic lär vilja visa upp sig efter att ha missat jätteläget mot Tyskland i VM-kvalet. Kan bli fartfyllt det här.

Lördag 18:30

Greuther Fürth – Schalke 04
Fürth ska göra ett nytt försök att vinna sin första hemmamatch i Bundesliga. Motståndet heter Schalke, en match som blir väldigt speciell för tre killar. Framför allt två: Mike Büskens och Gerald Asamoah. De spelade tillsammans i Schalke en gång i tiden och deras hjärtan tillhör Ruhrklubben. Nu möts de dock som motståndare till den klubb de älskar, Büskens tränar Fürth och Asamoah är den rutinerade spelaren i truppen. Det blir ett kärt återseende, skulle jag tro. Även Edu höll tidigare till i Schalke. Schalke är i god offensiv form och söker fortfarande efter stabilitet i defensiven. Fürth bör kunna bli en lagom förrätt innan CL-äventyret drar igång.

Söndag 15:30

SC Freiburg – TSG Hoffenheim
När får Markus Babbel sparken från Hoffenheim? Den förre Hertha-tränaren har inte alls lyckats övertyga i Hoffenheim, förra säsongen gick det inte så bra när han tog över och den här säsongen har varit betydligt mycket sämre – trots att han fick handla ganska fritt och dyrt i somras. Babbel har faktiskt bara fyra vinster på 16 matcher med Hoffenheim. Freiburg har föryngrats och blivit mer av ett lag under Christian Streichs styre, och klubben har faktiskt gått obesegrade nio hemmamatcher i rad. Men det är Babbel och hans Hoffenheim som bara måste vinna.

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
Eintracht Frankfurt är säsongens överraskning så här långt. Armin Vehs lag har imponerat spel- och resultatmässigt. Nu väntar den krisande storklubben från Hamburg med nyförvärvet/hemvändaren van der Vaart i spetsen. Men blir holländaren frälsaren? Klart är att mer måste hända med Finks HSV, men van der Vaarts närvaro kan mycket väl bidra till bättre saker. Men Eintracht är tunga och tuffa, det blir inte lätt för HSV att ta sig ur krisen på söndag.

/Wingren

Först och främst: jag ber om ursäkt. Bloggen har varit dåligt uppdaterad vilket beror på att jag är mitt uppe i en flytt. Men nu har den stora vida webben åter hittat sin väg till min dator. Matchen mot Färöarna blev ingen nervkittlande tillställning, ej heller berusande fotbollsporr. Tyskland vann komfortabelt med 3-0 men brände en hel del chanser på vägen. Mario Götze är tillbaka och snurrade upp motståndet, Mesut Özil ser åter ljuvlig ut i den tyska landslagsdressen. Nu väntar en betydligt mycket tuffare match mot Österrike, en match som i mina ögon även är löjligt viktig för Sverige.
Tyskland är klara favoriter i den här gruppen. För svensk del vore det mycket bra om tyskarna tar sex poäng mot Österrike, då den tyska grann-nationen faktiskt har ett väldigt bra lag.

Orden i rubriken är hämtade från Joachim Löw. Och vi får faktiskt ge killen rätt i det han säger. I kväll väntar en mycket viktig VM-kvalmatch mot Österrike på ett utsålt Ernst-Happel-Stadion. Matchen är givetvis viktig då tre poäng alltid är välkommet i en VM-kvalgrupp. Men den är även viktig för det tyska landslagets självförtroende.

Hur mycket spelarna och ledarna än vill tro att EM är historia så är såren färska. Tyskland gick bort sig mot Italien på ett smärtsamt sätt, en förlust i kväll kommer att riva upp såren. Joachim Löw vill se ett nytt och aggressivare Tyskland, ett Tyskland som tar tillvara på sina chanser och som jobbar hårt mot bollen. I ärlighetens namn var detta mest tomma ord inför mötet med Färöarna. Men i kväll, mot ett hårt jobbande och Bundesliga-späckat Österrike, måste orden omvandlas till handling.
Österrike har inte alls något dåligt lag. Det ser till och med bättre ut än på mycket länge. Med största sannolikhet kommer Marcel Koller att mönstra fler Bundesliga-spelare än Joachim Löw. Och gissa om hela den österrikiska nationen drömmer om att åter få vinna över Tyskland – senast det skedde var 1986.

Tyskland och Österrike stötte senast på varandra i EM-kvalet. Då vann Tyskland båda mötena. I Gelsenkirchen slutade matchen 6-2, men i Österrike räddade Mario Gomez Tyskland med sitt sena 2-1-mål. Räkna med en tuff batalj i kväll.

Och här är killarna från Bundesliga som representerar Österrike:

Robert Almer, Fortuna Düsseldorf
Österrikes svagaste länk har länge varit målvaktspositionen. Almer agerar som andremålvakt bakom Giefer i Düsseldorf men kan mycket väl få förtroendet i landslaget.

Christian Fuchs, Schalke 04
Koller har utnämnt Fuchs till lagkapten och tanken är att vinnarskallen ska leda och elda igång laget. Schalkes vänsterback är ett tufft energiknippe som är ruggig i offensiven, men som ibland glömmer bort att bevaka sin kant. En modern ytterback av hög klass.

Emanuel Pogatetz, VfL Wolfsburg
Mittback som gjorde det utomordentligt bra i Hannover, nu ska kämpen ta en plats i Magaths lagbygge. En försvarare som krigar mer än de flesta, blir en viktig ledare i det österrikiska mittlåset.

Sebastian Prödl, Werder Bremen
Fyrtornet från Bremen blir bättre för varje säsong som går. Mittbacksbjässen har gått från att vara en orörlig klump till en ganska stabil spelare.

Julian Baumgartlinger, FSV Mainz 05
Central mittfältare som både sliter och spelar. En kille som Thomas Tuchel litar på och som dessutom är lagkamrat med en annan landsman: Andreas Ivanschitz.

Andreas Ivanschitz, FSV Mainz 05
Kreatören och speluppläggaren i klubb- och landslaget. Blir en av nycklarna i den österrikiska offensiven. En duktig straffskytt.

Zlatko Junuzovic, Werder Bremen
”Ösi-Özil” hämtades in till Werder förra säsongen när laget behövde mer kreativitet på mittfältet. Den här säsongen har Junuzovic fått spela samtliga 90 minuter i Bremens tävlingsmatcher. En lurig mittfältstyp som hittar de dolda ytorna.

Marco Arnautovic, Werder Bremen
Han är själv trött på att höra snacket om ”den nye Marco”. Men faktum är att han har mognat mycket på sistone och låter hellre prestationerna tala i stället för skandalerna. Behöver bli jämnare men är ett hot mot den tyska backlinjen. Eller för att citera honom själv: ”Jag måste göra ett mål och Almer måste rädda allt”. Så enkelt slår man Tyskland.

Martin Harnik, VfB Stuttgart
Det kanske största hotet mot Manuel Neuers mål. Harnik fick sitt definitiva genombrott förra säsongen då han gjorde 17 mål på 34 matcher för Stuttgart. Vet dessutom hur man överlistar Neuer; det var ju han som smekta in volleyn mot FC Bayern i Bundesliga förra helgen.

Det kan mycket väl bli nio Bundesliga-spelare från start i kväll alltså. Och även om det här är bra killar, Österrike spelar på hemmaplan och skrällhungern är stor så ska ändå Tyskland vinna. Det tyska landslaget består av Bundesliga-spelare från lag som spelar i Champions League och truppen kryddas med ett par Real Madrid- och Arsenal-proffs. Tyskland är rankat tvåa i världen, Österrike 49.

Fotboll är dock fotboll. Här kan allt hända. En löjlig Fifa-ranking spelar inte så stor roll i ett kokande Ernst-Happel-Stadion. Det är dock Tyskland som ska vinna, som är pressat att vinna. För VM-deltagandets skull men även för att sätta plåster på EM-såren.

Joachim Löw lär förändra startelvan i kväll och återgå till 4-2-3-1-systemet med Miroslav Klose som ensam anfallare. Frågan är vem som spelar intill Sami Khedira – Kroos, Gündogan eller Bender? Och vem tar hand om vänsterbacken, är Schmelzer frisk nog eller blir det Badstuber igen?

Tyskland mot Bundesliga alltså. I kväll klockan halv nio. Missa inte det.

Och så ska vi passa på att gratulera den store Kaiser Franz på 67-årsdagen. Grattis, Franz Beckenbauer!

/Wingren

Direkt från tåget – lite sämre, lite kortare och lite tråkigare:

Då var den första omgången över, en helg med tysk fotboll har kommit och gått. Vi bjöds på en ny avsparkstid, en segrande mästare, två lyckliga nykomlingar och en märklig Ibisevic-miss. Bland annat. Vad har vi egentligen lärt oss? Kan vi dra några slutsatser redan nu?

Nja, det kan man väl egentligen aldrig. Det finns dock en del mönster att titta på och jag tänkte roa mig med att se in i spåkulan, som säger att…

…Bayern München blir tuffare att slå i år då till och med Toni Kroos tar ett defensivt ansvar mot ett lag som Fürth.

…Borussia Dortmund ser ut att ha tappat lite av stjärnglansen i sommar men att det offensiva mittfältet kommer att bjuda oss på flera trevliga stunder.

…Hamburger SV är Tysklands krislag nummer ett. Vi har trott oss veta det ett tag, i helgen kändes det och fasen vet hur det ska sluta. Inte åker väl ’Dinon’ ur den här 50:e Bundesliga-säsongen?

…Eintracht Frankfurt kan bli ett spännande och underhållande fotbollslag den här säsongen.

…TSG Hoffenheim och Markus Babbel slutar på en svag plats i tabellen om inte något händer snart.

…Branimir Hrgota kan få ett stort genombrott den här säsongen. Uppskattad av tränaren Lucien Favre och en trevlig miljö i klubben för svensken.

…Werder Bremen kommer att vara lika underhållande att titta på som för tre, fyra år sedan.

…Schalke 04 är förvånansvärt svagt i defensiven, men lite starkare i offensiven, vilket bör ge klubben en halvtrevlig resa genom Bundesliga trots allt.

…Hannover 96 är förvånansvärt svagt i defensiven och offensiven. Det blir bättre när Diouf och Abdellaoue är tillbaka och Felipe är inspelad.

…Bundesliga kommer att vara mer spännande och underhållande än på mycket länge, men att det kommer vara fortsatt spöklikt i svensk tv, radio och tidningar.

Det var det, en del tendenser finns det trots allt. Det återstår dock att se hur det här utvecklar sig – en omgång är ingenting.

Lite kort från Tyskland:

Javi Martinez sägs vara mycket nära en övergång till Bayern München nu. Affären har varit en mer svårsmält soppa än Neuer-övergången förra sommaren. Eventuellt presenteras Martinez redan i dag.

Enligt kicker har Zenit St. Petersburg lagt ett högt bud på Schalkes suveräne mittback Kyriakos Papadopoulos. Den ryska klubben ska vara beredd att betala omkring 20 miljoner euro. ”Vi tänker inte sälja honom”, säger Schalkes sportchef Horst Heldt.

Bayer Leverkusen är på jakt efter en ny målvakt, någon som kan ersätta Bernd Leno bättre än David Yelldell. De hetaste namnen på Rudi Völlers lista är bortsorterade Michael Rensing i 1. FC Köln samt Thorsten Kirschbaum som vi hittar i Energie Cottbus.

Bayern München är Tysklands största klubb och rekordmästare. Antalet medlemmar ökar kontinuerligt varje år och nu har klubben fler än 185 000 medlemmar. Siffran är att jämföra med Barcelona (170 000) eller den näst största klubben i Tyskland Schalke 04 (110 000). Sett över hela världen har endast Benfica Lissabon fler medlemmar än Bayern – nämligen 224 000.

Fortuna Düsseldorf spelade sina första Bundesliga-match sedan 31 maj 1997. Det stod 0-0 mot ett bättre Augsburg men när nyförvärvet från Fürth, Dani Schahin, gjorde entré sa det plötsligt pang och sen pang igen. 2-0 och Düsseldorf var tillbaka som vinnare och ligatvåa. ”I dag känns det som jul och påsk samtidigt”, sa en överlycklig matchvinnare senare.

Tyska cupens andra omgång är lottad. Här hittar ni matcherna.

Bundesliga omgång 1

Borussia Dortmund – Werder Bremen 2-1
De regerande mästarna lyckades vinna premiärmatchen mot nya och pigga Bremen. Marco Reus rullade in 1-0 efter tio minuter, Werder sjönk lite men Dortmund lyckades inte utöka ledningen. I stället tog sig Bremen tillbaka och tillställning var jämn och bjöd på en del chanser. I andra halvlek blev Dortmund alltför positivt, då gjorde nyförvärvet Gebre Selassie 1-1. Det var tajt för hemmalaget, men Klopp kunde slänga in Mario Götze och plötsligt var saken biff.

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim 2-1
Grovjobbaren Mike Hanke var tillbaka i Favres startleva och det var också han som gjorde det där viktiga första målet denna lördag. 1-0 stod sig tills Firmino kvitterade med 25 minuter kvar att spela. Frisparksspecialisten, konstnären, ja, vad ni än vill kalla honom, fixade dock biffen med ett läckert 2-1 mål. Juan Arango alltså.

SC Freiburg – FSV Mainz 05 1-1
Mainz var det bättre laget mot ett Freiburg som saknade tre viktiga spelare i Caligiuri, Rosenthal och Mujdza. Det var ändå hemmalaget som skulle ta ledningen genom Pauli-nyförvärvet Max Kruse. Ivanschitz kvitterade senare på straff och vi får trots allt säga att slutresultatet var rättvist.

FC Augsburg – Fortuna Düsseldorf 0-2
Två förmodade bottenlag ställdes mot varandra och bortalagets tränare Norbert Meier ställde upp med Bellinghausen och Rafael (som kom från just Augsburg). Hemmalaget var något bättre i en ganska sömnig match, och borde rimligtvis ha tagit ledningen men Augsburg lider ännu av fjolårsproblemet. Düsseldorf kom verkligen in i matchen när Schahin kom in i matchen. Två stjärnsmällar och elva chockerade Augsburg-spelare.

Hamburger SV – 1. FC Nürnberg 0-1
Marcus Berg spelade 90 minuter i hemmalagets anfall, Per Nilsson gjorde en bra match i bortalagets backlinje. HSV ser fortsatt vilset och alldeles för uppgivet ut, Nürnberg fick dock sin sköna vinst. Båda lagen hade tidigare fått stryk mot sämre motstånd i tyska cupen och matchen var en chans till upprättelse. Chansfattigt i första halvlek innan Nürnberg tog över allt mer av spelet i andra. Balitsch fastställde slutresultatet i 68 matchminuten.

Greuther Fürth – Bayern München 0-3
Stora FC Bayern var helt enkelt ett nummer för stort för Fürth. Det är den enkla och korta sammanfattningen av den här matchen. Bayern var inte jättebra, men man dominerade ändå matchbilden. Fürth försvarade sig tappert och kämpade hårt – men framåt orkade man inte skapa något utan Occéan som har flytt fältet. Robben, Mandzukic och Müller gjorde målen. En skön inledning för ett revanschsuget Bayern, blytungt för ett tappert men ack så lätt Fürth.

Eintracht Frankfurt – Bayer Leverkusen 2-1
För den neutrale supportern var detta en drömmatch med chanser åt båda håll, märkliga domslut och slutsegern tillskrevs underdogen. Domare Kinhöfer hade fullt upp och tog en del märkliga beslut, fansen och tränaren Armin Veh blev rasande när laget inte fick straff – och innan dess hade ett mål dömts bort. Kießling gjorde 0-1 innan Aigner kvitterade. Lanig avgjorde matchen med nio minuter kvar. Vilken tillställning.

VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg 0-1
Vedad Ibisevic. En på förhand mycket intressant match mellan två förmodade topplag. Vi fick se ett mycket bättre Wolfsburg än förra säsongen, med ett rivigt och skickligt försvar, en Diego som ville spela fotboll, en härlig Olic och en Magath som kanske fått ordning på en sak eller två. Stuttgart är mitt uppe i EL-kvalspel, tyska cupen och nu Bundesliga. Wolfsburg var det bättre laget men Stuttgart växte allt mer in i matchen. I slutminuterna fick Stuttgarts målskytt Vedad Ibisevic en tveksam straff. Benaglio räddade och när Ibisevic fick tillbaka bollen var målet öppet – men bosniern totalmissade. Vilken chock för honom, laget och hemmapubliken. Värre skulle det bli.
Strax innan slutet nickade Wolfsburgs nye målkung Bas Dost in 0-1. Puh.

Hannover 96 – Schalke 04 2-2
Vi fick bara en söndagsmatch denna omgång. Hannover och Schalke tog ett poäng var i en match där Schalke var något bättre, Hannover något svagare. Allt som allt känns dock resultatet förvånansvärt rättvist. Pigg inledning för Schalkes nya ansikte offensiven – Huntelaar och Holtby stod för målen.

/Wingren

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

Din guide och din guide. Det var väl till att ta i egentligen. Den här helgen är ganska enkel och ganska trevlig: det är dags för första rundan i DFB-Pokal (tyska cupen). Det enklaste är helt enkelt att välja ut en match som verkar intressant, leta upp en stream och sen njuta av att fotbollen rullar i hela Tyskland. Vad mer kan man önska sig? Det börjar verkligen hetta till nu, det känns i luften. Något är på gång. Plötsligt väller det in gigantiska beställningar av Bratwurst hos grossisterna och ölfaten lämnar bryggerierna i rask takt. Människor i liknande kläder syns i städer och i byar. Arenorna slår upp portarna för en magisk cupomgång. Det är bara att njuta.

Men vi kan väl göra något mer för att ladda upp inför helgens matcher. När cupen lottades i juni skrev jag så här:

”Som vanligt blir det alltid ett par väldigt speciella matcher för några mindre klubbar. Vi får bland annat njuta av ett Bayern-derby mellan Jahn Regensburg och Bayern München. FC Bayerns spelare behöver inte resa mer än drygt en mil, och gissa om Jahn Regensburg kommer att vara skrällsuget – klubben tog sig trots allt upp i 2. Bundesliga i somras.

De tyska mästarna, Borussia Dortmund, åker till Bremen där Regionalliga-laget FC Oberneuland väntar. Även det blir förstås en match där stora delar av publiken hoppas på en härlig knall, en riktig skräll.

Ett annat härligt möte blir det mellan Borussia Mönchengladbach och Alemannia Aachen. Det är inte särskilt många mil som skiljer städerna åt och den sportsliga situationen gör det extra intressant. Gladbach återerövrade sin stolthet förra säsongen och går in i den nya säsongen som ett förmodat topplag. Aachen däremot klarade inte ens av att säkra kontraktet i 2. Bundesliga och måste nu starta om i 3. Liga. Lär bli en het duell.

Vi har även två lag från division sex (Verbandsliga) med i turneringen. FC Schönberg 95 tar emot VfL Wolfsburg. ”Det blir en upplevelse”, säger en av spelarna, Kamil Krol. SV Falkensee-Finkenkrug är den andra klubben från Verbandsliga och de kan se fram emot en stormatch mot VfB Stuttgart. Alltid trevligt med den här typen av matcher, där historia kan skrivas. Och blir det inte så, ja, då bjuds stadens invånare på en ordentlig fest i alla fall.”

Men det finns ändå mer att ta av. En helt uppenbar grej är förstås att den här omgången innebär första tävlingsmatchen för de flesta Bundesliga-lagen. Hur är formen, vilka spelare får förtroendet? När det gäller Schalke 04 är den hetaste frågan: vem tusan vaktar målet? Huub Stevens har berättat att Ralf Fährmann får nöja sig med U 23-laget så länge, men han vill inte avslöja om Timo Hildebrand eller Lars Unnerstall är förstavalet.

Cupen brukar även betyda ett par kära återseenden. Och visst är det så även i år. Med hjälp av 11 Freunde kommer här fem profiler att hålla koll på:

Kommer ni ihåg Momo Diabang? För ungefär tio år sedan virvlade senegalesen omkring med Artur Wichniarek i Arminia Bielefeld. Diabang stod för tio fullträffar och Artur för tolv när Arminia ändå lyckades åka ur Bundesliga. Karriären gick vidare i 2. Bundesliga och Diabang anföll för VfL Bochum och Kickers Offenbach. Det blev även en utflykt till Österrike och Austria Wien. Nu finner vi honom i VfB Lübeck och Diabang, som  har hunnit bli 33 år, lär vara bra sugen på att sänka Eintracht Braunschweig.

I FC Oberneuland (som för övrigt har flyttat matchen mot Borussia Dortmund till betydligt mycket större Weserstadion) finner vi Sören Seidel. Killen gjorde tolv matcher i Bundesliga för Werder Bremen (som ju spelar sina hemmamatcher på just Weserstadion). Seidels karriär fick bättre fart i 2. Bundesliga men han lyckades inte etablera sig här heller. På senare tid har han sprungit runt i Verbands- eller Oberliga men i maj 2012 gick han och FC Oberneuland upp i Regionalliga. Nu väntar deras livs match. 39-årige Seidel vill nog visa att anfallstakterna sitter i.

Vi har redan pratat om Dortmund, och i Dortmund finner vi Jürgen Klopp. Men 2005 var Klopp tränare i FSV Mainz 05 och när klubben plötsligt skulle ut i Europa (via fairplay) behövdes förstärkningar. Valet föll på mittfältaren Tom Geißler som imponerade stort i 2. Bundesliga för sitt Wacker Burghausen. Geißler slog dock aldrig igenom i Mainz men det blev ändå fyra inhopp i Uefa Cupen och 15 inhopp i Bundesliga. Via Aue, Osnabrück, Koblenz och Leipzig hamnade han till sist i Carl Zeiss Jena. På lördag står Bayer Leverkusen för motståndet.

Michael Wittwer var en av de sista riktigt framgångsrika liberospelarna och avslutade karriären i Karlsruher SC. 147 ligamatcher står på hans konto och sen 2010 bär han ansvaret för FC Nöttingen. På söndag vill han ta en taktisk triumf mot Mirko Slomka och hans Hannover 96.

André Breitenreiter var 21 år gammal när han 1994 gästade Olympiastadion i München med sitt Hamburger SV. Matchen slutade 1-1 men HSV hade tagit ledningen i den 16:e matchminuten genom just Breitenreiter. Och det var förstås inte vem som helst som han gjorde mål på – det var Oliver Kahn som vaktade målet den där dagen i september. Trots många positiva utlåtanden från omgivningen blev det dock aldrig något jättekarriär för André. Han spelade sin sista tid i TSV Havelse och la fotbollsskorna på hyllan 2010. Nu är han tränare i klubben och på söndag väntar 1. FC Nürnberg.

Välkomna tillbaka till den stora scenen.

Här är samtliga matcher och matchtider:

Fredag 19:00
FV Sonnenhof Großasbach – FSV Frankfurt
VfB Lübeck – Eintracht Braunschweig

Fredag 20:00
SV Wilhelmshaven – FC Augsburg

Lördag 15:30
FC Oberneuland – Borussia Dortmund
Hallescher FC – MSV Duisburg
SC Victoria Hamburg – SC Freiburg
SpVgg Unterhaching – 1. FC Köln
SV Falkensee-Finkenkrug – VfB Stuttgart
Offenburger FV – FC St. Pauli
Carl Zeiss Jena – Bayer Leverkusen
Berliner Athletik Klub 07 – 1899 Hoffenheim
Alemannia Aachen – Borussia Mönchengladbach

Lördag 18:00
1. FC Heidenheim – VfL Bochum

Lördag 20:30
Kickers Offenbach – SpVgg Greuther Fürth
FC Schönberg 95 – VfL Wolfsburg

Söndag 14:30
FC Nöttingen – Hannover 96
Wormatia Worms – Hertha BSC
Karlsruher SC – Hamburger SV
TSV Havelse – 1. FC Nürnberg
FC Hennef 05 – 1860 München

Söndag 16:00
VfR Aalen – FC Ingolstadt
Arminia Bielefeld – SC Paderborn
Preußen Münster – Werder Bremen
Erzgebirge Aue – Eintracht Frankfurt
1. FC Saarbrücken – Schalke 04

Söndag 18:30
Wacker Burghausen – Fortuna Düsseldorf
Hansa Rostock – 1. FC Kaiserslautern

Söndag 20:30
SV Roßbach/Verscheid – FSV Mainz 05

Måndag 18:30
SV Sandhausen – Energie Cottbus
Chemnitzer FC – Dynamo Dresden
Rot-Weiss Essen – Union Berlin
Måndag 20:30
Jahn Regensburg – Bayern München

Må bästa lag skrälla, tjusa eller vinna. DFB-Pokal 2012/13 är här. Undrens och magins tid har bara börjat!

***

Det var ju den här förbaskade landskampen också. Ni vet den där som är så svårt att tända till på. Matchen slutade med en 3-1-vinst för Argentina efter att Ron-Robert Zieler lyckats dra i nödbromsen och blivit utvisad i första halvlek. Ter Stegen kom in och räddade direkt Messis straff – men det höll inte hela vägen. Argentina vann välförtjänt och Benedikt Höwedes tröstmålade för Tyskland. Efter matchen var Joachim Löw förtjust i framför allt Marco Reus, men även Mario Götze och André Schürrle hyllades. Vi kan mycket väl få se nya ansikten i Tysklands offensiv snart.

Joachim Löws viktigaste uppdrag blir att få till ett fungerande försvarsspel, ett spel där mittfältarna faktiskt tar hemjobbet ibland – centralt ekar det tomt alldeles för ofta. Offensivt måste han få spelarna att dra åt samma håll. Men nu ska vi inte måla fan på väggen här – det här var årets onödigaste landskamp och om man ska förlora någon match så var det denna.

Det börjar på riktigt mot Färöarna den 7/9 och fortsätter sen mot Österrike den 11/9.

/Wingren

Skeppet tar in vatten och är på god väg att gå under. Folkmassorna rör sig i panik, försöker göra sina röster hörda och kämpar för sin överlevnad. Men räcker det? Finns det någon som kan få det här skeppet att hålla sig flytande? Igår fylldes hela lastutrymmet med vatten och sakteliga sjunker det väldiga skeppet allt längre ner under vattenytan. Endast övre däck och masterna är synliga, men än är det inte för sent. Räddningen kan finnas runt hörnet.

FC Hansa Rostock. Det traditionsrika skeppet är minst sagt i gungning. FC Hansa, från staden Rostock, är ett av få lag från gamla öst som har spelat i Bundesliga med en viss konstans. När Tyskland återförenades, när väst och öst blev ett, var det inte bara företagen, arbetarna och städerna i gamla öst som fick problem med att anpassa sig till det kapitalistiska Västtyskland. Fotbollsklubbarna har gått samma tuffa och krävande väg. Balansen är fortfarande inte återställd.

För att förenkla problemet och peka på en viktig faktor till varför vi inte har något gammalt öst-lag i Bundesliga, kan man säga att klubbarna i väst har gjort en ekonomisk och kommersiell tjuvstart. Med tanke på i vilken brutal takt som fotbollen kommersialiseras, moderniseras och globaliseras är det inte särskilt förvånande att öst-lagen inte hänger med. Strukturen finns inte där, och den är svår att uppnå när du inte ens får spela i Bundesliga.

FC Hansa Rostock är dock ett av få lag som på allvar lyckades ta upp kampen under ett tiotal säsonger i Bundesliga – från mitten av 90-talet till mitten av 00-talet. Säsongen 2007/08 stack Hansa upp igen, men den här gången orkade inte klubben hålla sig kvar. Det var en bitter sanning som stack laget i ögonen. Detsamma gäller Energie Cottbus, ett lag som har pendlat upp och ner mellan första- och andradivisionen, men som nu sakta men säkert tappar mark även i Zweite Bundesliga. För Rostock är det värre än så, igår blev det helt klart att klubben får återvända till Dritte Bundesliga. Det blev bara en säsong i Zweite. Ännu värre är dock det faktum att klubben står på ruinens brant – konkursen lurar bakom hörnet som ett stort, fett och obehagligt monster.

Freddy Borg är nu ensam svensk i Hansa. Sen övergången i vintras har anfallaren gjort fem mål.

Hansa Rostock hade en mängd profiler i laget under Bundesliga-tiden, och lyckades knipa ett par fina sjätteplatser. Mest handlade det förstås om att överleva. Det gjorde FC Hansa bland annat med hjälp av svenska spelare. I december 2002 blev svenskarna, och Hansa Rostock, historiska när Prica, Lantz, Wibrån, Jakobsson, Arvidsson och Persson stod i startelvan. Det var första gången ett Bundesliga-lag ställde upp med sex utländska spelare från samma land.

Men den här långvariga kampen kan alltså vara över nu. Allt fint och imponerande som Rostock har uträttat kan gå i graven under kort. Det öst-tyska flaggskeppet kan gå under. Det vore allt bra synd, och det visar tyvärr exakt hur sjuk fotbollens värld är.

Igår spelade Hansa Rostock mot Union Berlin i Zweite Bundesliga. En match som inte betydde särskilt mycket för klubben från huvudstaden då de inte kan åka ur eller kämpa för att ta sig upp. För Hansa betydde dock matchen oerhört mycket, matchen var det där sista halmstrået att gripa tag i. Det började fantastiskt bra. Hansa ledde med 2-0 efter bara tio minuter. Men hemmalaget kom igen och gjorde ett, två och tre mål på bara 18 minuter. Galet. Och värre skulle det bli.

0-2 hade alltså blivit 3-2 och första halvlek var inte ens färdigspelad. Gusche nickade in 3-3 strax före halvtid. I andra halvlek dröjde det inte länge innan hemmalaget tog ledningen med 4-3. Men ikonen Mintal, vem annars, vägrade att ge upp och stänkte in 4-4. Hansa Rostock hade på mindre än en timme tappat en 2-0-ledning, hamnat i underläge och kvitterat två gånger om. Vilket spektakel. Vilken överlevnadskamp. Det skulle dock inte räcka. I 69:e minuten fastställde Göhlert resultatet till 5-4. Union Berlin vann, Hansa Rostock förlorade och bokade därmed biljetten till Dritte Bundesliga. Kanske var det även dödsstöten.

Ett lag som i sin kamp för överlevnad tappar en sån här match förtjänar antagligen att åka ur. Hansas säsong har sett ut så här, det har varit upp och ner, högt och lågt. Dessvärre har det varit mer dalar än toppar. Om det är svårt att få ihop ekonomin i Bundesliga två så behöver jag väl knappast meddela att det är ännu svårare i trean.

Hansa Rostock, ett av få gamla öst-lag som har spelat en betydande roll i Bundesliga, är på väg att gå i graven. Skeppet tar in vatten. Och nu är det upp till staden Rostock att rösta ja till klubbens räddningspaket – föreningens öde ligger i politikernas händer. Den nionde maj ska vi få ett beslut. Blir det en omstart i tredjeligan – eller sjunker det tidigare så stolta skeppet till havets botten?

Hansa Rostocks supportrar vädjar till politikerna..

Det minsta jag kan göra är att tacka Hansa Rostock för att de, tillsammans med Union, bjöd oss på den galnaste matchen i Europa den här helgen. Tack.

***

Hur ser det ut kring de viktiga strecken i tabellen efter söndagens omgång då?
_ _ _

3. Fortuna Düsseldorf 61p +29
_ _ _

4. SC Paderborn 61p +14
5. St. Pauli 59p +20
_ _ _

Düsseldorf i förarsätet, som har allt i egna händer inför mötet med MSV Duisburg. Värre är det för St. Pauli som gick och förlorade mot Dynamo Dresden. Intressant nog är det just Paderborn och Pauli som möts i sista omgången, skulle rapporter från Düsseldorf börja komma in om att Duisburg leder så kan jag bara tänka mig hur galen den matchen blir.

I botten ser det ut på följande vis, observera att Hansa ligger sist på 26 poäng och inte har någon chans att nå kvalplatsen längre.
_ _ _

14. Energie Cottbus 32p -20
15. Erzberige Aue 32p -25
_ _ _

16. Karlsruher SC 30p -27
_ _ _

17. Alemannia Aachen 28p -18

Karlsruhe lär inte uppskatta det faktum att Aachen har en bättre, eller mindre dålig, målskillnad. En vinst för Aachen och ett kryss för KSC innebär nämligen att lagen byter plats. Samtidigt kan inte Cottbus eller Aue känna sig säkra på att få spela i Zweite nästa säsong, även om det ”bara” är en kvalplats som hotar. Vi har en spännande, men garanterat dyster, avslutning att se fram emot.

***

Borussia Dortmunds superstjärna Shinji Kagawa kommer med största sannolikhet att lämna mästarna för spel i England. Japanen har tackat nej till ett nytt kontrakt efter långdragna förhandlingar, det bekräftade sportchefen Michael Zorc igår. Kagawa har varit en starkt bidragande anledning till Dortmunds två mästerskap, men engelska Premier League ropar på honom nu. Kontraktet sträcker sig till 2013 och Dortmund måste sälja om man vill ha några pengar för succévärvningen.

Det är oroväckande att se Borussia Dortmund tappa ännu en nyckelspelare (Nuri Sahin förra säsongen). Kagawa är en speciell spelare som inte går att ersätta rakt av, innebär detta att klubbens uppträdande i Champions League blir lika miserabelt som den här säsongen? Eller hinner Klopp och gänget spela in Marco Reus i tid? Risken känns faktiskt överhängande.

Angående Shinji, som ryktas till Manchester United och Chelsea, så hoppas jag för hans skull att det blir Chelsea. Så som United spelar har jag svårt att se hur Kagawa skulle passa in och komma till nytta. Men en sak är säker: en världsstjärna anländer till England. En kille som dansar fotboll i klass med Messi.

***

Och just det ja, det som vi har varit säkra på så länge är nu helt officiellt: Lukas Podolski flyttar från Tyskland och Köln till England och London. Där ska han tillsammans med Per Mertesacker spela för Arsenal. Ännu en tysk Bundesliga-stjärna tackar för sig. Det är lite trist, men inte det minsta konstigt att han vill testa sina vingar på riktigt nu.

***

Bundesliga då, för det har spelats fotboll även i det tyska finrummet. Vad kan man säga? Borussia Dortmund på rekordmarsch, Bayern vässar CL- och DFB-Pokal-formen, Europa League-platserna bjuder på en svettig kamp och Köln samt Berlin är helt enkelt urusla. Egentligen förtjänar inget av lagen att klara sig kvar, men det gör å andra sidan inte Kaiserslautern heller. Men hur kan det gå så snett? Varför är det de större traditionsklubbarna som uppvisar problem i Tyskland medan mys-föreningar som Freiburg, Fürth och Augsburg imponerar? Är det en självgodhet som står ivägen för ärligt och hårt arbete? Hur som helst, den sista omgången blir väldigt intressant. Köln möter Bayern München och Hertha Berlin möter – just det – Markus Babbels TSG Hoffenheim. Vilket lag är starkt nog att vinna? Eller förlorar båda igen? Just nu lutar det ändå åt att Rehhagels Hertha Berlin har en större chans. Samtidigt vore det oerhört typiskt om just Babbel fick hamra i sista spiken i kistan.

Schalke 04 krossade Berlin i lördags och är därmed garanterade spel i Champions League nästa säsong då Borussia Mönchengladbach inte längre har någon chans att ta tredjeplatsen.

Bayer Leverkusen och VfB Stuttgart har säkrat Europa League-spel, eller åtminstone en kvalplats. Men den sista EL-platsen, plats sju, bjuder fortfarande på en nervkittlande kamp. Fyra lag gör upp om den ack så viktiga platsen nästa omgång.
_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men en tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

Botten då? Som sagt, Hertha har Hoffenheim kvar att möta och FC Köln går upp mot rekordmästarna från München.

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Vad kan vi mer säga om helgen som gick? Patrick Helmes fortsätter att visa EM-form i Wolfsburg, Stephan Keißling likaså och även Markus Rosenberg måste ha stärkt sina EM-aktier på sistone.

Ett stort grattis säger vi till Augsburg som makalöst nog är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong – och det med en omgång kvar att spela. Även Hamburg har rest på sig, borstat av sig skiten och spelat till sig ett Bundesliga-kontrakt. Nu kan Frank Arnesen åter planera framtiden.

TSG Hoffenheim då? Vad händer där? Var det inte Dietmar Hopp som sa att han skulle ta handen ifrån föreningen, låta den stå på egna ben och satsa på unga talanger från regionen? Jo, tjena. Tim Wiese kopplas starkt ihop med Hoffenheim, Eren Derdiyok sägs vara klar och Delpierre är redan klar till nästa säsong. Det är inga billiga eller unga talanger från regionen direkt. Hmpf.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen 3-1
Rutinerade gamlingen Salihamidzic gjorde 1-0 för Felix Magaths vargar, som jagar en Europa League-plats precis som Werder Bremen. Men Markus Rosenberg, som har gjort en stark säsong och dessutom fått till målskyttet mot slutet, nickade in kvitteringen. Patrick Helmes var dock den anfallaren som skulle visa sig vara starkast. Han har gått från att vara petad skogsmotionär till den viktigaste pjäsen i Wolfsburg. Hans två mål sätter rejäl press på Hannover.

Får vi se Patrick Helmes typiska målgest i EM?

Bayer Leverkusen – Hannover 96 1-0
En Europa League-duell mellan två lag som har bytt formkurva de senaste matcherna. Nu är det plötsligt Hannover som inte kan vinna, som har svårt att göra mål och som saknar det där flytet. Leverkusen däremot lever igen efter Sami Hyypiäs inträde på tränarbänken. Hyypiä har faktiskt inte förlorat någon match ännu. Ya Konans ledningsmål blev felaktigt bortdömt för offside, tungt för Slomka och Hannover då man just nu har problem med målskyttet. I stället kunde Kießling göra sitt tionde Rückrunde-mål och skickade därmed upp Leverkusen på plats fem i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Europa League.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 0-0
HSV säkrade Bundesliga-kontraktet genom att spela 0-0 mot Mainz. Paolo Guerrero var tillbaka i startelvan efter sin åtta matcher långa avstängning. Det finns väl inte så mycket att säga om matchen i övrigt, det märktes att det var två lag som kände sig säkra på spel i Bundesliga nästa säsong.

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg 2-3
Så fick Nürnberg äntligen sin första seger mot Hoffenheim. Och det i en inte alls betydelselös match. Markus Babbels Hoffenheim hade givetvis som mål att göra ett sista ryck och utmana om sjundeplatsen. Nu blev det i stället Nürnberg som åtminstone skaffade sig en teoretisk chans att ta hand om den platsen. Och det var tack vare Pekharts Doppelpack och lysande Didavis mål. För Hoffenheim fick lagkapten Andreas Beck göra sitt första mål och fansen stöttade målvakten Tom Starke, som ryktas vara på väg bort till fördel för Wiese.

Bayern München – VfB Stuttgart 2-0
Jupp Heynckes förändrade laget på åtta positioner jämfört med Madrid-matchen. Och det var inte bara för att ge spelarna välbehövlig vila, Heynckes ville även studera vilka spelare som ska ersätta Alaba, Gustavo och Badstuber i Champions League-finalen. Det måste ha varit skönt för den nykomponerade backlinjen att få hålla nollan mot ett målfarligt Stuttgart. München var det bättre laget, särskilt under den första halvtimmen. Mario Gomez fick också göra sitt 26:e mål för säsongen efter 32 minuter. Nu vaknade Stuttgart till liv och pressade Bayern, men trots ett par heta chanser blev det inget mål. I andra halvlek fortsatte Stuttgart att spela modigt, men sista passningen och genomslagskraften saknades. Mot slutet kunde i stället Thomas Müller fastsställa slutresultatet till 2-0. Hans-Jörg Butt sa tack och hej till Allianz Arena och höll nollan.

SC Freiburg – FC Köln 4-1
Historien upprepade sig för Köln. Ståle Solbakken är borta, Frank Schaefer har kommit in och klubben har till och med en president igen. Efter krysset mot Stuttgart fanns tron där, och Lukas Podolski kunde spela trots lite problem under veckan. Och Freiburg skulle vara ett överkomligt motstånd då de redan är klara för spel i Bundesliga nästa säsong. Men Michael Rensing presenterade sig på ett mindre smickrande sätt när hemmalaget gjorde 1-0. Till andra halvlek satsade Schaefer offensivt och satte in Novakovic, Podolski gjorde också 1-1 omgående. Men så gjorde Guedé 2-1, och helt traditionsenligt föll Köln ihop som ett korthus. 4-1 blev slutresultatet, det kan ha varit kostsamma baklängesmål i streckstriden.

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg 0-0
Inte så mycket att tala om. Precis som för Hamburg räckte det att uppträda ordentlig och hålla nollan för Augsburg, därmed är klubben garanterade spel i Bundesliga nästa säsong. För Borussia Mönchengladbach var resultatet en besvikelse då det nu är kval till CL som gäller. Å andra sidan finns det egentligen inget att klaga på, trots en formsvag vår, för det Lucien Favre och Gladbach har gjort tillsammans är extraordinärt bra. Hatten av till båda lag.

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund 2-5
Jürgen Klopp förändrade laget på en hel del positioner, mycket på grund av skadekänningar, och gav bland annat Barrios, Santana, Löwe, Owomoyela och Langerak speltid. Även Mario Götze var åter med i startelvan – sist han var det var den elfte december mot just Kaiserslautern. Santana gjorde självmål efter att FCK försökt trycka på framåt. Då startade Dortmund igång sin offensiv och Barrios gjorde två mål innan just Götze placerade in 3-1 innan halvtid. Kaiserslautern vägrade dock att ge upp och när Subotic och Langerak stod för ett litet misstag nickade de Wit in 2-3. Barrios skulle dock utnyttja Sippels huvudlösa dribbling och fullbordade sitt hattrick. Just Barrios av alla. Perisic knorrade sedan in slutresultatet. Dortmund har nu inte förlorat på otroliga 28 matcher, och kan dessutom slå Bayerns poängrekord för tidigt 70-tal. En seger mot Freiburg skulle innebära 81 poäng, Bayerns rekord ligger på 79 omräknat till tre poängs-regeln.

Schalke 04 – Hertha Berlin 4-0
Hertha Berlin hoppades på ett under mot Schalke, som i sin tur ville säkra direktplatsen till CL. Det här var även Raúls sista hemmamatch innan resan går vidare för spanjoren. Huntelaar gjorde 1-0 och sen brände Schalke flera klara målchanser. Men det skulle inte straffa sig mot ett underlägset Hertha. Holtby gjorde 2-0, Raúl gjorde 3-0 och Huntelaar gjorde 4-0. En helt välförtjänt seger för Schalke, och Berlin står med ett ben i Zweite Bundesliga. Raúl har nu gjort 28 mål på 66 Bundesliga-matcher, gamlingen kan ännu. Och en annan som kan, det är Huntelaar som nu står på 27 mål – ett mer än Mario Gomez.

/Wingren

Den som har följt Bundesliga på sistone kan knappast ha låtit bli att imponeras av Hannover 96. En klubb som stod vid ruinens brant för bara några år sedan. Hannover låg riktigt pyrt till i tabellen, riskerade att åka ur, och hela Fotbollsvärlden, och framför allt Hannover, hade skakats av målvakten Robert Enkes tragiska bortgång. Hur overklig situationen än var, hur satans hemskt det än var, så var livet tvunget att gå vidare. Men man ville absolut inte att det skulle gå vidare i Bundesliga två.

Hannovers ordförande, Martin Kind, anställde Jörg Schmadtke som sportchef sommaren 2009. Den nu 48 år gamle Schmadtke tog sin an uppdraget efter en lång tid som sportchef i Alemannia Aachen där han hade gjort ett bra jobb. Innan dess var Jörg målvaktstränare i Fortuna Düsseldorf och hade även tillbringat några månader som assisterande tränare i Borussia Mönchengladbach innan det nya millenniet ringdes in.

Men Hannover 96 blev alltså hans nya utmaning. En klubb med potential och visioner, men med begränsade resurser. Schmadtke skulle passa perfekt in efter sitt effektiva jobb med Aachen.

Första tiden i nya klubben blev kaotisk. I november skakades en hel värld av Robert Enkes självmord. Stor och ofattbar sorg, givetvis. Men som jag nämnde ovan måste, hur jäkla cyniskt det än låter, livet gå vidare. För Hannover radades förlusterna upp. Dåvarande tränaren Andreas Bergmann fick till sist sparken i januari, och inte långt senare presenterades Mirko Slomka, han som nästan hade fört Schalke 04 till en Bundesliga-titel, som ny tränare. Det började bedrövligt. Det blev inga vinster.

Men i motsats till Michael Preetz agerande i Berlin den här säsongen, så behöll Schmadtke och Kind lugnet. Det visade sig också vara helt rätt beslut. Hannover 96 hade överlevt den värsta mardrömssäsongen i klubbens historia.

Så var det dags för en ny säsong och Mirko Slomka hade haft en hel sommar på sig att forma spelarna och laget. Hannover 96 gjorde en sällsynt bra och imponerande säsong, en vacker balansgång mellan rätt tränare och en sportchef som fick ut så mycket, av så lite.

Jörg Schmadtke är på samma nivå som Borussia Dortmunds Michael Zorc och FSV Mainz Christian Heidel – det absoluta toppskiktet av sportchefer.

Klubbchefen Martin Kind hade länge drömt om ett sånt här scenario. Han har ledningen i Werder Bremen som förebild. Sportchef och tränare som följs åt, år efter år. Hade han äntligen hittat det i Slomka och Schmadtke?

Nja, det har länge viskats om att Slomka och Schmadtke inte drar jämnt. I dag bekräftar Jörg Schmadtke själv att han har bett Kind om att få riva kontraktet. Jörg Schmadtke vill bort, officiellt eftersom att han tänker på sin familj, heter det. Familjen bor inte i Hannover.

Samtidigt har det länge ryktats om att Jörg Schmadtke är aktuell för 1. FC Köln – en klubb i desperat behov av en stark, smart och bestämd sportchef med en tydlig idé. Han hade passat perfekt i Köln, men om han är stark nog för att överleva kaoset där låter jag faktiskt vara osagt.

Om Schmadtke vill ta en paus och tillbringa tid med sin familj (som bor i Düsseldorf, vilket är nära Köln) återstår att se, det kan vara jobbet i Köln som lockar. Men oavsett vad så är det en enormt tung förlust för Hannover 96. En klubb som mot alla odds placerade sig fyra förr säsongen, gick till kvartsfinal i Europa League och har chans på en ny Europa League-plats den här säsongen. Makalöst starkt gjort. Nu försvinner med största sannolikhet en av nyckelpersonerna (jag utgår ifrån att kontraktet kommer att rivas). Vad kommer att hända med Hannover nu? Vem kommer att ta över rollen som sportchef? Orkar Martin Kind, 68, börja på ny kula igen?

Så många frågor och för tillfället så få svar. Något har onekligen gått snett i Hannover. Orkar man hålla uppe fasaden, orkar man hålla sig i det tyska toppskiktet framöver?

Tja, vi får se helt enkelt.

***

Bayern Münchens finfina prestation i Champions League, tillsammans med Schalkes och Hannovers insatser i Europa League, gör att Bundesliga befäster sin plats som tredje bästa liga. Fler poäng kan dessutom spelas in om Bayern vinner på Allianz Arena den 19.e maj. Tysk fotboll mår bra nu.

Aktuell ställning:

Land 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 Totalt

1. England 17,875 15,000 17,928 18,357 15,125 84,285
2. Spanien 13,875 13,312 17,928 18,214 20,571 83,898
3. Tyskland 13,500 12,687 18,083 15,666 15,083 75,0194.
4. Italien 10,250 11,375 15,428 11,571 11,357 59,981
5. Portugal 7,928 6,785 10,000 18,800 11,833 55,346

Som ni kan se börjar avståndet ner till Italien bli riktigt behagligt, och då England tappar en kanonsäsong kommer Tyskland att närma sig ytterligare. Men då måste fler lag än Bayern München bära den tyska fanan i Europa.

På tal om Bayern München så presenterade i dag klubben det nya bortastället, som kommer att invigas redan i morgon. Jag tycker att det är fantastiskt stilrent, det andas fotboll. Men andas det verkligen Bayern München? Vad hände med det röda? Vad tycker ni?

Schweinsteiger i nya tröjan (copyright adidas)

***

Ingen fredagsmatch eller söndagsmatch. Samtliga matcher spelas på lördag klockan 15:30. Helt jäkla underbart. Även om vissa saker redan är bestämda, så finns det faktiskt en hel del dramatik kvar trots allt. Vinner Huntelaar eller Gomez skytteligan? Kan Borussia Dortmund slå det eviga poängrekordet i Bundesliga? Och framför allt: vilka lag tar en Europa League-plats, blir Schalke eller Gladbach trea – och vilket lag åker ur, vilka klarar sig kvar och vem får kvala?

Ljuvligt då att alla matcher spelas samtidigt. Fotboll när det är som bäst. Lite synd är det dock att Kaiserslautern redan är avhängt och att Dortmund redan är klara mästare.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen
Werder Bremen är det lag som flåsar Hannover mest i nacken i jakten på en Europa-plats. Det blev nästan en viktig poäng mot Bayern München senast, men bortslösade målchanser och viss Franck Ribéry förstörde festen. Tränare Thomas Schaaf har fått tillbaka en hel del spelare från sjukstugan och har nu lite mer att välja på. Wolfsburg har dock en chans att nå Europa, och efter några trötta och oinspirerade insatser är det hög tid för Felix Magath att stå med blåslampan i baken på sina spelare. En intensiv match är att vänta.
Jag tror på: 2

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Kanske en av omgångens mest intressanta matcher, då två EL-utamanare träffar på varandra. Leverkusen är egentligen så gott som klart för EL-kval nästa säsong, men Hannover tvingas fortfarande titta nedåt i tabellen. Mirko Slomka firar 100 matcher som Hannover-tränare, men gör det mot ett lag som inte har förlorat under Hyypiäs ledning, och oroar sig över offensiven som har gått i baklås. Hur påverkar Schmadtke-såpan laget? Slomka får även klara sig utan pigge Rausch som missar sin första tävlingsmatchen den här säsongen. Han är avstängd. I Leverkusen vill säkert Schürrle och Kießling bevisa sin form och spela sig till EM.
Jag tror på. 1

Hamburger SV – FSV Mainz 05
Hamburg och Augsburg är två lag som fortfarande kan råka riktigt illa ut, men jag har svårt att se någon större fara. Fast det är klart, det gäller att spelarna inte tänker så. Bundesliga är känd för att förvåna oss. Hamburg och Thorsten Fink får tillbaka Paolo Guerrero efter dennes åtta matcher långa avstängning, dessutom verkar Son äntligen ha hittat formen. Hamburg har tagit situationen på allvar och spelat smart på sistone. Mainz är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong och har en skara offensiva spelare som nog vill bevisa sig nu innan det ska gallras i truppen. Ingen helt lätt uppgift för HSV trots allt. ”Mot Mainz vill vi fira att vi håller oss kvar i Bundesliga tillsammans med våra fans”, säger Fink inför matchen. Ja, chanserna är trots allt goda.
Jag tror på: 1

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg
Även Hoffenheim är ett lag med en teoretisk chans att nå en Europa-plats, även om det ser svårt ut. Men hoppet är det sista som överger en. Markus Babbel har redan börjat planera inför nästa säsong och vill sätta sin prägel på ett, sett över tre säsonger, ganska oinspirerat och hjärtlöst Hoffenheim. Under Babbel har det sett bättre ut. Nürnberg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och har dessutom aldrig lyckats vinna mot Hoffenheim.
Jag tror på: 1

Bayern München – VfB Stuttgart
Jupp Heynckes lär väl återigen rotera en hel del, det var trots allt en ordentlig urladdning i onsdags. Samtidigt tror jag också att man vill tacka sin hemmapublik för den här säsongen genom att bjuda på bra spel. Bayern kan inte klättra upp eller ned i tabellen. Stuttgart ligger femma och lär vara väldigt motiverade att dels få vinna mot självaste Bayern, dels att faktiskt befästa tabellpositionen. Det lär bjudas på positivt och öppet spel på Allianz Arena. Stuttgart får klara sig utan lagkapten Tasci som är skadad.
Jag tror på: 2

SC Freiburg – FC Köln
Freiburg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och kan nu spela utan någon vidare press inför sin hemmapublik. Laget är i vansinnigt bra form och har inte förlorat på nio matcher. Köln måste alltså höja sig, spela med hjärta och hjärna. Jag tror nämligen inte att Freiburg kommer att slå av på takten. Frank Schaefer fick ett viktigt kryss mot Stuttgart senast och ett visst mått av hopp har återuppstått i Köln. Sereno och Novakovic ska kunna spela igen. En vinst för Köln är sanslöst viktigt, nästa match är nämligen mot Bayern.
Jag tror på: 2

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg
Augsburg har fyra poäng mer än Köln och dessutom en bättre målskillnad. Det ska inte kunna gå snett. Men fotboll är fotboll, Bundesliga är Bundesliga och Köln är Köln. Det blir ingen lätt uppgift för Augsburg att säkra kontraktet på egen hand på lördag. Borussia Mönchengladbach är väldigt hemmastarka och kommer nu att ge allt för att ta sig förbi Schalke som ligger på plats tre i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Champions League.
”Den rollen som 1. FC Kaiserslautern har i dag, den var egentligen reserverad för oss”, säger Augsburgs tränare Jos Luhukay. Och det är ju sant.
Gladbach å andra sidan är beroende av Schalke tappar poäng om man vill ta sig förbi.
Jag tror på: 1

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund
Den kanske mest betydelselösa matchen den här omgången. Men ändå intressant. Högt mot lågt, bra mot dåligt. Jürgen Klopp har uppmanat sina spelare att vara fokuserade och ta det på allvar, det väntar trots allt en final i tyska cupen den tolfte maj. Kaiserslautern vann äntligen en match senast mot Hertha Berlin och vill säkert säga adjö till sina fans på ett ärorikt sätt. Borussia Dortmunds stora mål i Bundesliga nu blir att ta Bayern Münchens poängrekord från 70-talet. Då krävs två segrar. ”Kuba” missar matchen, Schmelzer och Bender är tveksamma men annars har inte Klopp planerat någon större rotation.
Jag tror på: 2

Schalke 04 – Hertha Berlin
Om Köln vinner mot Freiburg, så har Hertha inte råd att vara lika usla som sist mot FC Kaiserslautern. Det här är dock ingen lätt uppgift för huvudstadslaget. Schalke spelar allt som oftast starkt på hemmaplan och kämpar dessutom om tredjeplatsen. Motivation torde inte vara någon bristvara hos något av lagen. Berlins problem är dock att man inte har gjort ett enda mål på de senaste fem besöken i Gelsenkirchen. Dessutom har Rehhagel en hel del spelare på skadelistan, Niemeyer är avstängd och lagkapten Kobiashvili är högst tveksam till spel. Schalkes offensiva kvaliteter behöver vi inte prata om, framåt är Stevens lag sylvasst. Kan Hertha stå emot det? Nej, inte om man spelar som förra helgen – det står klart. Men faktum kvarstår att Schalke inte har vunnit på tre matcher.
Jag tror på: 1

Och för den som redan nu vill räkna lite och fundera över vad olika resultat innebär – här har ni tabellen.

/Wingren

FC Kaiserslautern lyckades ta sin första vinst sedan den tionde omgången mot Hertha Berlin. Matchen slutade 2-1 till gästande Kaiserslautern. En bedrövligt resultat. Att ett av de sämsta lagen någonsin i Bundesliga (den här säsongen alltså) lyckas vinna med 2-1 på Olympiastadion säger egentligen allt om hur rättvis en Hertha-degradering skulle vara. Kan man inte mäkta med att vinna mot ett lag som är avhängt, ofarligt och mer eller mindre värdelöst så har man inget i Bundesliga att göra. Tyvärr. En bitter sanning.

Publiken, Otto Rehhagel och spelarna visste hur viktig en seger skulle vara. Huvudstadslaget har trots allt ett enklare spelprogram kvar än konkurrenten på kvalplats – 1. FC Köln. En vinst hade, med facit i hand då Köln spelade oavgjort, tagit upp Hertha på en kvalplats. Samma poäng som Köln men med en bättre målskillnad.

Det var bara det att spelarna såg oinspirerade och nervösa ut redan från minut ett. Hertha tog visserligen kontroll över matchen och förde spelet, men man hade svårt att skapa målchanser mot ett säkert bortaförsvar. Hertha ville framåt, det måste jag ge dem. Men det var för oinspirerat och omständligt. Hemmalaget höjde successivt tempot, men det innebar bara mer slarv även om Kaiserslauterns backlinje darrade mer.

Sen kom kallduschen. Kaiserslautern utnyttjade Berlin-försvarets kollaps och till allas förvåning kunde Kirch göra 0-1. Nu försvann även det sista självförtroendet hos hemmalaget. I 37:e kontrade bortalaget in 0-2 genom Wooten. Vad hände, Berlin?

Rehhagel kunde dessutom bara vara glad över att bortalaget inte gjorde fler mål innan halvtid.

Andra halvlek såg bättre ut, Berlin försökte mer framåt. Men försvaret såg fortfarande katastrofalt ut. Som ett nedflyttningslags försvar så ofta gör. Niemeyer kunde dock nicka in det där viktiga reduceringsmålet på Eberts hörna i den 60:e minuten. Game on.

Bara någon kvart senare skulle just Niemeyer dra på sig sitt andra gula kort dock. Då var det ridå. Hertha hade redan haft problem med att verkligen dominera matchen och trycka tillbaka Kaiserslautern. Nu såg spelarna uppgivna ut. Thomas Kraft fick göra några kalasräddningar för att hålla ned siffrorna dessutom.

Match slutade med en, trots allt, välförtjänt Kaiserslautern-seger. Det säger dock mer om Hertha än Kaiserslautern.

Grattis Michael Preetz, får vi väl passa på att säga. Sportchefens halvlöjliga dust med Markus Babbel har kostat Hertha Berlin Bundesliga-kontraktet. Jag kan inte tänka mig att Berlin hade legat så här pyrt till om Preetz bara haft lite mer tålamod, och lite mindre ego, och låtit Babbel stanna säsongen ut. Visst finns det fortfarande en chans för Hertha att klara sig kvar – men inte fan om man spelar så här. Och det är trist. Hertha Berlin hör hemma i Bundesliga. Tysk fotboll behöver sitt huvudstadslag.

Säsongen kan verkligen ställas på sin spets när Berlin möter Hoffenheim i den sista matchen för säsongen. Där finner vi, som bekant, Markus Babbel. Det hade slutet cirkeln på något sätt om det är just Babbel som sätter sista spiken i nedflyttningskistan.

Schalke 04 väntar i omgång 33, det är ingen lätt match. Hertha måste höja sig flera nivåer samtidigt som Köln sänker sin nivå igen. 1-1 blev det mot Stuttgart i lördags. Och det är starkt.

Det är knappast någon tillfällighet att just Hertha och Köln återfinns på, och under, kvalstrecket. Det är föreningar som har misskötts i år. Köln har en lång historik av just detta, men den här säsongen har varit värre än vanligt. Och i Berlin har Preetz ställt till det. Klubbarna förtjänar att ligga illa till. Men det är förbannat tråkigt.

Finansiellt kan jag dock komma med glädjande rykten för alla Hertha-fans där ute. I jakten på en ny sponsor tycks lyckan le mot Berlin. Enligt uppgifter är det mer eller mindre klart att Etihad Airways blir ny sponsor, skriver Kicker. Ett avtal som skulle gälla även om Berlin trillar ur finrummet.

Men ärligt talat – vad hände Hertha?

***

Stort grattis säger vi i stället till SC Freiburg som nu har gjort det omöjliga möjligt. Sorg fick sparken när han låg sist med sitt Freiburg, Christian Streich tog över och har förvandlat detta splittrade lag till en enhet. Ett kollektiv, som utan Demba Cissé, har rest sig och dessutom bjudit publiken på sevärd fotboll. Efter 0-0 mot Hannover i söndags står det klart att Freiburg får spela i Bundesliga även nästa säsong. En otrolig bedrift måste jag säga.

Den hårde och tuffe Streichs tårar och omfamningar efter slutsignalen var vackert att se. Och det här var helt välförtjänt.

***

Ingen har väl missat att Borussia Dortmund blev tyska mästare i lördags antar jag. Det har varit vild fest i Dortmund hela helgen och jag lyfter på min hatt. En eloge vill jag även tillskriva Mönchengladbach och Lucien Favre som uppträdde som riktigt goda förlorare efter matchen. Härligt.

26 matcher utan förlust tillskriver vi Dortmund nu. Och dessutom en chans på klubbens första dubbel samt det eviga poängrekordet i Bundesliga. Jürgen Klopp alltså, vilken kille.

För övrigt kan vi även konstatera att Borussia Dortmund har ett högre publiksnitt än Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. Ja, helt enkelt högst i Europa. Hade Westfalenstadion bara varit större så hade snittet varit bra mycket högre. Ett fint kvitto på tysk fotbolls dragningskraft.

***

Bundesliga omgång 32:

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 0-0
Thomas Tuchel firade 100 matcher som Bundesliga-tränare och Wolfsburg kom på besök. Magath och hans lag har Europa-ambitioner, men visade med all tydlighet varför det inte lyckades den här säsongen. På bortaplan har man varit svaga och Mainz var i fredags det bättre laget. Szalai och Zidan borde givetvis ha gjort något mål, men Wolfsburg var inte bättre när de väl lyckades spela till sig några hyggliga lägen. Tuchel fick kvällen till ära fira att Mainz är helt klart för spel i Bundesliga även nästa säsong. Rasmus Jönsson fick 45 minuter utan att lyckas imponera.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 0-1
Plötsligt ligger Leverkusen bara två poäng bakom Stuttgart på plats fem i tabellen. Hyypiä fick fira en härlig och viktig vinst mot Europa-konkurrenten Hoffenheim. Schürrle gjorde matchens enda mål, och kanske är han på väg att hitta den efterlängtade formen igen. Det var dock en jämn tillställning som mycket väl kunde ha slutat avgjort. Men Bernd Leno räddade Salihovics straff och säkrade de tre poängen.

Werder Bremen – Bayern München 1-2
Jupp Heynckes vilade hela backlinjen samt Robben, Ribéry och Gomez. Werder Bremen jagar en Europa League-plats och behövde verkligen ta poäng mot ett Bayern som mest tänkte på Madrid. En jämn första halvlek bjöd bland annat på ett stenhårt ribbskott från Petersen. I andra halvlek höjde Bremen trycket en aning och i mitten av halvleken kunde Naldo göra det förlösande 1-0-målet. På topp var Rosenberg väldigt pigg och högst delaktig i att Bremen fortsatte att hota rekordmästarna. Svensken borde dock ha gjort ett mål också. I stället hjälpte Naldo Bayern med ett självmål, och i matchens slutminut gjorde inbytte Ribéry 1-2. Tungt poängtapp för ett tappert, men slarvigt, Bremen. Bayern visade varför de alltid är ett topplag.

FC Nürnberg – Hamburger SV 1-1
En riktig traditionsduell mellan två klubbar som har en så rik historia. Nu handlade det mer om överlevnad, även om Nürnberg faktiskt var klart för spel i Bundesliga redan innan matchen. HSV gjorde 1-0 genom Son, som alltså gjorde mål för andra matchen i rad. Tänk om han kan blomma ut till det som alla hoppas på? Stuttgart-lånet, förlåt, succélånet, Didavi kvitterade dock matchen. Poängen innebär att Hamburg inte kan åka ur direkt längre, och man har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Det ska vara fixat nu.

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 1-2
Ja, vad ska man säga? Se ovan skrivna text om matchen. Sammanfattningsvis kan man säga att Berlin såg oinspirerat ut, hade en skadedrabbad backlinje och låg under med 0-2 i halvtid. Niemeyer gjorde 1-2 och gav hopp åt en besviken publik, men drog sedan på sig sitt andra gula kort. En miserabel insats i ett så här kritiskt skede av säsongen. Kaiserslautern kunde fira sin första seger på 21 matcher, men är redan klart för spel i Bundesliga två.

FC Köln – VfB Stuttgart 1-1
Frank Schaefers andra match som tränare för krislaget Köln var betydligt mycket bättre. Det såg stabilare och säkrare ut och framför allt kunde man även skapa ett offensivt hot. Peszko gjorde också det viktiga 1-0-målet för hemmalaget, men som så många gånger förr höll inte Köln hela vägen. Cacau drog till med en stolpe-stolpe-in och kvitterade matchen. Men det var framför allt en viktig poäng för Köln, men även positivt att laget inte föll ihop som vi har vant oss vid. Visserligen tvingades Rensing göra en kalasräddning mot slutet, men 1-1 höll matchen ut. Köln kan tacka Berlin och har nu fortsatt hopp om att åtminstone klara kvalplatsen. Stuttgart är obesegrat i tio matcher och andas europeisk luft.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 2-0
Precis som förra året säkrade Dortmund mästerskapet med en 2-0-vinst i den 32:a omgången. Den här gången stod Gladbach för motståndet i stället för Nürnberg. Marco Reus, framför allt, försökte hela tiden bryta igenom med sina farliga djupledslöpningar. Någon gång blev han felaktigt avvinkad för offside, och någon gång räddade Schmelzer när Weidenfeller var överspelad. Men bortsett från det var Dortmund det klart bättre laget, stundtals var det snudd på utklassning. Perisic nickade in 1-0 i första halvlek, Lewandowski serverade Kagawa en perfekt boll som den kvicke japanen tog med sig förbi ter Stegen i mål. 2-0 och sedan var ledningen aldrig hotad. Stor fest. En välförtjänt titel.

FC Auhsburg – Schalke 04 1-1
Augsburg satsade verkligen allt på ett kort och de visade varför de förtjänar att stanna kvar i Bundesliga. Precis som Freiburg så har även Augsburg förbättrat sig betydligt och i söndags spelade man ut Schalke inför sin hemmapublik. 1-0-ledningen kom tidigt men sedan syntes det också varför Augsburg är ett bottenlag. Man lyckades inte döda matchen med fler mål, i stället var Schalke lika kyliga som vanligt framför mål och Huntelaar kunde kvittera. Augsburg fortsatte att dominera matchbilden, men Schalke stack upp i farliga anfall emellanåt. Augsburg klarade inte kontraktet men det såg lovande ut. Kampen mellan Schalke och Gladbach fortsätter.

Hannover 96 – SC Freiburg 0-0
13 poäng hade Freiburg samlat på sig under hösten. Christian Streich kom och plötsligt leker livet i Freiburg igen. Laget står nu på 37 poäng och är ett av ligans formstarkaste, 0-0-matchen mot Hannover innebär även att Freiburg spelar i Bundesliga nästa säsong. Grattis. Hannover var det laget som försökte mest, men Freiburgs försvar var väldigt stabilt. Men även bortalaget hotade gång efter annan. 0-0 känns helt enkelt väldigt rättvist efter en välspelad match. Hannover har tre poäng poäng ner till Werder Bremen på åttonde plats.

En målsnål omgång med många kryss är över. Nu kvarstår endast två omgångar och det finns mycket att spela för. Vilka lag behåller nerverna?

/Wingren

Mot den moderna fotbollen. För den moderna fotbollen. Positiv till kommersialisering och globalisering. Eller negativt inställd. Traditionalist, eller ej. Det är en gigantiskt stor och bred fråga som jag inte tänkte ge mig i kast med nu. Då hade jag fått sitta här framför skärmen i flera veckor. Det hade känts olustigt. Jag ska givetvis tillägga att det är en förbannat intressant och viktig fråga – där för- och nackdelar avlöser varandra i lika rapp takt som kulorna från en gevärseld. Argumenten slår med samma kraft, borrar in sig i blodet och medvetandet.

En liten, men ack så viktig del, från denna breda fråga tänkte jag dock lyfta här och nu. Tv-matcherna, tv-sändningarna och tv-avtalen. Om någon har missat det, så har den tyska fotbollsligan (DFL) tecknat ett mycket lukrativt avtal med Sky som börjar gälla säsongen 2013/2014. Sky får hosta upp 628 miljoner euro per år, att jämföra med de tidigare 412 miljonerna. En finfin ökning, en värdesättning för Bundesliga och nya förutsättningar för klubbarna att utvecklas. Kanon.

Jag befarar dock att vi kommer att få se fler förändringar i spelschemat med fler matchtillfällen som följd.

Kanske blir det en match på lördag förmiddag, en på söndag förmiddag. Eventuellt går det kanske att sparka igång en sen kvällsmatch på lördagen också? Det här är mina personliga funderingar och inget som baserar sig på fakta. Förutom på vad dåtiden har lärt oss förstås. Det är trots allt inte särskilt längesedan som fler matchdagar och matchtillfällen infördes i Bundesliga. Allt för att kunna sända fler matcher på tv, utspritt på olika tider för att därmed locka fler tittare. Tyskland är långt ifrån värst och har trots allt arbetat på ett sätt som knappast har gjort tv-bolagen glada. Man har spjärnat emot. Det går dock inte att motarbeta den moderna, kommersiella och globaliserade fotboll

Och tro mig, jag förstår det. Jag förstår att det är nödvändigt, åtminstone så länge man vill ha någonting att säga till om i Europa och världen. Så länge man vill vara konkurrenskraftig. Då måste produkten (Bundesliga) göras mer attraktiv. Vi har redan det högsta publiksnittet och kanske Europas mest positiva och offensiva fotboll i Tyskland Det är klart att det är en produkt man kan marknadsföra hårdare. I Tyskland, men framförallt utanför Tyskland. DFL har vaknat till liv och har intensifierat sina marknadsföringskampanjer och finslipat marknadsföringstekniken.

Resultatet ser vi redan nu – en större summa pengar flödar in och produkten Bundesliga blir allt mer respekterad även utanför Tyskland. Låt oss säga att DFL har lyckats.

I jämförelse med många andra ligor har DFL dessutom lyckats med detta utan att inkräkta alltför mycket på supportrarnas intressen och fotbollens traditioner. I förhållande till andra länder, alltså.

Vad som händer 2013/2014 vet jag inte. Jag tror på fler matchdagar som sagt.

Det är inte kul för en Köln-supporter att åka till München för en sen söndagsmatch. Det nödvändiga intrång som tv-bolagen gör inkräktar alltså på de människor som faktiskt följer sitt lag i vått och torrt. Jag gillar det inte, men jag förstår det. Fasen, det är klart att jag någonstans kan uppskatta det jag med, då jag får möjlighet att se fler matcher med fler lag.

Det var inte särskilt längesedan samtliga Bundesliga-matcher spelades på lördagen klockan 15:30. Jag älskar lördag halv fyra. Det slår vilken religiös högtid eller gudstjänst som helst. Vad jag vill ha sagt med det är att fotboll är ett kulturellt fenomen som för många faktiskt uppfyller samma funktion som religion. Men tv-bolagen inkräktar ytterst lite på Barkåkra kyrkas tider och traditioner. Någonstans måste man alltså förstå att människor blir upprörda över sånt här.

I boken Meningsskapande idrott: Livsåskådningsrelevanta perspektiv och empiriska kontraster, menar författaren att idrott kan fylla ett socialt tomrum och vara en viktig del av en persons identitet, samt bidra med något som kan beskrivas som närmast euforiska upplevelser och känslor av religiös art. Fotboll är inte bara fotboll. Åtminstone inte för alla.

Men vad ska man värna om då? Kan man på fullaste allvar argumentera för att supportrarna ska sättas i första hand, på bekostnad av klubbarnas och fotbollens välmående? Det känns svårt och inte särskilt verklighetsförankrat. Men hur långt kan man gå för att det ska passa alla andra intressenter än just supportrarna? Någon gång får det vara nog. Men när är det? Eller kommer man att offra allt vad supporterkultur heter och börja tramsa omkring med matcher i Asien, för marknadens skull?

Tysk fotboll är mer supporterförankrad och hänsynstagande än många andra storligor. Men hur länge förblir det så?

Jag älskar lördag 15:30, men jag har lärt mig att leva med, och förstå, att det inte är hållbart. Poängen med den här löjligt långa texten ovan är egentligen enkel och hade kunnat kokas ner till ett par meningar:

Hur kul blir det i morgon när Borussia Dortmund kan vara klara mästare redan innan matchen börjar? Om Bayern München tappar poäng halv fyra mot Werder Bremen, då är Dortmund mästare redan innan matchen mot Mönchengladbach börjar klockan 18:30.

Kom inte och påstå något annat än att lite av fotbollens magi försvinner. Ändå försöker tyska ligan att göra det lite mer spännande och dramatiskt genom att spela de två sista omgångarna samtidigt. På lördag klockan 15:30. Jag älskar den tiden. Men den här gången räcker det inte med de sista två omgångarna som sagt.

Jürgen Klopp sa under gårdagens presskonferens att det bästa hade varit om DFL hade agerat snabbt efter förra helgen och låtit matcherna gå av stapeln halv fyra på lördag. Uppenbarligen var det inte någon som trodde att Dortmund skulle kunna fira mästerskapet med tre matcher kvar.

Jag kan själv tänka mig hur svårt det skulle vara att gå ut och spela fotboll när du en timme tidigare har fått reda på att du är mästare. Kul, lyckligt och festligt, visst. Men det blir skevt om Dortmund inte är lika motiverade som de borde vara. Då kan Mönchengladbach på ren vilja och insats spela hem tre poäng och eventuellt gå förbi Schalke 04 i tabellen. Ser ni hur otroligt dumt det blir? Det blir orättvist. Helt i onödan, egentligen.

Nu får vi hoppas att Borussia Dortmund kan vara fokuserat till 100 procent ändå – även om Bremen tar poäng mot Bayern. Jürgen Klopp och killarna har ett ansvar gentemot supportrarna och dessutom ett historiskt rekord som lockar. Dortmund kan ta 81 poäng den här säsongen, det skulle i så fall vara två poäng mer än Bayern Münchens nuvarande rekord. Vi får hoppas att det är motivation nog. Jag litar på att Dortmund kan vara motiverat inför sina trogna supportrar och jag litar på att Jürgen Klopp och spelarna har rätt inställning till det här.

På lördag kan vi få en tysk mästare. Antingen runt 17:20 eller 20:20. Det kan vi tacka tv för.

***

Greuther Fürth är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Precis som Augsburg har man arbetat långsiktigt och tålmodigt – nu har man också fått sin belöning för det. Om Augsburg håller sig kvar innebär det att vi har fyra lag från Bayern i Bundesliga nästa säsong. Tränaren Mike Büskens har gjort ett strålande jobb med Fürth som har formats till ett spelskickligt och stabilt lag. Frågan är hur många spelare man lyckas behålla och vilka nyförvärv man lyckas göra. Men en positiv och stabil grund finns. Det är inget hastverk och just det är väldigt värdefullt när man tar steget upp i det tyska finrummet. Det blir Fürths första säsong i Bundesliga och presidenten Helmut Hack är säkerligen överförtjust då han har varit väldigt nära hela åtta gånger under sina elva år i klubben.

Eintracht Frankfurt ligger på en komfortabel andraplats och kan bli helt klart om man vinner mot bottenlaget Alemannia Aachen på måndag. Kampen om kvalplats är betydligt tuffare. Här finner vi SC Paderborn (58 poäng), Fortuna Düsseldorf (57 poäng) och St. Pauli (56 poäng). Ett riktigt getingbo som kommer att bjuda oss på mycket spänning.

Även i botten är det riktigt spännande. Det är onekligen lite trist att de tre sista lagen heter Alemannia Aachen (25 poäng), Hansa Rostock (26 poäng) och Karlsruher SC (27 poäng). På säker mark ligger Erzgebirge Aue och Energie Cottbus på 31 poäng. Men som ni förstår är inte faran över.
Det kommer att bli en dramatisk avslutning. Och jag vågar redan nu säga att det stackars lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar i Bundesliga kommer att få det utomordentligt tufft. Det var längesedan så många lag var så bra i Bundesliga två. Det är kul och det är ett bra kvitto på det goda arbete som görs i många tyska klubbar.

***

Bundesliga omgång 32:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz är så gott som säkra, men rent matematiskt kan Thomas Tuchels lag fortfarande hamna på en dyster plats i tabellen. Wolfsburg var för några veckor sedan ett vinnande lag som plötsligt utmanade ordentligt om Europa League-platserna. Tre raka förluster senare så ser det plötsligt mörkt ut, men långt ifrån omöjligt. Även konkurrenterna blandar och ger. Vi kan väl helt enkelt hoppas på en trevlig match.
Jag tror på: 2

Lördag 15:30 (tiden vi älskar):
FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg säkrade Bundesliga-kontraktet förra omgången och kunde andas ut. Även Hamburg fick stopp på krisen när Hannover besegrades. Men för HSV är det fortfarande fullt möjligt att säsongen slutar med katastrof. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte slappna av. För HSV kan dock en poäng vara värd sin vikt i guld eftersom att Köln har en urusel målskillnad.
Jag tror på: X

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern
Otto Rehhagel hyllar spelarnas moral, och det med all rätt. Även om Leverkusen måste ta på sig en del för 3-3-matchen senast, så kvarstår det faktum att Berlin kämpade sig tillbaka in i matchen och det med en man mindre på plan. Nu saknas alltså viktiga kaptenen Kobiashvili. Men ska det spela någon roll mot ligans sämsta lag, som har förlorat 21 matcher i rad utan vinst? Kaiserslauterns chans till poäng borde vara om spelarna helt enkelt spelar utan ångest och vill säga adjö på ett respektabelt sätt.
Jag tror på: 1

FC Köln – VfB Stuttgart
Frank Schaefer tog över efter Ståle Solbakken, ville se ett aggressivt Köln mot Gladbach. Men han fick se ett lag värdigt att åka ur Bundesliga i stället. Som vanligt föll laget ihop efter det första insläppta målet och nu måste styrkorna samlas och fokusera på att åtminstone hålla Berlin bakom sig. Det blir inte lätt. Ett av ligans formstarkaste lag kommer på besök och har en Europa League-plats att försvara. Stuttgart har sju vinster och två oavgjorda på de senaste nio matcherna. En typisk Stuttgart-vår alltså. Dessutom har Stuttgart tre raka vinster i Köln.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Ännu en Europa League-duell då Hoffenheim, precis som Wolfsburg, har smugit sig med lite i skymundan. Leverkusen har fortfarande inte vaknat till liv under Hyypiäs ledning, men det ser bättre ut trots allt. En som dock har vaknat till liv är Kießling, hans mål kan bli oerhört viktiga dessa sista matcher. För det är just det Hoffenheim saknar, som har kommit igång som lag, men Lakic är inte sig själv och framåt är det ungt och talangfullt, men den där riktiga genomslagskraften saknas. Nu är Firmino skadad och missar de sista matcherna. Hoffenheim måste helst vinna för att ha fortsatt häng på Europa League.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Bayern München
Den här matchen är nog den absolut svåraste att tippa på förhand. Jag känner mig dock ganska säker på att den blir otroligt underhållande. Jupp Heynckes och Bayern tänker bara på Madrid och kommer således att vila nyckelspelare. Thomas Schaaf och Bremen tänker på Europa League och kommer att ställa upp med sitt bästa lag. Men vad hjälper det när man spelar som krattor? Bremen har inte presenterat sig på ett bra sätt på sistone. Som om det inte vore nog saknas dessutom Sokratis, Fritz, Marin, Ekici och Bardfrede. Således blir det trots allt två b-lag som möts. Vilka spelare är mest motiverade?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia Dortmund åttonde tyska mästerskap kan bli klart på lördag. Det skulle även innebära att man går förbi rivalen Schalke i antalet vunna tyska mästerskap. Dortmund befinner sig i en ohygglig form och har 25 matcher i rad utan förlust – vilket är ett nytt Bundesliga-rekord i en och samma säsong. Borussiat från Mönchengladbach ligger fyra inför matchen men har givetvis siktet inställt på att ta sig förbi Schalke i tabellen och därmed få en direktplats till Champions League. Marco Reus får spela inför sin kommande hemmapublik och kanske se sina framtida lagkamrater fira ligatiteln.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
FC Augsburg – Schalke 04
Schalke såg nästan ut att säkra tredjeplatsen när Gladbach var inne i en liten svacka, men då kommer två raka förluster och nu skiljer bara en poäng. När Schalke spelar på söndag kan Gladbach till och med vara förbi. Och bortamatch i Augsburg är minsann inte enkelt numera. Nykomlingen har rest sig och har imponerande fyra poäng ner till kvalplats. Utlånad, och utsorterade, Jan Moravek känner sig sugen på att störa sin egentliga arbetsgivare från Gelsenkirchen.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg är ett annat bottenlag som har rest sig och imponerat. Med 36 poäng ser det riktigt bra ut, men helt säkra är man fortfarande inte – åtminstone inte teoretiskt. Laget har spelat åtta match i rad utan att förlora. Det blir med andra ord en tuff uppgift för Hannover. Slomkas lag var nästan på väg att säkra en Europa League-plats, men plötsligt ligger man på plats sju. Skador har stört men åtminstone ska Abdellaoue och Stindl kunna göra comeback mot Freiburg, och det behövs nog.
Jag tror på: 1

/Wingren

Det blev en tidig morgon och därmed lite väl dåligt med sömn i natt. Nu sitter jag på tåget på väg hem från vår huvudstad. Trött, inte utvilad. Men det var som vanligt trevligt att prata lite fotboll med killarna på Euro Talk – som ni kan se här om ni önskar.

Ovan nämnda anledningar (tågresa och trötthet) resulterar i en något sen och lite kortare blogg i dag. Samtidigt tänker jag att det inte spelar någon roll. Redan i morgon spelar Bayern München semifinal mot Real Madrid i Champions League. Det kommer att bli en mycket trevlig fotbollskväll, det är jag övertygad om.

Vidare så hände det inte tillräckligt mycket för att vi ska trilla av någon stol. Missförstå mig inte, fotbollen var som vanligt underhållande och vi bjöds på mycket värt att diskutera. Men med så här få omgångar kvar kan vi spara på krutet tills någonting är klart. Borussia Dortmund är med största sannolikhet tyska mästare även 2012, men vi väntar med det. SC Freiburg lyckades inte säkra Bundesliga-kontraktet. Bottenstriden lever verkligen, kampen om Europa League-platserna även så. Jag har helt enkelt inte blivit mycket klokare den här helgen.

Eller, något har vi lärt oss. Kaiserslautern är verkligen tusentals meter under isen och FC Köln är på väg att göra Kaiserslautern sällskap där. Hamburg är fortfarande ett osäkert kort då laget tog en viktig seger mot Hannover senast. Men känslan är att bottenstriden handlar mer om vilket lag som är sämst, än vilket lag som är bäst och mest värdigt. Oavsett hade det varit tråkigt om vi blir av med Kaiserslautern, Hertha Berlin och FC Köln. Men det är svårt att påstå något annat än att det vore rättvist. Åtminstone mest rättvist, just nu.

VfB Stuttgart hann drömma om Champions League-kval, men ska nog först och främst fokusera på Europa League-platserna.

När nästa omgång är färdigspelad har vi nog blivit lite klokare. Jag tror det.

Bundesliga omgång 31:

VfB Stuttgart – Werder Bremen 4-1
Markus Rosenberg fick åter göra ett mål och äntligen verkar det ha lossnat med målskyttet. Men det hjälper föga för Werder Bremen just nu. Stuttgart var det bättre laget hela matchen och gjorde välförtjänt 1-0 och 2-0 innan halvtid. Strax efter halvtid gjorde Harnik, före detta Bremen-spelaren, 3-1. Men bollen tog först på handen och borde aldrig ha godkänts. Lite trist. Vem vet vad som hade hänt annats? Å andra sidan kändes Stuttgart som det klart bättre laget över 90 minuter och det var fint att just Cacau fick göra 4-1. Werder Bremen faller samman på och utanför plan just nu. Inte i Köln-klass förstås, men ändå. Något måste nog hända.

Schalke 04 – Borussia Dortmund 1-2
Det 140:e Ruhrderbyt mellan Dortmund och Schalke inleddes i ett fasansfullt tempo. Schalke ville hindra Dortmund från att åter vinna ligan, samtidigt som man kämpar för att behålla plats tre i tabellen. Dortmunds Bender fick dock första chansen efter bara någon minut, Papadopoulos nickade farligt två minuter senare och kamraten Farfan kunde göra 1-0 efter nio minuter, det var Kagawa som lurade sin egen målvakt genom att styra in avslutet. Dortmund svarade dock några minuter senare när Piszczek dundrade in 1-1. Men borde inte Unnerstall ha tagit bollen?
Chanserna avlöste varandra men Schalke var det bättre laget. Det var dock Dortmunds Sebastian Kehl som skulle avgöra matchen med sitt 1-2-mål efter en timme. Schalke försökte åter komma in i matchen men lyckades inte hota Dortmund på samma sätt som tidigare.
Schalke har nu Gladbach en poäng bakom sig, Dortmund leder ligan med åtta poäng.

Hamburger SV – Hannover 96 1-0
Den pinsamma 0-4-förlusten mot Hoffenheim satt säkert i ben och huvud. Men Hamburg svarade på bästa sätt och visade en reaktion på förra matchen. HSV såg smartare och säkrare ut. Men trots att Son stod för ett ganska tidigt ledningsmål var matchen spännande fram till slutet. Hannover saknade dock den där genomslagskraften i offensiven. Viktig för Hamburg att få sträcka lite på ryggen. På hemmaplan, med en hållen nolla.

FC Kaiserslautern – FC Nürnberg 0-2
Didavi gjorde ett mål och ett assist i en väl genomförd Nürnberg-match. Stuttgart vill givetvis plocka tillbaka honom i sommar, men Nürnberg har inte gett upp honom ännu.
Vad kan man annars säga om matchen? Jag vet inte, Kaiserslautern var så blekt. Det får bli att ta nya tag i Zweite Bundesliga. Nürnberg är så gott som klart för en ny säsong i finrummet.

VfL Wolfsburg – FC Augsburg 1-2
Augsburg har gjort det lika fantastiskt som Freiburg, till och med ännu bättre kan jag tycka. Jag kunde aldrig tro att Augsburg skulle ligga så här bra till tre matcher innan slutet. Nu är visserligen inget klart än, men en 2-1-seger på bortaplan mot ett Europa-hungrigt Wolfsburg är starkt. Madlung slarvade i försvarsspel och Augsburg kunde ta ledningen, men den pånyttfödde Helmes kunde kvittera till 1-1. Wolfsburg var det bättre laget den här matchen, men Augsburg visar sig vara en tuff nöt att knäcka. Langkamp fick till och med göra ett sent segermål för gästerna.

Bayer Leverkusen – Hertha Berlin 3-3
En galen match med mycket mål – men också en match där Leverkusen ger bort två poäng. Berlin kan förstås också se det så, då laget faktiskt ledde mot slutet. Poängen hjälper inte lagen nämnvärt, men känns förstås bättre än noll. Hertha ligger fortfarande på nedflyttningsplats och Leverkusen tvingas fortfarande leva i osäkerhet angående Europa-platserna. Berlin gjorde två härliga mål, trots att man var en man kort, i den andra halvleken och vände matchen till 3-3. Kießling skulle dock förstöra Rehhagels glädje med sitt andra mål för dagen.

Bayern München – FSV Mainz 05 0-0
En ganska trött match med ett Bayern München som redan hade Real Madrid i tankarna. Vilket kanske var helt rätt, men det förklarar inte varför bänkspelarna, som fick chansen från start, agerade så omotiverat. Lite mer hunger hade garanterat gett en vinst hemma på Allianz Arena, och då hade man plötsligt haft en liten chans igen om Gladbach slår Dortmund på lördag. Mainz försvarade sig bra, Müller stod i vägen vid ett par tillfällen och ibland stack Mainz i väg på egna anfall. Men det var Bayern München som dominerade och kontrollerade matchen. Hemmalaget skapade flest målchanser och borde helt enkelt ha vunnit. Men det här var en typisk ”kläm-match” för rekordmästarna.

Borussia Mönchengladbach – FC Köln 3-0
Det var derbyt som kunde rädda Köln och ladda lagets batterier. Ge nye tränaren Frank Schaefer en drömstart. Men det var gamla goda Gladbach vi fick se, och gamla vanliga Köln. Matchen var väl relativt jämn i ungefär 20 minuter. Sen slog Arango till med en underbart placerad frispark och det stod 1-0. Köln gjorde ett litet försök att ta sig in i matchen men i början av andra halvlek gjorde Jantschke 2-0. Marco Reus skulle senare tunnla två Köln-försvarare innan han gjorde 3-0. God natt Köln. Nu flåsar Gladbach Schalke i nacken, medan Köln får hoppas på att behålla kvalplatsen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 0-0
En poäng som inte hjälpte något lag nämnvärt. Hoffenheim hade hoppats på en bragd och en riktig skräll genom att utmana lagen på Europa League-platserna. Freiburg å andra sidan hade hoppats på att fira ett Bundesliga-kontrakt. Med tanke på hur säsongen har sett ut för dessa lag kan de vara nöjda med resultatet. Freiburg har nu inte förlorat på åtta matcher och Hoffenheim känns åter som ett lag. Ett par riktigt bra chanser bjöd matchen på, men riktigt hett blev det aldrig. Freiburg var dock det lite bättre laget. Hoffenheims brasilianske mittfältare Firmino, utgick skadad i början av andra halvlek. Han missar resten av säsongen.

/Wingren