Jag har varit inne på temat tidigare, efter den här helgen känns det självklart att ta upp det igen: Japan. Sen VM 2002 har det alldeles uppenbart skett positiva saker med fotbollen i detta land – och just nu ser vi frukten av det arbetet och det ökade intresset. Tyska klubbar har varit snabba att upptäcka den galna potentialen i Japan och dess klubbar. Bundesliga är den toppliga som verkligen har riktat ögonen mot den japanska spelarmarknaden.

Shinji Kagawa skrev på för Borussia Dortmund sommaren 2010. Han kostade inte mer än drygt tre och en halv miljon svenska kronor (utbildningsbidrag) och han anlände till Tyskland och Dortmund som en okänd man. Som en chansning, en joker. Han kom från Cerezo Osaka, där han tidigare hade spelat tillsammans med Takashi Inui. Tillsammans gjorde de offensiva mittfältarna 47 mål (Inui 20 och Kagawa 27) på en säsong och Osaka tog klivet upp i J. League. Shinji lämnade sedan Cerezo Osaka för det där galna äventyret i Tyskland.

Och vilken omedelbar succé det blev.

Staden Dortmund föll pladask för den lille, kvicke och tekniske japanen. Halva Tyskland förälskade sig i Kagawa, ungefär. Det som var så märkligt och förvånande var att Shinji gick direkt in i Jürgen Klopps startelva. Han behövde inte det där halvåret för att anpassa sig, han imponerade direkt. Det klickade på en gång. Allting passade in: hans vilja att bli bättre varje dag, hans hårda arbete, hans otroliga rörlighet och hans målfarlighet. Det blev åtta mål på 17 matcher innan en bruten fot satte stopp för fortsatt succé.

Borussia Dortmund blev tyska mästare det året, mycket tack vare Shinji Kagawa. Japanen var tillbaka i spel förra säsongen och efter en lite halvtung start där Kagawa sökte formen lossnade det till sist. Han var en av ligans bäste spelare när Dortmund försvarade sin titel som tyska mästare. 13 mål och tolv assist på 31 matcher. Han hade tagit Dortmund, Bundesliga och Tyskland med storm. Men så lämnade han för sin pojkdröm, han tog steget till engelska Premier League och Manchester United i somras.

Nu står Borussia Dortmund utan sin Shinji Kagawa – men den fantastiska affären har påverkat hela ligan.

Nu vill alla ha en egen Kagawa, eller åtminstone en japan. Vad som har hänt är att de tyska sportcheferna har kommit på att du endast behöver betala en spottstyver för en spelare av riktigt god kvalitet. Och du får inte bara en duktig fotbollsspelare, du får en kille som arbetar i 90 minuter och som är ivrig att ständigt bli bättre. Nu generaliserar jag givetvis – men det stämmer väl in på de importer som vi hittills har fått se i Bundesliga.

Japan är en ny spelarmarknad som inte har blivit sjuk ännu. Det går ännu att fynda där.

Traditionsenligt blickar de flesta klubbarna mot Brasilien. Det är där fotbollsmagin finns, sägs det. Det finns så klart en mängd bra spelare i just Brasilien, men det har blivit en sjuk marknad. Klubbarna står på sig och kräver fantasisummor för sina spelare och allt för många gånger blir kulturkrocken för extrem för spelarna och många vänder hem halvknäckta till Brasilien några år senare.

Varför lägga ut hundratals miljoner på Oscar, när man kan köpa Hiroshi Kiyotake (1. FC Nürnberg) för cirka 20 miljoner svenska kronor?

Min fasta övertygelse är att Japan gör ett kanon-VM i Brasilien 2014. Det är ett fotbollsland som gör mig begeistrad, som är så fullt av potential. Europa har inte riktigt upptäckt det ännu, men i Shinji Kagawa har Japan skickat ut en fanbärare. Och det har verkligen blivit en Kagawa-effekt. Inget är hetare i Bundesliga just nu, alla vill skaffa sig en egen, fullt ekonomiskt försvarbar, Kagawa.

Och den här helgen blev ett stort genombrott för några Japan-importer i Bundesliga.

Nürnbergs nyförvärv, mittfältsmotorn Hiroshi Kiyotake, 22, hade en stor galaföreställning när laget vann med 3-2 mot Borussia Mönchengladbach. 22-åringen avgjorde matchen med en fantastisk dans och ett välplacerat avslut. Det var svårt, för de flesta, att inte tänka på Shinji Kagawas trollkonster.

”Shinji gjorde gärna såna mål. Jag hoppas att även jag gör fler mål av den typen”, säger Nürnbergs stjärnskott.

Men hur kan det se så lätt ut, hur kan det gå så snabbt att anpassa sig till Bundesliga? Hur kommer det sig att en 22-årig japan redan har producerat ett mål och tre assist på tre matcher? Visst, Kiyotake är snabb, teknisk, smart och förfogar dessutom över en livsfarlig högerfot. Men borde inte hans spel bromsas upp av det tuffare klimatet i Bundesliga, det högre tempot? Precis som i Kagawas fall tycks det gå utmärkt att bara fortsätta som vanligt.

”Just nu spelar jag precis så, som jag tidigare gjorde i Japan. Man känner redan av den kroppsliga hårdheten och de långa benen som fortfarande tar bollen från mig för många gånger. Jag har fortfarande för många bolltapp”, säger han.

Nåja, det går trots allt ganska bra för Kiyotake ändå. Och bättre lär det bli.

I TSG Hoffenheim finner vi Gamba Osaka-lånet Takashi Usami. 20-åringen spenderade förra säsongen i Bayern München men där blev det knappast någon succé för den offensive mittfältaren. Nu får han dock förtroendet av Babbel i Hoffenheim och igår stod han för en underbar solobedrift. Han är vindsnabb och svår att ta bollen ifrån. Igår gjorde han en liten piruett och borrade in bollen bakom Baumann i mål. Matchen slutade dock 5-3 till SC Freiburg.

I Eintracht Frankfurt spelar Takashi Inui, 24, som gick till VfL Bochum från Cerezo Osaka sommaren 2011. För Bochum var fjolåret en besvikelse, men Inui imponerade. Det gick inte obemärkt förbi. Frankfurt fyndköpte japanen för 2,3 miljoner euro i somras och Inui har redan funnit sin plats i laget och i Bundesliga. Igår var det lekande lätt för honom förnedra Hamburgs försvar och René Adler i mål. Ett mål där alltså, och tidigare två assist mot Bayer Leverkusen och TSG Hoffenheim. Låt oss kalla det för omedelbar succé.

Vi har faktiskt nio japaner i Bundesliga för tillfället, det är lika många som antalet serber och danskar. Endast Kroatien, Holland, Tjeckien, Schweiz, Brasilien och Österrike representeras av fler spelare i Bundesliga.

Förutom tidigare nämnda Kiyotake, Usami och Inui är det följande spelare:

Atsuto Uchida, Schalke 04
Högerbacken gjorde sin ligadebut i augusti 2010 och har sedan dess fortsatt att imponera för Ruhrklubben.

Shinji Okazaki och Gotoku Sakai, VfB Stuttgart
Okazaki gjorde sin debut i Bundesliga den 20 februari 2011, ungefär ett år senare fick Sakai debutera. Okazaki är en offensiv vänsterspringare som visserligen kan försvinna ur matcherna ibland men vi har fått se prov på hans kvaliteter vid ett antal tillfällen. Och han jobbar alltid hårt precis som sin landsman Sakai. 21-åringen har gjort ett gott intryck som vänsterback.

Hiroki Sakai, Hannover 96
22-åringen hämtades in från Kashiwa Reysol i somras och ger Mirko Slomka ett nytt alternativ på högerbacken. Något spel i Bundesliga har det inte blivit ännu men i Europa League har han debuterat.

Hajime Hosogai, Bayer Leverkusen
Debuterade i Bundesliga augusti 2011 med FC Augsburg. Nu har den defensive mittfältaren återvänt till Leverkusen och ska försöka spinna vidare på det fina spel han visade upp i Augsburg förra säsongen.

Makoto Hasebe, VfL Wolfsburg
Gjorde sin debut i februari 2008 och vann Bundesliga med Wolfsburg 2009. Slitstark defensiv mittfältare som för tillfället spenderar sin tid i Felix Magaths frysbox.

Och vi kan väl lugnt räkna med att fler japaner dyker upp i Bundesliga framöver.

***

I rubriken utlovade jag även lite rekord, och det tar vi en titt på nu.

Freiburg är nu obesegrat i tio raka hemmamatcher. Nytt rekord, kul för tränare Streich.

Nürnberg tangerade sitt rekord från 1987/88 när man vann borta mot Gladbach, det betyder nämligen fyra raka bortavinster.

Borussia Dortmund är nu obesegrat i 31 raka matcher. Hamburgs rekord på 36 matcher utan förlust närmar sig.

Claudio Pizarro har nu spelat 336 Bundesliga-matcher, det är lika många som rekordhållarna Ze Roberto och Levan Kobiashvili. Vi talar alltså om utländska spelare med flest matcher.

För 46 år sedan vann Eintracht Frankfurt sina tre första Bundesliga-matcher. Nu har Armin Veh upprepat Elek Schwartz bedrift.

För andra gången i Hamburgs Bundesliga-historia har klubben förlorat de tre första matcherna. Sist det hände var säsongen 1972/73.

…Och några andra siffror från omgång 3:

Mats Hummels 1-0-mål var Bundesliga-mål nummer 46 000.

Och på tal om mål: nio matcher resulterade i 32 mål.

I snitt besökte 47 632 åskådare Bundesliga-arenorna den här helgen.

***

För övrigt är det en helt sjuk regel att en spelare kan få två gula kort när han firar ett mål. Det fick Hannovers hemvändare Szabolcs Huszti när han firade sitt avgörande mål med att 1) dra av sig tröjan och 2) hoppa upp på staketet vid bortasektionen. Domare Deniz Aytekin hade inget annat val än att visa ut matchhjälten för sina två förseelser.

***

Bundesliga omgång 3:

FC Augsburg – VfL Wolfsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match spelades i fredags mellan Augsburg och Wolfsburg. Två lag som verkligen hade behövt vinna, av olika anledningar. Givetvis är Augsburg dock nöjda med ett poäng mot Wolfsburg. Det här var en match med ruskigt få chanser, men när chansen väl kom räddade Jentzsch-ersättaren Amsif mycket fint. Och även Wolfsburgs försvar såg åter bättre ut, med Simon Kjaer i backlinjen faktiskt.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 3-0
Det blev ingen tvillingduell den här gången, Lars bar kaptensbindeln i Leverkusen men Sven fick nöja sig med bänken i Dortmund. Dortmund vann lekande lätt mot Leverkusen även om hemmalagets försvar släppte till ett par billiga chanser. Hummels fick ostört nicka in 1-0 och senare gjorde Blaszczykowski 2-0 efter ett fint anfall. Lewandowski satte spiken i kistan i andra halvlek när han nickade in Reus frispark. Är Dortmund i CL-form, eller var Leverkusen helt ur form?

Bayern München – FSV Mainz 05 3-1
Ingen Ribéry, ingen Robben. För många lag hade det betytt trubbel men när man i stället kan spela med Müller, Kroos och Shaqiri på det offensiva mittfältet brukar saker och ting lösa sig ändå. Och det gjorde det. Mandzukic nätade efter bara ett par minuter, Schweinsteiger gjorde mål tio minuter senare. Matchen kändes avgjord men Bayern växlade ner för mycket och bjöd in Mainz i matchen igen. Szalai satte en straff och bortalaget jagade efter en kvittering. Men inbytte miljonmannen Martinez hittade Kroos som avslutade läckert till 3-1.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg 2-3
Nürnberg tog snabbt ledningen med 2-0 och chockerade hemmalaget. Men Gladbach hittade allt bättre in i matchen och Luuk de Jong kunde äntligen göra sitt första mål för sin nya klubb strax innan halvtid. I andra halvlek gjorde ett annat nyförvärv, Granit Xhaka, 2-2. Men matchens gigant var Kiyotake som förutom två assist även dansade in det avgörande målet. De Jong hade två stolpträffar i den här matchen.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf 0-0
Stuttgart är sig likt och inleder hösten svagt. 1-6-förlusten mot Bayern München sved fortfarande och spelarna sökte upprättelse mot nykomlingarna från Düsseldorf. Men med målskytten Ibisevic avstängd blev Düsseldorf-målvakten Fabian Giefer ett för tufft nummer. Stuttgart tappade Schalke-lånet Hoogland i första halvlek då han skadade sig, i andra halvlek fick storspelande Giefer lämna målet på grund av skada. Men Almer höll tätt.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
En av omgångens bästa matcher, ett riktigt spektakel. Och hemvändaren Huszti stal showen. Jag är väldigt imponerad av ungraren, jag trodde faktiskt inte att han skulle hitta tillbaka till sin hysteriska form som han en gång hade i Hannover. Men efter fyra assist mot Wolfsburg förra omgången borde jag ha vetat bättre. Ett mål och en assist betydde snabbt 2-0 till Hannover. Bremen visade dock moral och bestämde sig för att ta sig tillbaka. Hunt satte en straff och de Bruyne stänkte upp 2-2 i nättaket. Sedan tillhörde matchen Bremen, men det här var inte Bremens dag. Werder skapade flera fina chanser och hade även två bollar inne – men båda målen dömdes bort. I stället var det Huszti som avgjorde med ett vackert konstmål på tilläggstid. Ett mål som han firade så hårt att han visades ut. Löjligt, förstås.

Greuther Fürth – Schalke 04 0-2
Schalke dominerade matchen från minut ett och när Fürth försökte kontra var Matip ständigt på plats i försvaret. Schalke skapade dock inte chanser i överflöd och inte blev det bättre av att Huntelaar missade öppet mål och misslyckades med ett friläge. I andra halvlek fick vi dock se omgångens kanske snyggaste mål när Draxler avlossade bössan till 0-1. I slutminuterna punkterade Schalke matchen efter fint kombinationsspel. Büskens och Asamoah förlorade mot sin kärlek, men firades av de tillresta fansen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 5-3
Tim Wiese bytte Bremen mot Hoffenheim i somras, målet var att minst nå Europa League. Då måste en ex-landslagsmålvakt agera bättre. På två hörnor var Wiese ute och hängde stora skrymmande lakan på tork – då blev det också mål. Men allt var inte Wieses fel, hans försvar var katastrofalt och Freiburg hade det lekande lätt. Allt hemmalaget tog sig för blev farlig, men också vackert. En svängande, intensiv, snabb och tuff match slutade med en rättvis 5-3-vinst för Freiburg. Fotbollsunderhållning på hög nivå, men skrämmande många misstag. Hur säkert sitter Babbel egentligen? Det ser riktigt illa ut i Hoffenheim, som faktiskt tog ledning genom Delpierre efter bara två minuter.

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV 3-2
Hemvändaren van der Vaart var mannen som alla pratade om inför matchen, skulle han kunna frälsa HSV direkt? Den planen, om den nu fanns, gick i baklås ganska omgående. Inui och Occéan nätade innan matchen ens var 20 minuter gammal. Hamburgs försvar var en hönsgård med passiva fjäderfä. Westermann reducerade dock precis innan halvtid, i situation därefter åkte Jiracek på en ganska hårt dömd utvisning efter att ha satsat med dobbarna. I andra halvlek gjorde Aigner snabbt 3-1 men plötsligt spelade HSV sin bästa fotboll den här säsongen. Det räckte dock inte till mer än 3-2 genom Son. Eufori i Frankfurt, depression i Hamburg.

/Wingren

Tredje omgången av Bundesliga närmar sig med stormsteg och många av er kommer kanske redan i kväll reagera på att Augsburg och Wolfsburg har samma sponsortryck på tröjan. I morgon reagerar kanske många av er på att samtliga Bundesliga-lag har samma tryck på tröjan, och samma visa blir det på söndag.

Varför?

Det är Deutschlandstiftung Integration som ligger bakom kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” (Gå din väg) som kommer att synas på tröjorna, matchbollarna och på andra ställen runt och på arenorna. Deutschlandstiftung Integration verkar för att medborgare med immigrationsbakgrund ska ha samma chanser och förutsättningar i det tyska samhället. I år lanserades kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” och i samband med det tyska ligaförbundet och de 18 lagens tröjsponsorer får kampanjen stor genomslagskraft den här helgen.

Kampanjen är ett slag för lyckad integration, lika förutsättningar och en uppmaning till en fredsam samlevnad. Förutom att Bundesliga-lagens sponsorer har varit storsynta nog att låna ut reklamplatsen på tröjorna kommer även förbundskansler Angela Merkel att närvara på Westfalenstadion när Borussia Dortmund tar emot Bayer Leverkusen på lördag. Merkel kommer även att träffa ungdomar med olika bakgrund från klubbarnas ungdomslag.

I Tyskland är fotbollen ett lyckat exempel på integration. Man har arbetat målmedvetet med sakfrågorna och resultatet är lysande. Det är alltså passande att just fotbollen och Bundesliga lyfter den här frågan.
16 miljoner människor med invandrarbakgrund bor i Tyskland – det är ungefär 20 procent av befolkningen. Den här helgen kommer förhoppningsvis att föra något gott med sig i arbetet med integration. Låt oss åtminstone hoppas på det.

Så där, nu vet ni lite om bakgrunden till ”Geh’ Deinen Weg” och varför det plötsligt står på allas tröjor. Allt har för övrigt inte varit smärtfritt i arbetet med kampanjen. När lagens sponsorer ställde sig bakom idéen visste de inte att Deutsche Telekom var ett av företagen som ligger bakom kampanjen. Varför blev det så upprört när detta blev känt då? Ett visst klubblag, FC Bayern München, sponsras av Deutsche Telekom. Vi kan väl säga som så att alla sponsorer kände sig dragna vid näsan.

Men kampanjen blir alltså av ändå, och det här är faktiskt inte första gången det händer. Under säsongens sista omgång 1992 sprang samtliga Bundesliga-lag ut med samma tryck på tröjan. Den gången reagerade man mot den ökade främlingsfientligheten i Tyskland med mottot ”Mein Freund ist Ausländer”.

Med den här typen av kampanjer gäller samma sak som vanligt: låt oss hoppas att det för något gott med sig. Men låt oss inte glömma allt bakomliggande PR-intresse. Ni får ta ställning själva.

Nåja, nog om detta. Låt oss rikta blickarna mot omgång tre i stället. Det är ju nu Bundesliga börjar på riktigt.

Bundesliga omgång 3:

Fredag 20:30

FC Augsburg – VfL Wolfsburg
Lilla budgetlaget Augsburg tar emot Felix Magaths lyxbygge. Men det är två pressade lag som möts i kväll. Hemmalaget har två raka förluster, Wolfsburg förnedrades av Hannover med 0-4 förra omgången. Wolfsburgs nyförvärv Naldo höjer dock ett varningens finger för ett hungrigt och pressat Augsburg. Målvakt Jentzsh saknas i hemmalaget.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Bender vs Bender hade varit festligt, det hade varit femte gången tvillingbröderna stötte på varandra i Bundesliga. Leverkusens Lars är given i startelvan, men Dortmunds Sven har nyss börjat träna igen efter en skada. Mästarnas nyförvärv Marco Reus kan dock spela då skadan han ådrog sig mot Österrike inte var allvarlig. En viktig kamp mellan två förmodade topplag. Förhoppningsvis bjuds vi på offensiv och glad fotboll. Det hoppas nog Angela Merkel också.

Bayern München – FSV Mainz 05
Mainz har under Thomas Tuchels ledning varit duktiga på att störa stora Bayern. Men räcker det till att skrälla den här gången? Mainz har blivit något sämre, är känslan, medan Bayern å andra sidan ser riktigt, riktigt bra ut. Den stora frågan inför matchen är förstås om rekorddyre Javi Martinez får chansen i startelvan. I andra ringhörnan finner vi Ivan Klasnic som återvänder till Bundesliga. Jokermålsvarning på den killen.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg
Nürnberg spelade bra mot Dortmund förra omgången och klarade 1-1. Nu är det Gladbachs tur att försöka knäcka Pelle Nilsson och hans Nürnberg. Vi väntar fortfarande på Luuk de Jongs första mål för Gladbach. Hemmalagets Brouwers vet dock hur hans lag ska besegra defensiva Nürnberg: ”Bakåt får vi inte släppa till något och framåt måste vi skapa chanser och utnyttja dessa”. Jaja, det var en revolutionerande tanke.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf
Stuttgart, Hamburg, Augsburg och Hoffenheim är lagen som måste vinna i helgen. Stuttgart fick storstryk av Bayern München med hela 1-6 förra omgången och nu saknas även målskytten Ibisevic. Cacau lär få chansen från start i stället, oklart om Maza, Sakai och Okazaki spelar från start då de kom till Stuttgart i dag. Düsseldorf har inlett bra och lär vilja skrälla mot ett troligtvis nervöst Stuttgart.

Hannover 96 – Werder Bremen
Hannover är obesegrat i 19 raka hemmamatcher och är uppenbarligen i finfin form. Förra omgången krossades Wolfsburg med 4-0 och offensivt kan vi se hur samspelta Hannover är. Nu väntar nästa test när nybyggda Bremen kommer på besök, ett Werder som vi inte vet var vi har. Arnautovic lär vilja visa upp sig efter att ha missat jätteläget mot Tyskland i VM-kvalet. Kan bli fartfyllt det här.

Lördag 18:30

Greuther Fürth – Schalke 04
Fürth ska göra ett nytt försök att vinna sin första hemmamatch i Bundesliga. Motståndet heter Schalke, en match som blir väldigt speciell för tre killar. Framför allt två: Mike Büskens och Gerald Asamoah. De spelade tillsammans i Schalke en gång i tiden och deras hjärtan tillhör Ruhrklubben. Nu möts de dock som motståndare till den klubb de älskar, Büskens tränar Fürth och Asamoah är den rutinerade spelaren i truppen. Det blir ett kärt återseende, skulle jag tro. Även Edu höll tidigare till i Schalke. Schalke är i god offensiv form och söker fortfarande efter stabilitet i defensiven. Fürth bör kunna bli en lagom förrätt innan CL-äventyret drar igång.

Söndag 15:30

SC Freiburg – TSG Hoffenheim
När får Markus Babbel sparken från Hoffenheim? Den förre Hertha-tränaren har inte alls lyckats övertyga i Hoffenheim, förra säsongen gick det inte så bra när han tog över och den här säsongen har varit betydligt mycket sämre – trots att han fick handla ganska fritt och dyrt i somras. Babbel har faktiskt bara fyra vinster på 16 matcher med Hoffenheim. Freiburg har föryngrats och blivit mer av ett lag under Christian Streichs styre, och klubben har faktiskt gått obesegrade nio hemmamatcher i rad. Men det är Babbel och hans Hoffenheim som bara måste vinna.

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
Eintracht Frankfurt är säsongens överraskning så här långt. Armin Vehs lag har imponerat spel- och resultatmässigt. Nu väntar den krisande storklubben från Hamburg med nyförvärvet/hemvändaren van der Vaart i spetsen. Men blir holländaren frälsaren? Klart är att mer måste hända med Finks HSV, men van der Vaarts närvaro kan mycket väl bidra till bättre saker. Men Eintracht är tunga och tuffa, det blir inte lätt för HSV att ta sig ur krisen på söndag.

/Wingren

Bloggen har flyttat till en ny plattform – och det ska bli bättre. Men just nu lider den av tekniska problem, jag ber om ert överseende med detta.

Tekniska problem, eller åtminstone problem, lider även Hamburger SV och TSG Hoffenheim av. Snacka om en perfekt felstart på säsongen för dessa klubbar.

Bayern München däremot mår riktigt bra. Trots att rekordmästarna mer eller mindre spelar på sparlåga så har de en målskillnad på 9-1 efter två omgångar. Det är den näst bästa starten någonsin i Bundesliga.

Efter som att det är som det är följer här helt enkelt en summering av omgång 2:

FSV Mainz 05 – Greuther Fürth 0-1
Greuther Fürth har äntligen vunnit sin första Bundesliga-match någonsin och det var inte orättvist. Fürth inledde mycket piggare och aktivare än senast mot FC Bayern (förstås) men Mainz var lika bra med i matchen. Det var väl kanske det som var problemet: inget lag var tillräckligt bra för att ta tag i det. Oavgjort hade kanske varit ett mer rättvist resultat men nu var det ändå Klaus som gjorde det där viktiga 0-1-målet. Mainz-anfallaren Choupo-Moting borde ha gjort mål, men det borde även Fall ha gjort.

Schalke 04 – FC Ausburg 3-1
Hildebrand var skadad och i stället fick Unnerstall vakta målet – har konkurrenskampen öppnat upp sig igen? Huntelaar gjorde ännu ett mål, Afellay fick göra debut i slutminuterna, Jones fick göra sitt första ligamål på mycket länge och Papadopoulos var framme än en gång. Det mesta handlade om Schalke i den här matchen. Vinsten var fullt rättvist och Augsburg väntar ännu på en seger under den nye tränaren, Markus Weinzierls, ledning.

Bayer Leverkusen – SC Freiburg 2-0
Lite plåster på såren för Leverkusen som inte hade räknat med att förlora mot Frankfurt förra helgen. Nu blev det i stället en välförtjänt vinst mot ett Freiburg som aldrig riktigt orkade sätta emot – annars brukar Leverkusen ha det svårt mot just Freiburg. Castro satte ledningsmålet och tränarduon Lewandowski/Hyypiä kan fly undan pressen för stunden.

Werder Bremen – Hamburger SV 2-0
Det 97 Nordderbyt slutade med en Bremen-vinst. Helt klart rättvist, helt klart skönt för de gröna. Helt klart rättvist, helt klart katastrofalt för die Rothosen. Hunt brände en straff, satte nästa och Bayern-lånet Petersen gjorde mål på nytt. Van der Vaart såg matchen från läktaren och har mycket att styra upp i HSV, det ser verkligen dystert ut. Bremen däremot känns som en frisk fläkt men det är ännu för tidigt att uttala sig om lagets kvalitet.

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 1-1
Ett hårt kämpande och smart försvarande Nürnberg plockade poäng av de tyska mästarna. Det var inte på något sätt orättvist. Nürnberg investerade mer, tog hand om sina chanser och försvarade sig mycket bra. Per Nilsson förtjänar beröm i sammanhanget. Dortmund däremot såg lojt ut, idéfattigt. Man hade svårt att låsa upp ett defensivt hemmalag och till råga på allt var Hummels en av planens sämsta spelare. Klopp har ett hästjobb framför sig.

TSG Hoffenheim – Eintracht Frankfurt 0-4
Hoffenheims felstart är ett faktum. Ute ur cupen och två förnedrande förluster i Bundesliga. Frankfurt vann helt välförtjänt och Schweglers långskott var matchens läckerbit. Frankfurt tog en fin och viktig seger, och man vann ju även mot Leverkusen förra helgen – vad har Armin Veh på gång här? Babbel däremot måste hitta på något illa kvickt. Han står med en, i Hoffenheim-mått mätt, superb trupp men har inte lyckats få ut någonting. Nu har det inte gått något tåg än, men sex förlorade tävlingsmatcher i rad är inte okej.

Fortuna Düsseldorf – Borussia Mönchengladbach 0-0
Äntligen var det åter dags för Mönchengladbach och Düsseldorf att mäta krafterna i Bundesliga. Inledningen var underhållande men matchen utvecklades mer och mer till ett fysiskt ställningskrig – som inget lag vann. Gladbachs nyförvärv Luuk de Jong fick på en fin volley som Giefer dock räddade och Düsseldorfs Reisinger fick inte straff när han ville ha det. Således: 0-0 och ett poäng till vardera lagen. Det finns ingen anledning till att inte sova gott om nätterna, inte än. För övrigt möts lagen igen i slutet av oktober i tyska cupen.

VfL Wolfsburg – Hannover 96 0-4
Omgångens lag, omgångens överkörning och omgångens spelare, det är vad vi finner här. Wolfsburg såg mer eller mindre bra ut mot Stuttgart sist, Hannover tycktes ha tappat lite mot Schalke. Så var det dags för en kraftmätning i söndags och Hannover körde över Felix Magaths lag. Totalt. Fullständigt. Szabolcs Huszti dominerade offensiven (ni kanske kommer ihåg ungraren som lämnade H96 för några säsonger sedan, nu är han tillbaka och har blivit en hjälte igen, direkt). Målen var snygga och Hannover var suveränt. Åter till skolbänken för Magath och hans spelare.

Bayern München – VfB Stuttgart 6-1
Givetvis var även Bayerns insats imponerande, men lika katastrofal var Stuttgarts insats efter 1-1-målet. Det får inte se ut så på den här nivån, för ett lag som satsar på Europa-spel. Bayern ser precis lika starkt ut som i fjol och om de kan hålla uppe spelet genom hela säsongen ska den här saken vara biff. Det finns inget annat lag i Tyskland som kan vinna med 6-1 mot Stuttgart på 80 precoents prestationsnivå. Gustavo gjorde ett drömmål i matchen. Rekorddyre Martinez fick debutera med en kvart kvar men då stod det redan 6-1 och matchen var över. Styrkebesked av Bayern och högst oroande att se Stuttgarts kollektiva kollaps.

/Wingren

Ibland får man rimma lite i rubriken. Jag tänkte helt enkelt att vi lite snabbt tar en titt på vad som hände i helgen och vad som kommer att hända i kväll.

Första omgången av DFB-Pokal, tyska cupen, är nu spelad och en hel del resultat fick oss att höja på ögonbrynen. Borussia Dortmund, Bayern München, Schalke 04, VfL Wolfsburg och andra förmodade topplag tog sig vidare utan problem. Som det ska vara, ungefär.

Här har ni samtliga resultat från första omgången

Den här varma sommarhelgen bjöd dock på en hel del skrällar. Superskrällar till och med. Hamburger SV, Greuther Fürth, FC Nürnberg, TSG Hoffenheim, Werder Bremen och Eintracht Frankfurt åkte ut. Sex Bundesliga-lag har alltså tackat för sig. Senast det hände var säsongen 1987/1988. Ett tag sen, minst sagt. Och det här var inte några uddamålsaffärer heller – den sammanlagda målskillnaden mellan de sex Bundesliga-lagen och lagen från de lägre divisionerna landar på 6:20. Det talar sitt tydliga språk.

TSG Hoffenheim är det lag som hela Tyskland hånskrattar åt. Deras misslyckande var det största. Berliner AK, hemmahörandes i Regionalliga, vann överlägset med 4-0. Helt välförtjänt och utan straffmål. Tyska cupen fick sin nuvarande form 1981 och sen dess har inget Bundesliga-lag förlorat lika stort mot ett tre divisioner sämre lag. Snacka om knäckande. Splitternya och plötsligt ganska så stjärnfyllda Hoffenheim hade nog hoppats på en bättre start. Nu måste Babbel få spelarna att dra åt samma håll, kämpa för varandra och bearbeta den här förlusten.

Allra värst drabbat är väl ändå Hamburger SV. Marcus Berg gjorde matchen första mål men Karlsruher SC vann ändå med 4-2. HSV känns lika dött som i fjol. Thorsten Fink har ett mastodontuppdrag framför sig – han bara måste hålla kvar Bundesliga-dinon den här säsongen. Men det ser mycket tufft ut. Det här var en chockstart för ett redan skakat Hamburg. Nu måste allting bli bättre.

Visst var det varmt, visst spelade underskattningen in och visst sköts klubbarna bättre i de lägre divisionerna. Men det finns egentligen inga ursäkter. Denna bedrövliga helg för sex Bundesliga-lag fungerar förhoppningsvis som en väckarklocka. Samtidigt vill jag passa på att hylla smålagens prestationer, det är förbannat härligt att se.

Det här är anledningen till att vi älskar cupen.

***

Borussia Mönchengladbach möter i kväll Dynamo Kiev i kvalet till Champions League. Tyskarna börjar på hemmaplan och matchen blåses som vanligt igång 20:45. Nu får vi se hur Lucien Favre har lyckats bygga in sina nya spelare – för det här är minsann ingen lätt uppgift. Det är naturligtvis en fantastiskt viktigt match och det gäller att Dominguez, Daems, Jantschke, Stranzl/Brouwers och ter Stegen lyckas hålla tätt bakåt. Det var Mönchengladbachs signum förra säsongen – men tre nyckelspelare har lämnat. Det blir ingen enkel uppgift men om försvaret står pall bör det lösa sig, Kiev är trots allt starkare offensivt än defensivt.

Men vi vet ännu inte om Luuk de Jong kan axla Marco Reus roll som målgörare, vi vet inte om Xhaka kan styra upp mittfältet tillsammans med Nordtveit på samma sätt som Neustädter kunde och vi vet inte om fjolårsformen håller i sig.

Oavsett är det förbannat härligt att åter se Borussia Mönchengladbach ute i Europa. Det var 5774 dagar sen Gladbach senast spelade en Uefa-match. Äntligen är det dags igen. Räkna med ett kokande Borussia-Park.

På onsdag tjuvstartar VfB Stuttgart Europa League-kvalet. Dynamo Moskva står för det tuffa motståndet och Bruno Labbadias gäng inleder på hemmaplan. På torsdag ska så Hannover 96 och Mirko Slomka överlista HIF-offret Slask Wroclaw. Det är på riktigt nu. H96 inleder på bortaplan vilket säkert känns skönt.

Och snart börjar Bundesliga-säsongen. Jag har inte mycket att klaga på just nu.

/Wingren

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

Bundesliga är över för den här gången. Borussia Dortmund lyfte igår die Meisterschale och skrevs samtidigt in i historieböckerna. Aldrig tidigare har ett lag i Bundesliga tagit mer än 80 poäng, Jürgen Klopps mästarlag landade på 81 poäng efter 4-0 mot SC Freiburg. Därmed är Dortmund tyska ”Rekord-Meister”, ett rekord som tidigare innehades av de tyska rekordmästarna Bayern München. Säsongen 1972/73 tog FC Bayern 79 poäng omräknat till tre poängs-regeln.

Borussia Dortmund försvarade alltså sin ligatitel, är obesegrade i 28 matcher (Bundesliga-rekord) och är den här säsongens bästa hemma- och bortalag. 80 gjorda mål och därtill 25 ramträffar. Dortmund är synnerligen värdiga mästare – men mer om det i morgon, det här är bara en snabb-blogg.

Nu ska vi snabbt konstatera att TSG Hoffenheim bjöd in Hertha Berlin och huvudstadslaget vann med 3-1. Samtidigt föll FC Köln, som vanligt, ihop och Bayern München vann med 4-1. Det betyder att Köln åker ner direkt och Berlin tar hand om kvalplatsen. Herttha kan alltså fortfarande räddas, men Köln är en klubb i spillror och kaos.

Så, vilket lag kan Berlin få ställas mot då? Det avgörs i eftermiddag. Redan klockan 13:30 blåses samtliga matcher i Zweite Bundesliga igång. Och det kommer att bli en dramatisk avslutning.

Fortuna Düsseldorf – MSV Duisburg

St. Pauli – SC Paderborn

Det är Düsseldorf, Pauli och Paderborn som gör upp om tredjeplatsen. Düsseldorf sitter i förarsätet. Så här ser tabellen ut just nu:

3. Fortuna Düsseldorf, 62:33, 61p.
4. SC Paderborn, 51:37, 61p.
5. St. Pauli, 54:34, 59p.

Det kommer att bli sanslöst spännande mina vänner.

I botten av tabellen hittar vi stackars Hansa Rostock, som definitivt får flytta ner efter säsongen. Frågan är hur långt ner det blir, om staden inte röstar igenom hjälppaketet så får Rostock börja om ännu längre ner.

Det finns dock ett par lag som har något att spela för. Karlsruher SC försöker desperat att försvara sin kvalplats, en plats som Alemannia Aachen gärna tar över. Erzgebirge Aue och Energie Cottbus riskerar fortfarande att hamna på kvalplatsen – men klubbarna kan inte hamna på en nedflyttningsplats längre.

Karlsruher SC – Eintracht Frankfurt

Erzgebirge Aue – VfL Bochum

1860 München – Alemannia Aachen

Energie Cottbus – Union Berlin

Så ser matcherna ut. Tufft motstånd för KSC även om Frankfurt redan är klart för spel i finrummet. Även Aachen har en ganska tuff uppgift framför sig. Tabellen ser ut som följer:

14. Energie Cottbus, 28:48, 32p.
15. Erzgebirge Aue, 29:54, 32p.
16. Karlsruher SC, 33:60, 30p.
17. Alemannia Aachen, 28:46, 28p.

Upplagt för dramatik även här. Om en halvtimme smäller det.

/Wingren

Glöm inte att följa upplösningen av Zweite Bundesliga. Den nästa sista omgången sparkar igång väldigt snart – nämligen halv två. Samtliga matcher – på en och samma gång. Det är fotboll när den är som mest spännande och dramatisk. Särskilt när det finns så många frågetecken.

Följande lag hotas fortfarande av nedflyttning eller kvalspel, med blott två omgångar kvar:

MSV Duisburg (35)
FC Ingolstadt (34)
FSV Frankfurt (34)
VfL Bochum (34)
Energie Cottbus (32)
Erzgebirge Aue (32)
Karlsruher SC (30)
Hansa Rostock (26)
Alemannia Aachen (25)

Det är många traditionsrika föreningar som ligger pyrt till i botten, precis som i Bundesliga egentligen. Fast här är det mer ovisst och mer spännande. Rostock och Aachen måste vinna i eftermiddag, det är dags nu. Kan Freddy Borg frälsa Hansa med sina mål?

Lika spännande är det minst sagt runt kvalplatsen upp till Bundesliga. Greuther Fürth och Eintracht Frankfurt är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, men dessa tre klubbar har två stentuffa matcher framför sig:

Fortuna Düsseldorf (60)
St. Pauli (59)
SC Paderborn (58)
(1860 München) (54)

Här är det mycket som står på spel, och det är så vansinnigt jämnt. Det här kommer att bli dramatiskt in i sista sekund.

Där har ni förutsättningarna i snabb och komprimerad form. Sätt er nu framför tv:n och njut av spänningen denna soliga söndag. Det kan inte bli mycket bättre. 13:30 alltså.

***

Och just det ja, igår kom bomben: Marko Marin lämnar Werder Bremen för Chelsea. Min spontana reaktion är att det är helt rätt handlat av såväl Marin själv som av klubben. Chelsea kan bli en bra nystart för kvicke Marin med stor potential, Bremen får in nödvändiga pengar och Chelsea gör en smart affär. Det tror jag. Intressant blir det åtminstone, men visst är det trist när spelarna lämnar Bundesliga dock. Men Marin är i ett jättebehov av en nystart.

/Wingren

I kväll är det toppmöte i 2. Bundesliga. Omgång 21 är så gott som färdigspelad, men avslutas 20:15 när Fortuna Düsseldorf tar emot Eintracht Frankfurt. En riktig läckerbit vi blir bjudna på.

Och det är onekligen viktiga poäng som står på spel för tvåan och trean i tabellen. Greuther Fürth spelade fullständigt ut SC Paderborn i går med 5-1, och det trots att Paderborn är en klar toppkonkurrent. Gerald Asamoah, Fürths nyförvärv, gjorde givetvis två mål i debuten. Även St. Pauli visade styrka, och en vilja att beblanda sig i toppen, när de vann med 2-1 över VfL Bochum.

Det är alltså riktigt jämnt i toppen, inte bara i Bundesliga utan även i zweite. Inför kvällens match ser toppen ut på följande vis:

1. Greuther Fürth, 43p
2. Fortuna Düsseldorf, 43p
3. Eintracht Frankfurt, 42p
4. St. Pauli, 42p
5. SC Paderborn, 42p

Kom inte och säg att det där inte är gastkramande jämnt. Som bekant är Greuther Fürth även vidare i tyska cupen, där nu Borussia Dortmund väntar i semifinal. Fürth har gjort en Augsburg. De har nämligen sakta men säkert, och ytterst tålmodigt, byggt upp ett konkurrenskraftigt lag. Inga förhastade beslut, inga vilda satsningar. Snarare en sund klubbpolitik och det speglar av sig i resultaten. Redan förra säsongen var Fürth när att ta en kvalplats, och kunde bygga vidare på framgångarna den här säsongen – eftersom att det inte fanns något som föll ihop. Det är inget korthus. Nu kan det i stället bli en makalös saga i stället, en vinst av zweite Bundesliga och kanske får de lyfta pokalen i cupen.

Det var en liten avstickare bara. I kväll väntar som sagt stormötet mellan Düsseldorf och Frankfurt, inför omkring 40 000 åskådare. Ett möte som lika gärna hade kunnat ägt rum i den tyska fotbollens finrum. Frankfurts tränare Armin Veh har inför matchen varit orolig över att Düsseldorfs spelare filmar för mycket. Ett påstående som förstås inte går hem hos hemmalaget.

Veh krävde således en bra domare inför detta laddade möte. Lotten föll på Felix Brych. Känner ni igen namnet? Det var han som gav Igor de Camargo straff i cupen efter att denne filmat. Det är ironi. Med handen på hjärtat är det dock inget vi ska oroa oss över, eller något som Veh behöver tänka på. Brych är en mycket duktig domare.

En rädsla för heta känslor mellan supportrarna finns och säkerhetspådraget har således höjts. Fler poliser, fler publikvärdar och ingen alkohol på bortasektionen. Låt oss hoppas att allt går vägen.

På plan kommer det dock att vara heta känslor, den här matchen har ramats in av syrliga kommentarer och framför allt känns den väldigt avgörande för framtiden. Det vet givetvis spelarna. Jag tror att vi får se en alldeles fantastisk sammandrabbning i Düsseldorf. 20:15 alltså.

/Wingren

Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren